• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

dödshjälp

Filmrecension: Avskedsfesten – en varm film med mycket hjärta om det svåraste i livet

7 juli, 2015 by Rosemari Södergren

avskedsfesten

Avskedsfesten
Betyg 5
Svensk biopremiär 10 juli 2015

Vi vet alla att livet tar slut. På något sätt ska varenda en av oss dö. Men det talas inte mycket om det och när jag ser filmer, tv-serier, nyhetsprogram lyser denna vetskap med sin frånvaro. Det är som de flesta vill tro att sagoslutet att de levde lyckliga i alla sina dagar är möjligt. Det är det ju inte. På något sätt hinner döden ifatt oss. Liv och död är två delar av samma mynt. Det ena finns inte utan det andra. Avskedsfesten är en israelisk film som på ett snyggt sätt går rakt på sak och samtidigt är fylld av värme och humor. Filmen ställer frågan om vi blir svårt sjuka med outhärdliga smärtor då borde ha rätt att själva avgöra när vi inte vill leva längre.

avskedsfesten2Det är ofta först när vi blir gamla som vi verkar inse att livet faktiskt kommer att ta slut. Avskedsfesten utspelar sig på ett trivsamt ålderdomshem i Jerusalem. Yehezkel bor där tillsammans med sin hustru Levana. De lever ett fridfullt liv, och när bäste vännen Max drabbas av en obotlig sjukdom, bestämmer sig Yehezkel för att hjälpa honom till en lika fridfull död. Men ingen vill vara den som utför den slutgiltiga proceduren, så att att infria löftet visar sig vara lättare sagt än gjort. Istället bygger Yehezkel en maskin som ska göra jobbet. Efter Max bortgång sprider sig ryktet om den barmhärtiga uppfinningen, och önskemålen strömmar in; alla vill få maskinens hjälp att ta sig till den andra sidan. Men när Yehezkels egen hustru blir en kandidat, ställs de inför ett svårhanterat moraliskt dilemma.

Det här är en varm och humoristisk skildring av några av människans viktigaste frågor – rätten att bestämma över sitt eget liv och att veta när det är dags att ta farväl.

Hur heligt är livet? Vore det etiskt och humant att svårt sjuka människor som har svår smärta själva kunde välja att lämna livet? Filmen ställer svåra frågor. Vad kan hända om det inom sjukvård finns metoder att smärtfritt ta sitt liv? Skulle det i så fall sättas en åldersgräns, att den som ska ha rätt till denna form av dödshjälp, ska ha fyllt 80 år? Vad händer med människovärdet om det anses rätt att döds den som är svårt sjuk?

Svaren på frågorna är tätt förknippade med vår syn på livet och döden och vår religiösa tro, förstås. Det tas dock inte upp i filmen, det är överväganden vi får ta själva.

Filmen lyfter fram frågan om vi inte borde ha rätt att dö utan smärta. Jag håller inte med om filmens sensmoral, för jag tror ändå att det finns medel att göra slutet mindre plågsamt än vad filmen hävdar. Filmens skapare tycks också mena att vi förlorar vår värdighet när vi blir dementa sinnesförvirrade eller sjukdomen gör oss sängliggande och kraftlösa. Jag tycker dock att vi borde förändra vår syn på vad som är människovärdighet, jag anser att det finns en stor fara i att börja rucka på människors värde. Börjar vi vandra den vägen har vi snart ett samhälle där alla med funktionshinder sorteras bort också.

Filmen är mycket välgjord och tar upp frågorna med stor värme och stort hjärta och med strålande skådespelarinsatser. Avskedsfesten kommer bara att gå upp på biografer i några få städer, tyvärr.

Avskedsfesten har hyllats av kritiker och på filmfestivaler runt om i världen. Den kammade bland annat hem nio statyetter på Israels motsvarighet till Guldbaggegalan, bland annat för bästa film, bästa regi och bästa manliga och kvinnliga huvudroll, samt blev utsedd till publikens val vid filmfestivalen i Venedig.

Regi: Tal Granit, Sharon Maymon
I rollerna: Ze’ev Revach, Levana Finkelstein, Raffi Tavor, Aliza Rosen, Ilan Dar mfl
Längd: 95 minuter
Språk: Hebreiska (svensk text)

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: avskedsfesten, död, dödshjälp, Israel, Scen, sjukdom

Jonas Moström: Rymd utan stjärnor – recension

20 juni, 2009 by Rosemari Södergren

jonas_mostrom_rymd
Han står stilla och håller andan. Ser hur hon vänder sig om och börjar gå mot hissarna. Hon drar handen genom det blonda håret, ruskar på huvudet och sträcker på sig, som för att markera sitt rena samvete, sin skuldfrihet.
Men honom lurar hon inte.
Han känner vreden som en feber i blodet. Hon ska inte komma undan. Med tio snabba steg är han i kapp henne. Just när hon ska vända sig om hugger han tag i hennes vänstra arm och trycker handen mot hennes mun.
Först står hon blick stilla i en halv sekund, sedan försöker hon skrika, men ljudet som sipprar mellan hans fingrar blir till ett ynkligt klagande. Han ser sig om och konstaterar att ingen syns till. Kulverten ligger öde åt båda håll. Det enda som hörs är det svaga suset från en ventilationstrumma.
Nu är det bara de två.

