• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ryssland

Recension av tv-serie: Doktrinen – en flopp, tyvärr

4 december, 2024 by Rosemari Södergren

Doktrinen
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 12 november 2024
Regi Johan Lundin och Jens Jonsson

En riktig flopp, tycker jag. Jag har diskuterat serien i några facebookgrupper också och det är många som håller med mig. I rollistan står en lång rad duktiga skådespelare som blir ovanligt svåra att tro på. Deras karaktärer är långt från trovärdiga i en story som är rörig.

Doktrinen marknadsförs som en>en politisk thriller som innehåller allt från maktspel, svek och spioner. Historien är baserad på författaren Magnus Montelius spänningsroman Åtta månader. Mest av allt ska serien handla om en gigantisk och djuplodande genomplanerad påverkans-operation av Ryssland, där ryssar lurar svenskar på olika sätt att bli hjälpredor för ryska intressen, utan att själva begripa det.

Huvudrollen. Nina Wedén, spelas av Josefine Neldén, en duktig skådespelare som jag aldrig sett göra en dålig rollprestation. Det gör hon inte nu heller men det är svårt att sympatisera med henne. Ofta är hon lättlurad men ibland tänder hon till och är smart, men bara för att snabbt gå i fällan igen. Hon är inte trovärdig i karaktären som Nina Wedén, en frilansjournalist som kämpar för att få fast anställning. När hon bevakar en bandymatch får hon ett tips som gör att hon kan fälla den svenske utrikesministern, vilket gör henne attraktiv som journalist. Ja hon blir till och med så attraktiv på arbetsmarknaden att hon får jobb som pressekreterare på Utrikesdepartementet.

Serien har flera minus. Skådespelarna, speciellt de som ska spela svenska politiker, har tydligen fått regianvisningar att spela väldigt ovetande och klantiga personer. Jag kunde inte känna direkt sympati för en enda karaktär. Själva påverkans-operation och dess resultat har jag svårt att tro på. Ett skäl är att den bygger på att det finns saker inte ens får diskutera i Sverige. Att ens yttra ett enda negativt ord om Nato eller USA stämplas i serien som propaganda för Ryssland. Är det helt förbjudet att ens försöka analysera och förstå varför Ryssland attackerat Ukraina? Uppenbarligen är det så.

Jag ska inte avslöja slutet, för det förstör för den som tänker se alla sex avsnitten. Fast det är svårt att låta eftersom det är ytterligare ett minus för serien och det har med slutintrycket av serien att göra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Ryssland, TV-serie, TV4, TV4 Play

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

1 december, 2023 by Rosemari Södergren

Reality
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 december 2023
Regi Tina Satter.
Manus Tina Satter, James Paul Dallas.
I rollerna Sydney Sweeney, Josh Hamilton, Marchánt Davis, Benny Elledge med flera

En mardrömslik rysare där jag känner hur obeveklig makten kan vara. I synnerhet i det så kallade demokratiska landet USA. Filmen utspelas nästan helt i ett enda rum och ändå är det så mycket som händer, så mycket kan känner och tänker när jag följer dialogen. Det fruktansvärda är att det bygger på verkligheten. Dialogen är till och med rakt av från FBI:s inspelningar.

Reality Winner är en ung kvinna, född 1991, som hade arbetat inom flygvapnet och som arbetare som översättare på National Security Agency, NSA, i USA. Där upptäckte hon 2016 uppgifter från en amerikansk myndighet som hittat tydliga bevis på rysk påverkan på 2016 års presidentval i USA. Hon läckte denna information till journalister. För detta dömdes hon till fem års fängelse. Det är helt sjukt. Det visar vilket odemokratiskt land USA är. Jag kan inte så mycket om amerikansk yttrandefrihet och källskydd men i svensk lag är det förbjudet för företag och myndigheter att försöka få fram källor som läckt skandaler. Källskyddet finns inskrivet i svensk lag. Att Ryssland påverkat valet i USA borde vara viktigt att allmänheten får veta. Det borde inte vara hemligstämplat. Det borde inte vara möjligt att döma någon för spioneri för att den läckt detta till journalister så folket kan få veta sanningen.

I filmen får vi se när två FBI-agenter möter Reality då hon kommer med sin lilla bil till sitt lilla hus. De två FBI-agenterna är trevliga och visar sina legitimationer och ber att få prata med henne. De upplyser henne om att de har ett dokument som ger dem tillåtelse till husrannsakan av hennes hus, bil och henne.

FBI-agenterna uppträder vänligt och respektfullt. Samtidigt ligger hotet från deras makt ändå i botten. Efter att ha sett i hur många tv-serier som helst hur FBI kan komma klampande in till människors bostäder med skyddsvästar och k-pistar är det nästan ännu mer skrämmande när de kommer så här försåtligt hyggliga. Filmens dialog är ett ordagrant återgivande av förhöret FBI höll med henne. Det är otäckt på ett smygande sätt.

