• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Israel

Bokrecension: Beröring och Vi är alla lika fjärran från kärleken – Adania Shibli

21 april, 2018 by Robert Salmela

Beröring och Vi är alla lika fjärran från kärleken
Författare: Adania Shibli
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188253361
Förlag: Tranan

Beröring

Att understryka att Adania Shibli är palestinier säger väl mer om det svenska litteraturutbudet än något annat. Nå, det är hur som helst fint att åtminstone en palestinsk författare lyfts upp och förts bortom muren. Två av hennes romaner finns nu översatta och utgivna på Tranan. Ni bör läsa dem. Jag tror inte det inverkar menligt på läsningen att de likt en novellsamling delar samma pärm. Stod de sida vid sida i bokhyllan skulle det ändå lett till ofrånkomlig jämförelse. Vi jämför, så är det med det.

Ibland använder jag öronproppar när jag ger mig ut i världen. Jag blir till ett huvväsen och allt utom ansiktet är fredat från det omslutande. Det är inte nödvändigtvis brölande pojkar och män eller själaförtärande bebisskrik som är övermäktigt. Ofta är det bara oljudsväggen som är för hård. Skummet- och vaxet tar udden av det skarpa och det blir nästan lite småtrevligt att vistas bland folk.

Beröring är om ljud. Den ”lilla flickan” har efter en sjukdom problem med hörseln och blir till följd av sin känslighet varse världen som ljud. ”Bara Gud var ljudlös”. 80-talet är ännu ungt och massakern i de två flyktinglägren i Shatila och Sabra bär vittne om det politiska läget. ”Palestina” är ett förbjudet ord. Familjen hon fötts in i är stor men två pojkars frånfälle har dragit sorg och vemod över hemmet. Flickan glider bort från bröder, systrar, mor och far. Hon passar inte in. Skolan är fientlig, klasskamraterna skoningslösa. Hon drar sig in under betraktandets huva. Hon ser rörelserna, men de låter sig inte fångas. Grodynglen går inte att urskilja och är en brun massa. Röken från en cigarett strilar genom fingrarna, molnen högt där ovan drar sig undan.

Det är inte bara språket som är subtilt – hela romanen är det. Den smyger sig fram till slutet som blir abrupt och realistiskt. Och ett sorgligt utdrag ur en kvinnofientlig verklighet.

Vi är alla lika fjärran från kärleken

Hur kan vi strypa oss själva med våra egna händer, göra oss själva illa, fastän vi inte önskar det alls?

Den ”lilla flickan” i Beröring är ensam och oförstådd, men i Vi är alla lika fjärran från kärleken har ensamheten en tydligare och mer påträngande karaktär. Som i den första romanen är grundtonen människors och framförallt kvinnors utsatthet. Vi kan nog alla känna igen oss i rädslan för att bli lämnade eller att våra känslor i brist på ömsesidighet skall förbli svävande i intet. Meningslöshetskänslan fyller tids nog det tomrum vi hellre skulle vilja se härbärgera kärleken eller åtminstone något som inte är nedbrytande.

Vi får ta del av en kvinnas hopplösa, tragiska och monologartade brevkorrespondens med en man hon inte känner. Det finns en önskan hos henne att leva i kärleken istället för framom eller bakom den. Hon vill inte att den skall vara enbart minnen eller blott potentiella, önskade och eftersträvansvärda tillstånd. Kvinnans förtvivlan stegras i takt med att det hela framstår som mer och mer ouppnåeligt. Smärtsam läsning.

Eller varför inte kvinnan som berättar för sin partner att ”kärleken tagit slut” och sedan får leva under ett våldtäktshot. Mannen kan inte ta ett nej och raseriet tar vid när han inser att han inte får diktera villkoren. Kvinnan förlänas inget lugn och lever i ständig rädsla. Hon flyttar, byter nummer men undkommer inte. Hon bryts sakta ned och börjar så småningom hata sig själv och framförallt sin fysiska kropp som är vad hotet riktas mot. Några enkla ord är vad som krävs för att bryta ned en hel människa.

Eller varför inte en psykologisk terror som ogiltigförklarar en hel kvinna och hennes upplevelser:

Han skrattade bara åt henne. Drev med henne. Hans skratt fick…tårarna och kvävningskänslorna att stockas i halsen. Det knöt sig i magen när han ännu en gång fått henne att upptäcka att hon inte förstod någonting. Hon hade blivit beroende av honom för att bekräfta riktigheten i sina känslor…Till slut hade hon inte bara fel åsikter utan ställde även fel frågor.

Att kvinnor lever vidare i relationer som är destruktiva kan ibland förklaras av en rädsla för att ett uppbrott skulle kunna leda till än värre konsekvenser.

