• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Nazismen

Filmrecension: Stella – ohyggligt och tragiskt och mycket tankeväckande

18 april, 2024 by Rosemari Södergren

Nebenstrasse vor Feinkost Strauss.
Mai 1943 Stella lernt Rolf Isaakson kennen.
Stella Goldschlag (Paula Beer)

Stella
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 april 2024
Regi Kilian Riedhof
I rollerna Paula Beer, Jannis Niewöhner, Damian Hardung, Joel Basman, Maeve Metelka

Ibland är verkligheten hemskare och mer tragisk än det påhittade. Berättelsen om judinnan Stella Goldschlag är så ohygglig att jag inte kan skaka av mig den. Paula Beer gör rollen äkta och trovärdig och jag vill gråta när jag tänker på hennes liv och vad hon gjorde och vad hon utsattes för. Vad kan människor förmås att göra för att överleva?

Stella handlar om en ung tysk judinna som växte upp i Berlin. Hon var ung under andra världskriget och älskade musik och jazz i synnerhet. Hon var sångerska i ett svängigt jazzband där de andra musikerna liksom hon var judar. Vi får följa hennes utveckling från att knappt tro på vad nazisterna gjorde mot judar till att vilja fly och till att bli torterad och tvingad att förråda andra judar.

Det är lätt att sitta i trygghet och se en skildring av utsatta och jagade människor som flyr för sina liv och säga att man aldrig skulle förråda sina egna. Men vad händer när en pistol riktas mot ens huvud och det handlar om att ha någon chans att överleva.

Stella lyckades skaffa sig ett falsk id-papper och med det kunde hon ta sig runt i Berlin, gå på café och leva ganska normalt. Hon var ung, ville ha kul och var ganska oansvarig, som många unga kan vara. Eftersom hon var blond och hade blå ögon kunde hon tas för en tyska. Men en dag blev hon förråd av någon som kände henne och hon hon greps av Gestapo.

Hos Gestapo blev hon slagen och torterad. Gestapo hotade med att skicka hennes föräldrar till Auschwitz om hon inte gick med på att hjälpa Gestapo att hitta judar. Hon tvingades inte bara att ange judar utan hon skulle också leta upp dem på stan och på caféer. Från september 1943 till slutet av kriget skickade Stella Goldschlag hundratals andra judar till Gestapo.

Filmen skildrar inte bara Stellas tragiska liv utan också nazisternas fasansfulla behandling av judarna och vi får en inblick i hur hatet till judar kunde gödas och frodas – det har sorgligt nog en hel del likheter med de judehat som spruckit upp runt om i Sverige och i västvärlden under senare år. Det finns stora likheter med hur Israel beskrivs idag och hur judarna beskrevs då i Nazi-Tyskland. Jag får en stor klump i magen när jag tänker på att terrorgruppen Hamas dödade mer än tusen människor och tog både män, kvinnor och barn som gisslan. Detta hat som fortfarande florerar världen över mot judar, det är skrämmande. Ja frågan är mer komplicerad än så, förstås. Många som inte stöder Hamas har fått sina hem förstörda i Gaza. Också frågan om Stella och andra judar som förrådde sina egna är inte glasklara att ta ställning till. Situationer kan vara rätt komplicerade. Det är bra med filmer som denna, som kan lyfta fram frågor på djupet och inte beskriva allt förenklat i svart eller vitt.

