Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

sjukvård

Vadå? Har Håkan Juholt avgått? Tankar efter en hjärnskakning

by

Lördagen den 21:a januari 2012 blir väl historisk på flera sätt. Socialdemokraterna blev ledarlösa och en diskussionen kommer att pågå för evinnerliga tider om huruvida medier har avsatt en partiledare eller bara gjort den granskning av medier som de ska göra.
För mig blir den nog historisk dag av rent personlig skäl.

Jag hade varit inne i Stockholm och mediterat med ett för mig nytt gäng, trevliga zenpersoner och vi hade fikat efteråt på berömda Blå Lotus, fiket på Södermalm som många meditations- och yogaintresserade ofta samlas i (där finns ett stort urval av goda vegetariska mackor.)

Hemma läste jag alla spekulationer och diskussioner i medier och i Facebook före Håkan Juholts utannonserade presskonferens. Nittio procent var övertygade om att han skulle avgå. Den mesta texten före detta skrevs nog av Britta Svensson på Expressen.
Hans öde ger en väldigt bitter smak i munnen.
Om de socialdemokrater i partitoppen som nu drivit på hans avgång tror att de kommer att få applåder, tror de fel. Trots den kritik vanligt folk haft mot Håkan Juholts beteende, gillar de inte när någon blir illa behandlad.
Jag tror att många ser de senaste dagarnas nedbrytande av den egna partiordföranden som ren mobbning.
Jag har sett Håkan Juholt i aktion några gånger, som talare och när han gått runt och skakat hand med folk. Han har framstått som en engagerad och generös person som gillar andra människor.
Förhoppningsvis kan han använda dessa talanger även i fortsättningen på något bättre sätt.

Nåväl, när avgången var ett faktum kom direkt ett meddelande om att det blir presskonferens i Stockholm, på den berömda adressen Sveavägen 68, alltså Socialdemokraternas högkvarter. Många log ironiskt åt att medier först kallas till presskonferens i Oskarshamn med Juholt för att sedan i ilfart ta sig tillbaka till Stockholm.

Jag bestämde mig för att göra en liten paus och ta en liten promenad före nästa presskonferens.
Jag gick förbi granngårdarna och plötsligt halkade jag, benen for upp i luften och jag föll med huvudet först, rakt på isen över asfalten. Jag satt kvar där en stund på marken och skrek av rädsla. Ingen granne kom. Ingen hörde mig, eller låtsades höra mig, i alla fall.
Jag reste mig och gick hem.
När jag kom in i lägenheten ringde jag min man och berättade att jag trillat (han var på jobbet).
Sedan gick jag till datorn och då såg jag stora rubriker på kvällstidningarnas sajter att Håkan Juholt avgått. Då slog det till i skallen på mig och jag mindes ingenting. Hade Håkan Juholt avgått?
Ändå hade jag diskuterat detta på Facebook.
Jag mindes ingenting och jag ringde min man – och jag mindes inte att jag hade trillat eller att jag hade ringt till honom och berättat det.

Min man ringde efter ambulans. Ambulansen kom och jag kördes till akutmottagning, fick röntga skallen.
Tack och lov hade jag ingen blödning utan ”bara” en rejäl hjärnskakning. Det känns fortfarande, idag, dagen efteråt. Ont i huvudet, mår lite illa, har en bula där bak i skallen och lite ont där jag slog i. Men nu har minnet kommit tillbaka och jag minns allt.

Jag inser att om jag hade haft otur hade jag fallit på en vass sten och det hade kunnat vara ajöss med mig.
Jag inser att vi lever i ett samhälle där sjukvård och ambulans faktiskt också kan fungera riktigt bra, trots larmrapporter i kvällstidningar.

Och jag inser att allt kan ta slut på en sekund.
Det borde vi alla inse. Tänka på hur det blir när vi är borta. Tänka på om de strider vi tar är värda den energi de tar – eller kan vi kämpa om det på ett sätt där vi är med rädda om andra människor?

Vi vet bara att vi har detta livet, oavsett vilken religion vi tillhör eller om vi är ateister. Ingen vet med säkerhet något annat. Då borde vi vara mer rädda om livet, om oss och människor vi möter.
Vi borde vara mer ärliga, tror jag.
Det betyder inte att vi ska vara mesiga och inte kämpar för det vi tror på. Tvärtom om. Det är desto viktigare, för att inte slösa bort det liv vi har.