Små detaljer berättar så mycket. När Reality tillmötesgående vill hjälpa dem att låsa upp sin mobiltelefon ser vi hur de effektivt direkt avböjer, som om de misstänker att hon skulle kunna spränga en bomb genom att låsa upp mobilen åt dem.

Filmen bygger på en pjäs som regissören Tina Satter skrivit. Den är som en pjäs då den helt bygger på dialog. Jag kan tänka mig att den fungerar oerhört bra på scen men den är också mycket stark och effektiv som film. Det beror mycket på fotot som är lugnt och kommer nära och på de suveräna skådespelarna. Det är Tina Satters långfilmsdebut och jag har stora förväntningar på kommande filmer eller draman av henne.

Sydney Sweeney i rollen som Reality är så bra. Sydney Sweeney har bland annat varit med i The White Lotus och The Handmaid’s Tale där hon spelat helt andra karaktärer. Hon är så enastående rätt i denna film. I början av förhöret ger hon intrycket av att vara en vanlig ung tjej. Hon tränar crossfit och yoga, men FBI-agenterna styr obevekligt in samtalet mot annat där det kommer fram att hon har tre vapen hemma och hon talar farsi, dari och pashto flytande. Hon är uppenbart en ung kvinna med kunskap och som kan tänka självständigt. Inte så konstigt att hon inte stod ut med att den amerikanska befolkningen inte skulle ha rätt att veta att deras presidentval påverkades av Ryssland.

Reality som är hennes namn är ett bra namn på filmen också på grund ordets betydelse: ”verklighet”. Filmen ger obevekligt något att tänka på. Hur kan det vara fängelsestraff på att låta medborgare i ett land få veta att deras president valts med hjälp av ett annat land? Nutiden känns om dessutom väldigt nattsvart när jag också inser att USA dessutom är ledande i den militära organisationen NATO där ett medlemsland är Turkiet, vars president öppet hyllat terrororganisationen Hamas. Reality avslöjar maktens ohyggliga fula ansikte.

Wikipedia:
2018 dömdes Reality Winner till det längsta fängelsestraff som någonsin dömts ut för ett otillåtet släpp av statlig information till media efter att hon läckt en underrättelserapport om rysk inblandning i valet i USA 2016.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Reality, Ryssland, USA

Filmrecension: Kompromat – andlöst spännande

6 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Kompromat
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 februari 2023
Regi Jérôme Salle

Andlöst spännande. Det var länge sedan jag såg något som var så rafflande och nervpirrande. Det kändes som om jag ville kliva in i filmen och hjälpa till.

Filmen kretsar kring en fransk diplomat, Mathieu. Han är engagerad och en social person och nu har han flyttat till Irkutsk, en av de nordligaste städerna i Sibirien i Ryssland, för jobbet som kulturchef för den ryska avdelningen av Alliance Française.

Han sticker ut. Han bjuder in den ryska eliten till en danskväll, en föreställning där två män i dansens form visar upp ett homosexuellt förhållande. Då han blir inbjuden till jakt med staden macho makthavare vägrar han ta vapen och vägrar skjuta. När han dessutom råkar dansa med sonhustrun till en före detta KGB-chef är det kört. Mathieu blir gripen och förd till häkte och ska åtalas för barnpornografi.

Anklagelserna är falska, helt grundlösa, men ryska agenter och poliser vet hur de ska tvinga fram vittnesmål. De franska myndigheterna kan inte göra något.

Den är baserad på ett verkligt fall. Ofta blir dramatiseringen lidande på att det bygger på verkliga händelser, men det har inte förstört dramat här. Snarare tvärtom, tänker jag. Med tanke på vad Ryssland står för blir det bara mer krypande och läskigt och skrämmande. Det blir realistiskt.

Den var så spännande att min puls verkligen gick upp och det tog en stund för mig att återhämta mig efter allt dramatik. Regissören Jérôme Salle har tidigare bland annat skapat The Tourist och Jacques – Havets utforskare. I huvudrollen som den svårt ansatta Mathieu ser vi en som alltid lysande Gilles Lellouche ( I trygga händer, Farväl herr Haffmann) och hans fru spelas av Joanna Kulig (Cold War, Hanna). Filmens leverantör skriver:
Starka skådespelarprestationer och dito regi gör Kompromat till engagerande och kallsvettig underhållning.
Jag skriver under på det.

