Text: Ester Chiedza Roxberg
Bild: Maya Jönsson
Utgivningsdatum: 2026-06-12
Förlag: Rabén & Sjögren
Visst är det trevligt med en följeslagare? Någon man kan ha med sig vart man än går. En bästa vän till och med. Denna någon kan vara söt och fluffig, eller lite mer hård och udda. Kanske är denne någon som tar upp all plats i ens ryggsäck, eller kanske är det någon som får plats i en backficka. Gosedjur kan följa med oss vart vi än går. De får plats i väskan, man kan hänga dem på en nyckelring, lägga dem bredvid en på kudden när man sover. Man kan till och med ta dem till skolan.
Visst vill man alltid att ens gosedjur är tillsammans med en, som en riktig följeslagare. Men ibland, och det här händer även när man är riktigt varsam om sina gosedjur, blir det tyvärr så att ens gosedjur blir borttappade. Frågan är hur man ska hitta sitt gosedjur igen. Eller kanske finns det något sätt för gosedjuret att hitta tillbaka hem?
Ibland gör det mindre ont att tappa bort ett gosedjur. Kanske har man inte haft det särskilt länge. Kanske har man hunnit bli vuxen och inte ser ett borttappat gosedjur som en stor tragedi (OBS att man är vuxen behöver inte betyda att ett borttappat gosedjur inte är en tragedi). Men ibland gör det riktigt ont att tappa bort ett gosedjur, särskilt om man har haft det som ens följeslagare länge, kanske har gosedjuret till och med varit ens följeslagare sedan ens födsel, nallen man sov med sedan man var ett spädbarn.
Situationerna kan vara ganska olika när man tappar bort ett gosedjur. Frågan kvarstår dock – vad händer egentligen med gosedjuren som blir borttappade? Finns det något sätt att få tillbaka dem på, eller blir de borttappade för evigt? Hur vet man egentligen om ens gosedjur blivit adopterat av en ny person i nöd av en följeslagare, eller om gosedjuret ligger ensam på någon soptipp?
Det är svårt för Milo att somna utan sin försvunne gosedjurstiger. Tack och lov finns gosedjurstaxin som kör runt med alla de gosedjur som har tappat bort sina människovänner. Den står utanför Milos dörr. Tigris behöver ju hittas! Egentligen är det inte praxis att människovänner får följa med och leta i taxin, men denna gång får bli ett undantag. Det återstår bara att se om Milo kan få hjälp med att hitta Tigris eller inte.
Gosedjurstaxin var en fin omtänksam bok, särskilt för oss som blir lite ledna när vi blir av med en fluffig följeslagare. Illustrationerna föll inte helt och hållet i min smak. Jag brukar föredra en mer finstilt, detaljrik handritad stil, och här var allt lite större och enklare, med ögon som bara svarta prickar. Nattmiljön var dock riktigt atmosfärisk. Överlag hade illustrationerna en färgskala som passade själva ämnet.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.