• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Amadeus

Teaterkritik: Amadeus – Bravo, bravo, bravo

8 februari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto Sören Vilks

Amadeus
Av Peter Shaffer
Översättning Göran O Eriksson
Regi Sunil Munshi
Scenografi Sunil Munshi och Linus Fellbom
Kostym Bente Rolandsdotter
Ljus Linus Fellbom
Ljud Daniel Rejmer
Koreografi Catharina Allvin
Mask Katrin Wahlberg
Musikaliskt ansvarig, musik och arrangemang Eric Skarby
Premiär den 7 februari 2025 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Bravo. Premiären fick stående ovationer och många, många bravo-rop. Välförtjänt.
Denna föreställning har många bottnar, ger mycket att tänka på. Den är fantastisk och något av det mest fulländade som visas på svensk scen på länge. Den har duktiga skådespelare, manus och regi som ser till att ge djup i berättelsen, underbar livemusik på scen och stark symbolisk scenografi och dräkter som imponerar. Den tog andan ur mig och jag vandrar hem efter föreställningen helt tagen.

Handlingen utspelas i slutet av 1700-talet och kretsar kring Salieri, som var anställd som hovkompositör vid hovet i Wien. Han var född i Italien och älskade musik och som ung tog en vän till familjen med honom till Wien där han kunde utbilda sig i musik och få framtång inom musik. Han komponerade och undervisade i musik. Enligt Wikipedia var han bland annat lärare till Ludwig van Beethoven, Franz Liszt, Johann Nepomuk Hummel och Simon Sechter.

Salieri hade kämpat, studerat och levt ett anständigt liv. Som ung gav han ett löfte till Gud att leva rättfärdigt om Gud hjälpte till såm han kunde försörja sig på musik. Det ser ut som att Gud och Salieris överenskommelse fungerade bra ända fram tills den unga kompositören Wolfgang Amadeus Mozart dyker upp vid hovet. Mozart var redan välkänd som ett musikaliskt underbarn och hade rest runt i världen med sin pappa och gett konserter från fem års ålder. Kejsaren Joseph II är förtjust och tar emot Mozart.

När Mozart spelar ett litet egenkomponerat stycke berörs Salieri ända in i själen. Det är det vackrast Salieri hört, det är som om Gud själv talar genom musiken. Men så visar det sig att Mozart, denna fantastiska musiker och kompositör, är långt ifrån anständig. Mozart dricker mycket och förför många kvinnor. Salieri blir djupt upprörd, arg och besviken på Gud. Hur kan Gud välja att tala genom en ung man som beter sig som värsta oansvariga rucklaren, som är en utsvävande person och lever långt ifrån ett rättfärdigt, anständigt liv. Dessutom tycks Mozart vara född med denna gåva och har inte behövt studera. Och ödmjuk är Mozart inte alls utan han babblar på och förolämpar Salieri.

Föreställningen berör existentiella frågor och kan också ge input på frågan som diskuteras på svenska kultursidor om det är rätt eller fel att göra skillnad på verket och konstnären. Salieri upplever att han själv är en medelmåtta. Varför bryr sig Gud inte om den rättfärdige. frågar han sig. Går det att vara genialisk och ung när medelmåttorna har makten?


Philip Zandén ger ett djup i Salieri. 1981 spelade Philip Zandén Mozart i Amadeus på Stadsteatern. Nu återvänder han till pjäsen men som Salieri. Han är fantastisk i den rollen och ger extra perspektiv på Salieri. Det går att förstå Salieris känslor och det märks också att han är kluven. Han vill upptäcka mer musik av Mozart samtidigt som han är rädd för att Mozarts musikaliska geni ska hotas Salieris position. Vi som ser det utifrån kan se att Salieri har styrkor som är också är värdefulla och som Mozart inte har. Salieri måste ha varit en betydligt bättre lärare till exempel. Mozart som förförde sina kvinnliga elever hade haft problem om det funnit någon metoo-kampanj på den tiden,


Jag är imponerad av alla skådepelare som förvaltar sina roller väl, bland andra; Simon Reithner som den utsvävande vilda Mozart och hans tuffa fru Constanze som spelas av Maja Rung. Per Andersson gör en otroligt komisk Kejsare Joseph II. Helt underbar. Finns det någon annan komiker som kan säga ordet ”styrbord” och få publiken att vrida sig av skratt.

Scenografin på scen är enkel och består mest av en stor flygel och låter skådespelarna med sina glittrande dräkter vara i blickfång. I taket finns stora rutor som ibland används för att ge en sakral känsla av att befinna sig i en kyrka och ibland ger intrycket av att allt på scenen pågår i en källare, i mänsklighetens dolda undermedvetna med förbjudna känslor och tankar. Den mörka plats människor inte vill att någon ska se.

Regissören Sunil Munshi säger:
– Det här är en glödhet skildring av rivalerna Mozart och Salieri. Ett vulgärt geni omgivet av kvinnor och galna fester. En behärskad hovkompositör med en brinnande avundsjuka. Och deras gemensamma passion för musiken. Publiken kan vänta sig en känslosam helafton med storslagen livemusik och operasång.

