• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Mozart

Tankar om Trollflöjen på Folkoperan – en njutning att låta sig översköljas av musiken och sången

20 februari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto: Mats Bäcker

Trollflöjten
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Emanuel Schikaneder
Översättning Alf Henrikson
Musikaliskt arrangemang Henrik Schaefer
Regi Stéphane Braunschweig
Scenografi Stéphane Braunschweig i samarbete med Alexandre de Dardel
Kostymdesign Thibault Vancraenenbroeck
Ljusdesign Marion Hewlett
Videodesign Anders Ekman
Mask och peruk Therésia Frisk
Dramaturg Tuvalisa Rangström Dirigent
Henrik Schaefer|Nathanaël Iselin|Teo Hillberg|Jonathan Jennesjö
Prins Tamino Endre Aaberge Dahl
Fågelfångaren Papageno Anton Lundqvist
Prinsessan Pamina Clarice Granado
Nattens drottning Karolina Andersson
Tempelherren Sarastro Johan Schinkler
Folkoperans orkester Emma Nyman (violin), Lars Wehlin (violin), Gloria Foresti (viola), Mattias Rodrick (cello), Isak Josefsson (kontrabas), Henrik Lundberg (flöjt), Siobhan Losciale (oboe), Jan-Erik Alm (klarinett), Martin Krafft (fagott), Heléne Sikdal (valthorn), Laura Oliveira (valthorn)*, Ulrik Nilsson (slagverk)
Premiär på Folkoperan 19 februari 2025

Musikaliskt är det en stor, helt underbar upplevelse. Den älskade musiken från Mozarts Trollflöjten väller över mig och tar mig till en skimrande värld inombords. Premiären fick stående ovationer och under föreställningens gång applåderades det mycket för de olika sånginsatserna. Orkestern liksom solisterna imponerar stort. Strålande insatser av Nattens drottning (Karolina Andersson) och Tempelherren Sarastro (Johan Schinkler) och av övriga, både de unga och de mer erfarna. Men för mig var kvällens allra största behållning nattens
Fågelfångaren Papageno (Anton Lundqvist). Anton Lundqvist sprider sådan glädje i varje scen han är med i och är en fantastisk talang i att kombinera sång med skådespeleri.

I Stéphane Braunschweigs regi blir det en bättre om barns frigörelse. Vad är det för värld som de vuxna lämnar över till barnen? Men jag tycker att dramat, handlingen, krånglar till det och är inte direkt rak. Sarastro har kidnappat prinsessan Pamina från sin mamma Nattens drottning. Nattens drottning övertalar prins Tamino att befria henne. På ytan speglar det mer en vårdnadskonflikt, även om Sarastro inte är fadern utan god vän till Paminas far som dött. Sarastro leder ett tempel som ska hylla goda värderingar. Hmm. Men samtidigt är fångvaktarna långt ifrån trevliga.

Budskapet är mer än dubbelt. Sarastro säger att hans tempel aldrig bedriver hämnd. Samtidigt uttalar han hot mot Nattens drottning. Varken Nattens drottning eller Sarastro tycks stå för en god sida.


Föreställningen är ett samproduktion mellan Folkoperan och Uppsala stadsteater. Det märks på hur smart scenografi-lösningen är. Den består i stort sett av ett gigantisk svart staket som kan sätta ihop och öppnas efter vad som ska skildras. Sedan används videoprojektioner för att bland annat visa fåglar som flyger i en bur eller lejon som finns i den farliga skogen. Smart och smidig lösning som jag tycker fungerar väl. Det är musiken och sången som är sätter skapar berättelsen.

Kostymerna är stilenliga där Nattens drottning såväl som Sarastro och hans hantlangare är helt klädda i svart och de två oskyldiga unga tu, Tamino och Pamina, är klädda i vitt för att utstråla hur oskuldsfulla de är medan Pagageno och Pagagena är de enda som har färgrika kläder och därför är de enda som egentligen tycks vara mänskliga, alla andra är mest principer av gott eller ont.

