Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Poesi

Elis Monteverde Burrau • 6 juni och solen

by

6 juni och solen
Författare Elis Monteverde Burrau
Utgivningsdatum 2021-03-30
Förlag Modernista
ISBN 978-91-7893-786-8 [kart]

Jag har tänkt mycket på det här med poesi på senaste tiden. Jag såg att en poet på instagram fick mycket negativa kommentarer kring en av sina dikter. Den som skrev kommentaren sade någonting i stil med att dikten var vacker men saknade mening. Därmed tyckte personen i fråga att dikten var värdelös. Den där lilla incidenten fick mig att tänka på vad poesi är, och inte är, för den delen. Måste en dikt ha någon mening? Måste det finnas någon sorts historia bakom det hela? Är en dikt bättre om den beskriver samhällets orättvisor än om den bara innehåller vackra ord? Finns det bättre dikter och sämre dikter? Vad får mig att känna att en dikt är bättre eller sämre? Jag har inga klara svar på dessa frågor. Inte heller tror jag att jag objektivt kan svara på någon av dessa frågor. Någonting jag däremot är mycket säker på (rent subjektivt) är att jag inte alltid förstår innebörden i en dikt, men jag kan fortfarande älska den. Varför? Främstadels för att en dikt kan få mig att känna någonting, och det är inte alltid någonting positivt eller ens vackert men vissa dikter får mig att känna så pass djupt att jag minns dem länge efter att ha läst dem.

På sätt och vis är det mycket lättare att säga vad jag tycker om en roman. Trots att det jag tycker om romanen inte är objektivt i sig heller går det att säga någorlunda i fall karaktärerna är trovärdiga, handlingen är logisk, om det finns spänning, om språket är poetiskt  och så vidare. När det gäller poesi blir det däremot svårare att kommentera. Särskilt i det fall poesin inte överensstämmer med ens känslotillstånd för tillfället. Poesi kan ha mening, poesi kan vara vacker, logisk, ha bra struktur och så vidare. Poesi kan vara mycket, och vissa dikter kan framstå som bättre vid vissa tillfällen än andra. För mig är det dock det viktigaste inom poesi att den får mig att känna någonting. Ibland kommer jag att känna mig närmare poeten som skrivit dikten, ibland kommer jag inte alls att känna mig nära poeten; men så länge en dikt får mig att känna kan jag säga att jag tycker om den, eller i alla fall att den är minnesvärd.

När jag väl tycker om en viss dikt blir det lättare att kommentera på den. Jag kan säga att dikten är vacker, skarp, makaber, hemsk, tankeväckande och så vidare. Det är lite som att titta på en målning. Målningen behöver inte ens vara vacker, men om den får mig att känna någonting så kan jag säga att jag tycker om den, och jag har lätt för mig att beskriva vad det är den får mig att känna.

Problemet uppstår dock när jag absolut inte känner någonting för viss poesi, vilket tyvärr har varit fallet med denna diktsamling. Jag varken förstod eller kände någonting överhuvudtaget när jag läste ”6 juni och solen”. Av ungefär 300 sidor av dikter var det ett tiotal jag tyckte om, för att de väckte känslor inom mig, för att jag kände igen mig i dem. Egentligen räcker det. Att kunna läsa en dikt och känna igen sig i den, att känna sig varm inombords när man läser den dikten – det räcker. Jag är nöjd. Jag är någorlunda nöjd. Resten av dikterna fick mig inte att känna någonting överhuvudtaget. Kanske öppnar jag denna bok någon annan gång, flera år senare, och känner någonting; men inte idag. De fåtal dikter jag verkligen tyckte om, de har jag tagit bild på, sparat dem på min mobil. När jag läser om dem igen får de mig att le. De är ärliga, enkla, öppna och en aning bittersötta.

Bokrecension: Innerligt av Margaret Atwood

by

Innerligt
Författare Margaret Atwood
Utgivningsdatum 2021-08-04
Förlag Norstedt
Översättare Inger Johansson
Originaltitel Dearly
ISBN 9789113111728
ISBN ebok: 9789113111735

Om du tänkt att det är svårt att förstå lyrik, svårt att läsa poesi – då är Margaret Atwoods nya disksamling Innerligt en perfekt start att börja ta till sig lyrik. Margaret Atwood är en författare som nått stor internationell framgång med sitt skarpa och drabbande skrivande. Hennes böcker ges ut i mer än tjugofem länder och finns översatta till tjugo språk. Hennes starka romanserie Handmaid’s Tale har engagerat många och nått ut stort i tv-serien.

I inledningen till Innerligt skriver Margaret Atwood: ”Detta är de sena dikterna.” Som i många av hennes alster fokuserar hon på och lyfter de utsatta, de som är svagare, hon beskriver övergrepp på natur och kvinnoliv. Skarpt och ironiskt och av och till förvånad, häpen, sorgsen, rolig och nattsvart.

Att jag menar att denna diktsamling är bra att börja med betyder inte att den är ytlig eller enkel. Den är skriven på ett språk som är lätt att läsa, lätt att ta till sig men den saknar inte djup för att språket är okomplicerat. Den har flera nivåer och dikterna är underbara att läsa om och om igen, du kommer att hitta nya detaljer varje gång, precis som det är med bra lyrik.

