Lördagen den 21:a januari 2012 blir väl historisk på flera sätt. Socialdemokraterna blev ledarlösa och en diskussionen kommer att pågå för evinnerliga tider om huruvida medier har avsatt en partiledare eller bara gjort den granskning av medier som de ska göra.
För mig blir den nog historisk dag av rent personlig skäl.
Jag hade varit inne i Stockholm och mediterat med ett för mig nytt gäng, trevliga zenpersoner och vi hade fikat efteråt på berömda Blå Lotus, fiket på Södermalm som många meditations- och yogaintresserade ofta samlas i (där finns ett stort urval av goda vegetariska mackor.)
Hemma läste jag alla spekulationer och diskussioner i medier och i Facebook före Håkan Juholts utannonserade presskonferens. Nittio procent var övertygade om att han skulle avgå. Den mesta texten före detta skrevs nog av Britta Svensson på Expressen.
Hans öde ger en väldigt bitter smak i munnen.
Om de socialdemokrater i partitoppen som nu drivit på hans avgång tror att de kommer att få applåder, tror de fel. Trots den kritik vanligt folk haft mot Håkan Juholts beteende, gillar de inte när någon blir illa behandlad.
Jag tror att många ser de senaste dagarnas nedbrytande av den egna partiordföranden som ren mobbning.
Jag har sett Håkan Juholt i aktion några gånger, som talare och när han gått runt och skakat hand med folk. Han har framstått som en engagerad och generös person som gillar andra människor.
Förhoppningsvis kan han använda dessa talanger även i fortsättningen på något bättre sätt.
Nåväl, när avgången var ett faktum kom direkt ett meddelande om att det blir presskonferens i Stockholm, på den berömda adressen Sveavägen 68, alltså Socialdemokraternas högkvarter. Många log ironiskt åt att medier först kallas till presskonferens i Oskarshamn med Juholt för att sedan i ilfart ta sig tillbaka till Stockholm.
Jag bestämde mig för att göra en liten paus och ta en liten promenad före nästa presskonferens.
Jag gick förbi granngårdarna och plötsligt halkade jag, benen for upp i luften och jag föll med huvudet först, rakt på isen över asfalten. Jag satt kvar där en stund på marken och skrek av rädsla. Ingen granne kom. Ingen hörde mig, eller låtsades höra mig, i alla fall.
Jag reste mig och gick hem.
När jag kom in i lägenheten ringde jag min man och berättade att jag trillat (han var på jobbet).
Sedan gick jag till datorn och då såg jag stora rubriker på kvällstidningarnas sajter att Håkan Juholt avgått. Då slog det till i skallen på mig och jag mindes ingenting. Hade Håkan Juholt avgått?
Ändå hade jag diskuterat detta på Facebook.
Jag mindes ingenting och jag ringde min man – och jag mindes inte att jag hade trillat eller att jag hade ringt till honom och berättat det.
Min man ringde efter ambulans. Ambulansen kom och jag kördes till akutmottagning, fick röntga skallen.
Tack och lov hade jag ingen blödning utan ”bara” en rejäl hjärnskakning. Det känns fortfarande, idag, dagen efteråt. Ont i huvudet, mår lite illa, har en bula där bak i skallen och lite ont där jag slog i. Men nu har minnet kommit tillbaka och jag minns allt.
Jag inser att om jag hade haft otur hade jag fallit på en vass sten och det hade kunnat vara ajöss med mig.
Jag inser att vi lever i ett samhälle där sjukvård och ambulans faktiskt också kan fungera riktigt bra, trots larmrapporter i kvällstidningar.
Och jag inser att allt kan ta slut på en sekund.
Det borde vi alla inse. Tänka på hur det blir när vi är borta. Tänka på om de strider vi tar är värda den energi de tar – eller kan vi kämpa om det på ett sätt där vi är med rädda om andra människor?
Vi vet bara att vi har detta livet, oavsett vilken religion vi tillhör eller om vi är ateister. Ingen vet med säkerhet något annat. Då borde vi vara mer rädda om livet, om oss och människor vi möter.
Vi borde vara mer ärliga, tror jag.
Det betyder inte att vi ska vara mesiga och inte kämpar för det vi tror på. Tvärtom om. Det är desto viktigare, för att inte slösa bort det liv vi har.
Jag tycker det här har en hel del med politiken att göra.
Är det sant att det råder maktkamp på hög nivå inom Socialdemokraterna som kvällstidningar hävdar?
Alla borde tänka på att det kan stå en hjärnskakning bakom hörnet. Alla borde leva med den vetskapen som rättesnöre. Kämpa för det som är viktigt, med respekt för andras liv – med ärlighet, med öppenhet, med transparens.
För övrigt noterar jag att läckorna inom ledningen på Socialdemokraterna verkar ha täta kontakter med Expressen. Hur ska detta tolkas? Har banden mellan S och Aftonbladet helt enkelt brustit? Ingen kan ju ändå förneka att det som satte igång snölavinen mot Juholt var Aftonbladets falska rapport om att han hade gjort något som var emot reglerna när han fick bidrag till sitt boende. Efteråt har det ju visat sig att flera andra borgerliga riksdagsledamöter gjort på samma sätt och då blir det inget ramaskri i medier.
Nej jag säger inte att det var det enda skälet och jag inser också att även om det Juholt inte gjorde var olagligt var det något som sticker i ögonen på folk just för att han är socialdemokrat.
Relaterat:
Socialdemokraternas hemsida,
Dagens Nyheter, Aftonbladet, SVT 1, SVT 2, Wolodarski i DN, Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2.
Intressanta blogginlägg kring detta:
Martin Moberg och Peter Högberg och Paul Ronge och Erik Laakso och Mary X Jensson på MMK.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, Juholt, socialdemokraterna, hjärnskakning, sjukvård