Det snyggt genomfört och musiken är imponerande stark och berörande och fantastisk. Men berättelsen är intrasslad och jag tycker inte riktigt att handlingen säger det som utlovas: ett mystiskt sångspel om ungdomlig frigörelse i en orättvis, maktfullkomlig och polariserad värld.

Har svårt att se att de unga kan gå sin egen väg. Jag tycker inte att föreställningen talar om någon möjlighet för unga att befria sig från den äldre generationens bojor. Någon ungdomlig frigörelse gestaltas väl ändå inte i föreställningen? Tamino måste genomgå prövingar, han måste tester som tempelherren Sarastro bestämt. När Tamino utfört allt enligt Sarastros befallningar får han sin Pamina. Ett kluvet slut. Lyckan uppnås genom att man klarar tester och priset är prinsessan. Det intressanta är att Papageno inte klarade testerna men ändå får sin Papagena. Sensmoral: prinsar och prinsessor är fast i gamla strukturer men hippies eller vanliga glada underklass-människor kan göra som de vill.

Trollflöjten är en av världens mest älskade operor och det märks, föreställningen är nästan slutsåld långt in till slutet av mars. Om handlingen inte är perfekt dramaturgiskt gör inget, det är en ren njutning att sitta i salongen och ta in musik, sång, scenografi och kostym.

Arkiverad under: Opera, Operarecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Mozart, Trollflöjten

Teaterkritik: Amadeus – Bravo, bravo, bravo

8 februari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto Sören Vilks

Amadeus
Av Peter Shaffer
Översättning Göran O Eriksson
Regi Sunil Munshi
Scenografi Sunil Munshi och Linus Fellbom
Kostym Bente Rolandsdotter
Ljus Linus Fellbom
Ljud Daniel Rejmer
Koreografi Catharina Allvin
Mask Katrin Wahlberg
Musikaliskt ansvarig, musik och arrangemang Eric Skarby
Premiär den 7 februari 2025 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Bravo. Premiären fick stående ovationer och många, många bravo-rop. Välförtjänt.
Denna föreställning har många bottnar, ger mycket att tänka på. Den är fantastisk och något av det mest fulländade som visas på svensk scen på länge. Den har duktiga skådespelare, manus och regi som ser till att ge djup i berättelsen, underbar livemusik på scen och stark symbolisk scenografi och dräkter som imponerar. Den tog andan ur mig och jag vandrar hem efter föreställningen helt tagen.

Handlingen utspelas i slutet av 1700-talet och kretsar kring Salieri, som var anställd som hovkompositör vid hovet i Wien. Han var född i Italien och älskade musik och som ung tog en vän till familjen med honom till Wien där han kunde utbilda sig i musik och få framtång inom musik. Han komponerade och undervisade i musik. Enligt Wikipedia var han bland annat lärare till Ludwig van Beethoven, Franz Liszt, Johann Nepomuk Hummel och Simon Sechter.

Salieri hade kämpat, studerat och levt ett anständigt liv. Som ung gav han ett löfte till Gud att leva rättfärdigt om Gud hjälpte till såm han kunde försörja sig på musik. Det ser ut som att Gud och Salieris överenskommelse fungerade bra ända fram tills den unga kompositören Wolfgang Amadeus Mozart dyker upp vid hovet. Mozart var redan välkänd som ett musikaliskt underbarn och hade rest runt i världen med sin pappa och gett konserter från fem års ålder. Kejsaren Joseph II är förtjust och tar emot Mozart.

När Mozart spelar ett litet egenkomponerat stycke berörs Salieri ända in i själen. Det är det vackrast Salieri hört, det är som om Gud själv talar genom musiken. Men så visar det sig att Mozart, denna fantastiska musiker och kompositör, är långt ifrån anständig. Mozart dricker mycket och förför många kvinnor. Salieri blir djupt upprörd, arg och besviken på Gud. Hur kan Gud välja att tala genom en ung man som beter sig som värsta oansvariga rucklaren, som är en utsvävande person och lever långt ifrån ett rättfärdigt, anständigt liv. Dessutom tycks Mozart vara född med denna gåva och har inte behövt studera. Och ödmjuk är Mozart inte alls utan han babblar på och förolämpar Salieri.