Diktsamlingen har teman som ofta återfinns i poeten Atwoods lyrik: naturen under lupp, tvivlet på vår livsstil, möten med zombier, myter och legender och drabbande bilder av kvinnokroppen som slagfält. Varulvar, sirener och drömmar har sin givna plats, liksom djurliv och civilisationskritik. Dikterna tar upp livets gång och livets olika delar, både sex och förlust och sorg och åldrande men också hopp och framtid.

Margaret Atwood började faktiskt sin författarbana som poet och fick sitt genombrott med diktsamlingen The Circle Game som 1966 belönades med Kanadas främsta litterära utmärkelse, the Governor General’s Award. Innerligt är hennes första diktsamling på svenska sedan Dörren (ellerströms, 2014) och Morgon i det brunna huset (Rabén Prisma, 1996).

Fakta om Margaret Atwood från förlagets hemsida:
Margaret Atwood föddes i Ottawa 1939 och växte upp i norra Ontario, Québec och Toronto. Hon tog en BA-examen vid Victoria College, University of Toronto, och avlade MA-examen vid Radcliffe College. Margaret Atwoods författarskap har belönats med en mängd litterära priser, däribland Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General’s Award för Tjänarinnans berättelse, och hon har mottagit flera hedersdoktorat. År 2000 fick hon emotta Bookerpriset för Den blinde mördaren. Margaret Atwood har publicerat mer än fyrtio böcker inom lyrik, noveller, romaner och essäistik och blev 2012 utnämnd till Companion of Literature av The Royal Society of Literature i England.

Bokrecension: Undergången av Malte Persson – oerhört imponerande

by

Undergången
Författare Malte Persson
Utgivningsdatum 2021-04-13
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100183943

Att på 175 sidor lyrik kunna skildra framtiden och det förflutna och mänskligheten eventuella undergång är mästerligt. Malte Persson är en av de mest spännande svenska poeterna.

Undergången handlar om alltings undergång. Kanske. Om mänskligheten, om det som varit och det som kommer, eventuellt. Många lyrikböcker som ges ut är rätt tunna. Lyrik i sig är ofta mycket som kan sägas med få ord. Malte Perssons Undergången är därför i förhållande till många moderna poeters verk tung. 175 sidor där flera av dikterna är mångordiga, är lite unikt idag. Jo det finns tjockare lyrikböcker också. Men många är tunna och samtidigt kan de säga så mycket.

Hur som helst, jag är oerhört imponerad av Undergången och fastnade i att läsa den om och om igen. Speciellt vissa delar talade starkt. Den innehåller sviter av sonetter om gudar och människor och en 60 sidor lång blankvers-dikt som börjar med nutid där till och med corona finns med och tar oss baklänges tillbaka till big bang.

Malte Persson är en ord-konstnär av hög klass. Undergången talar starkt, den är skrämmande men också lekfull och ger tankar och hopp, trots allt. Han låter antikens gudar möta vår postmodernistiska tankevärld, allt finns med. Det är akademiskt kunnigt och samtidigt lättsamt, en underhållande njutning att läsa trots tragik och vemod. De existentiella frågorna, våra liv och mänsklighetens historia och samtidigt komiskt och spännande rim. Och det jag uppskattar mest av allt: han skriver oss inte på näsan vilka slutsatser vi ska ta. Om någon av våra nutida författare är värd att få en plats i Svenska Akademien är det Malte Persson. Om han däremot skulle vilja, det är en annan fråga.

Lite fakta om Malte Persson:
Han är född 1976 och bosatt i Berlin. Han debuterade 2002 med romanen Livet på den här planeten, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. År 2004 kom diktsamlingen Apolloprojektet som 2007 följdes av diktsamlingen Dikter. Året därpå, 2008, utkom Perssons andra roman, Edelcrantz förbindelser som nominerades till Augustpriset. År 2011 utkom sonettsamlingen Underjorden och 2016 prosaboken Om Ofissim som 2018följdes av diktsamlingen Till dikten. Persson har tilldelats en rad priser, exempelvis Göteborgs-Postens litteraturpris och Karin Boyes litterära pris, båda 2011, Karl Vennbergs pris 2012 och Tegnérpriset samma år, 2012. År 2013 fick han Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris. Persson erhöll 2017 Svenska Akademiens stipendium ur Gerard Bonniers donationsfond och 2021 erhöll han De Nios översättningspris. Persson är också verksam som kritiker, främst i Expressen, och översättare.

Tidigare utgivning:
Livet på den här planeten, 2002 (prosa)
Apolloprojektet, 2004 (poesi)
Dikter, 2007 (poesi)
Edelcrantz förbindelser, 2008 (prosa)
Underjorden, 2011 (poesi)
Resan till världens farligaste land, 2012 (bilderbok för barn)
Bobo i apskolan, 2014 (bilderbok för barn)
Om Ofissim, 2016 (prosa)
Till dikten, 2018 (poesi)
Undergången, 2021 (poesi)

Ortens bästa poet lägger ned

by

Ortens bästa poet – har funnits i fyra år och 20.000 personer har nåtts via evenemang i landet och livesändningar på nätet. 300 poeter har deltagit och minst det dubbla antalet har gått på workshops i poesi, skriver Melody Farshin, ståuppkomiker och skribent i Dagens Nyheters kulturbilaga den 3 januari 2019.
Melody Farshin som debuterade som författare hösten 2018 med boken Mizeria var konferencier på Ortens bästa poet sedan starten 2015.