Trots detta är det de avslutande kapitlen som klänger sig fast i mig av ingen annan anledning än att jag på ett personligt plan kan relatera. En kvinnas misströstan inför livet och vad det kan vara växer i känslan av att inte höra hemma. Självmordstanken blir en lisa för själen eftersom det åtminstone är ett val – om än ett tragiskt sådant.

Jag kan inte förneka att den enda plats jag känner mig bekväm på är en övergiven plats. Med allt som folk övergett.

Ibland är det enda umgänget man står ut med det döda och de döda. Mörkervana ögon skyr ljuset.

 

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: ensamhet, förtryck, genus, Israel, jämställdhet, kvinnoförtryck, kvinnor, kvinnors rättigheter, ljud, Palestina, roman, Skönlitteratur

Recension av tv-serie: Gisslan – säsong 1

3 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Gisslan – säsong 1
Betyg 5
Har visats på SVT, finns nu på Netflix

Gisslan är en israelisk dramaserie som är enastående spännande, välgjord och med fascinerande och trovärdiga karaktärer.

Serien visades på SVT och SVT Play – men om du missat den där kan du se den på Netflix nu.

Gisslan har gjort stor succé internationellt och ett amerikanskt filmbolag har köpt in rättigheterna för att göra en amerikansk nyinspelning. Så var det med den internationella tv-serie-succén Homeland, som är en israelisk serie som fick en amerikansk ny version. När det gäller Gisslan undrar jag om amerikanarna kommer att göra samma mästerverk?

Den första säsongen av gisslan handlar om en av Israels skickligaste kirurger Yael Danon. Hon har har valts ut för att utföra ett rutiningrepp på den israeliske premiärministern – men det sätter både henne själv och hennes familj i fara. Kvällen före operationen tas hon och hennes familj som gisslan i sitt hem av maskerade män. Yael ställs inför ett ultimatum – hon måste döda premiärministern under operationen, annars dör hennes familj.

Serien är oerhört spännande och samtidigt överraskar den oss tittare många gånger. Inget är bara svart eller vitt. Allt i familjen är inte så lyckligt och fint som det ser ut utifrån, kidnapparna är inte helt överens sinsemellan och de har alla olika motiv till varför de medverkar i gisslandramat. På sjukhuset där Yael jobbar finns också konflikter.

Ja det här en fascinerande serie och skådespelarna är mycket, mycket bra, som Ayelet Zurer som spelar den kvinnliga kirurgen Yael Danon, Jonah Lotan som spelar kidnapparen Adam Rubin. Två skådespelare jag hoppas få se i fler serier och/eller filmer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Gisslan, Israel, Netflix, TV-serie

Filmrecension: Avskedsfesten – en varm film med mycket hjärta om det svåraste i livet

7 juli, 2015 by Rosemari Södergren

avskedsfesten

Avskedsfesten
Betyg 5
Svensk biopremiär 10 juli 2015

Vi vet alla att livet tar slut. På något sätt ska varenda en av oss dö. Men det talas inte mycket om det och när jag ser filmer, tv-serier, nyhetsprogram lyser denna vetskap med sin frånvaro. Det är som de flesta vill tro att sagoslutet att de levde lyckliga i alla sina dagar är möjligt. Det är det ju inte. På något sätt hinner döden ifatt oss. Liv och död är två delar av samma mynt. Det ena finns inte utan det andra. Avskedsfesten är en israelisk film som på ett snyggt sätt går rakt på sak och samtidigt är fylld av värme och humor. Filmen ställer frågan om vi blir svårt sjuka med outhärdliga smärtor då borde ha rätt att själva avgöra när vi inte vill leva längre.

avskedsfesten2Det är ofta först när vi blir gamla som vi verkar inse att livet faktiskt kommer att ta slut. Avskedsfesten utspelar sig på ett trivsamt ålderdomshem i Jerusalem. Yehezkel bor där tillsammans med sin hustru Levana. De lever ett fridfullt liv, och när bäste vännen Max drabbas av en obotlig sjukdom, bestämmer sig Yehezkel för att hjälpa honom till en lika fridfull död. Men ingen vill vara den som utför den slutgiltiga proceduren, så att att infria löftet visar sig vara lättare sagt än gjort. Istället bygger Yehezkel en maskin som ska göra jobbet. Efter Max bortgång sprider sig ryktet om den barmhärtiga uppfinningen, och önskemålen strömmar in; alla vill få maskinens hjälp att ta sig till den andra sidan. Men när Yehezkels egen hustru blir en kandidat, ställs de inför ett svårhanterat moraliskt dilemma.

Det här är en varm och humoristisk skildring av några av människans viktigaste frågor – rätten att bestämma över sitt eget liv och att veta när det är dags att ta farväl.