Paula Beer i rollen som Stella är enastående. Hon ger liv och gestaltar den unga, levnadsglada, emellanåt ytliga Stella och sedan den erfarna kvinnan som sett livets mörkaste sidor. Ibland ljuger hon för sig själv, det är enda sättet för henne att överleva. Det är inte alltid lätt att manövrera med en moralisk kompass när liv och död står på spel. Stella var både en förövare och ett offer. Detta är en stark film och den går inte att glömma i första taget.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Judeutrotningen, Nazism, Nazismen

Bokrecension: LTI: tredje rikets språk – Victor Klemperer

12 maj, 2018 by Redaktionen

LTI : tredje rikets språk
Författare: Victor Klemperer
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197560764
Förlag: Glänta produktion

Dikterar man språket och dess ord, begrepp, tempo, temperatur och volym, styr man även villkoren för tanken och samtalet. Våra tankar kan inte sträcka sig bortom den vokabulär vi har. Saknar vi adekvata ord till att förklara det vi ser kommer vi heller inte förstå det – och vi kommer framförallt inte kunna förklara det för någon annan. Samtidigt vill vi förstå, eller åtminstone tro oss förstå, för att bringa oss lite ro. Det vi sedan trott oss förstå kommer inte låta ändra på sig utan något mått av friktion. Vi vill ha förklaringar samtidigt som vi inte gärna låter dessa ruckas på. Orden vi har är laddade med innebörder som väcker känslor. Vilka känslor som väcks avgörs av hur ordet förstås och i vilken kontext det dyker upp.

Jag minns när det för ett antal år sedan gick upp för mig att det skett en förskjutning i språkbruket kring invandringen; att diskursen ändrat skepnad, blivit hårdare eller aggressivare om man så vill. Inte i alla situationer eller på samtliga samtalsarenor, men tveklöst i den mer eller mindre offentliga miljön. Jag tänkte att ju mer accepterad en invandrarfientlig eller rentav rasistisk åsikt blev, desto enklare blev det att torgföra det som tidigare inte hade passerat ouppmärksammat förbi. Åsikter kunde verbaliseras eftersom det parallellt med förskjutningen löpte en normaliseringsprocess. Det som tidigare var otänkbart framstod allteftersom som mildare.

Denna plasticitet är inneboende i språket som sådant och alltså inte bundet till just hatspråket. Det är även ett närmast kriminellt förenklat resonemang eftersom det inte finns ett enhetligt och allenarådande Språk. Emellertid får förskjutningar skilda implikationer och det är dessa man får giva akt på. Det finns en materiell verklighet eller sanning om man så vill och hur vi tolkar den är avhängigt vår förståelse av omvärlden och hur vi väljer att sätta ord på den. Det finns obestridligen rätt och fel, sant och falskt, men vad vi väljer att hålla för sanning beror nödvändigtvis inte på något som har en motsvarighet i verkligheten.

I förordet till LTI: tredje rikets språk av Victor Klemperer refererar Charlotta Brylla och Otto Fischer till språkhistorikern Peter von Polenz som menar att ”Tredje rikets språk faller under det vidare begreppet totalitär stil. Utmärkande för en sådan stil är i första hand starkt värderande uttryck, många imperativ, vaga och luddiga begrepp, en förkärlek för främmande ord, religiösa och militära uttryck, ett formaliserat språk och en låg stilistisk nivå”.

Victor Klemperer överlevde Tredje riket, kriget och Förintelsen. Istället för att sluta sitt liv i ett koncentrationsläger eller som mördad på gatan, fick han istället se Tredje riket sakta falla ihop och tyna bort. Han var en av ett fåtal judar som fortfarande i dubbel bemärkelse levde i Dresden när staden förvandlades till ett hav av eld, grus samt förkolnade hus- och människokroppar. Denna tragedi räddade hans liv emedan även de allra sista av stadens judar några dagar senare skulle skickas i döden. Nu dog ändå flertalet av de få som fortfarande var vid livet av bomber men några överlevde – Klemperer framförallt för att han var gift med sin protestantiska fru Eva Klemperer. Det finns som bekant grader av varmgrader även i helvetet.

Klemperer understryker något intressant och skrämmande, det att om ”exempelvis ordet jude tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv, så kommer ordet att åtminstone delvis överta adjektivens betydelse i form av bibetydelser och värdeladdningar som associeras med ordet. Detta är en form av språkstyrning som nazisterna i hög grad använde sig av.”

