• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Brecht

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

3 december, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Micke Sandström

Tolvskillingsoperan
Regi Sofia Adrian Jupither
Av Bertolt Brecht i samarbete med Elisabeth Hauptmann
Efter John Gays Tiggarens opera
Musik Kurs Weill
Peruk och mask Elin Gradin, Frida Ottosson, Melanie Åberg
Koreografi Jenny Nilsson
Dramaturg Anneli Dufva
Koreografisk medkreatör Joakim Stephenson
Översättning Magnus Lindman
Kapellmästare och slagverk Sebastian Ring
Trombon och kontrabas Lisa Bodelius
Trumpet och slagverk Agnes Grahn
Piano Karin Haglund
Accordion och tramporgel Lisa Långbacka
Saxofoner, klarinetter och flöjt Axel Mårdsjö
Banjo, hawaii-gitarr, gitarr och viola Sara Niklasson
Trumpet Tobias Wiklund
Saxofoner, klarinetter, flöjt och fagott Samuel Muntlin
Kör Sigrid Anastasoglou, Siw-Marie Andersson, Uno Egler, Oscar Jupither och Amanda Oskarson
Skådespelare Danilo Bejarano, Lina Englund, Nina Fex, Electra Hallman, Rita Hjelm, Steve Kratz, Marall Nasiri, Torkel Petersson, Rebecca Plymholt, Agnes Rase, Andreas Rothlin Svensson, Joel Valois och Pierre Wilkner
Premiär på Stora scenen, Dramaten, 2 december 2023

Vad B Brecht skulle tycka om Dramatens uppsättning av hans verk Tolvskillingsoperan spelar egentligen ingen roll, det är vad publiken idag upplever som är viktigt. Men en sak är säker: slutet skulle han applådera. Jag ska inte avslöja hur regissör och ensemble har förändrat slutet men det är helt suveränt och säger mer än det traditonella slutet.

Tolvskillingsoperan kom 1928 i en stökig tid i Tyskland. Brecht skrev om 1700-talsoperan ”The Beggar´s Opera” av John Gay och gjorde en revy av den. Handlingen kretsar kring Tiggarkungen Jonathan Jeremiah Peachum (så bra spelad med glimten i ögonen av Andreas Rothlin Svensson) och hans dotter Polly (enastående av Marall Nasiri) som bakom ryggen på sin pappa gifter sig med gangsterkungen Mackie Kniven (wow vad bra Danilo Mejarano är i den rollen). Tiggarkungen Peachum är inte alls glad över att hans dotter gift sig med Mackie Kniven och går till polisen för att på dotterns nyblivne make bakom galler. Problemet är att polischef Tiger Brow (Torkel Petersson imponerar) är bästis med Mackie Kniven. Tiger Brow och Jackie är vapenbröder från en tid som soldater i Indien.

Mackie Kniven bedriver sin verksamhet som en riktig maffia där han har både tjuvarna, rånare, mördare och prostituerade som jobbar för honom. Tiggarkungen har sin verksamhet lika organiserad. Han bestämmer var tiggarna ska tigga och hur de ska utrusta sig för att tigga.

För Brecht var två saker mycket viktiga med scenkonst. Han ville med sina revyer och pjäser vara tydlig med att det är något som berättas, något som framställs men publiken ska inte glömma att det är avstånd mellan scen och publik. Publiken ska inte dras med in i karaktärerna, det ska vara ett uppenbart för publiken att det är spelat. Publiken ska inte helt känslomässigt engagera sig i karaktärerna. Hans metod (som kallas verfremdungseffekten) står i motsats till naturalistisk eller realistisk film och teater. Det andra som var viktigt för honom var målet att publiken när de lämnar teatern ska ha insett något och vilja förändra samhället.

Brecht skulle ge högt betyg för scenlösningen som på alla sätt uppfyller hans idéer om verfremdungseffekten. På scenen finns en stor orkester och framför orkestern är bord utspridda där skådespelarna sitter och till höger finns en bar. Skådespelarna har vissa roller men de går också in i andra roller. Ibland går någon skådespelare fram närmare mot publiken och sjunger en sång eller berättar vad scenen ska handla om.