Föreställningen berör existentiella frågor och kan också ge input på frågan som diskuteras på svenska kultursidor om det är rätt eller fel att göra skillnad på verket och konstnären. Salieri upplever att han själv är en medelmåtta. Varför bryr sig Gud inte om den rättfärdige. frågar han sig. Går det att vara genialisk och ung när medelmåttorna har makten?


Philip Zandén ger ett djup i Salieri. 1981 spelade Philip Zandén Mozart i Amadeus på Stadsteatern. Nu återvänder han till pjäsen men som Salieri. Han är fantastisk i den rollen och ger extra perspektiv på Salieri. Det går att förstå Salieris känslor och det märks också att han är kluven. Han vill upptäcka mer musik av Mozart samtidigt som han är rädd för att Mozarts musikaliska geni ska hotas Salieris position. Vi som ser det utifrån kan se att Salieri har styrkor som är också är värdefulla och som Mozart inte har. Salieri måste ha varit en betydligt bättre lärare till exempel. Mozart som förförde sina kvinnliga elever hade haft problem om det funnit någon metoo-kampanj på den tiden,


Jag är imponerad av alla skådepelare som förvaltar sina roller väl, bland andra; Simon Reithner som den utsvävande vilda Mozart och hans tuffa fru Constanze som spelas av Maja Rung. Per Andersson gör en otroligt komisk Kejsare Joseph II. Helt underbar. Finns det någon annan komiker som kan säga ordet ”styrbord” och få publiken att vrida sig av skratt.

Scenografin på scen är enkel och består mest av en stor flygel och låter skådespelarna med sina glittrande dräkter vara i blickfång. I taket finns stora rutor som ibland används för att ge en sakral känsla av att befinna sig i en kyrka och ibland ger intrycket av att allt på scenen pågår i en källare, i mänsklighetens dolda undermedvetna med förbjudna känslor och tankar. Den mörka plats människor inte vill att någon ska se.

Regissören Sunil Munshi säger:
– Det här är en glödhet skildring av rivalerna Mozart och Salieri. Ett vulgärt geni omgivet av kvinnor och galna fester. En behärskad hovkompositör med en brinnande avundsjuka. Och deras gemensamma passion för musiken. Publiken kan vänta sig en känslosam helafton med storslagen livemusik och operasång.

Det skriver jag under på. Det är storslaget: ett kostymdrama med livemusik, fantastiska skådespelare och en berättelse som ger mycket att fundera på.

I rollerna Antonio Salieri – Philip Zandén
Wolfgang Amadeus Mozart – Simon Reithner
Constanze Weber, Mozarts hustru – Maja Rung
Josef II, kejsare av Österrike – Per Andersson
Greve Johann Killian von Strack – Peter Kajlinger
Greve Franz Orsini-Rosenberg – Andreas Nilsson
Baron Gottfried van Swieten – Johan Marenius Nordahl
Venticello 1 – Steve Kratz
Venticello 2 – Bengt C W Carlsson
Katherina Cavalieri, Salieris elev – Sanna Gibbs
Theresia Salieri, Salieris hustru – Katija Dragojevic
Guiseppe Bonno och kapellmästare och på klavitur- Eric Skarbym
Musiker Alva Press – Violin
Emma Beskow – Cello
Hannah Törnell Wettermark – Tvärflöjt
Elin Willert – Klarinett

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Amadeus, Kulturhuset stadsteatern, Mozart, Philip Zandén, Teaterkritik

Cosi fan tutte på Confidencen – känner mig så upprymd, vackert spelat och sjunget, rolig regi och snygga kläder

17 juli, 2015 by Rosemari Södergren

Fotograf: Bo Ljungblom

Cosi fan tutte
Av Wolfgang Amadeus Mozart
Regi Natanael Øigaard Nelson
Musikalisk ledning och dirigent Arnold Östman
Premiär på Conficencen i Stockholm 16 juli 2015

En av mina vänner på Facebook har dagen efter premiären på Confidencens uppsättning av Mozartoperan Cosi fan tutte skrivit:
Jag har sett premiären på Cosi fan tutte på Confidencen och känner mig så upprymd, vackert spelat och sjunget, rolig regi och snygga kläder, levande stearinljus som skapade en mjuk stämning på scenen.

