Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Juholt

”Partiledaren som klev in i kylan” blir teater i Uppsala

by

partiledaren_teater

Nu släpps den uppmärksammade boken ”Partiledaren som klev in i kylan” av Daniel Suhonen – berättelsen om Juholts fall och den nya politiken. I april 2015 blir boken också teater på Uppsala stadsteater, berättar ett pressmeddelande:

Stina Oscarson skriver manus och Dennis Sandin kommer att regissera en föreställning i klassisk thrillerstil – ett drömspel och en moralkaka med rätt dålig eftersmak.

Uppsala stadsteater rör sig i laddade fält i samtiden – nu med denna moderna thriller. En spännande historia som man kan associera till John Le Carrés agenthistorier och deras svindlande känsla av att det alltid finns ännu ett dubbelspel, en intrig till – att man aldrig kan få grepp om sanningen. Att det dessutom ställer frågor om hur samspelet mellan politiker och lobbyister kanske ritar om det politiska landskapet, och hur det påverkar demokratin på lång sikt, gör det inte mindre angeläget.
— Linus Tunström, VD/Teaterchef

Premiär: 25 april på Stora scenen.

Vadå? Har Håkan Juholt avgått? Tankar efter en hjärnskakning

by

Lördagen den 21:a januari 2012 blir väl historisk på flera sätt. Socialdemokraterna blev ledarlösa och en diskussionen kommer att pågå för evinnerliga tider om huruvida medier har avsatt en partiledare eller bara gjort den granskning av medier som de ska göra.
För mig blir den nog historisk dag av rent personlig skäl.

Jag hade varit inne i Stockholm och mediterat med ett för mig nytt gäng, trevliga zenpersoner och vi hade fikat efteråt på berömda Blå Lotus, fiket på Södermalm som många meditations- och yogaintresserade ofta samlas i (där finns ett stort urval av goda vegetariska mackor.)

Hemma läste jag alla spekulationer och diskussioner i medier och i Facebook före Håkan Juholts utannonserade presskonferens. Nittio procent var övertygade om att han skulle avgå. Den mesta texten före detta skrevs nog av Britta Svensson på Expressen.
Hans öde ger en väldigt bitter smak i munnen.
Om de socialdemokrater i partitoppen som nu drivit på hans avgång tror att de kommer att få applåder, tror de fel. Trots den kritik vanligt folk haft mot Håkan Juholts beteende, gillar de inte när någon blir illa behandlad.
Jag tror att många ser de senaste dagarnas nedbrytande av den egna partiordföranden som ren mobbning.
Jag har sett Håkan Juholt i aktion några gånger, som talare och när han gått runt och skakat hand med folk. Han har framstått som en engagerad och generös person som gillar andra människor.
Förhoppningsvis kan han använda dessa talanger även i fortsättningen på något bättre sätt.

Nåväl, när avgången var ett faktum kom direkt ett meddelande om att det blir presskonferens i Stockholm, på den berömda adressen Sveavägen 68, alltså Socialdemokraternas högkvarter. Många log ironiskt åt att medier först kallas till presskonferens i Oskarshamn med Juholt för att sedan i ilfart ta sig tillbaka till Stockholm.

Jag bestämde mig för att göra en liten paus och ta en liten promenad före nästa presskonferens.
Jag gick förbi granngårdarna och plötsligt halkade jag, benen for upp i luften och jag föll med huvudet först, rakt på isen över asfalten. Jag satt kvar där en stund på marken och skrek av rädsla. Ingen granne kom. Ingen hörde mig, eller låtsades höra mig, i alla fall.
Jag reste mig och gick hem.
När jag kom in i lägenheten ringde jag min man och berättade att jag trillat (han var på jobbet).
Sedan gick jag till datorn och då såg jag stora rubriker på kvällstidningarnas sajter att Håkan Juholt avgått. Då slog det till i skallen på mig och jag mindes ingenting. Hade Håkan Juholt avgått?
Ändå hade jag diskuterat detta på Facebook.
Jag mindes ingenting och jag ringde min man – och jag mindes inte att jag hade trillat eller att jag hade ringt till honom och berättat det.

Min man ringde efter ambulans. Ambulansen kom och jag kördes till akutmottagning, fick röntga skallen.
Tack och lov hade jag ingen blödning utan “bara” en rejäl hjärnskakning. Det känns fortfarande, idag, dagen efteråt. Ont i huvudet, mår lite illa, har en bula där bak i skallen och lite ont där jag slog i. Men nu har minnet kommit tillbaka och jag minns allt.