Jag tycker det här har en hel del med politiken att göra.
Är det sant att det råder maktkamp på hög nivå inom Socialdemokraterna som kvällstidningar hävdar?

Alla borde tänka på att det kan stå en hjärnskakning bakom hörnet. Alla borde leva med den vetskapen som rättesnöre. Kämpa för det som är viktigt, med respekt för andras liv – med ärlighet, med öppenhet, med transparens.

För övrigt noterar jag att läckorna inom ledningen på Socialdemokraterna verkar ha täta kontakter med Expressen. Hur ska detta tolkas? Har banden mellan S och Aftonbladet helt enkelt brustit? Ingen kan ju ändå förneka att det som satte igång snölavinen mot Juholt var Aftonbladets falska rapport om att han hade gjort något som var emot reglerna när han fick bidrag till sitt boende. Efteråt har det ju visat sig att flera andra borgerliga riksdagsledamöter gjort på samma sätt och då blir det inget ramaskri i medier.
Nej jag säger inte att det var det enda skälet och jag inser också att även om det Juholt inte gjorde var olagligt var det något som sticker i ögonen på folk just för att han är socialdemokrat.

Relaterat:
Socialdemokraternas hemsida,
Dagens Nyheter, Aftonbladet, SVT 1, SVT 2, Wolodarski i DN, Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2.

Intressanta blogginlägg kring detta:
Martin Moberg och Peter Högberg och Paul Ronge och Erik Laakso och Mary X Jensson på MMK.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Äntligen – det här vill jag att medier tar upp mycket mer och granskar

by

Vi har nog alla sett dem. De kommer på pendeltåg och tunnelbanor med sina lappar där det står en sorglig histora. De har föräldrar som dött, de har barn som har svår cancer och de kommer från länder utan allmän sjukvård – och nu vill de att du ska skänka dem någon krona eller två.
Lapparna är inplastade – det är uppenbart att det är bluff.
Vi har sett dem när de sitter på kalla marken, sitter på knä och håller fram händerna som en tiggarskål.
Det är barn som springer runt kring tågstationer – det är inte osökt att gissa att dessa barn inte bara tvingas tigga utan också tvingas medverka i stölder.

Det är helt klart att här handlar det om människohandel. Dessa tiggare än människor som lever under svåra omständigheter och tvingas tigga, stjäla och utföra andra sysslor under tvång.

Nu har det kommit en rapport från Rikspolisstyrelsen som visar att det här har ökat. Det har ökat så kraftigt att det gått om annan människohandel.

Aftonbladet är en av flera medier som nu förmedlar Rikspolisstyrelsens meddelande:

Tiggeri, tvångsarbete och tvång att medverka vid stölder har gått om människohandel för sexuella ändamål.
Det visar Rikspolisstyrelsens (RPS) rapport om hur människohandeln utvecklades i Sverige under 2010.
– Det beror på att svensk polis utbildats att se de här andra formerna av människohandel och på vårt uthålliga arbete mot sexuell exploatering av unga utländska kvinnor, säger kriminalkommissarie Kajsa Wahlberg vid RPS.

Det är hemskt att inse vilka vidriga omständigheter människor tvingas leva under i dagens värld. Snälla, alla medier med resurser: ta tag i detta nu, följ upp och granska.
Försök få några av dessa människor att berätta om sina liv.
Det måste bli ett slut på att människor tvingas leva på detta sätt.

En annat område där människor far illa är inom sjukvården. Expressen berättar:

Filip Jonson, 94, i Linköping skickades hem från sjukhuset förvirrad av mediciner.
Natten till i går ramlade han ut genom sitt köksfönster och dog.
– Jag var på semester och hade bönat och bett om att han skulle få vara kvar på sjukhuset några extra dagar, tills jag kom hem, säger dottern Ylva Jonson.