Det är en mycket bra sammanfattning av min upplevelse också. I regi av Natanael Øigaard Nelson har denna roliga och varma opera blivit en förtrollande härlig operaupplevelse i Confidencens tidsenliga slottsteater.

Fotograf: Bo LjungblomVisst, på sätt och vis är handlingen lite fånig. Operan utspelar sig i Neapel i slutet av 1700-talet. Den handlar om två unga män som slår vad om att deras flickvänner aldrig skulle kunna bedra dem. De bestämmer sig för att göra allt som står i deras makt för att bevisa saken men lyckas istället bevisa motsatsen. De dras in i en härva av illa maskerade förförelser och hastigt påkomna lögner. Innan solen har gått ner denna händelserika dag har kroppar mötts och förtroenden och löften bytt ägare. De två unga männen klär ut sig och försöker förföra sina flickvänner. Det är väl ganska självklart att sådant fulspel straffar sig, att leka med andras känslor kan sätta starka krafter i brand. Operan handlar om förälskelse och lycka, som svek och bedrägeri – allt framfört till Mozarts fina musik.

Orkestern under ledning av Arnold Östman är skicklig, liksom sångarna. Musiken framförs på tidstypiska instrument. Efter några darrande minuter då premiärnerverna dammades av finns det inget annat att säga än att sång och musik var av högsta klass. En av föreställningens styrkor är hur det tidstypiska genomförs in i minsta detalj. Bara det att föreställningen framförs i det magiska skenet av levande ljus, vilket ger ett behagligt ljus och en äkta doft av stearin. Dräkter, peruker och smink, allt är som klippt direkt från salongerna under 1700-talet.

Språkfrågan har regissören löst på smart sätt. En stor del av sångerna framförs på originalspråket, vilket ju musiken är bäst lämpad för medan vissa avsnitt som är viktiga för att förstå handlingen framförs på svenska.

Cosi fan tutte är en av världens mest spelade operor. Den hade urpremiär på Burgtheater i Wien den 26 januari 1790 och den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 14 maj 1830 i översättning av Nils Erik Wilhelm af Wetterstedt och den iscensattes åter med premiär den 17 februari 1940 med den italienska originaltexten, den 30 september 1964 med svensk text och den 18 december 1965. Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 14 oktober 1995 och på Folkoperan med premiär den 21 september 2002. Sommaren 2014 spelade Skånska operan en version förlagd i modern tid, som en TV-show, på sin årliga sommarturne ´i skånska slottsmiljöer. Uppsättningen på Confidencen står sig bra i den kavalkaden. Hela atmosfären i slottsteatern i Conficencen passar så perfekt ihop med handlingen. Cosi fan tutte är en operaföreställning som gör mig glad och den är i allra högsta grad värd de stående ovationer den fick på premiärkvällen.

Medverkande:
Fiordiligi – Albina Isufi
Dorabella – Erica Back
Guglielmo – Arash Azarbad
Ferrando – Leif Aruhn Solén
Despina – Randi Røssaak
Don Alfonso – Lars Martinsson
Alexandra Chalupa, Istvan Kisch, Karin Sandström-Lapukins

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Confidencen, Cosi fan tutte, Mozart, Opera

Amadeus trollbinder publiken på Dramaten

7 september, 2013 by Redaktionen

Amadeus av Peter Shaffer

Amadeus
Dramaten, Stora scen
Premiär den 6 september 2013

Dramatenpremiären av Peter Shaffers Amadeus flyttades fram en vecka eftersom man ville ha flera möten med publik. Den 6 september var ensemblen redo och nu faller allt på plats. Johan Rabaeus etablerar under premiärkvällen en utmärkt kontakt med åskådarna och vi dras in i berättelsen från första början.