Jag inser att om jag hade haft otur hade jag fallit på en vass sten och det hade kunnat vara ajöss med mig.
Jag inser att vi lever i ett samhälle där sjukvård och ambulans faktiskt också kan fungera riktigt bra, trots larmrapporter i kvällstidningar.

Och jag inser att allt kan ta slut på en sekund.
Det borde vi alla inse. Tänka på hur det blir när vi är borta. Tänka på om de strider vi tar är värda den energi de tar – eller kan vi kämpa om det på ett sätt där vi är med rädda om andra människor?

Vi vet bara att vi har detta livet, oavsett vilken religion vi tillhör eller om vi är ateister. Ingen vet med säkerhet något annat. Då borde vi vara mer rädda om livet, om oss och människor vi möter.
Vi borde vara mer ärliga, tror jag.
Det betyder inte att vi ska vara mesiga och inte kämpar för det vi tror på. Tvärtom om. Det är desto viktigare, för att inte slösa bort det liv vi har.

Jag tycker det här har en hel del med politiken att göra.
Är det sant att det råder maktkamp på hög nivå inom Socialdemokraterna som kvällstidningar hävdar?

Alla borde tänka på att det kan stå en hjärnskakning bakom hörnet. Alla borde leva med den vetskapen som rättesnöre. Kämpa för det som är viktigt, med respekt för andras liv – med ärlighet, med öppenhet, med transparens.

För övrigt noterar jag att läckorna inom ledningen på Socialdemokraterna verkar ha täta kontakter med Expressen. Hur ska detta tolkas? Har banden mellan S och Aftonbladet helt enkelt brustit? Ingen kan ju ändå förneka att det som satte igång snölavinen mot Juholt var Aftonbladets falska rapport om att han hade gjort något som var emot reglerna när han fick bidrag till sitt boende. Efteråt har det ju visat sig att flera andra borgerliga riksdagsledamöter gjort på samma sätt och då blir det inget ramaskri i medier.
Nej jag säger inte att det var det enda skälet och jag inser också att även om det Juholt inte gjorde var olagligt var det något som sticker i ögonen på folk just för att han är socialdemokrat.

Relaterat:
Socialdemokraternas hemsida,
Dagens Nyheter, Aftonbladet, SVT 1, SVT 2, Wolodarski i DN, Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2.

Intressanta blogginlägg kring detta:
Martin Moberg och Peter Högberg och Paul Ronge och Erik Laakso och Mary X Jensson på MMK.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Den svenska socialdemokratin kanske dör ut, men arbetarrörelsen överlever

by

Den svenska socialdemokratin har haft en turbulent tid. Partiet står inför ett stålbad.
Senaste veckan har den ganska gamla historien om vad som hänt kring när socialdemokraterna lämnade sin skuggbugdet poppat upp igen. Dagens Industri hävdar att de har ”dokument som avslöjar att Håkan Juholt har farit med osanning om partiets stormiga budgetprocess har spridits i den högsta S-ledningen”.

Citerat från Aftonbladet:
Dagens Industri uppger att Håkan Juholt bara en halvtimme innan den socialdemokratiskaskuggbudgeten skulle presenteras internt krävde att satsningen på höjd a-kassa skulle strykas. Detta har Håkan Juholt förnekat.
Uppgifterna om att han far med osanning vill han inte kommentera.

Det omdebatterade budgetförslaget innebar att S avstod från krav på att höja ersättningen i a-kassan till arbetslösa. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen hade tillräckligt med råg i ryggen för att slå bakut och protestera.

A-kassan är en av de viktigaste verktygen för att skapa ett rättvist samhälle. Att en högerregering sänkt den är helt i linje med högerns uppdrag. Med låg ersättning genom a-kassa blir arbetstagare svagare gentemot arbetsgivare.

En arbetsgivare får mer makt mot sina anställda. De anställda vet att de får usel a-kassa om de blir arbetslösa och vågar därför inte ställa krav på sin arbetsgivare.

Många låter också bli att gå med i a-kassan när de vet att ersättning blir alltför låg för att de ska kunna klaras sig om de blir arbetslösa. Ju färre som är med i a-kassan desto svagare blir gruppen av arbetlösa.