Wikipedia om ordet Kompromat:
Inom rysk politik är kompromat (ryska: компромат, förkortning för компрометирующий материал, vilket betyder ”komprometterande material”) komprometterande material, det vill säga information som misstänkliggör politiker eller andra offentliga personer och som kan användas för att skapa negativ publicitet, fungera som grund för utpressning eller tvinga fram lojaliteter. Kompromat kan vara inhämtat via olika säkerhetstjänster eller vara fingerad för att sedan publiceras genom statliga kanaler eller annan media. Ett utbrett bruk av kompromat har karaktäriserat politiken i Ryssland och andra före detta sovjetiska stater.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Kompromat, Ryssland

Filmrecension: Fabriken – ett mästerverk och en trovärdig berättelse om arbetarklassen i Ryssland

10 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Fabriken
Betyg 5
Svensk biopremiär 24 maj 2019
Regi Yuriy Bykov

Ett mästerverk. En enastående unik skildring av livet i Ryssland efter Sovjetunionens fall. Lägg regissörens namn på minnet. Yuri Bykov har inte fyllt fyrtio år än på några år, han föddes i augusti 1981 i Novomichurinsk i vad som då hette Sovjetunionen.

Andrej Tarkoviskij är förmodligen en av de mest internationellt kända ryska regissörerna. Nu har Bykov tagit klivet och är i mina ögon både större, skickligare, mästerligare och viktigare.

Nu är ”viktig” ett dumt ord i recensioner. En film, eller för den delen ett konstverk, en teaterpjäs, en roman eller vilket kulturverk som helst, måste ha konstnärlig kvalitet för att kunna säga något, för att kunna tala till oss. Att ha ett budskap räcker inte alls. Budskap som blir för tydliga kan första konstnärliga verk.

Här är en film som både har viktiga saker att säga om hur det är att leva i det post-sovjetiska samhället och är skickligt konstnärligt skapat på alla plan: i fotot, i dramaturgin, med skådespelarnas skicklighet, i regin. Handlingen är överraskande in i det sista och ha hela tiden flera nivåer i vad den förmedlar. Inget är bara vitt eller svart, ingen är bara hjälte eller ond skurk. Alla är människor och begripliga.

Filmen utspelar sig i en nedläggningshotad fabrik med industriarbetare i centrum. Det är otroligt sällsynt med filmer som skildrar människor ur arbetarklassen. Tänk att det fortfarande är så sällsynt. Det är faktiskt skrämmande. Som om de problem människor inom arbetarklassen möter inte är värda att skildras, eller om det är för att den världsrådande ideologin kapitalismens förespråkare är smarta nog att försöka få oss alla att associera oss till medelklassen och dess problem, för att de flesta vill ju ändå vara medelklass. Vem vill vara arbetarklass i dagens västvärld? Jag efterlyser fler filmer från denna verklighet.

Filmen skildrar ett gäng industriarbetare som möts av beskedet att deras försörjning kommer att ta slut då fabrikens ägare oligarken Kalugine sätter sin fabrik i konkurs. Industriarbetarna är uppretade och en av dem, som kallas Silverräven, tar på sig ledarrollen och får fem stycken att hänga med honom på att kidnappa Kalugine och kräva en så stor lösensumma att de kan klara sig resten av sina liv. De kidnappar Kalugine och låser in sig med honom i fabriken.

Kalugine fick ta över fabriken för en struntsumma då Sovjetstaten gick under. Men fabrikerna var ju folkets gemensamma egentligen menar Silverräven.

Nu går kidnappningen inte helt smärtfritt. Kalugine har privata livvakter och snart kommer också polisens SWAT-team och rollerna blir ombytta. Arbetarna är fångade och deras liv är i fara, då både poliserna och livvakterna utan tvekan kommer att döda för att skydda Kalugine och hans brott. Kalugine är ju inte ensam. Han skyddas av andra kriminella grupper som också gripit makt och pengar vid övergången från den sovjetiska kommunismen till det kapitalistiska samhället.

Regissören Yuriy Bykov skildrar så klockrent hur Ryssland börjar koka av vrede över korruption och maktmissbruk och han hyllas som en hjälte av publiken. Cinema Scope har skrivit om Fabriken: “En rejäl portion socialkritik som det nästan är omöjligt att tro att den kan ha skapats i Putins Ryssland”. Fast den har skapats i Ryssland. Censur finns där men den sträcker sig tack och lov inte hur långt som helst.

Det är en stark film, en berättelse som berör och jag är skakad långt efteråt också. Hur fast de små människorna är i ett samhälle där kapitalismen går armkrok med maffian.

