Det finns konserter man ser.
Och så finns det konserter man upplever.
Lorde på Way Out West tillhör den senare kategorin.
Redan från de första minuterna känns det som att Slottsskogen har förvandlats till något annat. En scen, ja – men också en teatersalong, ett dansgolv och ett drömland på samma gång. Lorde står inte bara där och sjunger sina låtar. Hon spelar huvudrollen i en föreställning som är lika mycket visuellt drama som konsert.
Och den är fullständigt gripande.
Det är svårt att inte bli tårögd.
Lorde har alltid haft förmågan att göra det stora personligt, men live växer känslorna till något nästan överväldigande. De stora popögonblicken får finnas sida vid sida med de allra sköraste. Ena stunden står man mitt i en enorm festivalpublik. Nästa känns det som att Lorde sjunger direkt till var och en.
Samtidigt finns klubbkänslan där hela tiden.
Beatsen driver konserten framåt. Basen känns i kroppen. Ljusen exploderar över publiken och de snygga scenografiska lösningarna gör att varje låt får sin egen värld. Det är stort utan att bli opersonligt, spektakulärt utan att bli tomt.
Snarare tvärtom.
Allt det visuella förstärker känslorna.
Scenografin är makalöst snygg och effekterna används med en precision som gör att konserten aldrig känns som en samling påkostade tricks. Det finns en tanke bakom varje bild. Varje rörelse. Varje ljusförändring.
Det är popmusik som vågar vara teater.
Och teater som vågar vara popmusik.
När publiken sjunger med blir det nästan absurt stort. När Lorde drar ner tempot blir samma publik plötsligt alldeles tyst. Kontrasten är en del av magin.
Det är också därför konserten fungerar så fantastiskt bra på en festival. Lorde lyckas göra den enorma scenen intim och den intima känslan enorm.
Hon behöver inte skrika för att äga publiken.
Hon bara gör det.
Det här är en artist som har vuxit upp framför våra ögon och som nu står på toppen av sitt uttryck. Allt känns genomtänkt, men ingenting känns mekaniskt. Allt är stort, men det finns hela tiden något mänskligt mitt i spektaklet.
Och när konserten når sina största ögonblick är det svårt att värja sig.
Tårarna kommer.
Det är vackert. Det är mäktigt. Det är dansant. Det är sorgligt. Det är euforiskt.
Framför allt är det Lorde.
En konsert som lyckas vara både klubbnatt och teaterföreställning, både gigantisk festivalspektakel och något väldigt personligt.
Way Out West har haft många stora konserter.
Men det här är en av dem man kommer att prata om när festivalen är över.
5/5 – en årets hittills bästa konsertupplevelse.
Skribent: Lea Johansson Maliniemi