Det är inledningen på Johan Moströms deckare ”Rymd utan stjärnor”. Det är Johan Moströms fjärde deckare i serien om Kriminalkommissarie Johan Axberg i Sundsvall. För den som läst de tidigare böckerna dyker de upp en ny person i huvudrollen, en kollega till Axberg, nämligen kriminalinspektör Sofia Waltin.

Författaren, Johan Moström, är författare och läkare. Det märks genom de träffsäkra beskrivningarna från sjukhusmiljön. En hel del av deckaren utspelar sig just i sådan miljö. Överläkaren Pia Fjällstedt försvinner under mystiska omständigheter och fallet har en del med sjukhusmiljön att göra.

Boken är välskriven och spännande och som en bra kriminalroman tar det upp samhällsfrågor i romanform. Moströms språk flyter på och jag kan knappt slita mig från att läsa vidare. Precis så som det ska vara med en deckare. Dessutom ett stort plus för att dialogerna mellan personerna är naturlig. En del andra deckarförfattare, som till exempel Liza Marklund och Camilla Läckberg, låter sina personer tala som om de läste ur en bok, hur oäkta tal som helst.

Bokens huvudtema är dödshjälp men jag tycker kanske att det bitvis skildras lite övertydligt medan ett mindre tema i boken är bättre skildrat rent litterärt: nämligen problemen mellan privata intressen och yrkesrollen som polis. Både Sofia Waltin och Johan Axberg handlar i en konflikt mellan personliga engagemang och jobbet. Den försvunna överläkaren är nämligen Sofia Waltins faster och Sofias pappa har en konflikt med den försvunna. Och det går inte att komma ifrån att Sofias pappa borde hamna högt upp på listan över misstänkta. Johan Axberg träffar en flickvän som misshandlas av sin förre man. Dessa konflikter är mer intressanta än huvudtemat om dödshjälp. Kanske för att de skildras mer naturligt i berättelsen än dödshjälpsproblematiken som återges lite pompöst.

Det retar mig att jag lyckats missa Moströms böcker. Det här är ju för tusan fjärde boken i denna serie. Boken är förstås fristående, det fungerar utmärkt utan att jag läst de tidigare.

När jag läser en intervju med Johan Moström i Dagbladet berättas det att en femte bok i serien är på väg. Bra. Det ser jag fram emot. Och fram tills dess ska jag se till att skaffa de tre första böckerna också. Jonas Moström är ett exempel på en bra svensk nutida deckarförfattare.

Ur Dagbladet:

• Blir det fler Sundsvalls deckare av Jonas Moström?
– Ja, jag är halvvägs med nästa. Jag har tjänstledigt året ut så förhoppningsvis blir jag klar så den kan släppas nästa år.
• Kan du avslöja något om innehållet?
– Den har också ett tema, alternativ medicin.

Rymd utan stjärnor
Författare Jonas Moström
Förlag Lind&Co förlag AB
ISBN 9185801666
ISBN-13 9789185801664

Tidigare böcker i serien:
Hjärtats mörker
Dödens pendel
Svart cirkel

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, kriminalroman, Sundsvall, sjukvård, dödshjälp, recension, litteratur, böcker, bok

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Deckare, dödshjälp, Kriminalroman, Recension, sjukvård, Sundsvall

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Otroligt smart och roligt manus med metaperspektiv gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

foto Hanna Holmqvist Text: Tinna … Läs mer om Otroligt smart och roligt manus med metaperspektiv gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Lady Gaga – The Mayhem BallPlats: Avicii … Läs mer om Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

10/10 2025 Skeppet i … Läs mer om Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Roofman Betyg 3 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

För första gången arrangerar Göteborg … Läs mer om Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

Filmrecension: A House Of Dynamite – årets största besvikelse

A House Of Dynamite Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A House Of Dynamite – årets största besvikelse

Filmrecension: Tron: Ares – besynnerlig, udda

Tron: Ares Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: Tron: Ares – besynnerlig, udda

Kulturhuset Stadsteaterns teater för unga innehåller både nyskrivet och klassiker

Säg inget till mamma, premiär … Läs mer om Kulturhuset Stadsteaterns teater för unga innehåller både nyskrivet och klassiker

Trevlig tribut med stark spännvidd gör originalen rättvisa – En hyllning till Peter LeMarc på Lorensbergsteatern

5/10 2025 Lorensbergsteatern i … Läs mer om Trevlig tribut med stark spännvidd gör originalen rättvisa – En hyllning till Peter LeMarc på Lorensbergsteatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in