Hur heligt är livet? Vore det etiskt och humant att svårt sjuka människor som har svår smärta själva kunde välja att lämna livet? Filmen ställer svåra frågor. Vad kan hända om det inom sjukvård finns metoder att smärtfritt ta sitt liv? Skulle det i så fall sättas en åldersgräns, att den som ska ha rätt till denna form av dödshjälp, ska ha fyllt 80 år? Vad händer med människovärdet om det anses rätt att döds den som är svårt sjuk?

Svaren på frågorna är tätt förknippade med vår syn på livet och döden och vår religiösa tro, förstås. Det tas dock inte upp i filmen, det är överväganden vi får ta själva.

Filmen lyfter fram frågan om vi inte borde ha rätt att dö utan smärta. Jag håller inte med om filmens sensmoral, för jag tror ändå att det finns medel att göra slutet mindre plågsamt än vad filmen hävdar. Filmens skapare tycks också mena att vi förlorar vår värdighet när vi blir dementa sinnesförvirrade eller sjukdomen gör oss sängliggande och kraftlösa. Jag tycker dock att vi borde förändra vår syn på vad som är människovärdighet, jag anser att det finns en stor fara i att börja rucka på människors värde. Börjar vi vandra den vägen har vi snart ett samhälle där alla med funktionshinder sorteras bort också.

Filmen är mycket välgjord och tar upp frågorna med stor värme och stort hjärta och med strålande skådespelarinsatser. Avskedsfesten kommer bara att gå upp på biografer i några få städer, tyvärr.

Avskedsfesten har hyllats av kritiker och på filmfestivaler runt om i världen. Den kammade bland annat hem nio statyetter på Israels motsvarighet till Guldbaggegalan, bland annat för bästa film, bästa regi och bästa manliga och kvinnliga huvudroll, samt blev utsedd till publikens val vid filmfestivalen i Venedig.

Regi: Tal Granit, Sharon Maymon
I rollerna: Ze’ev Revach, Levana Finkelstein, Raffi Tavor, Aliza Rosen, Ilan Dar mfl
Längd: 95 minuter
Språk: Hebreiska (svensk text)

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: avskedsfesten, död, dödshjälp, Israel, Scen, sjukdom

Min mors tystnad – målande skildring av hur hemligheter påverkar våra liv

25 april, 2012 by Eva Gustin

Titel: Min mors tystnad
Författare: Lizzie Doron
Förlag: Weyler förlag
ISBN 978-91-85849-70-3
Utgiven: 201203

Lizzie Doron är uppvuxen i Tel Aviv på 50- och 60-talet. Under hela barndomen frågade hon sin mor om sin far: Vem är han? Var är han? Lever han? Men Lizzies mamma Helena, som kom till Israel från Polen efter kriget, tiger. ”Vad jag ville att du skulle veta, det vet du”, upprepar hon ända fram till sin död.

Min mors tystnad växlar mellan Lizzies barndom och nutid, då hon träffar sina gamla barndomsvänner mestadels i samband med begravningar. Gåtan om Lizzies far uppehåller henne fortfarande – ”ett liv utan en levnadshistoria är ett liv utan ett ben, utan ett öga, utan en njure”, tänker hon vid ett tillfälle.

Långsamt börjar sanningen om fadern uppdagas för henne. Samtidigt som Lizzies gåtfulla minnen börjar få en förklaring klarnar bilden av de andra i kvarteren, de som hon såg som de vanliga familjerna. Alla hade de sina hemligheter – Chajele med sina två pappor, Dorit med sin mor som stängde in sig på toaletten – hemligheter som alla på något sätt var kopplade till Shoah (Förintelsen) och som påverkar hur de lever sina liv än i dag.

Lizzie Doron beskriver målande sina tankar och känslor kring den frånvarande fadern. Vardagshändelserna blandas med hennes fantasier om var han befann sig och varför och sorgen över att inte veta. I bakgrunden finns hela tiden skuggan från Shoah. Boken skildrar också på ett fint sätt relationen mellan barndomsvännerna och deras olika öden.

Lizzie Dorons första bok på svenska, Varför kom du inte före kriget?, handlade om modern. Det ska också komma en tredje självbiografisk roman och jag ser fram emot att återknyta bekantskapen med Lizzie.

Läs recensioner i DN och SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, Lizzie Doron, Förintelsen

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: barndomsskildring, Israel, självbiografi

Helt sjukt att Israel tagit Henning Mankell

31 maj, 2010 by Rosemari Södergren


Jag är smått chockad över nyheten om att Israel beskjutit skeppen som är på väg till Gaza med efterfrågade förnödenheter från Skandinavien via hamnar i Europa och Medelhavet till Gaza.

Enligt olika medier är flera av de som var ombord på skeppen dödsskjutna.