Föreställningen är nära tre timmar med paus. Första halvan, före paus, var jag lite skeptisk. Föreställningen berörde mig inte och framför tyckte jag inte att den daterad. Karaktärerna stämmer inte med vårt svenska samhälle. Tiggarkungen, vem ska han kunna jämföras med i Sverige? De EU-migranter som sitter fram butiker i till exempel Stockholm och tigger får inte själva välja var de vill sitta och tigga, enligt artiklar jag läst. De har en slags ledare som fördelar var de ska tigga. Om det är bra eller dåligt finns det diskussioner kring. Men jag tolkar inte Tiggarkungen i Tolvskillingsoperan på Dramaten som en representant för dessa mycket utsatta EU-migranter. EU-migranter tillsammans med andra hemlösa i Sverige är väl de allra mest utsatta i vårt samhälle, men jag tyckte inte att de hade någon plats bland karaktärerna i föreställningen.

Mackie Kniven är en riktig gangster. Han har både mördat och haft sex med småflickor. Det är svårt att se honom som ett offer att tycka synd om. Brechts sensmoral att den som är kriminell har inte haft något val, hen har blivit det för att hen är så fattig hungrig. Men så är det väl inte riktigt i vårt samhälle: De gängkriminella ungdomarna behöver väl inte gå hungriga. Det är annat som ligger bakom gängen, något som kanske mer går att förstå utifrån maffian i Italien. Men det är en helt annan diskussion och inte riktigt temat för Tolvskillingsoperan.

För att vara riktigt ärligt tyckte jag första halvan var tillrättalagd för en trygg, välbärgad, akademiskt kunnig publik. Till exempel fanns en stor närbild på scen från ett känt konstverk av Hieronymus Bosch och musiken kändes som om den spelades på en exklusiv bar. Var målgruppen var en kultur-utbildad övre medelklass? Sånginsatserna var av väldigt olika nivå, några av skådespelarna har fina röster, andra pratsjöng mer, vilket jag tänker i hög grad skulle fått beröm för verfremdungseffekt men själv föredrar jag mer tonsäker sång. Men något som verkligen fungerade hela tiden var samspelet mellan alla skådespelare och musiker. Det är som om det inte var en premiärkväll utan de redan hade genomfört föreställningen många gånger.

Efter paus tog det fart och föreställningen växte. Plötsligt spelade det ingen roll för mig hur bra eller inte bra någon sjöng. Humorn blev träffsäker och jag kunde absolut se paralleller till vår tid och vårt samhälle.

På Dramatens hemsida står det:
Tolvskillingsoperan är skitig och svängig satir om människans förmåga att anpassa sig i en cynisk och orättvis värld.

Det är bra uttryckt. Och med det oväntade slutet kan vi konstatera att rånarna i dagens värld lyckas mycket bättre än någonsin tidigare. Och Brecht skulle både applådera föreställningen och gråta över vår värld. Det satt, mitt i prick.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Brecht, Dramaten, Teaterkritik, Tolvskillingsoperan, Verfremdungseffekt

Dramaten ger galaföreställningen Tolvskillingsoperan

15 november, 2023 by Redaktionen

Tolvskillingsoperan Foto: Elisabeth Toll

Dramaten ger galaföreställningen Tolvskillingsoperan, berättar ett pressmeddelande:

Regissören Sofia Adrian Jupither tar sitt egna grepp om Tolvskillingsoperan – Brechts samtidssatir från 1928. Hon skapar, tillsammans med 14 skådespelare, en kör och en niomannaorkester en vindlande, musikalisk och mustig berättelse om människans förmåga att anpassa sig i en cynisk och orättvis värld. Premiär på Stora scenen 2 december.
–Det blir stort, härligt och bjussigt samtidigt som det sätter fingret på samtiden, säger Sofia.

Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan, som uruppfördes i Berlin 1928, blev en omedelbar succé och har sedan dess blivit en modern klassiker. I synnerhet Kurt Weills musik som har fått ett eget liv utanför teaterscenerna och tolkats av en lång rad kända artister.

Regissören Sofia Adrian Jupither har tidigare med stor framgång regisserat allt från operor till Lars Norén men det är första gången hon sätter upp en musikal. På Dramaten är hon även aktuell med Den stora skrivboken i dramatisering av Jon Fosse som hade premiär i maj i år.