Klemperer var filolog och insåg tidigt det unika i att hans position möjliggjorde en granskning av Tredje rikets språk inifrån. Han blev tidigt av med sin professur och hans frihet beskars ytterligare i takt med nazisternas inflytande. Vid sidan av de mer kända sanktionerna mot judarna, förbjöds de även inneha böcker. Nyhetsrapporteringen sträckte sig till det de kunde överhöra eller snappa upp på andra vis. Han förde en dagbok som fick gömmas på de mest snillrika vis för att inte hittas och brännas tillsammans med dess ägare. Även den finns utgiven.

LTI lånar in lite från dagboken, men bygger på mycket annat. Hans kunskap kombinerat med det faktum att han hade judiskt påbrå – han hade emellertid konverterat – gör texten ovärderlig. Det handlar inte om något systematiskt-vetenskapligt arbete, men han kontextualiserar, drar paralleller, förklarar, analyserar och förstår den språkapparat nazisterna med Goebbels som språkarkitekt byggde upp. Han ser likheter mellan show-business i USA och de otaliga massmötena som drog ofantliga mängder människor. Emellertid finner han den främsta grogrunden i den tyska romantiken.

Användandet av LTI (lingua tertii imperii) är ett parodierande, ett skämt, riktat mot just det användande av ”främmande ord” som Goebbels var besatt av. Det var ett språk som fjärmade sig från det rationella. Istället anspelades det på känslor genom att, naturligtvis oftast utan rimlig grund, påvisa det rimliga i deras världsåskådning och ideologi genom att hänvisa till historia, geografi, etymologi etc. Detta förstärktes med ett överdrivet språkbruk som vann i kraft av upprepningens makt. En tänkande människa var ideologins främsta motståndare. Även idag.

Tredje riket ruttnade bort men inte nazismen. Många undrar om skall kan tala med en nazist som har sitt sitt irrationella, känsloladdade och framför allt hotfulla språk. Och bör man ens det? Mitt korta svar på det är: Ja. Att resignera inför det är att ta bort själva möjligheten, oavsett hur liten, att nå fram till både hjärta och intellekt. Klemperer beskrev språket som små arsenikdoser som först efter en viss tid gav tydliga effekter. Man får inte vara rädd för språket, giftet måste tydlig- och medvetandegöras. Det är dock inte befriat från problem. Risken finns att man själv trasslar in sig i det språk som till slut slukar en.

Jag gick in på nordiska motståndsrörelsens svenska hemsida. Bilderna som inte bara figurerar där utan även i vanlig media visar som bekant deras dragning till det militära. Och finns det något mer hotfullt än just detta, militären? Det finns naturligtvis en tanke bakom. Tredje riket genomsyrades också av det militära som är både makt och enhetlighet. Jag läste igenom några texter om deras syn på judar, vad nationalsocialism är, ”rasfrågan”:

De menar att Nationalsocialismen bygger på ”uråldrig visdom…[och] eviga naturlagar och har därmed ett mycket tydligt rätt- och feltänk” inpräntat i sig och definitivt [har] ett högre värde – att världens mest högtstående folk ska fortsätta överleva och enas för att kunna utvecklas i harmoni med naturen…”. Vidare menar de att det finns en ”livsmening att bära vidare denna länk mellan det förflutna och framtiden för att genom det fortsatt rena blodet få evigt liv…” och att ”[v]årt folk och vår nation ska framåt och om detta kan ske i samklang med att hela världen och all världens folk går framåt är detta positivt, men om det inte går ska vi inte heller någonsin låta andra stå i vägen för vår utveckling.”

”Naturen hade inte skapat två kön och gjort dessa beroende av varandra om meningen var att de skulle bekriga varandra eller undvika att interagera med varandra. Således är kulturmarxism med exempelvis feminism och vurmande för homofili något som strider mot naturlagarna. Naturen hade inte skapat olika raser med väsensskilda egenskaper och utseenden om ändå meningen var att dessa skulle blandas ut till en.”

