Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kriminalroman

Bokrecension: Mordet på prästgården av Agatha Christie – ett måste för alla som gillar Miss Marple

by

Mordet på prästgården
Författare Agatha Christie
Format: Inbunden
Boktyp: Deckare
Antal sidor: 292
Översättning: Vanja Lantz
Omslag: Sara R. Acedo
Förlag: https://bookmarkforlag.se/bocker/mordet-i-prastgarden-2/
ISBN: 978-91-89393-46-2
ISBN Ljudbok: 978-91-89298-89-7
Utgivningsdatum: 2022-05-18
Originaltitel: The Murder at the Vicarage

Agatha Christie första kriminalromanen där Miss Jane Marple dyker upp. Miss Marple är en smart och klurig gammal dam som bor i byn Saint Mary Mead, i den brittiska landsbygden. En dam som inte uppskattas av alla. En del uppfattar henne som en nyfiken och skvallrig gammal tant.

Mordet i prästgården (eng. originaltitel The murder at the Vicarage) gavs ut 1930 och den kännetecknas av precis det som gör Agatha Christies deckare så bra. Mordhistorien är klurig, det är en riktig puzzeldeckare där vi som lärare får fundera och oftast inte lyckas klura ut vem mördaren är. Det är riktigt skönt med en deckare som puttrar på i lagom fart och inte en massa actionscener med biljakter och k-pistar.

Berättelsen utspelas i miss Marples hemby, Saint Mary Mead, och berättas i jag-form av Leonard Clement, byns kyrkoherde. Clement blir kallad till en dödsbädd genom ett telefonsamtal, som visar sig vara falskt när han kommer fram dit han blivit kallad till. När han återvänder till prästgården visar det sig att byns illa omtyckte kyrkvärd Protheroe, hittas mördad. Protheroe är verkligen illa omtyckt av alla. Han är en överste som aldrig är snäll mot någon och eftersom han hör dåligt skriker han till folk han talar med. Minst sju personer är misstänkta för mordet och bland dem till och med kyrkoherden själv som tidigare på dagen sagt att han skulle kunna döda Protheroe.

Ortens polis, Slack, är inte den mest briljanta polisen. Det är givetvis ur att Miss Marple är klipsk och kan dra de rätta slutsatserna. För den som gillar Agatha Christies deckare med Miss Marple är denna bok ett måste. Den är lättläst, det är mysig att sjunka in i de engelska miljöerna från 1930-talet och så skönt med en deckare där det inte gödslas med våld.

Bokrecension: Slukhål av Tove Alsterdal – till och med ännu bättre än den prisvinnande del 1 i serien

by

Slukhål
Författare Tove Alsterdal
Serie Ådalen (del 2)
Utgivningsdatum 2021-10-20
Förlag Lind & Co
Medarbetare Lindblad, Niklas (form)
ISBN 9789180181457

Slukhål är en fristående uppföljare till Rotvälta, som blev utsedd till årets bästa deckare 2020 och vinnare av Glasnyckeln 2021, bästa kriminalroman i Norden. Tove Alsterdal har en språk som för in mig i den norrländska miljön, jag ser och känner naturen och människorna som om jag är med där. Utan att slösa med ord, mer rakt på, kargt men ändå levande. Jag tyckte oerhört mycket om Rotvälta. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Rotvälta. Och nu har Tove Alsterdal överträffat sig själv. Slukhål går inte att slita sig ifrån. Jag läser och engageras, jag vill skaka om en del människor, tala förstånd med dem. Det är som att jag är med där.

Utan en massa biljakter och annan action är handlingen spännande och så engagerande. Huvudpersonen Eira Sjödin, är polisassistent i Kramfors. Hon har fastnat på den orten för att hennes mamma börjat bli dement och behöver hjälp. Livet för Eira skiljer från det liv jag upplever att människor lever här i Stockholm. Jag känner ingen som skulle ge upp sin karriär för att ta hand om en demensdrabbad gammal mamma. Men kultur kommer vi in i olika människors liv och får uppleva olika miljöer och tankesätt – som vi kanske aldrig skulle möta annars.

Slukhål tycker jag också handlar om hur poliser drivs av fördomar då de jagar misstänkta.

Bokförlaget berättar kort om handlingen:
I ett ödehus vid Offersjön, djupt inne i de ångermanländska skogarna, hittas en ihjälsvulten man. Två fingrar är avhuggna på hans vänstra hand. Sjuttio mil längre norrut, i det nästan övergivna gruvsamhället Malmberget har en annan man spärrats in i en källare och lämnats att dö. När ännu en man försvinner berör det Eira personligen. För att finna honom är hon beredd att riskera allt.

