• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

makt

Bokrecension: LTI: tredje rikets språk – Victor Klemperer

12 maj, 2018 by Redaktionen

LTI : tredje rikets språk
Författare: Victor Klemperer
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197560764
Förlag: Glänta produktion

Dikterar man språket och dess ord, begrepp, tempo, temperatur och volym, styr man även villkoren för tanken och samtalet. Våra tankar kan inte sträcka sig bortom den vokabulär vi har. Saknar vi adekvata ord till att förklara det vi ser kommer vi heller inte förstå det – och vi kommer framförallt inte kunna förklara det för någon annan. Samtidigt vill vi förstå, eller åtminstone tro oss förstå, för att bringa oss lite ro. Det vi sedan trott oss förstå kommer inte låta ändra på sig utan något mått av friktion. Vi vill ha förklaringar samtidigt som vi inte gärna låter dessa ruckas på. Orden vi har är laddade med innebörder som väcker känslor. Vilka känslor som väcks avgörs av hur ordet förstås och i vilken kontext det dyker upp.

Jag minns när det för ett antal år sedan gick upp för mig att det skett en förskjutning i språkbruket kring invandringen; att diskursen ändrat skepnad, blivit hårdare eller aggressivare om man så vill. Inte i alla situationer eller på samtliga samtalsarenor, men tveklöst i den mer eller mindre offentliga miljön. Jag tänkte att ju mer accepterad en invandrarfientlig eller rentav rasistisk åsikt blev, desto enklare blev det att torgföra det som tidigare inte hade passerat ouppmärksammat förbi. Åsikter kunde verbaliseras eftersom det parallellt med förskjutningen löpte en normaliseringsprocess. Det som tidigare var otänkbart framstod allteftersom som mildare.

Denna plasticitet är inneboende i språket som sådant och alltså inte bundet till just hatspråket. Det är även ett närmast kriminellt förenklat resonemang eftersom det inte finns ett enhetligt och allenarådande Språk. Emellertid får förskjutningar skilda implikationer och det är dessa man får giva akt på. Det finns en materiell verklighet eller sanning om man så vill och hur vi tolkar den är avhängigt vår förståelse av omvärlden och hur vi väljer att sätta ord på den. Det finns obestridligen rätt och fel, sant och falskt, men vad vi väljer att hålla för sanning beror nödvändigtvis inte på något som har en motsvarighet i verkligheten.

I förordet till LTI: tredje rikets språk av Victor Klemperer refererar Charlotta Brylla och Otto Fischer till språkhistorikern Peter von Polenz som menar att ”Tredje rikets språk faller under det vidare begreppet totalitär stil. Utmärkande för en sådan stil är i första hand starkt värderande uttryck, många imperativ, vaga och luddiga begrepp, en förkärlek för främmande ord, religiösa och militära uttryck, ett formaliserat språk och en låg stilistisk nivå”.

Victor Klemperer överlevde Tredje riket, kriget och Förintelsen. Istället för att sluta sitt liv i ett koncentrationsläger eller som mördad på gatan, fick han istället se Tredje riket sakta falla ihop och tyna bort. Han var en av ett fåtal judar som fortfarande i dubbel bemärkelse levde i Dresden när staden förvandlades till ett hav av eld, grus samt förkolnade hus- och människokroppar. Denna tragedi räddade hans liv emedan även de allra sista av stadens judar några dagar senare skulle skickas i döden. Nu dog ändå flertalet av de få som fortfarande var vid livet av bomber men några överlevde – Klemperer framförallt för att han var gift med sin protestantiska fru Eva Klemperer. Det finns som bekant grader av varmgrader även i helvetet.

Klemperer understryker något intressant och skrämmande, det att om ”exempelvis ordet jude tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv, så kommer ordet att åtminstone delvis överta adjektivens betydelse i form av bibetydelser och värdeladdningar som associeras med ordet. Detta är en form av språkstyrning som nazisterna i hög grad använde sig av.”

Klemperer var filolog och insåg tidigt det unika i att hans position möjliggjorde en granskning av Tredje rikets språk inifrån. Han blev tidigt av med sin professur och hans frihet beskars ytterligare i takt med nazisternas inflytande. Vid sidan av de mer kända sanktionerna mot judarna, förbjöds de även inneha böcker. Nyhetsrapporteringen sträckte sig till det de kunde överhöra eller snappa upp på andra vis. Han förde en dagbok som fick gömmas på de mest snillrika vis för att inte hittas och brännas tillsammans med dess ägare. Även den finns utgiven.

