Hanami
Betyg 3
Svensk biopremiär 31 oktober 2025
Regi Denise Fernande
Filmen beskrivs som visuellt vacker med fantastiska landskapsbilder av Kap Verde. Men ibland får det vackra ta över för mycket vilket blir på bekostnad av dramaturgin.
Berättelsen kretsar kring en ung kvinna, Nana, med rötter på Kap Verde när hon utforskar sin identitet och förhållande till sitt ursprung. Vi får följa henne på en vulkanisk ö där hon söker vem hon är, var hon kommer ifrån, var och hur och vart hon är på väg. Det är en slags coming-to-age-film men oerhört poetiskt filmad med bilder där kameran vilar länge. Det är fint, men ändå blir det för långdraget för mig och det blir på bekostnad av dramatiken.
Nana är föräldralös men har ändå en varm kvinnlig gemenskap omkring sig. Det är något som verkar vara självklart där. Något jag ser som totalt annorlunda än i det svenska samhället där det ju inte finns någon självklart medkänsla mellan grannar.
Filmen är vacker och skickligt estetiskt fotograferad och ihopklippt och väver in de stora existentiella frågorna. Så även om jag inte gav den högsta betyg är den i hög grad sevärd och ger många känslor och tankar. Det finns mycket symbolik i filmen som växer fram i tankarna länge efteråt.
Hanami belönades med The Ingmar Bergman International Debut Award vid Göteborg Film Festival tidigare i år. Kritik: Filmen hyllas som en lovande debut med unik berättelse och konstnärligt värde
Vi är alla olika och jag tror andra betraktare kan säkert älska denna film. Den är speciell och mycket filmiskt poetiskt, där bilderna vilar och talar till vårt undermedvetna. Det är skönt med filmer som inte är övergödslade med action – men för mig just nu är denna vacker och sevärd men samtidigt lite trög och för långsam och inte så överraskande, ganska självklart vad den vill säga och förmedla.