Medverkande: Danilo Bejarano, Lina Englund, Nina Fex, Electra Hallman, Rita Hjelm, Steve Kratz, Marall Nasiri, Torkel Petersson, Rebecca Plymholt, Agnes Rase, Andreas Rothlin Svensson, Joel Valois och Pierre Wilkner.

Musiker: Sebastian Ring/kapellmästare och slagverk, Lisa Bodelius/trombon och kontrabas, Agnes Grahn/trumpet och slagverk, Karin Haglund/piano, Lisa Långbacka/accordion och tramporgel, Axel Mårdsjö/saxofoner, klarinetter och flöjt, Sara Niklasson/banjo, Hawaiigitarr, gitarr och viola, Tobias Wiklund/trumpet, Samuel Muntlin/saxofoner, klarinetter, följt och fagott.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Brecht, Dramaten, Tolvskillingsoperan

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – färgsprakande, snygg helhetsföreställning men samhällskritiken bär inte

12 september, 2019 by Rosemari Södergren

Foto: Mats Bäcker

Tolvskillingsoperan
Musik: Kurt Weill
Text: Bertolt Brecht
Svensk text: Magnus Lindman
Musikalisk ledning: Jonas Nydesjö
Dirigenter: Jonas Nydesjö/Marit Strindlund
Regi: Mellika Melouani Melani
Scenografi & kostym: Alex Tarragüel Rubio
Ljusdesign: Joonas Tikkanen
Mask- & perukdesign: Johanna Ruben
Koreograf: Tine Matulessy
Dramaturger: Sofia Fredén, Magnus Lindman
Förlag: Nordiska förlaget
Premiär 11 september 2019 på Folkoperan, Stockholm

Tolvskillingsoperan i regi av Mellika Melouani Melani och som samarbete mellan Stockholms stadsteater och Folkoperan är en sprakande snygg och underhållande, rolig föreställning – men så mycket Brecht är det inte. Jo vissa av Brechts teaterteorier, speciellt den så kallade Verfremdungseffekten, används genomtänkt och fungerande. Men det viktigaste för Brecht med teater var att publiken skulle få en aha-upplevelse, se något ur en ny synvinkel och sedan gå hem fylld av lust att vara med och förändra samhället. Det tror jag inte gör. Däremot går publiken säkert hem med lätta steg efter att ha fått en tre timmar fantastisk underhållning.

Föreställningen är en helhetsupplevelse med både skådespelare, operasångare, burlesk-artister och orkester. På Folkoperan har spelytorna utökats och spänner över scen, salong och foajé. Redan när vi anländer till Folkoperan möter vi skådespelare och burleskartister som minglar runt bland oss medan vi hänger in våra ytterkläder och vi får växla våra svenska kronor till tolvskillingar som vi får använda inne i salongen för att gå upp på scen och köpa något att dricka. Popcorn delas ut och vi får både äta och dricka där vi sitter i salongen under föreställningen. Det ger en känsla av närhet till det som händer på scen, vi blir som en del av det som händer.

Den 11 september är det premiär för Tolvskillingsoperan som är en samproduktion mellan Kulturhuset Stadsteatern och Folkoperan. Regisserar gör Folkoperans konstnärliga chef Mellika Melouani Melani och för den musikaliska ledningen står Jonas Nydesjö. I rollerna ser vi skådespelare, operasångare, burleskartister och orkester. På Folkoperan har spelytorna utökats och spänner över scen, salong och foajé.

Handlingen utspelar sig i London, i kvarteren i Soho där de fattiga och utsatta och kriminella grupper vistas. I centrum står Mackie Kniven som är chef över de kriminella ligorna och Polly, dotter till tiggarkungen Pechum. Polly och Mackie Kniven gifter sig i smyg. Pollys föräldrar blir rosenrasande och bestämmer sig för att få Mackie Kniven gripen av polis och hängd. Han är trots allt både mördare och rånare. Det visar sig både vara lätt och svårt att få Mackie gripen. Hans tidigare älskarinna har inget emot att för pengar avslöja var han är så han kan gripas. Men Mackie är bästa vän med polischefen.