LTI lånar in lite från dagboken, men bygger på mycket annat. Hans kunskap kombinerat med det faktum att han hade judiskt påbrå – han hade emellertid konverterat – gör texten ovärderlig. Det handlar inte om något systematiskt-vetenskapligt arbete, men han kontextualiserar, drar paralleller, förklarar, analyserar och förstår den språkapparat nazisterna med Goebbels som språkarkitekt byggde upp. Han ser likheter mellan show-business i USA och de otaliga massmötena som drog ofantliga mängder människor. Emellertid finner han den främsta grogrunden i den tyska romantiken.

Användandet av LTI (lingua tertii imperii) är ett parodierande, ett skämt, riktat mot just det användande av ”främmande ord” som Goebbels var besatt av. Det var ett språk som fjärmade sig från det rationella. Istället anspelades det på känslor genom att, naturligtvis oftast utan rimlig grund, påvisa det rimliga i deras världsåskådning och ideologi genom att hänvisa till historia, geografi, etymologi etc. Detta förstärktes med ett överdrivet språkbruk som vann i kraft av upprepningens makt. En tänkande människa var ideologins främsta motståndare. Även idag.

Tredje riket ruttnade bort men inte nazismen. Många undrar om skall kan tala med en nazist som har sitt sitt irrationella, känsloladdade och framför allt hotfulla språk. Och bör man ens det? Mitt korta svar på det är: Ja. Att resignera inför det är att ta bort själva möjligheten, oavsett hur liten, att nå fram till både hjärta och intellekt. Klemperer beskrev språket som små arsenikdoser som först efter en viss tid gav tydliga effekter. Man får inte vara rädd för språket, giftet måste tydlig- och medvetandegöras. Det är dock inte befriat från problem. Risken finns att man själv trasslar in sig i det språk som till slut slukar en.

Jag gick in på nordiska motståndsrörelsens svenska hemsida. Bilderna som inte bara figurerar där utan även i vanlig media visar som bekant deras dragning till det militära. Och finns det något mer hotfullt än just detta, militären? Det finns naturligtvis en tanke bakom. Tredje riket genomsyrades också av det militära som är både makt och enhetlighet. Jag läste igenom några texter om deras syn på judar, vad nationalsocialism är, ”rasfrågan”:

De menar att Nationalsocialismen bygger på ”uråldrig visdom…[och] eviga naturlagar och har därmed ett mycket tydligt rätt- och feltänk” inpräntat i sig och definitivt [har] ett högre värde – att världens mest högtstående folk ska fortsätta överleva och enas för att kunna utvecklas i harmoni med naturen…”. Vidare menar de att det finns en ”livsmening att bära vidare denna länk mellan det förflutna och framtiden för att genom det fortsatt rena blodet få evigt liv…” och att ”[v]årt folk och vår nation ska framåt och om detta kan ske i samklang med att hela världen och all världens folk går framåt är detta positivt, men om det inte går ska vi inte heller någonsin låta andra stå i vägen för vår utveckling.”

”Naturen hade inte skapat två kön och gjort dessa beroende av varandra om meningen var att de skulle bekriga varandra eller undvika att interagera med varandra. Således är kulturmarxism med exempelvis feminism och vurmande för homofili något som strider mot naturlagarna. Naturen hade inte skapat olika raser med väsensskilda egenskaper och utseenden om ändå meningen var att dessa skulle blandas ut till en.”

De har naturen på sin sida, detta tänkande något som verkar ha ett mål för ögonen. Tradition. Ras och folk. Historia. Våldsantydningar. Så kan det vara.

”Nationalsocialismen utgör därför en för evigt i grunden oföränderlig världsåskådning.”

Varför denna bok bör läsas idag står nog klart för envar. Om ordet muslim tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv…Och där är inte nazisterna de största språkomdanarna- och förgiftarna. Det är en insiktsfull och unik bok men framförallt ett levande dokument som vi måste återkomma till och sedan bygga vidare på. Det är en text som aldrig tappar sin aktualitet. Det går både att vinna och förlora språket.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: judehat, makt, Nazism, Nazismen, Nazityskland, språk, Sverigedemokrater

A Royal Affair – spännande, vacker, gripande, välgjord och given som blivande Oscarsbidrag från Danmark

3 april, 2012 by Rosemari Södergren

A Royal Affair
Betyg 4
Regi Nikolaj Arcel
Sverigepremiär 13 april 2012

Den engelska Prinsessan Caroline blir vid 15 års ålder bortgift med den schitzofrene Kung Christian VII av Danmark. Hon ser fram emot att resa till Danmark, att få bli drottning i ett fjärran litet kungarike. Kung Christian är som ett stort bortskämt barn och har svåra psykiska problem. När Caroline fått en son drar hon sig tillbaka och undviker kungen, hon helt enkelt uthärdar livet i hovet och inget mer.