De har naturen på sin sida, detta tänkande något som verkar ha ett mål för ögonen. Tradition. Ras och folk. Historia. Våldsantydningar. Så kan det vara.

”Nationalsocialismen utgör därför en för evigt i grunden oföränderlig världsåskådning.”

Varför denna bok bör läsas idag står nog klart för envar. Om ordet muslim tillräckligt ofta kombineras med vissa adjektiv…Och där är inte nazisterna de största språkomdanarna- och förgiftarna. Det är en insiktsfull och unik bok men framförallt ett levande dokument som vi måste återkomma till och sedan bygga vidare på. Det är en text som aldrig tappar sin aktualitet. Det går både att vinna och förlora språket.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: judehat, makt, Nazism, Nazismen, Nazityskland, språk, Sverigedemokrater

Krigsvinter – utspelar sig under världskriget men berättar något allmängiltigt

16 december, 2011 by Rosemari Södergren

Krigsvinter
Betyg: 4
DVD-premiär 7 december 2011

”Krigsvinter” utspelar sig i januari 1945 i en småstad i Holland som ockuperats av nazister. Det är sträng vinter, massor av snö och kallt och i staden vimlar av tyska soldater och officerare. ETt brittiskt stridsplan kraschlandar i skogen utanför staden och en pluton nazisoldater ger sig iväg för att ta hand om den brittiska piloten. Två holländska tonårsgrabbar som brinner av hat mot ockupationsmakten hinner dock till planet först.
En av pojkarna, Michiel, är borgmästarens son. Michiel grips av tyskarna och hans pappa får under förödmjukande former hämta honom hos den tyska officeren. Michiels far har valt att vara diplomatisk, att bemöta tyskarna artigt och inte visa sitt hat inför ockupationen. Michiel har svårt att förstå sin pappas inställning.
Michiel beger sig ut i skogen igen och hittar då den eftersökte soldaten som gömt sig. Michiel bestämmer sig att hjälpa soldaten att ta sig till staden Zwolle där det finns motståndsmän som kan hjälpa honom hem till England.
Filmen utspelar sig visserligen i en holländsk småstad under andra världskriget men handlar om mycket mer än en krigsberättelse. Det är lätt att känna för Michiel och filmen är stark. Men små medel och återhållet skådespel känns krigets idioti i magen och i hjärtat. Många människor som kommer som flyktingar har liknande erfarenheter.
Krig får människor att göra grymheter och kan också splittra familjer och vänner.

Onyanserat är också positiv till Krigsvinter och skriver:

Filmens huvudperson är den 13-åriga Michiel (Martijn Lakemeier) som med återhållet spel och uttrycksfulla små medel verkligen är ett fynd. Hans pappa, Johan (Raymond Thiry, är stans borgmästare och Michiel ställer sig helt oförstående inför faderns pragmatiska hållning mot tyskarna. Johan är diplomatisk och tycker att han ser till byns bästa när han gnuggar näsa med tysken. I Michiels ögo är fadern dock i det närmaste en medlöpare. Michiel ser istället upp till den rebelliska farbrorn Ben (Yorick van Wageningen) som är engagerad i motståndsrörelsen. Han har skägg, röker cigg och har kontakter överallt. De två förebilderna kämpar båda mot nazisterna fast på helt olika sätt. När Michiel av en slump hittar den skadade brittiska piloten Jack (Jamie Campbell Bower) i skogen så ser han en chans att göra sitt eget avtryck i kampen mot tyskarna. Han ska hjälpa Jack att återvända till England till varje pris.

Krigsvinter är ett stramt skrivet drama med komplexa karaktärer regisserade med fingertoppskänsla; filmen innehåller varken stråkar eller sirap. Det är kargt, hårt och spännande hela vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om andra världskriget, Holland, nazismen, krig, recension, filmrecension, dvd

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Andra världskriget, dvd, Filmrecension, Holland, Krig, Nazismen, Recension

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Göran Strandberg … Läs mer om Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in