De mäktiga får mer makt och de svaga grupperna blir svagare. Det är inget konstigt, det är det samhälle högerkrafter vill bygga. Inte av ondska, utan för att högerideologer tror att det är ett bra samhälle.

Katrine Kielos skriver i Aftobladet:
A-kassan är inte vilken fråga som helst. Ska ekonomin kunna utvecklas och gamla jobb ge plats för nya måste det finnas sociala broar som fungerar.

Verkligheten är att högerregeringen förändrat a-kassan till oigenkännlighet. Det är en stor skandal.
Människor som arbetat i hela sitt liv och betalat skatt och a-kasseavgift kan drabbas av att de får tre tusen kronor i a-kasse-ersättning i månaden när de som 55-åringar blivit arbetslösa.
Låt mig dra två exempel direkt ur verkligheten:
I båda fallen handlar det om två kvinnor som är drygt 50 år.
Båda har arbetat i hela sitt liv, betalar in ersättning till a-kassa och skatt. Båda blev av olyckliga omständigheter arbetslösa och startade då egna företag, eftersom de hade många kontakter inom sina branscher. Det gick bra för båda det första året, sedan kom lågkonjunkturen och de kämpade på med sina egna företag och levde på sina besparingar.

Nu har besparingarna tagit slut och de är arbetslösa. Den ena lyfter a-kasseersättning på 3.000 kronor i månaden och den andra får ingenting. De har haft eget företag i några år och att de betalat in avgifter i skatt och annat i nästan trettio år betyder ingenting. Detta är resultatet av det samhälle högern har byggt.

Katrine Kielos kräver i Aftonbladet att turerna kring a-kassan reds ut.
Det är hög tid. En socialdemokrati som är med på att a-kassan urholkas har svikit sin grundläggande ideologi.

Hur kan det bli så?

Till stor del har en elit inom S och fackföreningarnas toppskikt bildat en egen elitklass, som håller varandra om ryggen och ger jobb åt varandra. Det har kidnappat det som en gång i tiden var arbetarrörelsens organisationer. Om detta toppskikt har problem med att inse vad som är deras uppdrag, då är det inte omöjligt att svenska socialdemokrati i dess nuvarande form kommer att krympa till ett litet parti bland flera. Det betyder inte att de stora grupper som sugs ut av eliten står utan någon som kämpar för dem. Vänsterpartiet kommer att växa, kanske Miljöpartiet tar ansvar också för dem. Det kommer alltid att finnas organisationer och partier som växer fram för att kämpa för de utsugna grupperna.

Det har sedan urminnes tider funnits en elitgrupp i samhället som värnar om sin egen vinst, sin egen välfärd och sin rätt att suga ut andra för egen vinst skull. Samtidigt har det alltid funnits stora grupper som får slita hårt för låg lön, stora grupper vars framtid borde vara Socialdemokratins uppdrag att förbättra. Sviker Socialdemokratins elittrupp dessa är det S-eliten som drabbas värst.

Växande klyftor hotar sammanhållningen, skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich från S i ett pressmeddelande. Inget kan vara mer sant. Men om S inte står upp för de som slås ut från möjligheten att arbeta, då är S inte bättre än högerregeringen.

Den svenska socialdemokratin kanske dör ut, men arbetarrörelsen överlever.

Relaterade artiklar:
Expressen och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Steg för steg rustar regeringen ned demokratin – jag är djupt oroad – och då snackar oppositionen om mobilnät

by

Vad var det jag sa? Jag var långt ifrån ensam om att varna för FRA-lagen som ger FRA rätt att spana på svenska medborgare. Det kommer inte att dröja innan detta missbrukas och det kommer inte att dröja tills andra får tillgång till FRA:s insamlade spaningsresultat. Och nu är vi där. Utan att skämmas ett ögonblick föreslår nu högerregeringens justitiedepartement att även Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till signalspaning.
DN rapporterar:
Nu föreslås Säpo och Rikskriminalpolisen få möjlighet att inrikta signalspaningen i syfte att “kartlägga strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen”, som det står i promemorian.

Att övervaka sina medborgare är något som är typiskt för diktaturer. Ett annat kännetecken på en diktatur är att makthavarna kör över demokratiskt framröstade beslut. I somras röstade riksdagen för att de tidigare reglerna i sjukförsäkringen skulle återinföras. Men när höstbudgeten presenterades stod det klart att den moderatstyrda regerigen kör över riksdagen och skjuter upp frågan.