Det skriver jag under på. Det är storslaget: ett kostymdrama med livemusik, fantastiska skådespelare och en berättelse som ger mycket att fundera på.

I rollerna Antonio Salieri – Philip Zandén
Wolfgang Amadeus Mozart – Simon Reithner
Constanze Weber, Mozarts hustru – Maja Rung
Josef II, kejsare av Österrike – Per Andersson
Greve Johann Killian von Strack – Peter Kajlinger
Greve Franz Orsini-Rosenberg – Andreas Nilsson
Baron Gottfried van Swieten – Johan Marenius Nordahl
Venticello 1 – Steve Kratz
Venticello 2 – Bengt C W Carlsson
Katherina Cavalieri, Salieris elev – Sanna Gibbs
Theresia Salieri, Salieris hustru – Katija Dragojevic
Guiseppe Bonno och kapellmästare och på klavitur- Eric Skarbym
Musiker Alva Press – Violin
Emma Beskow – Cello
Hannah Törnell Wettermark – Tvärflöjt
Elin Willert – Klarinett

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Amadeus, Kulturhuset stadsteatern, Mozart, Philip Zandén, Teaterkritik

Amadeus på Malmö stadsteater – oerhört effektivt berättad

15 september, 2014 by Redaktionen

amadeus

Amadeus, Malmö Stadsteater 13/9
Regi: Frede Gullbrandsen
Premiär 13 september 2014

När jag går ut för att ta lite frisk luft i pausen hör jag en man jämte mig säga ” Ja, det är ju en sådan där film som alltid dyker upp när man ofrivilligt finner sig själv i soffan framför tv:n.”

Så är det faktiskt. Amadeus regisserad av Milos Forman från 1984, en adaption av Peter Schaffers pjäs från 1979 är sådan där film som en förväntar sig att alla har sett, kanske en torsdagskväll när en är för trött för allting. Själv var det ganska länge sedan nu men liksom med andra sådan filmer har den en handling för klassisk för att någonsin försvinna ur ens minne.

I Frede Gullbrandsens uppsättning på Malmö Stadsteater är det sig lik.En gammal och grå och tillsynes sinnesrubbad Antonio Salieri börjar maniskt berätta om sitt liv; hur den unge, talangfulle Wolfgang Amadeus Mozart förstörde det; hur Sallieri hämnas men ångrar sig. Trots att jag inte minns alla detaljer klarnar hela handlingen snabbt. Det är en klassisk tragedi om Mozarts, så begåvad men samtidigt så naiv, uppgång och fall.

Det som förvånar mig är hur stor roll Salieri faktiskt har fått. Han är med i princip hela tiden och flikar in med sina sluga tankar och kommentarer i varenda scen. Det ger en annan känsla över pjäsen och känns spännande. Fredrik Gunnarson lyckas bära upp den krävande rollen på ett bra sätt där han vandrar från galenskap till skarp slughet och tillbaka igen.

Mattias Linderoth gör även han bra ifrån sig i rollen som Mozart. Det är ingen lätt roll det eller där han ska spela otroligt begåvad men samtidigt naiv och ytlig. Detta gör att rollen ibland känns lite konstlad och påklistrad. Kajsa Ericsson som Constanze Weber, Mozarts hustru, lyckas sätta sin prägel på en av få kvinnor i pjäsen. Det blir snabbt tydligt att pjäsen är från 70-talet och att det uteslutande är den lidande mannens historia vi ska få bevittna.

Just för Amadeus har Hipp, annars en magnifikt amfiteater, öppnats upp och scenen är nu en arena. En utmaning för regissören som har lösts på bästa sätt och snarare gjort till en fördel. Det blir mycket rörelse runt scenen och uppe på läktarna för att inte fastna i den avgränsade mitten scenen där det endast står en enklare flygel.

Samtidigt är det aldrig svårt att fokusera på var saker sker eftersom allting är väldigt logiskt. Milos Formans film är inte bara en film som många har sett, det är nog också är film som många har somnat till med sina tre timmar. Trots paus måste jag erkänna att jag var aningen rädd att även jag skulle göra det under pjäsen. Något som inte händer eftersom pjäsens längd har utnyttjats fullt ut och är väldigt effektivt berättad.
Text: Truls Mårtensson

I rollerna: Fredrik Gunnarson, Mattias Linderoth, Kajsa Ericsson, Hans Peter Edh

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Amadeus, Malmö stadsteater, Scenkonst, Teaterkritik, Truls Mårtensson

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

vecka 39 2025 (23-26/9 ) Lunchteatern … Läs mer om Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

One Battle After Another Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Rysk flicka med puderdosa, 1928 © Lotte … Läs mer om Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Relay Betyg 1 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Recension av tv-serie: House of Guinness

House of Guinness Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: House of Guinness

Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

The Great Lillian Hall Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

Filmrecension: Från din älskade Hilde

Från din älskade Hilde Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Från din älskade Hilde

Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Astrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva … Läs mer om Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Gothenburg Combo Novel A Musical … Läs mer om Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Efter verk av Franz Kafka Manus och … Läs mer om Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Anders Beckman spelar huvudrollen i … Läs mer om Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Av Tennesse Williams (översättning Jacob … Läs mer om Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

Snabba betalningar med populära e-plånbok
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in