• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

14 juni, 2026 by Thomas Johansson

David Byrne på Rosendal Garden Party

Det finns konserter där publiken sjunger med. Och så finns det konserter där publiken för en stund verkar vilja bli en del av själva föreställningen. David Byrnes avslutning av Rosendal Garden Party tillhör den senare kategorin.

Söndagskvällen på Djurgården bjöd på en märklig kontrast. Kylan låg kvar över Rosendals fält, men på scenen skapade Byrne och hans tolv personer starka ensemble en värme som gjorde väderprognosen irrelevant. Det här var inte bara en konsert. Det var en noggrant koreograferad, men samtidigt lekfull och mänsklig, uppvisning i hur popmusik kan se ut när den vägrar stå still.

Vid 74 års ålder rör sig Byrne fortfarande som någon som vägrar låta sig definieras av sin ålder. Han dansar, gestikulerar, berättar historier och leder sitt band genom ett set där gamla Talking Heads-klassiker samsas med nytt material utan att det känns som en kompromiss. Tvärtom. Låtar från den aktuella repertoaren får samma omsorg och energi som publikfavoriterna.

Det mest imponerande är kanske ändå bandet. Tolv musiker som ständigt byter instrument och roller, samtidigt som de ingår i koreografin. Gitarrer, slagverk, blås, cello och körsång vävs samman till något som känns både exakt och organiskt. I en tid då många stora konserter lutar sig mot gigantiska skärmar och förinspelade effekter blir Byrnes show nästan radikal i sin mänsklighet. Klädda i likadana blå kläder, som jag beskrev som en fångdräkt, men min fru tyckte mer att det var en pyjamas. Vad vi än kallar det, så inget man ofta ser på scenen.

Öppningen med Heaven är magisk, långsam vacker och en perfekt början med bara några musiker på scenen. En scen som består av tre videoskärmar och ett stor tom scen.

När ”This Must Be the Place” kommer svajar publiken i takt som om hela festivalområdet plötsligt andas tillsammans. ”Once in a Lifetime” låter fortfarande lika besynnerlig och briljant som när den först släpptes, medan ”Life During Wartime” får en ny laddning i en samtid där världen återigen känns osäker. Men kvällens största jubel sparas till finalen. ”Burning Down the House” förvandlar Rosendal till ett enda stort dansgolv där även de mest reserverade åskådarna till slut ger upp motståndet.

Det finns något uppmuntrande i att Byrne fortfarande framstår som en outsider trots sin ikonstatus. Han är lika delar professor, konstnär och popstjärna. Lite kufisk, ofta charmig och ständigt nyfiken. Det är just den nyfikenheten som gör att låtar som är över fyrtio år gamla fortfarande känns levande.

Rosendal Garden Party har under åren lockat många stora namn, men få har utnyttjat festivalens öppna och naturnära miljö lika väl som David Byrne.

Samtidigt fanns det en mer jordnära frustration i upplägget runt omkring konserten. Schemat drog ut på tiden på ett sätt som blev påtagligt för publiken på plats. Slowdive spelade till exempel sitt set ungefär två timmar innan Byrne gick på scen, och trots ett relativt kort framträdande på omkring femtio minuter följde en väntan på drygt en timme – i praktiken närmare sjuttio minuter – innan huvudnumret började. Det skapade en märklig tomhet i flödet, där energin som byggts upp under dagen hann svalna något innan den fick tändas igen. Det är inte den enda långa pausen på dagen, det är ungefär lika mycket musik som det är pauser mellan akterna.

När publiken till slut lämnar området är det inte bara klassikerna som ekar kvar. Det är känslan av att ha sett en artist som fortfarande, efter alla dessa år, hittar nya sätt att få människor att samlas kring musik.

En festivalfinal värdig sitt rykte – och en påminnelse om att kreativitet inte har något bäst före-datum.

Arkiverad under: Musik

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in