På Folkoperans hemsida står det om föreställningen:
Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht och Kurt Weill hade urpremiär i Berlin 1928, och har sedan dess tillhört musikteaterrepertoarens mest populära och spelade verk. Berättelsen kretsar kring kriminalitet och korruption, människans begär som ständig drivkraft, där alla profiterar på det man har; sin kropp, sin själ, sin moral – det samhällskritiska budskapet går ingen förbi. Detta är de fattigas opera.

Föreställningen är färgsprakande, men enastående vackra scenbilder, duktiga skådespelare, imponerande operasångare och duktiga burleskartister. Men jag håller inte med om att det samhällskritiska budskapet går fram. Det finns i sångtexter, ja det gör det. Men handlingen säger mer att ”alla är korrumperade” och jag är tveksam till att någon går hem efter föreställningen stärkt i sin vilja att förändra samhället. Det är underhållande och kittlande och en föreställning som friskt och lyckat leker med könsroller. Men någon djupare analys av vad som skapar utsattheten finns inte.

Några av verkets sånger har fått liv utanför teaterscenen, till exempel Mackie Knivens Moritat, som blivit stora hits av alltifrån Louis Armstrong och Lyle Lovett till Liberace och Westlife. Under sent 1980-tal fick Imperiet stort genomslag med sin rockversion av Kanonsången.

MEDVERKANDE
Herr Peachum: Sven Ahlström
Fru Peachum: Karolina Blixt
Polly, deras dotter: Maja Rung
Mackie Kniven: Fredrik Lycke
Jenny: Richard Hamrin
Tiger Brown, polischef: Lennart Jähkel
Lucy, hans dotter: Sanna Gibbs
Filch, tiggare/Pastor Kimball/Smith, polis: Peter Gardiner
Falskmyntarmattias: Angelika Prick
Tårpilswalter: Sofia Södergård
Fingerkroksjakob: Malin Ehlin
Robert med sågen: Lidia Bäck
Jimmie: Linn Oscarsson
Ede: Andreas Hammarström
Horor: Lidia Bäck, Malin Ehlin, Linn Oscarsson
Tiggare/poliser: Magnus Bergström, Johan Carlqvist
Flickan: Ella Dahl/Linnea Hård
Gästande körer och Folkoperans orkester.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Brecht, Folkoperan, Opera, Recension, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teater: Svart satir av Brecht, gästspel av Teater Candy Cane på Alias Teatern

4 december, 2015 by Redaktionen

Brecht

Teater Candy Cane gästspelar på Alias Teatern i Stocholm med två enaktare av Bertolt Brecht. En svart avgrund öppnas inför publikens ögon här på den lilla scenen. ”Rättvisan” utspelas bakom stängda dörrar, där två domare försöker lista ut vem av dem som skall ta ansvar för ett oerhört förvirrande fall. De är marionetter i ett skuggspel under Hitlers tyranni. Pappersfigurer i en ond värld.

Denna korta pjäs är en del av tiotalet dramer som Brecht skrev under 1930-talet. Det svåra tacklas med svart humor. Alla vill rädda sitt eget skinn. Det är välspelat och kusligt aktuellt.

”Judith” berättar om en ung judisk kvinna som är gift med en ”renrasig” tysk. En dag inser Judith att hon måste lämna allt. Astrid Jansson som Judith gör kvällens absolut bästa prestation. När hon inför uppbrottet brister ut i en lång och krävande monolog tåras våra ögon. Det är intensivt och mycket trovärdigt.

Regi: Nick Wolf. I rollerna: Lars-Henry Larsson, Göran Holm, Mats Cronhamn, Anton Samuelsson, Therese Zoë Richert, Astrid Jansson, Maria Blomster, Anna Berg och Micaela Braunander.

Teater Candy Cane grundades 2013 av konstnärlige ledaren och regissören Nick Wolf från New York. Avsikten är att skapa en plattform där starka kvinnoroller kan gestaltas i en genuin anda av underground scenkonst.

Som oftast avslutas kvällen med mingel bland skådespelare och publik. Stämningen är avspänd och familjär. Så viktigt i den bistra verklighet vi lever. Varje varm kram betyder hopp om en förändring och alla människors lika värde.

