avskedsfesten

Avskedsfesten
Betyg 5
Svensk biopremiär 10 juli 2015

Vi vet alla att livet tar slut. På något sätt ska varenda en av oss dö. Men det talas inte mycket om det och när jag ser filmer, tv-serier, nyhetsprogram lyser denna vetskap med sin frånvaro. Det är som de flesta vill tro att sagoslutet att de levde lyckliga i alla sina dagar är möjligt. Det är det ju inte. På något sätt hinner döden ifatt oss. Liv och död är två delar av samma mynt. Det ena finns inte utan det andra. Avskedsfesten är en israelisk film som på ett snyggt sätt går rakt på sak och samtidigt är fylld av värme och humor. Filmen ställer frågan om vi blir svårt sjuka med outhärdliga smärtor då borde ha rätt att själva avgöra när vi inte vill leva längre.

Det är ofta först när vi blir gamla som vi verkar inse att livet faktiskt kommer att ta slut. Avskedsfesten utspelar sig på ett trivsamt ålderdomshem i Jerusalem. Yehezkel bor där tillsammans med sin hustru Levana. De lever ett fridfullt liv, och när bäste vännen Max drabbas av en obotlig sjukdom, bestämmer sig Yehezkel för att hjälpa honom till en lika fridfull död. Men ingen vill vara den som utför den slutgiltiga proceduren, så att att infria löftet visar sig vara lättare sagt än gjort. Istället bygger Yehezkel en maskin som ska göra jobbet. Efter Max bortgång sprider sig ryktet om den barmhärtiga uppfinningen, och önskemålen strömmar in; alla vill få maskinens hjälp att ta sig till den andra sidan. Men när Yehezkels egen hustru blir en kandidat, ställs de inför ett svårhanterat moraliskt dilemma.

Det här är en varm och humoristisk skildring av några av människans viktigaste frågor – rätten att bestämma över sitt eget liv och att veta när det är dags att ta farväl.

Hur heligt är livet? Vore det etiskt och humant att svårt sjuka människor som har svår smärta själva kunde välja att lämna livet? Filmen ställer svåra frågor. Vad kan hända om det inom sjukvård finns metoder att smärtfritt ta sitt liv? Skulle det i så fall sättas en åldersgräns, att den som ska ha rätt till denna form av dödshjälp, ska ha fyllt 80 år? Vad händer med människovärdet om det anses rätt att döds den som är svårt sjuk?

Svaren på frågorna är tätt förknippade med vår syn på livet och döden och vår religiösa tro, förstås. Det tas dock inte upp i filmen, det är överväganden vi får ta själva.

Filmen lyfter fram frågan om vi inte borde ha rätt att dö utan smärta. Jag håller inte med om filmens sensmoral, för jag tror ändå att det finns medel att göra slutet mindre plågsamt än vad filmen hävdar. Filmens skapare tycks också mena att vi förlorar vår värdighet när vi blir dementa sinnesförvirrade eller sjukdomen gör oss sängliggande och kraftlösa. Jag tycker dock att vi borde förändra vår syn på vad som är människovärdighet, jag anser att det finns en stor fara i att börja rucka på människors värde. Börjar vi vandra den vägen har vi snart ett samhälle där alla med funktionshinder sorteras bort också.

Filmen är mycket välgjord och tar upp frågorna med stor värme och stort hjärta och med strålande skådespelarinsatser. Avskedsfesten kommer bara att gå upp på biografer i några få städer, tyvärr.

Avskedsfesten har hyllats av kritiker och på filmfestivaler runt om i världen. Den kammade bland annat hem nio statyetter på Israels motsvarighet till Guldbaggegalan, bland annat för bästa film, bästa regi och bästa manliga och kvinnliga huvudroll, samt blev utsedd till publikens val vid filmfestivalen i Venedig.

Regi: Tal Granit, Sharon Maymon
I rollerna: Ze’ev Revach, Levana Finkelstein, Raffi Tavor, Aliza Rosen, Ilan Dar mfl
Längd: 95 minuter
Språk: Hebreiska (svensk text)