Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Balett

Urpremiär för baletten Gustavia, Sveriges okända prins, den 18 oktober

by

Urpremiär för baletten Gustavia den 18 oktober 2024 på Kungliga Operan i Stockholm. Baletten är en berättelse om Sveriges okända prins.

Ett pressmeddelande:
Gustavia skildrar den för många svenskar okända berättelsen om två pojkar som växer upp samtidigt vid det svenska hovet; den blivande kung Gustav III och hans adoptivbror Gustav Badin. Den 18 oktober får baletten urpremiär med koreografi av Pär Isberg och regi av musikern och filmregissören Amir Chamdin. Gustavia berättar om Gustav Badins liv inom det svenska hovet och som dansare i slutet av 1700-talet. En historia om utanförskap, broderskap och rivalitet, men också en berättelse om kärlek mot alla odds, mellan Gustav Badin och prinsessan Sofia Albertina.

MOZART mässa i c-moll tolkad med dans: vackert, sorgset och en hyllning till individen

by

MOZART mässa i c-moll
Kungliga Operan
Koreografi: Stijn Celis
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Scenografi och ljus: Jens Sethzman
Kostym: Catherine Voeffray
Premiär 13 september 2012

MOZART mässa i c-moll, går som namnet antyder i moll. Kungliga Operan bjuder på en timmes dansföreställning där känslorna i det vemodiga Mozartverket tolkas i kroppsrörelser. Mozarts verk sammanförts med koreografi som Stjin Celis skapat direkt för Kungliga Baletten.

Bakgrunden på scenen är vit och dansarna och kären är klädda i svart, med några få undantag som har vita skjortor. Det är stilrent, vackert och estetiskt och MÖRKT. Mörkt och vackert.

Det är svårt att sätta ord på de känslor som föreställningen förmedlar. Om jag ska lyfta fram ett huvudord är det nog individualitet. Dansarna rör på sig, ibland i likartade rörelser och de samarbetar också ibland när någon eller några lyfter någon – men ändå utstrålar alla en egen individualitet. Ingen rör sig precis som någon annan och aldrig exakt samtidigt. När kören stör uppställd är det heller aldrig i räta rader utan med en lätt oordning.

I pressmeddelandet berättas att Mozart komponerade sin mässa i c-moll 1783, under en hektisk period av sitt liv. Hustrun Constanze hade varit svårt sjuk, och verket skrevs som en tacksägelsemässa för kör, solister och orkester.

Det märks att verket skapats av någon som upplevt lidande. Det är ett mörkt verk men samtidigt otroligt vackert. Jag uppskattar att Stjin Celis valt att skildra de känslor som verket föder inne i lyssnaren och inte skapat en händelsebaserad berättelse.

Det är mäktigt och det fångar in mig direkt, jag uppfylls av känslor om livet och mänskligheten.

Lite bakgrund från Operans pressutskick:
En mäktig upplevelse väntar då våra dansare och sångsolister delar scenen med Kungliga Operans Kör som framför verket tillsammans med Kungliga Hovkapellet.

Stjin Celis har skapat verk för ett flertal europeiska balettkompanier, däribland Göteborgsoperans balett där han samarbetat med vår balettchef Johannes Öhman. Det var Johannes som föreslog ett samarbete kring MOZART mässa i c-moll.

Föreställningen inleds med ett samarbete med Kungliga Svenska Balettskolan som framför verket Orkestern av koreografen Stina Nyberg. Musiken kommer att framföras av musiker ur Lilla Akademien.

Det är mäktigt och det är sorgset och det är vackert – det är som en melankolisk hyllning till livet och individens rätt att vara sig själv.

Dansare
Kvinnor:
Jeannette Diaz-Barboza, Daria Ivanova, Mariko Kida, Alina Lagoas, Jenny Nilson, Jonna Savioja., Gina Tse

Män:
Hampus Gauffin, Hokuto Kodama, Anthony Lomuljo, Jerôme Marchand, Daniel Norgren-Jensen, Oscar Salomonsson, Anton Valdbauer, Kristóf Várnagy, Luca Vetere, Gunnlaugur Egilsson, Hugo Therkelson, Jens Rosén

Sångsolister
Sopran Johanna E Martell
Alt Annica Nilsson
Tenor Jonas Degerfeldt
Bas Lennart Forsén
Dirigent Andreas Stoehr

Kungliga Baletten
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
Kormästare: Folke Alin och Christina Hörnell

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sylfiden – en drömsk balett

by

Sylfiden
Koreografi: August Bournonville
Kungliga Operan
Premiär: 26 maj

Efter en dramatisk början där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren måste bytas ut på grund av en skada precis innan ridån ska gå upp kan föreställningen komma igång. Nadja Sellrup får rycka in denna premiärkväll och hon gör ett fantastiskt jobb.

Baletten handlar om James som inför sitt stundande bröllop blir besökt av Sylfiden, en luftande, som förklara sin kärlek till honom. James börjar nu ifrågasätta sitt val av fästmö. Heder och moral förhindrar honom till en början men den vackra Sylfiden är svår att motstå.
I år är det 150 år sedan Sylfiden för första gången sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm. Baletten har en av världens äldsta koreografier och den håller än idag. Det är en klassisk och lättillgänglig balett som jag tror passar många.

Upplägget och historien är simpel och underhållande. För någon som aldrig tidigare varit på balett är detta en bra uppsättning att börja med. Denna balett är även barnvänlig. Det är en lättförstålig historia, tilltalade karaktärer med vackra kostymer och en sagolik scenografi. Vår kungliga balett gör även ett bra jobb i att förmedla känslor och berätta denna historia.