Ship to Gaza som är ett projekt startat i Sverige har en egen hemsida:

Ship to Gaza är ett initiativ för praktisk solidaritet med Gazas befolkning.
Så snart det är ekonomiskt och praktiskt möjligt avser vi sända ett fartyg med efterfrågade förnödenheter från Skandinavien via hamnar i Europa och Medelhavet till Gaza.
I de hamnstäder som besöks arrangeras kulturella och opinionsbildande evenemang i samverkan med lokala organisationer.
I Gaza administreras biståndsmottagandet av partipolitiskt oberoende organisationer.

Det spelar ingen roll var man står i Mellanösternfrågan. Hur kan någon försvara en attack på internationellt vatten?

Jag hade vägarna förbi Sergels torg och såg de tusentals som samlats där för att sedan gå vidare till Israels ambassad för att protestera. När jag kom hade talen redan hållits och demonstrationståget hade börjat marschera iväg. Jag frågade en man där om vad som sagts och vi började samtala. Han lät rätt desillusionerad.
– Ingen framträdande politiker har sagt något än. Politikerna tiger. Obama har inte sagt något än. Han ligger liksom till sängs med Israel, sade mannen jag talade med.

När jag åkte hem på pendeltåget kollade jag nyheterna på Aftonbladet via min IPhoneapp och läste att Israel tagit nio svenskar. Fyra har de sagt i fängelse direkt och fem andra ska få välja mellan att bli deporterade direkt eller fängslar inför rättegång.
En av dessa är Henning Mankell.

Dagens Nyheter:

De fem som nu ställs inför ett ultimatum befann sig alla ombord på den svenska båten “Sofia”: Författaren Henning Mankell, överläkaren Viktoria Strand, konstnären och initiativtagaren till “Ship to Gaza” Dror Feiler, kassören i “Ship to Gaza” Saman Ali samt riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP). De fem kommer nu att antingen tvingas skriva på ett papper och sedan deporteras från Israel eller också ställas inför rätta i Israel.

….

De fängslade svenskarna är: Ulf Carmesund, teolog och internationell sekreterare i Broderskapsrörelsen, Henry Ascher, barnläkare, forskare i flyktingmedicin, medlem i Judar för Israel-Palestinsk Fred, Kimberly Soto Aguayo, Palestinagrupperna Sverige och Amil Sarsour, ordförande i Samarbetsorganisationen för invandrare i Uppsala.

Det här var bland det dummaste Israel kunde göra. Som Cordelia Edvardson skriver i SVD:

Hamas och andra extremistiska palestinier har vunnit en propagandaseger som överträffar deras djärvaste förhoppningar. Israel har lidit ett svidande nederlag, moraliskt, politiskt och diplomatiskt. Israels fiender firar, var i världen de befinner sig. Israels sanna vänner sörjer och gråter blod, tillsammans med den israeliska fredsrörelsen som redan på måndagen kallade till demonstration.

Det är nog ingen vild gissning att MUF får en ny ordförande snart.
Nuvarande MUF-ordföranden måste ha gjort bort sig i de flesta led nu.
Ur SVD:

MUF-ordföranden Niklas Wykman, tycker det är bra att Israel stoppat Ship to Gaza-skeppen.
Och kallar initiativet för ”nyttiga idioter” och ”terrorister”.
– Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig, skriver han på sin Facebook.

Vad hans partis utrikesminister Carl Bildt tycker om hans uttalanden vet jag inte. Men Bildt skriver i alla fall i sin blogg att det är Alldeles klart är att det israeliska ingripandet är oförenligt med den internationella rätten genom att det skedde på internationellt vatten.

Det är så sorgligt och bedrövligt. Israel är själv den största förloraren efter den här attacken.

Det instängda liv som människorna lever i Gaza är en skam för mänskligheten.
Konflikten i Mellanöstern är en härva av blod.
Men attacken nu, på internationellt vatten, kommer att visa sig stå Israel dyrt.
Flera människor dödade och de svenskar som tillfångatagits är verkligen inga terrorister.
Henning Mankell är en svensk författare med värdsvid renommé.

Relaterat:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, Verdens Gang 1
och Verdens Gang 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, internationellt, Henning Mankell

Läs även andra bloggares åsikter om ship to gaza

Arkiverad under: Scen Taggad som: Internationellt, Israel, Mellanöstern

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Björn Sjöö Ung och … Läs mer om Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Mellan den 9 april till och med 31 maj, … Läs mer om Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Andreas Moe har släppt sin andra låt för … Läs mer om Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Rumänska filmdagar i Sverige 15-18 april … Läs mer om Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Titta: Texas – Mr Haze

Texas har nu släppt videon till senaste … Läs mer om Titta: Texas – Mr Haze

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in