Det är fruktansvärt att höra om den 23-årige mannen som knappt kunde andas och som ringde 112 för att få hjälp – och som nonchalerades och dog. Nu har tydligen sjuksköterskan som tog emot samtalen fått sparken. Och alla skyller på henne. Ur Svenska Dagbladet:
Den sjuksköterska på SOS Alarm som tog emot samtalet från den döende 23-åringen hade flera tidigare klagomål mot sig.
– De handlade om problem i bemötandet, säger Johan Hedensiö, VD på SOS Alarm.
Enligt honom skulle en ambulans ha skickats till 23-åringen redan under samtalets första minuter.
När jag läser utdrag ur ett av nödsamtalen i Aftonbladet är det tydligt att den unge mannen bemöttes med fruktansvärd nonchalans:
Emil: Hjälp, alltså jag får panik.
Sköterska: Ja. Det kan jag förstå. Har du haft sådana panikattacker förut någon gång?
Emil: Nej.
Sköterska: Nej. Om du ligger på golvet nu, kan du försöka.. Ligger du på rygg eller på sidan eller?
Emil: Rygg.
Sköterska: Rygg? Försök sätt dig upp nu – när jag är i telefonen.
Emil: Jag kan inte.
Sköterska: Sätt dig upp nu!
Emil: Jag ramlar bara ihop.
Sköterska: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan hålla i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!
Emil: Jag kan inte andas. Oj.
Sköterska: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.
Emil: (Rosslande ljud och en duns).
Senare under samtalet hörs hur Emil återigen vädjar om en ambulans, fortfarande utan gehör från sjuksköterskan på SOS.
För det anhöriga finns ingen hjälp att få, egentligen. Även om den syndabock tas fram är mannens liv slut. Det är så hemskt.
Frågan är dock: vad har de som är anställda för att svara i telefonen hos 112 för anvisningar. De sitter och kan avgöra liv och död. Om den här sjuksköterskan haft klagomål tidigare borde arbetsgivaren åtgärdat det. Arbetsgivaren har ansvar för att se till att de som sitter på dessa poster är kompetenta.
Arbetsgivaren kan inte svära sig fri från det inträffade. Det är deras ansvar att ha kompetent personal.
Jag är osäker på att det här bara var ett fall med en ovanligt klantig sjuksköterska.
För några veckor sedan var jag totalt utslagen i en influensa som slog sig både på andning och magen. Jag kunde inte behålla någon mat, ingen vätska: allt rann ut. Samtidigt hade jag hostattacker där jag tappade andan. Jag var helt slut, trött, orkade ingenting. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen. De uppmanade mig att ringa min husläkare. Det är bara det att klockan var 09.00 och alla tider hos husläkaren var slut för dagen. De tar slut på en kvart: slussen för att ringa till husläkaren startar 08.00.
Dessutom var jag alldeles för trött och utslagen för att ta mig någonstans och eftersom jag varit utan vätska i flera dagar insåg jag att jag var rätt sjuk.
Jag orkade inte fortsätta diskutera med sjuksköterskan som envisades med att jag skulle ringa min husläkare (som ju inte går att ringa utan bara har en automatisk telefonsvarare som vid den tiden på dagen bara meddelar att dagens akuttider är slut). Jag sade det till sjuksköterskan och sedan orkade jag inte prata mer utan jag svimmade.
Tror ni jag fick någon hjälp? Nej.
Fast jag överlevde, i alla fall. Kanske för att jag har anhöriga som var i närheten och kunde hjälpa mig.
Det är en stor brist i svenska sjukvården att när vi är för sjuka för att ta oss till akuten, då är det svårt att få hjälp. Den sjuksköterskan jag talade med ville inte heller hjälpa mig, fast jag var svårt sjuk. Troligen är det inte samma sjuksköterska eftersom mitt samtal gick till sjukvårdsupplysningen.
Jag är övertygad om att det finns en regel för alla som jobbar vid sådana akuttelefoner att de ska undvika ambulans. Kanske jobbar de efter premissen: ”Är de riktigt sjuka ringer de efter ambulans själva.”
Så jag tycker inte arbetsgivaren kan frånsäga sig ansvaret för det som inträffat – varken i den tragiska händelsen med den 23-årige mannen eller andra som bemöts med liknande iskyla.
Det handlar om mer än om hur en enskilda sjuksköterska möter hjälpbehövande. Det handlar om hur sjukvårdssystemet byggts upp och om hur svårt det är att få hjälp för den som är svårt sjuk. Sedan har förstås varje enskild människa ansvar för sina handlingar. Men det gör inte att arbetsgivaren kan två sina händer som en feg Pontius Pilatus.
Relaterat:
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, EXPR1, EXPR2, EXPR3, EXPR4, EXPR5.
