• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

kvinnors rättigheter

Bokrecension: Beröring och Vi är alla lika fjärran från kärleken – Adania Shibli

21 april, 2018 by Robert Salmela

Beröring och Vi är alla lika fjärran från kärleken
Författare: Adania Shibli
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188253361
Förlag: Tranan

Beröring

Att understryka att Adania Shibli är palestinier säger väl mer om det svenska litteraturutbudet än något annat. Nå, det är hur som helst fint att åtminstone en palestinsk författare lyfts upp och förts bortom muren. Två av hennes romaner finns nu översatta och utgivna på Tranan. Ni bör läsa dem. Jag tror inte det inverkar menligt på läsningen att de likt en novellsamling delar samma pärm. Stod de sida vid sida i bokhyllan skulle det ändå lett till ofrånkomlig jämförelse. Vi jämför, så är det med det.

Ibland använder jag öronproppar när jag ger mig ut i världen. Jag blir till ett huvväsen och allt utom ansiktet är fredat från det omslutande. Det är inte nödvändigtvis brölande pojkar och män eller själaförtärande bebisskrik som är övermäktigt. Ofta är det bara oljudsväggen som är för hård. Skummet- och vaxet tar udden av det skarpa och det blir nästan lite småtrevligt att vistas bland folk.

Beröring är om ljud. Den ”lilla flickan” har efter en sjukdom problem med hörseln och blir till följd av sin känslighet varse världen som ljud. ”Bara Gud var ljudlös”. 80-talet är ännu ungt och massakern i de två flyktinglägren i Shatila och Sabra bär vittne om det politiska läget. ”Palestina” är ett förbjudet ord. Familjen hon fötts in i är stor men två pojkars frånfälle har dragit sorg och vemod över hemmet. Flickan glider bort från bröder, systrar, mor och far. Hon passar inte in. Skolan är fientlig, klasskamraterna skoningslösa. Hon drar sig in under betraktandets huva. Hon ser rörelserna, men de låter sig inte fångas. Grodynglen går inte att urskilja och är en brun massa. Röken från en cigarett strilar genom fingrarna, molnen högt där ovan drar sig undan.

Det är inte bara språket som är subtilt – hela romanen är det. Den smyger sig fram till slutet som blir abrupt och realistiskt. Och ett sorgligt utdrag ur en kvinnofientlig verklighet.

Vi är alla lika fjärran från kärleken

Hur kan vi strypa oss själva med våra egna händer, göra oss själva illa, fastän vi inte önskar det alls?

Den ”lilla flickan” i Beröring är ensam och oförstådd, men i Vi är alla lika fjärran från kärleken har ensamheten en tydligare och mer påträngande karaktär. Som i den första romanen är grundtonen människors och framförallt kvinnors utsatthet. Vi kan nog alla känna igen oss i rädslan för att bli lämnade eller att våra känslor i brist på ömsesidighet skall förbli svävande i intet. Meningslöshetskänslan fyller tids nog det tomrum vi hellre skulle vilja se härbärgera kärleken eller åtminstone något som inte är nedbrytande.

Vi får ta del av en kvinnas hopplösa, tragiska och monologartade brevkorrespondens med en man hon inte känner. Det finns en önskan hos henne att leva i kärleken istället för framom eller bakom den. Hon vill inte att den skall vara enbart minnen eller blott potentiella, önskade och eftersträvansvärda tillstånd. Kvinnans förtvivlan stegras i takt med att det hela framstår som mer och mer ouppnåeligt. Smärtsam läsning.

Eller varför inte kvinnan som berättar för sin partner att ”kärleken tagit slut” och sedan får leva under ett våldtäktshot. Mannen kan inte ta ett nej och raseriet tar vid när han inser att han inte får diktera villkoren. Kvinnan förlänas inget lugn och lever i ständig rädsla. Hon flyttar, byter nummer men undkommer inte. Hon bryts sakta ned och börjar så småningom hata sig själv och framförallt sin fysiska kropp som är vad hotet riktas mot. Några enkla ord är vad som krävs för att bryta ned en hel människa.