Melody Farshin ger uttryck för stark besvikelse och skriver att Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning inte har örat mot gatan och att den vägrar lyssna på folket. Hon jämför med hur mycket resurser som staden var beredd att satsa för att istället för att satsa på poesi gav stöd till en melodifestival i förorten.

Det är väl ganska typiskt, denna fördomsfulla nedvärdering och förutfattade meningar från beslutsfattare gentemot människor som bor i mindre eleganta stadsdelar. För att människor inte har lika hög genomsnittslön som i Danderyd och inte lika många med höga akademiska poäng behöver dessa människor inte vara obildbara och bara vilja ha lättsmält ytlig underhållning.

I förorter där genomsnittsinkomsten ofta är lägre än i välbärgade områden bor ofta en större mångfald människor med brokigare bakgrund. För att dessa människor inte tagit sig in i de välavlönade svenska arbetsplatser betyder inte att de inte skulle ha förståelse eller känsla för poesi eller att uttrycka sig metaforiskt eller symboliskt. Det finns människor som flytt från andra länder som är poeter.

Jag tycker det är sorgligt och bedrövligt att Ortens bästa poet inte kan överleva för poesi vidgar vårt språk, vidgar får fantasi och vår förmåga att förstå och utveckla språket och alla dess möjligheter.

2017 fick föreningen drygt en halv miljon i bland annat kulturstöd från Stockholms stad. Förutom det fick de ytterligare nästan 1,3 miljoner kronor från landstinget, studieförbund och privatpersoner, som delvis använts för att finansiera tävlingen ”Ortens bästa poet”, rapporterar SVT Nyheter.

För 2018 fick föreningen 300.000 kronor i kulturstöd från Stockholms stad och 250 000 kr från statens kulturråd. Men de får ändå inte projektet att gå ihop.

– Vi har inte nått upp till de nivåer vi behöver för att finansiera tävlingen, säger Bipasha Huq, från Förenade förorter till SVT.

Ædnan av Linnea Axelsson en värdig Augustprisvinnare

by

Foto: Sara Mac Key

Ædnan av Linnea Axelsson tilldelades Augustpriset i skönlitteratur 2018. Ett mycket bra val, det rätta valet av jurun. Priset tillkännagavs på Augustpris-galan måndag den 26 november 2018. Ædnan av Linnea Axelsson är en värdig Augustpris-vinnare. Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Boken var förhands-tippad och litteraturkritikernas favorit, helt klart. Den sticker ut bland de nominerade med dess djupa litterära kvalitet.

Ædnan, detta mäktiga epos som på en ordknapp vers berättar om två samiska familjer, är enastående, det är ett mästerverk. Genom de två familjernas öden speglas samernas moderna historia.

Linnea Axelsson tackade på Augustpris-galan alla samer som genom historien vågat berätta.
– Under lång tid har ”storsamhället” inte haft något intresse för deras vittnesmål, sade hon.

Boken är tung, den är tjock, men går lätt och snabbt att läsa. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik. Eposet är skrivet i en lyrisk form med oftast bara några korta rader per sida. Samtidigt som det är lätt att läsa är varje ord vägt på guldvåg och det finns så mycket i varje rad. Jag kan sitta och läsa några rader på en sida och sedan se inom mig så mycket, känna så mycket inom mig. Diktverket har som alla riktigt, riktigt stora litterära verk många nivåer och den tål att läsas om och om igen. Varje gång kommer läsaren att uppleva något nytt, något som fördjupas för varje gång och människorna i verket träder fram som levande framför mig.

Augustpriset delades i år ut för 30:e året i följd. Priset går till de författare som skrivit årets bästa nyutkomna böcker på svenska. Sex nominerade verk i tre kategorier tävlar. Varje vinnare får 100.000 kronor.

Magnus Västerbro tilldelades priset för årets fackbok, “Svälten. Hungeråren som formade Sverige”. Den handlar om den katastrof och det armod som drabbade landet under slutet av 1860-talet, det som var en stor anledning till den stora utvandringen från Sverige till Amerika.

Årets svenska barn- och ungdomsbok blev “Gropen”, so är skriven av Emma AdBåge. Berättelsen kretsar kring händelser i ett grustag bakom skolans gymnastiksal dit barnen dras för att leka – till de vuxnas missnöje och rädsla. Illustratören AdBåge tackade sina anhöriga för att hon får vara i en grop även som vuxen.

Illustratören Ilon Wikland hyllades på galan. Hon är den första mottagaren av Svenska Förläggareföreningens hederspris. Wikland är välkänd för sina illustrationer av Astrid Lindgrens böcker.