Pjäsen berättar om Wolfgang Amadeus Mozart ur hovkompostitören Antonio Salieris perspektiv. Italienaren Salieri avlägger i sin ungdom ett löfte att viga sitt liv åt musiken och att leva rättfärdigt. Hans karriär går spikrakt och han får snart en tjänst vid hovet i Wien, där italiensk opera är det som gäller.

Redan etablerad får han höra talas om underbarnet Wolfgang Mozart, med smeknamnet Amadeus – Älskad av Gud – och blir orolig. Har Amadeus något som han själv inte har? När han sedan träffar Mozart drabbas han av en våldsam skräck – en skräck för att erkänna sin egen medelmåtta.

I stället för att välkomna den unge, begåvade Mozart, panikslås Salieri av hans Gudagåva och startar ett krig mot Gud. Genom att förgöra Mozart ska han besegra Gud, som han anser sig övergiven och orättvist behandlad av.

På ett plan lyckas Salieri – Mozart avslutar sitt liv utblottad, ensam och sjuk. Men ända in i det sista skapar han mästerverk – även om det ibland bara är Salieri själv som förstår hur storslagen Mozarts musik verkligen är.

Samtidigt förtär Salieris avundsjuka och ondskefulla plan hans egen själ. Amadeus börjar och slutar med vårt möte med den åldrade Salieri som i ett sista desperat försök vill få eftervärlden att komma ihåg honom – om inte som den stora kompositören så som Mozarts mördare.

Johan Rabeaus gör en imponerande rollprestation som den olycksalige Salieri. Det blir tydligt hur den först så välmående kompositören ger vika för den destruktiva kraften i avundsjuka och rädsla för att misslyckas och hur det förgiftar hela hans liv.

Adam Pålsson gör sin första huvudroll på Dramaten med bravur. Han är perfekt som det stora barnet Amadeus, oregerlig, självuppfylld och samtidigt oskuldsfull. Jennie Silfverhjelm som hans lika barnsliga fru Constanze och Adam Pålsson bildar som par en frisk fläkt i det avslagna Hovet, med Andreas T Olssons Josef II i spetsen.

Milos Forman gjorde en riktigt bra filmatisering av Peter Shaffers Amadeus 1984. Dramatens version är minst lika bra. Dialogen och ensemblens samspel trollbinder publiken under den nära fyra timmar långa föreställningen. Mozarts musik spelar förstås en viktig roll i Amadeus och gör tillsammans med färgstark scenografi och kostym pjäsen till ett praktfullt allkonstverk.

Amadeus av Peter Shaffer

I rollerna:
Salieri Johan Rabaeus
Mozart Adam Pålsson
Constanze Jennie Silfverhjelm
Josef II Andreas T Olsson
Von Strack David Mjönes
Orsini-Rosenberg Mats Bergman
Van Swieten Pontus Gustafsson
Venticello 1 Filip Alexanderson
Venticello 2 Jon Karlsson
Salieris betjänt, Schikaneder Erik Nilsson, musiker
Baronessan Waldstädten Maria Hulthen, musiker
Teresa Salieri Eva Maria Hux, cellist
Caterina Cavalieri Beatrice Orler, operasångerska
Guiseppe Bonno, Salieris kock Göran Martling, musiker

Översättning Göran O Eriksson
Regi Peter Langdal
Scenografi och kostym Karin Betz
Ljus Torben Lendorph
Peruk och mask Mimmi Lindell, Melanie Åberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater Taggad som: Adam Pålsson, Dramaten, Johan Rabaeus, Mozart

MOZART mässa i c-moll tolkad med dans: vackert, sorgset och en hyllning till individen

16 september, 2012 by Rosemari Södergren

MOZART mässa i c-moll
Kungliga Operan
Koreografi: Stijn Celis
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Scenografi och ljus: Jens Sethzman
Kostym: Catherine Voeffray
Premiär 13 september 2012

MOZART mässa i c-moll, går som namnet antyder i moll. Kungliga Operan bjuder på en timmes dansföreställning där känslorna i det vemodiga Mozartverket tolkas i kroppsrörelser. Mozarts verk sammanförts med koreografi som Stjin Celis skapat direkt för Kungliga Baletten.