Tyvärr detta något som händer varje dag. Hela tiden. Det Expressen rapporterar om är inget nytt, egentligen. Sättet de skriver om de kan få oss att bli invaggade i en falsk trygghet. Vi upprörs över hur denna gamla man behandlats – och tror att det är ett undantag.
Dagligen skickas människor hem från sjukvården utan att få den hjälp de behöver av hemtjänst.
Jag har tre konkreta exempel i min närhet. Först en medelålders kvinna som fick ett svårt anfall av en sjukdom som gjorde att hon inte kan gå, inte kan röra sina armar. Hon skickades hem från sjukvården med rätt till tio minuter hjälp att gå på toaletten tre gånger om dagen.
Hallå. Hon ska alltså hålla sig tills hemtjänsten kommer. Om hon reser på sig själv kommer hon att trilla omkull och kanske skada sig själv, kissa på sig och ligga där på golvet i flera timmar tills hemtjänsten kommer.
Det är inget ovanligt fall. Inte alls.
Sjukvården har havererat i Sverige. Inte bara Carema och privavård, det handlar lika mycket om allmän sjukvård.

Sjukvårdens haveri och människohandeln – här efterlyser jag mediernas engagemang. Vi hade gjort sådant på Kulturbloggen om Kulturrådet hade stöttat oss, vilket de inte gjorde (jag är övertygad om att Kulturrådet inte begriper sig på vad som är kvalitet på Internet, men det är ett annat ämne som jag kommer att återkomma till).

Relaterade artiklar:
Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Konsten som försvinner – eller ska vårdpersonal bli konst-registratorer?

by

Konst är bra för människan. Så visst är det bra att det finns konst på allmänna inrättningar och hos myndigheter och på sjukhus.
Men ett problem är att en del av konsten försvinner. Stockholms läns landsting äger minst 72.000 konstverk, uppger Dagens Nyheter. Men en hel del av konsten försvinner. En del läggs in i förråd och försvinner så småningom därifrån, andra flyttar till andra arbetsplatser när den som haft ett konstverk på sitt rum byter arbetsplats. Han eller hon har kanske blivit så van vid konstverket och vill ha det med sig på nya kontoret.

DN berättar också:
Av de 31.000 posterna i Stockholms stads konstregister är det bara 21.000 verk som hänger i skolor, äldreboenden och olika förvaltningar. 5?000 står i magasin för att renoveras och 5.000 är borta.

Vad kan göras? Bättre register med nya, fräscha databaser är väl en väg att gå.

Men det får inte innebära att vårdpersonal får ännu fler arbetsuppgifter.

–?Kan vårdavdelningarna inventera mediciner måste de väl kunna räkna sina konstverk, säger Gizela Sladic (S), vice ordförande i kulturnämnden, till DN.

Det tycker jag dock är ett rätt ogenomtänkt yttrande. Vårdpersonalen har hög arbetsbelastning redan och deras uppgifter ska trots allt vara att ta hand om och hjälpa sjuka och skadade människor och deras anhöriga. Att dessutom ansvara för och ta hand om konstverk tycker jag absolut inte ska ingå i deras arbetsuppgifter.
Vårdpersonalen är utbildad i att ta hand om människor och vårda dem, göra dem friska eller lindra deras plågor.
Att registrera och räkna konstverk bör åligga andra yrkesgrupper.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag svimmade i samtal med sjukvårdsupplysningen och fick inte heller någon hjälp

by

Det är fruktansvärt att höra om den 23-årige mannen som knappt kunde andas och som ringde 112 för att få hjälp – och som nonchalerades och dog. Nu har tydligen sjuksköterskan som tog emot samtalen fått sparken. Och alla skyller på henne. Ur Svenska Dagbladet:

Den sjuksköterska på SOS Alarm som tog emot samtalet från den döende 23-åringen hade flera tidigare klagomål mot sig.
– De handlade om problem i bemötandet, säger Johan Hedensiö, VD på SOS Alarm.
Enligt honom skulle en ambulans ha skickats till 23-åringen redan under samtalets första minuter.

När jag läser utdrag ur ett av nödsamtalen i Aftonbladet är det tydligt att den unge mannen bemöttes med fruktansvärd nonchalans:
Emil: Hjälp, alltså jag får panik.

Sköterska: Ja. Det kan jag förstå. Har du haft sådana panikattacker förut någon gång?

Emil: Nej.

Sköterska: Nej. Om du ligger på golvet nu, kan du försöka.. Ligger du på rygg eller på sidan eller?

