Det här är en av anledningarna till att jag älskar festivaler.
Att gå på de tidiga spelningarna. Att vandra bort från de största scenerna och se artister man kanske knappt hört talas om. Ibland blir det en halvtimme man snabbt glömmer.
Och ibland hittar man något man vill följa.
RAGHD på Höjden är det senare.
Hon står på en scen som passar henne perfekt. Höjden känns redan som en egen liten festival inne i festivalen, och RAGHD fyller den med en självklar energi. Det är rap, klubb, alternativ pop och R&B, men framför allt låter det som RAGHD. Hon har lyckats bygga ett eget musikaliskt universum där genrerna får flyta ihop utan att någon riktigt behöver bestämma vad det är.
Det finns en nerv i framförandet. Något rastlöst och samtidigt väldigt kontrollerat. Hon kan vara hård och självsäker ena sekunden och betydligt mer sårbar nästa. Det är den kombinationen som gör att spelningen aldrig bara blir ett snyggt klubbset.
Det finns något att säga.
Och något att känna.
Jag kommer hit för att upptäcka.
Jag går härifrån med en artist jag vill se igen.
RAGHD är fortfarande en sådan där artist som man kan stå relativt nära och känna att man är med om något innan det riktigt har blivit stort. Men det är svårt att föreställa sig att det kommer att förbli så särskilt länge. Hon har redan spelat på stora festivaler och byggt upp ett eget uttryck, och det märks att hon har ambitionen att ta det betydligt längre.
Det är kanske det finaste med festivaler.
Man kommer för de stora namnen.
Men man går hem och pratar om de man inte visste att man skulle hitta.
Jag kommer att följa henne.
4/5