Blev svårt sjuk för några år sedan och ringde sjukvårdsupplysningen flera gånger. Dock utan att få någon adekvat hjälp. Vid ett tillfälle fick jag rådet att köpa avslappningsband. Jag sökte även läkarehjälp flera gånger, utan att få annan hjälp än värktabletter. När jag slutligen fick diagnos visade det sig vara en hjärntumör som fick opereras akut. Det verkar vara rutin att avvisa personer hjälp ett visst antal gånger. Är de riktigt sjuka så återkommer de väl, får man känslan av är principen.
Men det kan ju också sluta så tragiskt som det gjorde i det aktuella fallet, att man i stillhet hinner dö hemma. Är varje dag glad över att det inte blev så i mitt fall, för det kunde lika gärna ha slutat så.
Det där hoppas jag du anmälde!
Hemskt! En sak bara – det var en manlig sköterska som satt på SOS Alarm – inte för att det spelar någon roll.
Knappt en tredjedel av alla samtal renderar en utryckning, jag tror de prioriterar andning, hjärta etc. generellt.
Det är ingen politik i att en anställd frångår protokoll, gör grova missbedömningar och är kallsinnig inför en sjuk medmänniska. Det är ett ansvar som det i dagsläget med den information som finns tycks ligga tungt på den anställde mer än någonting annat.
Det är inte bara ambulans o bara en persion som gör fel det är hela organisationen.
Jag hadde hjärtsvikt o kunde inte andas de tyckte att jag skulle ta taxi…
De sände ambulans efter att jag var tvungen att mordhota personalen.
En mentalt störd knarkare försöker ta sig in i lägneheten jag ringer efter polis …
o jag har fortfarande inte sett till polisen efter mer än fem år.
Jag var tvungen att ta hand om problemet med kökskniven o en rörbit.
Givetvis kommer det inte att bli något straff för felen som begås av SOS
vill man ha rättvisa måste man själv se till at den skipas på en mörk bakgata.
Minns när jag som nyopererad i höstas ringde sjukvårdsrådgivningen ett par gånger i höstas. och fick alla möjliga invändningar mot varför jag skulle få en akuttid (jag hade alla tecken på infektion, och var som sagt var nyopererad).
Först när min boendestödjare på sin lediga dag tog sig hem till mig och ringde åt mig, så gav de mig en akuttid på hälsocentralen nästa morgon. Men då hade jag alltså kämpat i flera dagar med att försöka ringa själv. Jag tror definitivt att de har den grundregeln att kan man ringa själv så är man för frisk för att få en akuttid.
Har bättre erfarenheter än de ni beskriver men i det samhälle vi har och med de kostnader som skapas kring allt med sjukvård så är det ungefär det här vi har råd med. Det blir viktigare och viktigare att det sociala nätverket finns kring varje individ för att stötta och påverka i vissa fall beslutsfattare som 112 Alarm. Alternativet med en abulans i varje gathörn skulle nog bli för dyrt.
Om man läser alla kommentarer till artikeln i DN, snart 1000 stycken, återges många fall av allvarliga avvisanden från SOS
http://www.dn.se/nyheter/sverige/jag-behover-en-ambulans-snalla#article-readers
Folk dör som flugor, antingen hemma för att de inte fick ambulans eller på akuten för att de fått vänta för länge på läkare. Det är billigare att låta folk dö än att ge dem utredningar, vård och behandling. Detta är satt i system för att spara in på vårdmedel och stora delar av befolkningen står i praktiken utan tillgång till vård. Allt som oftast blir sjuka människor misstrodda och många gånger dras det fram någon psykiatrisk diagnos som ”plåster på såren”. Helt j-la sjukt har samhället blivit! Och än sjukare är det att medborgarna prioriterar skattesänkningar före en vård som är värd namnet!
SOS alarm är ett aktiebolag mee vinstkrav. VD’n har en årslön på 1,4 miljoner kr. Gissa två ggr varför det blir så här…
Ja det är ett helvetet för de svaga i samhället under ”alliansens tid” när inte ens ambulans/sjukvård eller äldrevård fungerar.
DET är jag inte van vid, förrän de sista 5 åren. Det är en SKAM att en ung man (och säkert andra också som inte syns i media) dör eller blir sjuka för livet, för att inte Ambulans eller Akutmottagning fungerar som det gjorde förr.
Jag är inte Moderat, inte Sosse, vilket parti ska man rösta för att få rätsida när det gäller medmänsklighet och empati????
barfa :
1973 överfördes ansvaret för alarmeringen till bolaget SOS Alarm, med staten, Kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare.
Som sagt, gissa varför barfa … eller ?
Att skjuta skulden på arbetsgivaren innebär förmodligen att facket isåfall är skyldigt, det är inte lätt att avskeda anställda bara för att de gör fel numera … men, att försöka ta bort den enskilda individens ansvar är fel. Detta är uppenbarligen inte en person lämpad för dessa arbetsuppgifter, skönt att denne är bortsållad men tyvärr till kostnaden av andras död.