Slussen är ytterligare ett exempel. För att få igenom nya Slussen har alliansen i Stockholm anlitat reklambyråer, tystat ­tjänstemän och nonchalerat experterna. När det viktiga ­beslutet fattas på måndag har ­demokratin satts ur spel, skriver Kajsa Althén i DN-debatt.

Det är allvarliga brister under processens gång osm Kajsa Althén tar upp.
Självklart är det några goda tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret som ställer upp på sina arbetsgivare och försöker tysta ned anklagelserna.

Uppenbarligen råder en tystnadens atmosfär inom regeringspartiet. Flera moderata politiker har vittnat om hur den interna debatten inom regeringspartiet tystas ned.

Alliansfritt berättar om ett av de grövre:

 I Uppsala meddelade idag moderatpolitikern Hannah Frisell att hon lämnar alla uppdrag hon har för partiet. Detta på grund av vad hon anser vara en utbredd rasism bland Moderaterna i kommunen. Ekot:

-Det finns en hel del inom moderaterna som inte gillar andra från andra nationaliteter. Jag orkar inte kämpa mer, hos några som inte vill ha mig, säger Hannah Frisell.

 

Sorgligt nog försvagas alternativen/oppositionen nästa dag för dag. Ett parti som Socialdemokraterna borde höras högt och ljudligt. De borde protestera mot nedskärning av demokrati, det borde vara högljudda om både detta och om vårdskandalerna.

Istället talar S om mobiltelefonnäten. Jovisst, det är en rättvisefråga att alla ska kunna ha tillgång till mobiltelefonnät. Men det finns rätt mycket annat som är oändligt mycket viktigare att ta tag i nu.

Inte konstigt att en del öppet talar om att S förlorat kompassen. Niklas Nordström skriver i en debattartikel i GP:

Hur blev det så här? På några få år har Socialdemokraterna tappat sin politiska kompass för att följa med sin tid, gå sida vid sida med väljarna och utveckla politiken för den tid man lever i och den framtid man vill ha. Det som förut var Socialdemokratins styrka, att ständigt utveckla pragmatiska lösningar på olika samhällsproblem, är som bortblåst. Det finns på kommunal nivå där S fortfarande vinner val med populära ledare, men nationellt verkar det långt borta. Istället blir debatten alltmer principiell med krav på renlärighet.

Hmm? Skumt. En kompass? S bars upp av en bred folklig rörelse när S formade Sverige. Om folkrörelsen inte finns spelar det nog inte så stor roll hur många kompasser som finns.

Läste idag ett blogginlägg av Erik Laakso som tröttnat på S och nu är partilös:
Problemet är egentligen inte att människor kallas “förrädare”, “femte kolonnare”, “högerlakejer”, “köpta”, “infiltratörer” eller bara det enkla “högersossar”. Jo, det är naturligtvis ett jätteproblem men på en annan nivå. Det stora och grundläggande problemet är att partiledningen ger sitt tysta medgivande till att sånt får förekomma. Antingen vet de inget om vad som pågår i det parti de är satta att leda eller så är det ännu värre, de vet om det men gör inget åt det.

Måste säga att jag förstår honom.

Jag sökte ett jobb på S-kansliet för något år sedan och försökte minst tio gånger att få tag på mannen som i annonsen angavs som kontaktperson.Han hette Hans i förnamn och efternamnet började på D.
Han svarade inte ringde när jag ringde upp. Jag läste inte telefonmeddelanden och bad honom ringa upp. Jag hade några frågor kring den utlysta tjänsten. Han ringde inte tillbaka. Han uppfyllde inte på något sätt de minimikrav på anständighet som hör till en person som ska anställa några. Det spelar ingen roll hur mycket man har att göra.

Det visar på en ruggigt nedlåtande inställning gentemot de partimedlemmar som söker arbete inom partiet. Om en sådan inställning genomsyrar ett parti, då är det ingen folkrörelse längre. Ett S som förtvinar är ett svek mot medborgarna som har har rätt till ett alternativ när de styrande så uppenbart för oss mot ett alltmer odemokratiskt samhälle.

Nu tror jag att det kan så hur som helst med S. Det finns människor runt om i världen som börjar reagera på att klyftorna ökar i världen. Occupy-rörelsen är ett sådant exempel som medier försöker tysta ned.