I Slukhål, liksom i sina andra kriminalromaner, berättar Tove Alsterdal visserligen om brott och det är spännande men det är framför allt berättelser om människor, hur människor agerar, känner och handlar. Det är vad som händer under ytan som är mest spännande. Och detta gör Tove Alsterdal så bra. Det går inte att slita sig. Jag bara måste läsa och läsa, vända blad och läsa.

Slutet av denna deckare öppnar för en fortsättning. Det säger jag inte nej till. Jag träffar gärna Eira och de övriga igen.

Bokrecension: Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen

by

Trettio dagars mörker
Författare Jenny Lund Madsen
Originaltitel: Tredive dages mörke
Förlag Modernista
Utgivningsdag 2021-06-10
ISBN 978-91-8023-090-2 [inb]
978-91-8023-091-9 [e-bok]

En deckare med flera lager som utspelas i vintrig snötäckt miljö på Island. Kanske en deckare som kan ge lite svalka under denna svenska sommar med tropisk hetta. Författaren Jenny Lund Madsen har fått Harald Morgensen-priset för Årets bästa danska kriminalroman.

Huvudpersonen är författaren Hannah som anser sig vara en fin författare och som föraktar deckarförfattare. Hon är bitter över att många deckarförfattare tjänar väldigt mycket mer än hon själv gör. Överlag är hon rätt bitter på det mesta och är alkoholiserad, ensamstående och utan några äkta vänner. Mest av allt hatar hon den berömda och stenrika deckarförfattaren Jørn.

På en bokmässa råkar hon i stort bråk med Jørn och inför tv-kameror i direktsändning råkar hon i affekt kasta ur sig att hon skulle kunna skriva en mycket bättre deckare än Jørn någonsin gjort – och det skulle hon kunna göra på trettio dagar. Därmed blir hon tvingad att kasta sig in i att skriva en kriminalroman. Hennes förläggare Bastian ser vilken öppning för att sälja denna deckare det är. Bastian ser till att få iväg henne till en isolerad by på Island för att Hannah ska kunna genomföra uppdraget att skriva en deckare på trettio dagar.

På Island tas hon emot av den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Hannah försöker hålla distans till både Ella och andra hon möter. Hannah har en attityd som utstrålar att hon anser sig själv vara lite förmer än alla andra, men egentligen handlar det om att hon är är rädd för att släppa någon inpå sig.

Ganska snart händer det något tragiskt. Ellas älskade systerson Thor hittas livlös vid havet – och både Hannah och ortens polis Viktor misstänker att det inte är en olycka utan mord.

Mordet drar igång en rad olika reaktioner och händelser i det isolerade lilla isländska samhället.

Hannah använder händelserna som inspiration för den deckare hon skriver och samtidigt kan hon inte låta bli att dras in i fallet och börjar undersöka vad som hänt.

Deckaren handlar därför om att skriva deckare och om vad författarskap är samtidigt som det är en puzzeldeckare där vi ända till slutet blir överraskade. Jag brukar ofta kunna lista ut vem som är mördaren, men jag erkänner att jag inte lyckades den här gången.

En del i berättelsen var väl rätt förutsägbart men annat var oväntat. Den är välskriven och sticker ut bland sommarens många nyutgivna deckare och är definitivt värd att läsa. Och den kanske ger lite svalka i sommarhettan genom att tänka på och känna in den isländska vintriga miljön.

Lite fakta om författaren från förlagets hemsida:
JENNY LUND MADSEN är en dansk författare, född 1983. Hon har en magisterexamen i filmvetenskap och har studerat manusförfattande på University of California i Los Angeles. Sedan 2009 har hon arbetat som manusförfattare för filmer och tv-serier. Trettio dagars mörker [2020] är hennes första deckare, som vann Harald Mogensen-priset för Årets bästa danska kriminalroman och därmed också är nominerad till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln.

Silvervägen av Stina Jackson vinner Årets Bok 2019

by

Foto: Francis Löfvenholm

Under fredagen den 27 september 2019 delade Bonniers Bokklubbar ut priset för Årets Bok 2019 på Bokmässan i Göteborg. Boken Silvervägen av Stina Jackson stod som segrare när folket sagt sitt.

Ett pressmeddelande:
Årets Bok är litteraturpriset där vinnaren röstas fram av läsarna. Tolv böcker nominerades under våren av Bonniers Bokklubbars erfarna litteraturredaktörer och mellan den 25 april och 25 augusti fick läsarna rösta fram sin favorit.