Yuri Bykov är en filmskapare som har rötter i arbetarklassen, förmodligen ett skäl till att han kan skildra industriarbetarna så trovärdigt och med sådant djup i karaktärskildringen. Yuriy Bykov som föddes 1981 i det forna Sovjetstaten bodde sina första år i livet tillsammans med sina föräldrar i en husvagn. Hans pappa var chaufför och hans mamma inom byggsektorn. Hans pappa lämnade dem då Yuriy var sex år. I tolv år levde han och hans mamma ensamma tills hon gifte om sig. Styvfadern var kranförare. Så Yuriy Bykov vet både hur det är att växa upp i fattigdom och i arbetarklass. På wikipedia berättas det att han till och med tvingades av sin mamma att stjäla mat från grannar. Hur sant det nu är kan jag inte veta. Men hur som helst: I fabriken har han skapat ett mästerverk, konsekvent snyggt fotad, en spännande och trovärdig skidring med djup i karaktärerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Arbetarklass, Filmrecension, Politik, Recension, Ryssland, Scen, Socialpolitik i film

Filmrecension: Den ödmjuka – stark, absurd och träffsäker

8 januari, 2019 by Rosemari Södergren

Den ödmjuka
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 januari 2019
Regi Sergei Loznitsa

En uppgörelse med det byråkratiska samhället i en totalitär stat där alla tar sin chans att sko sig och sno åt sig och där den lilla människan är utan makt och utan möjlighet att påverka sin situation. Den ödmjuka är inspirerad av en novell av Dostojevskij. Men det samhälle den skildrar är lika aktuellt i Ukraina idag, menar regissören Sergeii Loznitsa som berättar om filmen:
För mig är filmen en metafor för ett land där människor är konstant våldsamma mot varandra-. Hela landet exploderar av alla former av våld. Å ena sidan råder totalt hyckleri, obeskrivlig lögnaktighet och dubbla budskap, ett genomfört ”omertà”. Och samtidigt fortsätter fruktansvärda saker att hända varje dag. Jag upplever det som en smärtsam och olöslig gåta.

Vi får följa en kvinna som bor ute på landsbygden. Hennes man har hamnat i fängelse, varför är lite oklart. Varken hon själv eller någon annan tycks ha förstått varför. Det bara är så, en del får sitta i fängelse ibland. Samhället är långt ifrån ett rättssamhälle. Hon har skickat ett paket till sin man i fängelset med lite matvaror och annat han kan behöva. Men paketet kommer tillbaka i retur. Varför det kommit i retur finns det inget besked om.

Hon bestämmer sig för att ta ledigt från sitt jobb några dagar och åka till fängelset och lämna över paketet själv. Det visar sig vara omöjligt. Den feta, korrumperade kvinnan som sitter i luckan på fängelset och tar emot besökare vägrar att ta emot paketet. Något svar på varför paketet inte tas emot ges inte.

Kvinnan som vill lämna paketet till sin man försöker på olika få svar på varför, hon söker svar hos polisen, hon maffiafolk som hävdar att de kan hjälpa henne, ja det finns en uppsjö av lycksökare kring fängelset som försöker sko sig på att anhöriga till fängelsekunderna.

Det är en fruktansvärd färglös och byråkratisk värld vi får en inblick i och så suveränt berättad med rysk folkmusik och bilder från landsbygden. En film som gör mig ledsen men samtidigt är den så välgjord, så stark och så berörande. Den är deprimerande men samtidigt rolig och absurd.

Regissören säger om samhället i Ukraina:
Istället för att försöka leva lugnt och behandla varandra med vänlighet, tvingas man ta en svår, oärlig och stundtals ganska förskräcklig väg. Det är den värsta paradoxen, jag har levt med den sedan jag var fem år och det är fortfarande lika obegripligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Folkets bio, Recension, Ryssland, Scen

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Tomas Ledins liv i utställning på Höga Kusten

Utställningen ”Från Lövvik ut i världen … Läs mer om Tomas Ledins liv i utställning på Höga Kusten

Peter Jöback gör årets officiella Pridelåt: “The Spectrum of Love”

Årets officiella Pridelåt för Stockholm … Läs mer om Peter Jöback gör årets officiella Pridelåt: “The Spectrum of Love”

Spelrecension: Death Stranding 2 On the Beach

Death Stranding 2: On the Beach Format … Läs mer om Spelrecension: Death Stranding 2 On the Beach

Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Superman Betyg 4 Svensk biopremiär 11 … Läs mer om Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

A Samurai in Time Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Att vänta på något i åratal kan vara … Läs mer om Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

PASCAL har släppt en ny singel: När man … Läs mer om Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

The Confusions har släppt You Fuck It Up … Läs mer om Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Från Eurovision till Stockholm Fringe – … Läs mer om Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Jungfrukällan återvänder efter ill … Läs mer om Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

Shout Out Louds-sångaren Adam Olenius … Läs mer om Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

"Sånger i sommarens famn" – Anders … Läs mer om ”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in