Ellas Kapell
Ember
3
Inspelad av Ellas Kapell sommaren och hösten 2025
Producent: Ellas Kapell
Prophone Records
Releasedatum: 29/5 2026 (vinyl)
Ember heter fjärde albumet från en kvartett vars musicerande jag väl känner till. Har lyssnat på deras föregående utgivning och hört dem några gånger live, vilket resulterat i en handfull recensioner. Minns att jag till och med fick extra utrymme för att bedöma en av plattorna i OJ. Man debuterade med vokala tolkningar av amerikanska sångboken ungefär vid tiden då pandemin i etapper slog sina klor i oss, varför man absolut kan hävda att Ellas Kapell ( döpta efter ursprungliga tankegången att förvalta arvet efter the first lady of (jazz) song) varit produktiva, De består av sångerskan Lovisa Jennervall, Manne Skafvenstedt på flygel och syntar, Edvin Glänte (tidigare Fridolfsson) på trummor och percussion samt kontra- och elbasist August Eriksson som också trakterar violin. Tidigare ingick annan basist i gruppen.
Kvartettens medlemmar håller också igång respektive karriär med andra engagemang, befinner sig i fler musikaliska kraftfält som jag kunnat höra utmärkta prov på. Jennervall bedriver parallellt en solokarriär, tillverkar egna låtar och tonsatt kvinnliga lyriker från Norden. Att mer eller mindre tolka är som sagt deras grej, deras kännetecken. Kan inte erinra mig att de släppt originalmusik. En uppseendeväckande omständighet är att inga upphovsmän anges på skivorna. Man har vunnit läsaromröstning avseende Gyllene Skivan, en av albumen utsågs till bäst i kategori hos LIRA och ser på hemsida att föreliggande album rosats av flera kollegor.
Tre instrumentalister gästar på Ember. Närmare bestämt altsaxofonist Johan Christoffersson, kornettist Tobias Wiklund samt Gustav Alte på pedal steel. De två förstnämnda är jag förtrogen med och de tillhör gräddan av etablerade jazzmusiker. Vad anbelangar repertoaren lanseras åtta melodier i ny tappning, merparten älskade av publik och skivlyssnare sedan de skrevs. Medlemmarna i EK har jämt fördelat uppgiften att arra sinsemellan. Flertalet av de val man bestämt sig för att skruda i annan drapering hämtas ända från 30-talet. Har googlat fram ursprung på dessa örhängen. Av låtskrivare kan nämnas tungviktare som Irving Berlin, Jerome Kern, Billie Holiday och framgångsrika duon Rodgers/ Hart. Kännare av den frestande digra sångboken kan också bocka av namn som Johnny Green, Ray Noble och Jule Styne/ Sammy Cahn. Vi får exempelvis höra Don´t Explain som ska vara den sista kompositionen från Lady Day släppt året efter andra världskriget och som öppning Very Early, klassiker av Bill Evans tillkommen långt senare än övriga melodier. Är dock osäker på vem som gjort texten.
Skivbolaget menar att EK tagit ett steg vidare, utmanar genom att plötsligt ta risker och att man äger sina självständiga versioner. Det sjungs givetvis oklanderligt av en röst som skiljer ut sig och kännetecknas av ett personligt, berörande tilltal. Att musikernas inramning är en lika stor behållning och en förutsättning för att det ska bli intressant bör betonas. Vid det här laget fungerar de fyra som en sammanflätad enhet. På Ember låter det anmärkningsvärt modernt med ett delvis elektrifierad sound.
Deras förtjusning i romantisk estetik får ge plats åt en ny, experimenterande sida. Resultatet är i mina öron av blandad kvalitet. Lyssnade på cd:n före sommaren och var lite tveksam. Lyssnat ett par gånger till på sistone och kommit till lite olika ståndpunkter. Inställningen skiftar. Fjärmas av inledande Bill Evans-harmonik och Didn´t Know What Time It Was. Blir för aparta arr med lite osmidig frasering. Uppdaterade versionerna ter sig abstrusa, saknar stundtals ett centrum att kunna hålla fast vid. Lusten att testa nya idéer slår ut för fullt i somliga sekvenser. Omtolkningen av All The Things You Are ger denna älskade klassiker annorlunda konturer, vilket funkar. EK tar sig verkligen friheter, anser att de varit original trogna tillräckligt. Här behöver lyssnare släppa tanken på hur dessa bärkraftiga representanter ur American Songbook brukar låta. Soniskt sett är inspelningen sensationell . Ens hörselorgan erbjuds optimal standard, särskilt med tillgång till högkvalitativa hörlurar kommer du riktigt nära musiken. I synnerhet Skafvenstedt och i andra hand rytmsektionen med elbasisist i spetsen tillför de gamla melodierna en ömsom fräsch, ömsom främmande inramning.
Gillar ibland påhittigheten. Men fet bas, tungt dynamiskt backbeat och vinande syntsound känns malplacerat i exempelvis i spröda, gripande Don´t Explain. I spännande I Cover The Waterfront släpper Glänte loss. Här ingår trumbreaks. EK är inte helt konsekventa i sitt nytänk. Utsträckta svävande balladen The Very Thought Of You visar sig vara en återgång till förväntad mall. Den ska plussas extra för höga vokala nivån från Jennervall och kornettspelet med sordin av Tobias Wiklund.