Gothenburg Combo
Novel A Musical Library Vol. 3
4
Inspelad i Svenska Grammofonstudion
Mix och mastring: Åke Linton (plus mastring Hans Olsson Brookes)
Egen utgivning (distr. Naxos)
Releasedatum: 12/9 2025
Gothenburg Combo består av klassiska gitarristerna David Hansson och Thomas Hansy vilka under cirka tjugofem års tid hunnit med att turnera, enligt egen utsago på alla kontinenter bortsett från Antarktis. Lustigt nog har jag bara hört dem live på deras egen Kammarmusikfestival på Gunnebo slott i min hemstad Mölndal.
Ett av de mest ambitiösa projekten inom svensk skivutgivning på 2000-talet torde vara duons Musical Library, utsträckt över fyra cd. Varje släpp består av ett bidrag vardera från tonsättare inom fyra skilda genrer vilka i sina stycken komponerat åt Gothenburg Combo med utgångspunkt från hur de i toner velat skildra ett särskilt skönlitterärt verk, något som utgjort en favorit hos låtskrivarna. Vol. 3 och 4 har samma releasedatum medan jag minns att inledningen på spektakulära satsningen kunde höras på ovan nämnd Kammarmusikfestival före pandemin. Vill upplysa om att jag recenserat tre av deras senaste album här. Nu när jag är inne i en svårbotad fas av skrivkramp känns det smått pinsamt att avslöja att jag hade glömt av förekomsten av texten som handlade om Musical Library – Vol. 2 – Jazz. Framgår av info att mer musik i denna serie kan komma att spelas in. Sammanlagt har instrumentalmusik av hittills trettiofyra(!) profiler/ kompositörer fått kropp och sentiment av denna mycket framstående duo.
I föreliggande volym hörs verk beställda från åtta personer verksamma inom FOLK/ WORLD MUSIC, varav tre i min värld kan kallas välkända stjärnor. Syftar på Lena Willemark, Lisa Långbacka samt Ale Möller; tre giganter jag entusiastiskt skrivit om och fått förmånen att träffa. Resterande upphovspersoner har jag nästan ingen koll på. Skulle kunna ses som en miss att oktetten inte presenteras. Och man undrar hur urvalsprocessen gick till. Kan förfrågan ha skickat ut i olika fora och hur visste man vilka som satt på tillräcklig kompetens och hade litterärt intresse? Många frågor. Projektet har resulterat i en synnerligen god skörd, vad jag i brist på bättre brukar benämna som musikalisk rikedom. Man måste inte alls vara spansk gitarr-nörd för att bli förtjust i i helheten, även om det underlättar.
Vore en passande fördjupning vid konserter att idka högläsning ur böckerna tonsättarna låtit sig inspireras av. Några av verken eller författarna har jag läst. Tänker på Mor gifter sig, Roy Jacobsen, Väinö Linna och nobelpristagarna Gabriel Garcia Marquez. Och Ann Smith som redigerat och tolkat samlingen On The Treshhold Of The Tongue mötte jag på ett årsmöte i Ivar Lo-sällskapet för drygt femton år sedan.
Vissa melodier utvecklas i flerfasiga teman över sju-åtta minuter medan andra till sin karaktär är sammanhållna, mer koncisa. Stimuleras mest av de som fört in raffinerade idéer och med dessa skiljt ur sig från ett förväntat förlopp. Denna volym torde vara den mest äventyrliga, den med störst spännvidd. Vilka som skrivit dessa stycken med sina specifika förutsättningar? Förutom nämnd trio heter de Tania Narranjo, Päyam Tabatabayi, Minna Weurlander, Johannes Geworkian Hellman och Ebo Krdum. Hur låter din favoritbok har utgjort grundläggande frågeställning för samtliga.
Inledningen fascinerar bland annat för annat vi bjuds på ordlös sång från männen i en slags tvåstämmig chant (premiär för dem vad gäller vokalt uttryck?). Det rör sig Om Arctic Poem vars verser om karg natur, hav och bistra väderlek fått tonal själ av Lena Willemark. Därpå följer en stämningsbild från Kärlek i kolerans tid signerad Tania Narranjo, en konsertpianist uppväxt i Chile. Bakgrunden märks i det stycke hon skapat, för att spegla en temperamentsfull miljö kryddad med romantisk omöjlig kärlek med oerhört lång verkan och fördröjning. Läste romanen som står i en bokhylla för kanske trettio år sedan. Tycker mig höra en referens till berömda gitarrkonserten Concierto de Aranjuez.
Lisa Långbackas sätt att belysa stämningen i kortromanen Lilla smycket bör bedömas som ett meditativt mästerverk. Grammis-vinnande multiinstrumentalisten Ebo Krdum från krigshärjade Darfur har gett sig på att förmedla essensen ur kampen för drägliga villkor i Mor gifter sig, vilket renderat i en snirklande fullträff där ursvenska skogsdoften förnimms. Ackordföljd och sound påminner om exempelvis Ali Farka Touré från Mali. Ingen kunde vara mer lämpad att avrunda genren Folk/ World Music än Ale Möller, den skånske spelmannen jag fått förmånen att lyssna på och recensera ett flertal gånger. Hans tonspråk med integrerade stämmor som bitvis bryter sig loss är inte svårt att identifiera i den Springlek han broderat ut som en reflektion av Roy Jacobsens Huggarna. Vidare har texter av Morgan Alling och mystik av Rumi använts som bränsle av Johannes Geworkian respektive Päyam Tabatabayi med spännande reultat.
Visst borde fler lovord ha strötts över utförarna och deras bedrift. Den förre står oftast för vad man inom rocken benämner med engelska termen ”shredding”, medan hans partner i ett fenomenalt samarbete ofta ägnar sig åt lika viktiga funktionen att assistera. Konstaterar att de som vanligt motsvarar ens högt ställda förväntningar. Musikaliskt sömlösa paret besitter en makalös auktoritet!