På en resa runt i Europa blir kungen svårt sjuk och träffar  den tyska läkaren John Struensee. Kungen blir fäst vid läkaren och gör honom till sin livläkare och tar med honom till Danmark. Läkaren är i hemlighet anhängare av nya idéer, av upplysningens ideal och drömmer om en värld med mer rättvisa och där folket inte förtrycks av adel och konungar. Att få läkaren John Struensee till det danska hovet var en plan av män som vilel förändra Danmark och föra in mer av upplysningens ideal i det lilla kungariket.

Ja, som väntad blir läkaren och drottningen förälskade i varandra, en förälskelse som måste hållas hemlig till varje pris, avslöjas den väntar hårda straff. Det är en i allra högsta grad förbjuden och farlig relation.

En lustig dubbelmoral råder, kungen kan helt fritt gå till horhus. Det är skrämmande att tänka på att det var den moralen som rådde för lite drygt 250 år sedan.

A Royal Affair är en vacker film såväl bildmässigt som kostymmässigt och i skildringen av den dödsdömda kärlekshistorien. Mads Mikkelsen och Alicia Vikander är strålande i sina roller som läkaren och drottningen.

Det som dock grep tag i mig mest och som kändes ända in i benen är makthistorien, den grymma skildringar av vad maktens män kan göra för att behålla eller återta makten. Att män som säger sig tala för religionen kan vara redo att gå över lik. Det var stundtals riktigt plågsamt att se vad makthungriga politiker kan göra. Det finns dock hopp i tanken att de krafter som vill förändra samhället till en mer rättvis värld utan förtryck inte heller ger sig, de som kämpar för en bättre värld hittar också hål i asfalten att ta sig upp ur, som maskrosor. A Royal Affair är en spännande, vacker, gripande och välgjord film och att den lär bli Danmarks Oscarsbidrag råder det väl knappast någon tvekan om.

Filmen bygger på verkliga händelser som format Europas och Danmarks historia.

I rollerna: Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, Trine Dyrholm, Cyron Melville, David Dencik m fl.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, kungar, kärlekshistoria, makt, maktstrid makthunger

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Alicia Vikander, Filmrecension, kärlekshistoria, kungar, Mads Mikkelsen, makt, maktstrid makthunger, Scen

Vilket parti är till för de maktlösa?

20 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på oändligt lång tid i år, 2010. Nu pågår valanalyser och en kriskommission ska utreda varför det gick som det gick. Jag tänker att grundfrågan tappats bort. För vem finns socialdemokratin?

När arbetarrörelsen startade, politiska partier, fackliga organisationer och samverkande bildningsförbund och nykterhetsrörelser, då var de lågavlönade och utnyttjade arbetare som slöt sig samman och kämpade tillsammans för att förbättra sina villkor.
En del av dessa grupper har fått det bättre, mycket bättre. En del av de traditionella arbetarklassyrkena tjänar som en tjänsteman.
Fast oftast har tjänstemannen fortfarande bättre villkor på sin arbetsplats, bättre arbetsmiljö och sliter inte ut sin kropp på samma sätt som betongarbetare, gruvarbetare, sjukvårdspersonal inom långvård, med flera.

Matteoni berättar i sin blogg om slavarbetare ute i världen som jobbar på företag som ger svenskar stora vinster:

Enligt Sveriges Radio P1 idag har runt 300 kambodjanska textilarbetare blivit avskedade sedan de strejkat för högre löner. Många av textilarbetarna arbetar för klädjätten H&M.
Textilarbetarna, mest kvinnor, säger att deras minimilön på motsvarande 410 kronor i månaden inte går att leva på.

H&M lägger ut större delen av sin tillverkning på underleverantörer i fattiga länder. Underleverantörerna betalar sina anställda minimilöner som inte går att leva på. Arbetsförhållandena i dessa företag motsvarar de europeiska på 1800-talet.

Vi lever i en global värld. Vi kan givetvis inte frånsäga oss vårt ansvar ur globalt perspektiv.

Men vi behöver inte se utanför de svenska gränserna. Det finns många grupper som inte har så bra arbetsförhållanden.