Bakgrunden på scenen är vit och dansarna och kären är klädda i svart, med några få undantag som har vita skjortor. Det är stilrent, vackert och estetiskt och MÖRKT. Mörkt och vackert.

Det är svårt att sätta ord på de känslor som föreställningen förmedlar. Om jag ska lyfta fram ett huvudord är det nog individualitet. Dansarna rör på sig, ibland i likartade rörelser och de samarbetar också ibland när någon eller några lyfter någon – men ändå utstrålar alla en egen individualitet. Ingen rör sig precis som någon annan och aldrig exakt samtidigt. När kören stör uppställd är det heller aldrig i räta rader utan med en lätt oordning.

I pressmeddelandet berättas att Mozart komponerade sin mässa i c-moll 1783, under en hektisk period av sitt liv. Hustrun Constanze hade varit svårt sjuk, och verket skrevs som en tacksägelsemässa för kör, solister och orkester.

Det märks att verket skapats av någon som upplevt lidande. Det är ett mörkt verk men samtidigt otroligt vackert. Jag uppskattar att Stjin Celis valt att skildra de känslor som verket föder inne i lyssnaren och inte skapat en händelsebaserad berättelse.

Det är mäktigt och det fångar in mig direkt, jag uppfylls av känslor om livet och mänskligheten.

Lite bakgrund från Operans pressutskick:
En mäktig upplevelse väntar då våra dansare och sångsolister delar scenen med Kungliga Operans Kör som framför verket tillsammans med Kungliga Hovkapellet.

Stjin Celis har skapat verk för ett flertal europeiska balettkompanier, däribland Göteborgsoperans balett där han samarbetat med vår balettchef Johannes Öhman. Det var Johannes som föreslog ett samarbete kring MOZART mässa i c-moll.

Föreställningen inleds med ett samarbete med Kungliga Svenska Balettskolan som framför verket Orkestern av koreografen Stina Nyberg. Musiken kommer att framföras av musiker ur Lilla Akademien.

Det är mäktigt och det är sorgset och det är vackert – det är som en melankolisk hyllning till livet och individens rätt att vara sig själv.

Dansare
Kvinnor:
Jeannette Diaz-Barboza, Daria Ivanova, Mariko Kida, Alina Lagoas, Jenny Nilson, Jonna Savioja., Gina Tse

Män:
Hampus Gauffin, Hokuto Kodama, Anthony Lomuljo, Jerôme Marchand, Daniel Norgren-Jensen, Oscar Salomonsson, Anton Valdbauer, Kristóf Várnagy, Luca Vetere, Gunnlaugur Egilsson, Hugo Therkelson, Jens Rosén

Sångsolister
Sopran Johanna E Martell
Alt Annica Nilsson
Tenor Jonas Degerfeldt
Bas Lennart Forsén
Dirigent Andreas Stoehr

Kungliga Baletten
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
Kormästare: Folke Alin och Christina Hörnell

Läs även andra bloggares åsikter om Mozart, dans, balett, Operan, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Balett, Dans, Mozart, Operan

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

vecka 39 2025 (23-26/9 ) Lunchteatern … Läs mer om Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

One Battle After Another Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Rysk flicka med puderdosa, 1928 © Lotte … Läs mer om Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Relay Betyg 1 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Recension av tv-serie: House of Guinness

House of Guinness Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: House of Guinness

Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

The Great Lillian Hall Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

Filmrecension: Från din älskade Hilde

Från din älskade Hilde Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Från din älskade Hilde

Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Astrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva … Läs mer om Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Gothenburg Combo Novel A Musical … Läs mer om Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Efter verk av Franz Kafka Manus och … Läs mer om Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Anders Beckman spelar huvudrollen i … Läs mer om Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Av Tennesse Williams (översättning Jacob … Läs mer om Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

Snabba betalningar med populära e-plånbok
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in