Emil: Rygg.

Sköterska: Rygg? Försök sätt dig upp nu – när jag är i telefonen.

Emil: Jag kan inte.

Sköterska: Sätt dig upp nu!

Emil: Jag ramlar bara ihop.

Sköterska: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan hålla i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!

Emil: Jag kan inte andas. Oj.

Sköterska: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.

Emil: (Rosslande ljud och en duns).

Senare under samtalet hörs hur Emil återigen vädjar om en ambulans, fortfarande utan gehör från sjuksköterskan på SOS.

För det anhöriga finns ingen hjälp att få, egentligen. Även om den syndabock tas fram är mannens liv slut. Det är så hemskt.
Frågan är dock: vad har de som är anställda för att svara i telefonen hos 112 för anvisningar. De sitter och kan avgöra liv och död. Om den här sjuksköterskan haft klagomål tidigare borde arbetsgivaren åtgärdat det. Arbetsgivaren har ansvar för att se till att de som sitter på dessa poster är kompetenta.

Arbetsgivaren kan inte svära sig fri från det inträffade. Det är deras ansvar att ha kompetent personal.

Jag är osäker på att det här bara var ett fall med en ovanligt klantig sjuksköterska.

För några veckor sedan var jag totalt utslagen i en influensa som slog sig både på andning och magen. Jag kunde inte behålla någon mat, ingen vätska: allt rann ut. Samtidigt hade jag hostattacker där jag tappade andan. Jag var helt slut, trött, orkade ingenting. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen. De uppmanade mig att ringa min husläkare. Det är bara det att klockan var 09.00 och alla tider hos husläkaren var slut för dagen. De tar slut på en kvart: slussen för att ringa till husläkaren startar 08.00.
Dessutom var jag alldeles för trött och utslagen för att ta mig någonstans och eftersom jag varit utan vätska i flera dagar insåg jag att jag var rätt sjuk.
Jag orkade inte fortsätta diskutera med sjuksköterskan som envisades med att jag skulle ringa min husläkare (som ju inte går att ringa utan bara har en automatisk telefonsvarare som vid den tiden på dagen bara meddelar att dagens akuttider är slut). Jag sade det till sjuksköterskan och sedan orkade jag inte prata mer utan jag svimmade.

Tror ni jag fick någon hjälp? Nej.
Fast jag överlevde, i alla fall. Kanske för att jag har anhöriga som var i närheten och kunde hjälpa mig.

Det är en stor brist i svenska sjukvården att när vi är för sjuka för att ta oss till akuten, då är det svårt att få hjälp. Den sjuksköterskan jag talade med ville inte heller hjälpa mig, fast jag var svårt sjuk. Troligen är det inte samma sjuksköterska eftersom mitt samtal gick till sjukvårdsupplysningen.

Jag är övertygad om att det finns en regel för alla som jobbar vid sådana akuttelefoner att de ska undvika ambulans. Kanske jobbar de efter premissen: ”Är de riktigt sjuka ringer de efter ambulans själva.”

Så jag tycker inte arbetsgivaren kan frånsäga sig ansvaret för det som inträffat – varken i den tragiska händelsen med den 23-årige mannen eller andra som bemöts med liknande iskyla.

Det handlar om mer än om hur en enskilda sjuksköterska möter hjälpbehövande. Det handlar om hur sjukvårdssystemet byggts upp och om hur svårt det är att få hjälp för den som är svårt sjuk. Sedan har förstås varje enskild människa ansvar för sina handlingar. Men det gör inte att arbetsgivaren kan två sina händer som en feg Pontius Pilatus.

Relaterat:
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, EXPR1, EXPR2, EXPR3, EXPR4, EXPR5.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vård efter behov, inte efter plånbok men med en riskabel övervakning av medborgarnas journaler

by


Mer resurser till sjukvården och den ska vara jämlik, det ska inte gå att köpa sig bättre vård. Tjockleken på plånboken ska inte avgöra vilken vård en människa få, det är vilken vård en människa behöver som ska avgöra.

De rödgrönas partiledare och språkrör presenterade på onsdagen en gemensam politik inom sjukvården. Presentationen gjordes inför ett stort, stort medieuppbåd av såväl gammelmedier som Expressen, Aftonbladet, SVT med flera, men också en stor grupp nya medier som bloggare från Netroots.