Om S inte står upp för demokrati, för allas lika värde – då kommer andra grupper att bildas som står upp för det.

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det är inget modernt med att sänka ungdomars löner och låta gamla ligga på nedkissade blöjor

by

Det är ingen modernt med att sänka ungdomars löner och låta gamla ligga på nedkissade blöjor.
Håkan Juholt, Socialdemokraternas partiledare talade på lördagsförmiddagen för 120 aktiva socialdemokrater som samlas i Stockholm två dagar för ett arrangemang som kallas Förtroenderådet.

Ämnet för konferensen är “Nystart“.

Det är klart att ordet “Nystart” är en lek med ord och en anpassning till mediavärlden och den politiska marnadsföringen som styrs av reklambyråer. Högerpartiet Moderaterna har ju lyckats rätt väl med i denna genre genom att kalla sig “Nya Moderaterna” och nya arbetarepartiet.
Hur lättlurade är människor egentligen? Nya?
Finns det egentligen något nytt i världen? Är det inte samma gamla kamp? Precis som Håkan Juholt tog upp i sitt tal. Det är ingen nytt i att de grupper som har allra mest vill ha mer och att de som har minst har svårt att få bättre villkor.

Konstigt egentligen, för den som har lång och fin utbildning får ju inte sämre utbildning för att fler får chansen att utbilda sig. Den som har ett fint stort hus bor ju inte sämre för att fler får bostad. Den som har bra sjukvård får ju inte sämre för att andra som är sjuka får bra vård.

Nystart är förstås bara ett sätt att anpassa sig till medieliturgin. Det handlar inte om att starta med något nytt, det handlar om att formulera politiken för människor idag.

På vägen hit samtalade jag med en man som berättade att i hans kommun, Sundbyberg, bor många välbärgade som inte förstår det vi berättar om att barnfattigdom och hur illa människor far när de blir sjuka under längre tid eller blir arbetslösa. Men de som inte ser hur samhället raseras när fler hamnar i det som kallas “utanförskap” begår flera misstag. Alla mår sämre av ett samhälle som inte ger alla människor tillträde och samma möjligheter. Men de kan själva falla och det kan gå snabbt.

Jag träffade en kvinna för några dagar som i tjugofem år arbetat på bokförlag och haft bra lön och betalat in mycket i skatt. Bokförlaget skar ned på verksamheten för några år sedan och den här kvinnan startade då eget företag som konsult och projektledare. Det gick bra i drygt ett år men sedan blev det sämre tider och hon fick inte lika många uppdrag utan levde på sina sparpengar. Nu är hon arbetslös och a-kassan hon får är 4.000 kronor i månaden. Trots att hon arbetar i så många år.

Högerpartierna i regeringen har dragit ned rejält på sjukförsäkring, a-kassa och liknande. Avgrunden kan stå bakom nästa hörn och vänta på vem som helst. Vill vi ha ett samhälle där det betyder katastrof att bli sjuk eller arbetslös?

Staffan Lindström rapporterar också härifrån:

Äntligen stod partiledaren i talarstolen.

Predikandes för redan frälsta, något han är van vid efter senaste tidens turné runt i partidistrikten.

Han levererade ett tal långt utöver det manus ni kan läsa på nätet.

En hel del hård kritik mot Reinfeldt och moderaterna med utgångsläge i Reinfeldts varning för visioner.

Johan Westerholm har också skrivit:

Var det något jag saknade? Naturligtvis massor men vägen Håkan Juholt nu anträder känns som den är i rätt riktning. Realistiskt, ansvarstagande och pragmatiskt i dagspolitiken. Nu återstår de skarpa förslagen, de konkreta och begripliga förslagen och den resan kommer inte bli smärtfri. Olika behov kommer behöva vägas mot varandra och som alltid. Att prioritera mellan två angelägna behov innebär att vi måste ibland välja bort. Och här kommer jag att kanske främst ge Tommy Waidelich motstånd, jag är inte helt övertygad om hans resonemang kring Euron. Som stöd har jag stora delar av finansmarknaden som med fasa ser hur vi förespråkar ekonomiska massförstörelsevapen.

Mer också hos Helena Ericson.

Det är klart att det vimlar av pressfolk här. Det lustiga är att allt Aftonbladet får ut av arrangemanget här är att S-ledaren inte har förtroende bland sitt folk. Man kan undra om Aftonbladet befinner sig på samma plats?

Mer i medierna:
SVT, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,