Det aktiva mimspråket gör baletten både rolig och intressant. Att få se dansarna uttrycka sig både i dans och i mim är underhållande. Historien blir således lite mer levande och tilltalande för de minsta.
Att Operan väljer att ha nypremiär av Sylfiden i slutet av säsongen är ett smart drag. Det är en bra sommarföreställning som man kan njuta av och sedan dansa ut i sommarkvällen.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Epilog – Fullt ös med Balettakademiens avgångselever

by

Epilog
Balettakademins avgångselever
Koreografi av Jan Åström, Kajsa Sandström, Johan Inger, Charlotta Öfverholm och Zain Odelstål.
Dansens Hus i Stockholm
25 maj 2012

I nästan varje föreställning finns det en del som är lite tråkig. En del som är en slags återhämtning för publiken så att man ska orka se resten av föreställningen. Den delen finns inte och behövs inte i Epilog. Balettakademiens avgångselever bjuder på en föreställning som aldrig blir tråkig. Det är fullt ös rakt igenom. Koreografierna, kostymerna, musiken, känslorna och övergångarna är alla klockrena.

Föreställningen är tillgänglig och underhållande. För mig kan dans vara lite svårt. Att gå och se modern dans kan kännas lite som en chansning då man aldrig riktigt vet vad man kommer att få se. Epilog är uppdelad i sex olika delar. Varje del har ett tydligt koncept och skiljer sig från resten av föreställningen. Som publik hinner man aldrig bli uttråkad utan man matas ständigt med intressant dans, videoinstallationer, kostymbyten och ett högt tempo.

Epilog, det som händer sen, är precis det dansen handlar om. 21 avgångselever som nu ska slå sig ut i världen och förhoppningsvis uppnå alla sina mål. Efter att ha sett denna föreställning hoppas jag verkligen att det kommer att gå bra för dessa unga dansare. De har mycket att erbjuda. Dansen i Epilog var samspelt, uppiggande och intressant. Det erbjuds både lite lugnare partier samt delar med mycket energi. Genomgående för hela föreställningen är närvaron och tillgängligheten.

Som publik finns det utrymme både för egna tolkningar och känslor. Visuellt är föreställningen intressant. Eleverna använder vid olika tillfällen videoinspelningar för att antingen förhöja effekten av dansen eller som en extra medlem. Koreograferna Jan Åström, Kajsa Sandström, Johan Inger, Charlotta Öfverholm och Zain Odelstål har alla gjort ett bra jobb och eleverna ger verkligen koreografierna liv.
Klockan 19.00 imorgon går sista föreställningen av stapeln och jag tycker att ni ska hedra dessa avgångselever genom att gå och se denna föreställning. Jag tror att ni, precis som jag, kommer komma ut med ett leende på läpparna.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Omprövning av klassisk balett på Weld

by

Omprövning
Weld, Stockholm
Premiär den 22 mars 2012

Föreställningen Omprövning, som framförs på Weld i Stockholm, kan sägas vara resultatet av ett koreografiskt forskningsprojekt. Koreografen Anna Koch undersöker tillsammans med dansaren Anna-Mi Fredriksson den kultiverade och skolade balettkroppen, formad av den klassiska balettens teknik.

Ett 30-tal lysrör står uppradade längs väggarna av betong är dansaren Anna-Mi Fredriksson kommer in på scen i en vardaglig svart klänning, svarta nylonstrumpor och svarta sockor.

Omprövning består av flera olika delar som innehåller mer eller mindre klassisk dans blandat med andra rörelser och reflektioner. I en scen interagerar dansaren med en svart sopsäck i en talarstol.

Den första delen av verket består av klassiska balettrörelser till musik av Beethoven. Musiken är ganska lågmäld, vilket gör att fokuset på dansaren ökar. Jag är inte tillräcklig kunnig när det gäller balett för att vilja analysera dansen, men i programmet står det dansen skiljer sig från ett helt klassiskt förhållningssätt, bland annat genom att arbetet ligger i grundstegen i stället för vad dessa leder till, att mellansteg blir steg i sig själva och att steg upprepas som normalt inte brukar upprepas.

Anna-Mi Fredrikssons dans och rörelser är uttrycksfulla och det är spännande att följa samspelet mellan modern koreografi och klassisk dans.

Anna-Mi Fredriksson är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan 1996-2004 och har även studerat vid National Ballet School of Canada, English National Ballet School, École Nationale de Ballet de Marseilles och Estudio Maria de Avíla Zaragoza. 2003 var hon finalist i Eurovisionens Tävling för Unga Dansare 2003 och 2004 kvartsfinalist i Prix de Lausanne. 2005-2009 var hon anställd vid English National Ballet och 2009 Artist in Residence at Shunt Vaults, London. Hon har dansat på ett antal internationella scener som Royal Albert Hall, Wembley Stadium, Hong Kong Grand Theatre, The London Coliseum, China Century Theatre, Chateau de Versailles, Teatro Real Madrid etc. Hon har bland annat medverkat i Svansjön, Våroffer, Giselle, Alice i underlandet och Nötknäpparen.

Anna Koch är dansare, koreograf och mångsysslare inom konst. Under åren har hon varit engagerad i koreografiska projekt både nationellt och internationellt. För fem år sedan startade hon Weld som är en arbetsplats för konstnärer, ett rum för residens och en produktionsplattform. I sitt experimentella undersökande finns ett starkt intresse för hur konst kommunicerar, vilken idévärld och praktik den manifesterar och aktiverar genom dialog.

Foto: Weld

Läs mer på Welds hemsida och i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,