Programmet innehåller riktlinjer som ”Vård efter behov – inte efter plånbok”
Inga gräddfilen för privatbetalande patienter
Inte tillåtet att privatisera eller stycka universitets- och regionsjukhuset
Hemsjukvården får kommunalt huvudmannaskap
En bred kompetenssatsning för ökat kompetens hos alla yrkesgrupper som arbetar inom demensvården
Multisjuka äldre får en personlig läkare med helhetsansvar som gör regelbundna läkemedelsgenomgångar
Nationella riktlinjer görs obligatoriska i vården
Samma höga kvalitet i vården i hela landet
Medborgarna ska kunna välja vårdgivare, Vårdföretagen ska inte välja patienter. Ingen lag om fri etablering.
Det ska inte vara möjligt för de som har råd att köpa extra tjänster i den offentligt finansierade vården.

Idag finns det privata sjukvårdsförsäkringar. Jag frågade på vilket sätt dessa påverkas.
Den som har en privat sjukvårdsförsäkring ringer ju till sitt försäkringsföretag och får tid hos specialistläkare samma dag – medan den som vänder sig till allmänna sjukvården aldrig kan få tid hos specialist direkt. De måste vända sig till vårdcentral för att få remiss och kan i bästa fall få tid om sex veckor, ofta tar det tre-fyra månader.

Men detta påverkas inte av det här förslaget, eftersom den som har privat sjukvårdsförsäkring oftast får tid hos läkare inom privata företag.
Jag tjuvlyssnade lite när ett gäng från Expressens ledarredaktion diskuterade. De menade att det var diskriminering att rika människor som bor utomlands och inte är svenska medborgare kan köpa operationer och sjukvård inom svensk vård, medan svenska medborgare inte har den rätten.

Någon journalist frågade om detta på presskonferensen. Mona Sahlin svarade att det har med speciella avtal sjukvården har över landsgränser, att svensk sjukvård tar emot sådana patienter gör att vi i vår tur kan köpa vård utomlands.

Vad jag kunde höra från Expressens ledarskribenter tyckte de att detta var en grav orättvisa. Jag kan inte låta bli att undra om det inte är en oerhört liten detalj i sammanhanget. Den stora orättvisan är väl att de med privat sjukvårdsförsäkring redan idag får vård betydligt snabbare än den som är hänvisad till allmänna sjukvården.

Vad jag efterlyser är bättre vård åt alla. Det gör inget att de med privata sjukvårdsförsäkringar får bra vård, bara alla har samma snabba och bra vård.

Men en sak i förslaget från de rödgröna vill jag flagga en varningsflagga för.
Alla patienters journaler ska samlas på ett ställa. Idag kan en människa ha journaler med information om sin sjukhistoria och sina mediciner utspridd hos en mängd läkare.
Det kan vara negativt: läkare kan ha svårt att göra rätt bedömningar, de har inte all bakgrund och vet inte vilka mediciner den vårdsökande har.
Men redan idag kan ju en människa ge en vårdcentral eller läkare rätt att få ut journaler från andra ställen.
Att samla all information om en människa på ett ställa kan vara information som är attraktiv för försäkringsbolag. Redan idag är det människor som nekas teckna försäkringar för att de har sjukdomar eller anlag för vissa sjukdomar. Självklart kommer försäkringsbolag att kräva att få tillgång till människors journaler för att godkänna att de tecknar försäkringar.
Med tanke på den utveckling som sker inom dna-teknik och vad sådana prov kan visa är det otäckt när försäkringsbolag och andra kommersiella intressen kommer att få tillgång till människors medicinska historia.
Jag vet inte hur det här kan förhindras. Det finns självklart fördelar med att all medicinsk information om en människa finns samlad på ett ställe, men det finns väldigt höra risker med detta.

Martin Moberg var också med på presskonferensen och har bloggat om den och Ulrika Falk har också bloggat om den. Peter från Röda berget var också med på plats liksom Claes Krantz..

Vill du läsa hela uppgörelsen, så finns den här.

Anna Vikström har också bloggat om uppgörelsen.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , Läs även andra bloggares åsikter om ,