Ett ödets ironi är att det mitt emot teatern, på Judiska museet, just nu visas en utställning om nazisternas terror; ”Albumet från Auschwitz” med fotografier som skildrar ankomsten av en tågtransport med judar från Ungern i maj 1944. Museet berättar: -Det är de enda bilder som finns inifrån förintelselägret och därför helt unika. Att dokumentera ”den slutliga lösningen” var förbjudet, så varför bilderna togs och sattes ihop till ett album med kalligrafiskt skrivna rubriker vet vi inte. Men vi vet att fotograferna var två SS-män.

Foto: Lars Wickberg

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Brecht, Scenkonst, Teaterkritik

Tankar om Tolvskillingsoperan på Malmö stadsteater

26 september, 2015 by Redaktionen

tolvskillingsoperan

Tolvskillingsoperan
Av Bertolt Brecht och Kurt Weill
Originaltitel Die Dreigroschenoper
Översättning: Hans Alfredson och Jan Mark
Regi: Alexander Öberg
Premiär på Hipp, Malmö stadsteater 25 september 2015

Malmö stadsteater sätter upp Bertolt Brechts klassiska Tolvskillingsopera i ett lika klassiskt som nyskapande sammanhang. Tolvskillingsoperan hade premiär i Berlin 1928 och är en kuslig förutsägelse om vad som komma skall.
I nådens år 2044 kommer Estelle att krönas till drottning av Konungariket Sverige i ett Malmö som förvandlats till en rykande hög ruiner. Scenen domineras av en förvriden hög metall som bär en klar liknelse av de förstörda tornen som en gång var World Trade Center i New York, men i detta fallet är det resterna av Turning Torso. Någon form av katastrof har drabbat staden, men om det är krig, naturens krafter eller pestens tid får vi inte veta.
Brecht målar upp är värld där ingen är ärlig, ingen bär någon form av äkta kärlek eller medlidande. Vi ser ett samhälle där civilisationens fernissa nötts bort och allt som återstår är den rena viljan att överleva oavsett medel eller konsekvenser. Det finns inget ädelt över fattigdomen, ingen solidaritet, ingen sammanhållning i samhällets bottenskikt. . Den mer burgna delen av detta samhälle hör vi bara talas om.
Detta förfallna skuggsamhälle befolkas av tiggare, prostituerade, skojare, rånare, mördare och korrupta poliser. I centrum står brottskungen Mackie Messer, mer känd som Mackie Kniven, skojarparet Peachum, vars vackra dotter Polly gifter sig med Mackie.

Tolvskillingsoperan har ingen egentlig handling, ingen drivande dramaturgi utan den staplar bilder på varandra och det är upp till åskparen att skapa sin egen dramaturgi och tolkning. För mig som gillar en bra berättelse är det en stor svaghet, men det är i grund och botten en smaksak.

All rekvisita, alla kläder är skapade av resterna av det moderna samhället. Jag kommer på mig själv med att glömma bort själva pjäsen i min fascination över vad man tydligen kan använda resterna av civilisationen till. Det kreativa kaoset som är scenbygget bygger stämningen av allmänna undergång och elände och är mitt tycket även föreställningens starkaste del. Jag log för mig själv när jag insåg att det vrak till piano som halvt doldes av högar med skräp faktiskt var det piano som användes till pjäsens musik.
Hipps scenkonstruktion med publik på tre sidor av scenen är som gjord för detta bygge. Publiken kommer väldigt nära skådespelarna. Första raden sitter på de facto på själva scenen och skulle kunna sätta fälleben för valfri skådespelare om de så önskar. En lycklig ung man på just första raden fick förmånen att hjälpa den väna Polly med dragkedjan till klänningen.

tolvskillingsoperan2Trots sitt namn är inte Tolvskillingsoperan är egentlig opera, utan snarare en musikal. Kurt Weils musik känns väldigt mycket tyskt 20-tal. Tre sånger har trängt utanför teaterns värld och blivit en del av musikens allmängods. Föreställningen inleds med en djärv nerskalad version av ” Die Moritat von Mackie Messer” som inte har speciellt mycket gemensamt med den vackra version Louis Armstrong spelade in 1956 under namnet Mack the knife. Kanonsången, inspelad av Imperiet 1988, är mer klassiskt bombastisk och Sjörövar-Jennys visa framförs i traditionell version.
Tolvskillingsoperan bygger löst på Tiggarens opera eller Tiggaroperan, The Beggar’s Opera, från 1728. Brecht snodde skamlöst från såväl Kipling som Villon. Något han fick kritik för. Brecht svarade att han ”tog mycket lätt på saker som andlig egendomsrätt”. Bertold Brecht – en ovetande andlig fader till Pirate Bay.