Låt mig berätta om Jamil. Han är 40 år och utbildad filmregissör i den allra finaste filmskolan i sitt hemland där han gjorde filmer men en dag tyckte regimen att han var en fara för landets diktatur och han fick fly för sitt liv. Nu försörjer han sig som personlig assistent i Sverige. Försörjer och försörjer. Det är lågavlönat. Och det är helt utan trygghet. Hemtjänsten på orten har lagts ut på entreprenad och de anställda är alla tillfälligt anställda. I åratal. Jamil kan inte få hyreskontrakt. Som tur är har hans fru fast anställning så de har fått lägenhet åt familjen.
Hur går jobbet till?
Hos en kund måste Jamil jobba 15 timmarspass, utan rätt till rast. Patienten bor hos en nära anhörig som inte vill att dagarna ska bli uppsplittrade på olika personer som kommer och går.

Jamils kompis, Alexandra, har dock ännu värre. Hon är anställd hon en psykiskt handikappat äldre kvinna som själv är företagaren som anställer sina personliga assistenter. Det är också ett val en svårt sjuk kan göra, att han/hon kan välja att få pengar från kommunen och som egenföretagare anställa sina personliga assistenter. Problemet är att denna svårt sjuka person också är psykiskt sjuk och rätt som det är kan få raseriutbrott och ge någon sparken.

Eftersom hemtjänsten privatiserats på många håll i landet finns det människor som jobbar som personliga assistenter eller inom hemtjänsten som inte får fasta anställningar. Det är vardagslivet för många i Sverige. Idag. Och det blir värre och värre.

Bland journalister finns en stor grupp också som är utan inflytande på arbetet, alla frilansare.

Ett annat område där arbetarna är utan skydd är alla de ungdomar som jobbar med försäljning inom telemarketing har sällan fast anställning, sällan ens en fast lön. Det är inte bara ungdomar som jobbar så förresten. Är det ett sådant samhälle vi vill ha där en stor grupp människor inte har fast månadslön, inte har trygghet, inte kan teckna kontrakt på lägenhet?

Det finns många många yrkesgrupper i Sverige som har usla villkor. Fast dessa människor kommer aldrig till tals i medier. De kommer inte till tals i de politiska partier heller.
Förr slöt de sig samman och bildade partier. Men det har egentligen blivit sämre idag. De maktlösa är minst lika maktlösa idag och de är splittrade, de är inte med i politiken.
Jag tycker det är där vi ska börja.
Vi måste få med alla i det politiska samtalet.

Bland hundratals bloggare knutna till Socialdemokraterna finns ett missnöje med att inte dessa grupper har bjudits in till den socialdemokratiska kriskommissionen och dess analysgrupp.

Vi är några Netrootsbloggar som tar upp detta i en debattartikel i Aftonbladet idag:

När sedan kriskommissionens medlemmar presenterades den 8 oktober stillades inte denna oro. Vår oro och vår angelägenhet baseras på att kriskommissionens storlek och sammansättning ger intryck av att gå dagens interna maktbalans till mötes. En maktbalans där storstads- eller högerorienterade grupperingar måste balanseras både mot de som förespråkar en tydligare vänsterorientering samt andra intressen som industrifacken, offentliganställda med mera för att nämna några exempel.

De enskilda personer som ingår är var och en för sig utmärkta, skarpa och progressiva tänkare men helheten – sammansättningen – blir en annan dessvärre. Fram tonar en strategi om att gå alla till mötes, som riskerar att begränsa perspektiven och hindra en fri idéutveckling.

Vi har därför startat en egen Öppen kriskommission.

Fast, det är inte säkert detta kommer att räcka. Vi har tagit på oss ett stort ansvar nu. Vi måste nu de grupper som ingen lyssnar på idag, de maktlösa, de som utnyttjas för att andra ska göra stora vinster.
På ett sätt är det samma gamla klassiska fråga. Vem har makten och vem ska tjäna på arbetet?
Det är bara det att det är nya grupper som är de som utnyttjas idag.

PS. För att vidga perspektivet ytterligare ett steg och komplicera ännu mer:
Det finns tyvärr också slavarbetare i Sverige. Jag ser dem dagligen, de sitter på knän och jobbar som tiggare. Eller så går de i pendeltågen och delar ut lappar där de står att de har svårt sjuka barn, eller gammal sjuk mamma och de ber att vi ska ge dem några slantar.
Jag är helt övertygad om att det här är människor som far väldigt illa och som utnyttjas av hänsynslösa personer. Måste det vara så? Har vi fått ett samhälle där en del människor är så lite värda att de bara kan sitta på knä på gatan och tigga?

Är det inte allas vårt ansvar att det finns människor som inte har möjligheter till ett annat liv?

Relaterat:
Valanalysbloggen och Peter Högberg.

Läs även andra bloggares åsikter om kriskommission, socialdemokraterna, politik, makt, samhälle

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: kriskommission, makt, Politik, samhälle, socialdemokraterna

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in