Eller varför inte en psykologisk terror som ogiltigförklarar en hel kvinna och hennes upplevelser:

Han skrattade bara åt henne. Drev med henne. Hans skratt fick…tårarna och kvävningskänslorna att stockas i halsen. Det knöt sig i magen när han ännu en gång fått henne att upptäcka att hon inte förstod någonting. Hon hade blivit beroende av honom för att bekräfta riktigheten i sina känslor…Till slut hade hon inte bara fel åsikter utan ställde även fel frågor.

Att kvinnor lever vidare i relationer som är destruktiva kan ibland förklaras av en rädsla för att ett uppbrott skulle kunna leda till än värre konsekvenser.

Trots detta är det de avslutande kapitlen som klänger sig fast i mig av ingen annan anledning än att jag på ett personligt plan kan relatera. En kvinnas misströstan inför livet och vad det kan vara växer i känslan av att inte höra hemma. Självmordstanken blir en lisa för själen eftersom det åtminstone är ett val – om än ett tragiskt sådant.

Jag kan inte förneka att den enda plats jag känner mig bekväm på är en övergiven plats. Med allt som folk övergett.

Ibland är det enda umgänget man står ut med det döda och de döda. Mörkervana ögon skyr ljuset.

 

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: ensamhet, förtryck, genus, Israel, jämställdhet, kvinnoförtryck, kvinnor, kvinnors rättigheter, ljud, Palestina, roman, Skönlitteratur

Feminismens första våg på Puma scenkonst den 8 mars

9 mars, 2012 by Eva Gustin

Igår, på internationella kvinnodagen var jag på ett event, som anordnats av PUMA scenkonst. När jag klev nerför trappan till de gamla valven i Sidenkällaren på Repslagargatan 15 möttes jag av en anda av senare artonhundratal, effektfullt skapad genom kvinnor i tidstrogna kläder, sekelskiftesbar, fotogenlampor och en gammal vevgrammofon. Temat för kvällen var Feminismens första våg, medicin som maktmedel och kvinnliga konstnärers villkor 1848-1921.

Det var fullsatt och trångt i källaren men stämningen var hög. Vi började med att skåla för den speciella dagen och sedan följde olika uppträdanden. Föreställningen inleddes med att skådespelarna läste upp The Declaration of Sentiments, som Elizabeth Cady Stanton skrev 1848. Dokumentet baserades på USA:s Declaration of Independence och blev en bas för arbetet med kvinnors rättigheter.
Sedan följde en suggestiv kanon innehållande namnen på de 19 kvinnor, politiskt aktiva eller dramatiker mellan 1848 och 1921, vars texter man skulle läsa under kvällen.

Elin Skärstrand läste ”Den gula tapeten” av Charlotte Perkins Gilman. Hon gjorde det på ett mycket medryckande sätt och man lyssnade fascinerat under hela uppläsningen. Stycket visade tydligt på vad påtvingad fysisk och intellektuell inaktivitet kan göra med en människa.

Kvällens föreläsare var professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson. Föreläsningen handlade om kvinnomedicin under sena 1800-talet och var mycket informativ och intressant. Även om jag till viss del känt till det som sades så hade jag inte närmare reflekterat över hur det gått till när bilden av kvinnan som en svag och klen varelse konstruerades vid tiden för industrialismens genombrott och borgar- och medelklassens uppkomst. Jag har dessutom nyss läst Strindbergs ”En dåres försvarstal” och håller just nu på med Lena Einhorns ”Siri”. Dessa böcker illustrerar väl kvinnans dilemma vid den här tiden.

Jag kunde tyvärr inte delta resten av kvällen som fortsatte med diskussioner, diktuppläsning och musik men jag tror det blev lika trevligt som innan. Jag tackar PUMA scenkonst för en både underhållande, givande och lärorik kväll.

Text: Vivian Gustin

Relaterat: Teatermagasinet

Arkiverad under: Scen Taggad som: kvinnodagen, kvinnors rättigheter, Puma scenkonst

Radioteatern Iranian Voices vill stödja demokratirörelsen i Iran

21 oktober, 2011 by Eva Gustin

Ett samarbete mellan Riksteatern, Sveriges Radio samt teatrar och radiostationer i England, Turkiet och Tyskland har resulterat i radioteatern Iranian Voices. Fem verklighetsbaserade berättelser har dramatiserats på fem språk och kommer förutom av de involverade radiokanalerna att sändas av persiska radiostationer och nätsajter världen över.