– Att vinna Året Bok känns otroligt roligt och ärofyllt, speciellt med tanke på alla fantastiska böcker som nominerats i år. Min enda förhoppning när Silvervägen gavs ut var att den skulle hitta sina läsare, och det har den ju lyckligtvis gjort. Just vetskapen om att det är folkets pris, att det är läsarna som har röstat, känns oerhört fint och hedrande, och jag är innerligt tacksam gentemot min förläggare, min redaktör och alla på förlaget som trott på boken från allra första stund. Det har betytt allt, säger Stina Jackson.

Här är de tre böcker som läsarna har gett flest röster:
Silvervägen Stina Jackson (Albert Bonnier)
Det som göms i snö Carin Gerhardsen (Bookmark förlag)
Till minne av en villkorslös kärlek Jonas Gardell (Norstedts)

– Silvervägen är en fantastisk roman och trots hård konkurrens från de andra nominerade böckerna så förstår jag att läsarna röstat fram just den som vinnare av Årets Bok 2019. Det är också roligt att för fjärde året i rad se ett ökat engagemang för priset, både hos läsare, förlag och författare. Under hela röstningsperioden är det många läsare som jobbat hårt med att både rösta själva och att tipsa andra om att rösta. Vi börjar få några verkligt starka ambassadörer för priset nu, säger Petra Nuhma, Marketing & PR Specialist på Bonniers Bokklubbar

Så utses Årets Bok:
Bonniers Bokklubbars litteraturredaktörer nominerar tolv böcker efter flera kriterier: Boken ska innehålla en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö. Den ska vara utgiven på svenska i Sverige under 1 maj 2018–30 april 2019, tilltala en bred läsekrets samt ha en hög språklig kvalitet.

Under våren och sommaren har det varit fritt fram att rösta på sin favorit av de nominerade böckerna på åretsbok.se. Författaren till Årets Bok belönas med 30 000 kronor och både författare och förlag tilldelas en statyett formgiven av Torstensson Art & Design.

Här är Kulturbloggens recension av Silvervägen.

Bokrecension: Dolken från Tunis av Agatha Christie – puzzeldeckarnas puzzeldeckare

by

Dolken från Tunis
Författare Agatha Christie
Originaltitel The Murder of Roger Ackroyd
Utgivningsår 1926
Författare: Agatha Christie
Språk: Svenska
Nyutgiven: 2019-09
Översättare: Gudrun Ullman
ISBN: 9789189007130
Förlag: Bookmark Förlag
Serie: Poirot

Dolken från Tunis är Agatha Christies genombrottsroman. Boken har utnämnts av British Crime Writer’s Association till den bästa kriminalromanen genom tiderna. Det är en puzzeldeckarnas puzzeldeckare och jag tror inte läsare listar ut vem mördaren är förrän mot slutet.

Den belgiske detektiven Hercule Poirot har hamnat i en brittisk landsortsby där skvaller är bybornas huvudintresse. Ett mord inträffar och byns läkare får bistå Poirot i utredningen. Allt som händer under utredningen bollas mellan Poirot och läkaren och som läsare får vi höra deras summeringar av vad som hänt och vi kan själva följa med under utredningen och hela tiden sammanfatta och dra slutsatser.

En man vid namn Roger Ackroyd har hittats död i sitt arbetsrum med en mycket ovanlig dolk i ryggen. Mysteriet tätnar när alla i huset är lika övertygande oskyldiga som skyldiga – och det är en typisk utgångspunkt för denna form av puzzeldeckare som Agatha Cristie var så skicklig med.

Dolken från Tunis som ursprungligen publicerades 1926 är ett klassiskt låsta rummet-mysterium och ses som en grundsten inom kriminallitteraturen. På grund av sitt originella slut har boken haft en signifikant påverkan på deckargenrens utveckling i stort. Det är också en av anledningarna till att British Crime Writer’s Association 2013 röstade fram Dolken från Tunis till den bästa kriminalromanen genom tiderna.

Boken har omarbetades till en teaterpjäs 1928 under namnet Alibi. Pjäsen filmatiserades år 1931 och blev den första ljudfilmen baserad på en bok av Agatha Christie. En TV-film baserad på romanen, med David Suchet i rollen som Poirot, hade premiär i januari 2000.

Boken är lättläst med bra flyt men det jag var mest fascinerad av var miljöerna, det samhälle som Agatha Christie skildrar med de stora klassklyftorna och kvinnornas förtryckta roll, som hur en kvinna som fött ett barn måste dölja det för att få ha kvar sitt arbete.