Shayda
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 augusti 2024
Regi Noora Nisari
Medverkande Zar Amir Ebrahimi, Leah Purcell, Lucinda Armstrong Hall med flera
En berörande film om en kvinnas kamp för frihet från en våldsam make. En stark berättelse som sätter sig i magen och inte går att skaka av sig. Vi får också tydligt se hur barn far illa när föräldrar inte är överens om vårdnaden. Det känns långt in i hjärteroten. Det märks att filmen bygger på egna erfarenheter, den känns väldigt ärlig och verklig. Sorgligt nog kan verkligheten vara så tung för kvinnor som hotas av män. Regissören Noora Nisari skildrar delvis sin egen uppväxt.
Shayda (spelad av Zar Amir Ebrahimi) är en kvinna från Iran som har rymt från sin våldsamma make i Iran och flytt till säkerhet i Melbourne med sin sexåriga dotter, Mona (Selina Zahednia). De hr fått en fristad på en kvinnojour, som drivs av den medkännande och beskyddande Joyce (Leah Purcell). Där försöker Shayda skapa en stabil och trygg vardag för sig och sin dotter, mitt i rädslan att hennes man Hossein (Osamah Sami) kan hitta dem.
Shayda försöker leva normalt för att ge både sig själv och dottern hopp om att kunna leva ett normalt liv. Men detta hopp grusas snart då en domare beslutar att hennes man har rätt att umgås med dottern. En gång i veckan måste Shayda ta dottern till en mötesplats där hennes man får ta över dottern ett par timmar. Dessa timmar blir plågsamma för Shayda och givetvis passar maken inte tiderna för återlämningen och det blir många ångestfyllda stunder för Shayda.
Handlingen är så trovärdigt skildrad. Dottern tycker om sin pappa också och vill gärna träffa honom, fast han sviker henne och ljuger för henne. Det är som barn kan vara, de kan vara så lojala mot sin föräldrar.
Att kvinnor blir misshandlade av män förekommer i hela världen. Det som gör situationen för Shayda ännu mer plågsam är att hon kommer från Iran som styrs av patriarkala konservativa kvinnoförtryckande krafter. De flesta från hennes omgivning i Iran menar att det är hon som gjort fel som flytt från sin man. Att han misshandlat henne spelar ingen roll för den iranska moralen. Kvinnoförtrycket stöds av den iranska staten. Det förvånar mig att människor i Sverige och övriga Europa inte ställer upp mer på kvinnornas kamp i Iran.
Filmen är djupt berörande och jag förstår att den vann publikpriset inom World Cinema Vid Sundance Film Festival. Det är ingen lätt film att se, den känns djupt i hjärtat då det inte går att glömma att detta må vara en dramatiserad berättelse men det är ändå något som många, många kvinnor och barn upplever dagligen. Ändå ger filmen hopp, både med tanke på Shaydas kamp och vilja att hitta glädje och de människor som finns runt om henne som stöd. Och två stora extra plus till Zar Amir Ebrahimi som spelar Shayda och charmtrollen Selina Zahednia som är fullständigt bedårande som sexåriga Mona.
Fler filmer med bakgrund i Iran:
Och den starka No Bears