En stor ensemble gör en gedigen kollektiv insats, värt att nämna är att Malmö stadsteater tagit en grupp unga blivande skådespelare från Malmö Nya Latins teaterprogram som statister. De unga gymnasisterna har varit med på repetitionerna och förmodligen lärt sig mer under denna tid än vad de kommer att lära sig under hela sin studietid. Ett initiativ jag hoppas Malmö stadsteater upprepar och andra tar efter.

I rollerna: 
Yazan Alqaq, Sasha Becker, Sven Boräng, Li Brådhe, Göran Dyrssen, Hans-Peter Edh, Mari Götesdotter, Andreas Grötzinger, Linus Lindman, Karin Lithman, Katarina Lundgren-Hugg, Otto Matz, Annie Pettersson, Amanda Quartey, Lars-Göran Ragnarsson, Sandra Redlaff, Alexandra Strömbäck, Henrik Svalander, Ida Tjörnhagen
Kapellmästare: Annika Bjelk Wahlberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Brecht, Malmö stadsteater, teaterkonst, Tolvskillingsoperan

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Göteborgs stadsteater bjuder på Shakespeares odödliga sonetter, nyskrivet drama om kamp och drömmar och händelserna i Göteborgs sommaren 2001

Shakespeares odödliga sonetter. … Läs mer om Göteborgs stadsteater bjuder på Shakespeares odödliga sonetter, nyskrivet drama om kamp och drömmar och händelserna i Göteborgs sommaren 2001

Anna Vnuk tolkar Lars Tunbjörks fotobok Landet utom sig på Kulturhuset stadsteatern

Landet utom sig, Anna Vnuk tolkar Lars … Läs mer om Anna Vnuk tolkar Lars Tunbjörks fotobok Landet utom sig på Kulturhuset stadsteatern

Elva skådespelare och fyra dansare iscensätter Karl Marx Das Kapital på Dramaten

Magnus Lindman och Örjan Andersson Foto: … Läs mer om Elva skådespelare och fyra dansare iscensätter Karl Marx Das Kapital på Dramaten

Heroes Comic Con Stockholm Winter 2025

Även om den svenska upplagan av Comic … Läs mer om Heroes Comic Con Stockholm Winter 2025

Behagliga rysningar av energisk show framförd med passion och värme – LaGaylia Frazier i Tina Turner-tribut i Råda Rum

15/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Behagliga rysningar av energisk show framförd med passion och värme – LaGaylia Frazier i Tina Turner-tribut i Råda Rum

Film recension: Ballad of a Small Player bländar med stil och berättande

Ballad om en liten spelare är en filmisk … Läs mer om Film recension: Ballad of a Small Player bländar med stil och berättande

Upprymt gestaltad föreläsning om vad som förenar och skiljer världsreligioner – Abrahams barn på Göteborgs Stadsteater

Av Svein Tindberg (översättning Sofia … Läs mer om Upprymt gestaltad föreläsning om vad som förenar och skiljer världsreligioner – Abrahams barn på Göteborgs Stadsteater

Så har svensk bio utvecklats under streamingens era

Att vi befinner oss mitt i eran för … Läs mer om Så har svensk bio utvecklats under streamingens era

Slots and Sin City: Hur Scorseses Casino definierade Vegasfilm

Martin Scorseses "Casino" från 1995 står … Läs mer om Slots and Sin City: Hur Scorseses Casino definierade Vegasfilm

Maja Ivarsson på Cirkus – en kväll som aldrig lyfter

Maja Ivarsson är en av Sveriges mest … Läs mer om Maja Ivarsson på Cirkus – en kväll som aldrig lyfter

Skruvat och ironiskt när väninnors relation belyses – En jättehärlig dag på Folkteatern

Av Maria Maunsbach Regi: Nina … Läs mer om Skruvat och ironiskt när väninnors relation belyses – En jättehärlig dag på Folkteatern

Ingelin Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset 2025

På Astrid Lindgrens födelsedag den 14 … Läs mer om Ingelin Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset 2025

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in