Idén till Iranian Voices uppstod efter det misslyckade upproret i Iran 2009, då Theatre for Democracy in Iran började samla in berättelser från befolkningen via Facebook. Ett samarbete mellan Riksteatern och Sveriges Radio ledde till att vissa av dessa berättelser dramatiserades som radioteater.

Nu i höst sänds fem sanna historier inom Iranian Voices i två delar; den första den 22 oktober klockan 13.30 och den andra den 29 oktober samma tid. Fokus i berättelserna ligger på situationen för kvinnor och HBT-personer – två utsatta grupper i dagens Iran.

– Men situationen är omänsklig för alla. De senaste 32 åren har iranierna varit ”kidnappade” utan mänskliga rättigheter och med otydliga lagar. Med Iranian Voices vill vi ge röst åt alla dem som tystades ned 2009, säger Susan Taslimi som dramatiserat och regisserat radioteatern.

På en pressfrukost på Södra Teatern den 21 oktober fick vi höra ett smakprov från radioteatern – ett obehagligt avsnitt om en man som arresteras för ”sodomi”, misshandlas, våldtas och tvingas skriva under sin egen dödsdom.

– Nu jublar alla efter Gadaffis död och regimens fall i Libyen. Så var det även när Shahens hade störtats i Iran. Men med Khomeini-regimen blev situationen ännu värre. Bland annat infördes dödsstraff för homosexuella, säger Arsham Parsi, grundare av och chef för Iranian Railroad for Queer Refugees (IRQR), en internationell ideell organisation med säte i Toronto i Kanada.

Arsham betonar att han är medveten om att HBT-personer har problem att brottas med även i västvärlden, men i Iran handlar det om liv eller död, framhåller han. Enligt Arsham Parsi, som lämnade Iran 2005, är det viktigt att de tre A:na samverkar för en ökad demokrati i världen.

– Det behövs såväl Aktivister som Akademiker och Artister. Styrkan med teater är möjligheten att komprimera svåra frågor till ett format som går att ta till sig väldigt snabbt, säger han.

Även Nahid Persson Sarvestani, svensk-iransk regissör och filmare som är känd bland annat för sin dokumentärfilm Prostitution bakom slöjan och levt i exil sedan 1982, medverkade i pressfrukosten.

– När Sharialagarna infördes blev kvinnan reducerad till sexobjekt och kvinnans röst blev bara värd hälften av mannens. Och även om 70 procent av alla studenter idag är kvinnor så har de ingen möjlighet att få jobb eller uttrycka sig, säger hon och fortsätter:

– Jag hoppas att film och teater bidrar till att påverka situationen i Iran. Det är uppenbart att regimen är rädda för vilka effekter ”Prostitution bakom slöjan” kan ge. Bland annat försökte de få Sveriges Radio att stoppa sändningen av den.

I kväll, den 21 oktober, har du möjlighet att träffa Nahid Persson Sarvestani och Arsham Parsi på releasen av Iranian Voices på Södra Teatern i Stockholm. Eventet börjar klockan 17 och innehåller smakprov ur radioteatern och efterföljande samtal.

Se vidare på Södra Teatern och Facebook.

Läs mer om Iranian Voices-samarbetet på Teatermagasinet.

Läs om Riksteatern och Radioteatern.

Bilder: Nahid Persson Sarvestani  och Arsham Parsi blir intervjuade.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, demokrati, Riksteatern, Sveriges Radio, HBT, kvinnorättsfrågor

Arkiverad under: Teater Taggad som: demokratifrågor, hbt-frågor, Iran, kvinnors rättigheter, Radioteater, Riksteatern

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Van Morrison

Van Morrison har släppt första singeln … Läs mer om Lyssna: Van Morrison

Filmrecension: Erna i krig

Erna i krig Betyg 3 Svensk premiär - … Läs mer om Filmrecension: Erna i krig

Filmrecension: Raya och den sista draken

Raya och den sista draken Betyg … Läs mer om Filmrecension: Raya och den sista draken

Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Rättfärdighetens ryttare Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Sällskapet för ofrivilliga … Läs mer om Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in