Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Alicia Vikander

Filmrecension: Kärlek över haven – alltför förutsägbar och överlastad av vetenskap och våld

by

Kärlek över haven
Betyg 2
Premiär 8 juni 2018
Regissör Wim Wenders

En historia om Danielle (Alicia Wikander) och James (James McAvoy) som möts på ett hotell i Dieppe. Efter en flirtig inledning blir de snabbt förälskade på ett djupare plan. Men de måste skiljas åt på grund av sina viktiga uppdrag. Hon forskar i biomekanik och ska utföra det djuphavsprojekt hon länge drömt om. Han , som är hemlig spion, har fått ett uppdrag att åka till Afrika för att stoppa de jihadister som planerar bombdåd i Europa. Han blir skickad till Somalia där han genast blir tillfångatagen. Utan möjlighet till kontakt växer ovissheten om kärleken och Danielle funderar mycket varför han inte hör av sig.

Att deras uppdrag är viktiga och farliga betonas filmen igenom. För hennes uppdrag staplas marinbiologiska termer och vetenskapliga uttryck som ingen lekman kan förstå och det betonas att ubåten är den enda i Europa som kan gå ner till det djupet. Hans uppdrag är så hemligt att han och underrättelsetjänsten smyger runt på ett museum för att ha kontakt och han har GPS i sin tand. När han sedan blir tillfångatagen sker tortyren hela tiden och det bröd han får att äta är naturligtvis fyllt av larver. Allt är så mycket i filmen. Tortyren är så hemsk och havet är så djupt.

Eftersom filmen handlar så mycket om deras yrkesliv får man aldrig någon förklaring av varför de har blivit förälskade. Det känns bara otroligt att Danielle som kämpat flera år för att få sitt uppdrag helt plötsligt mest koncentrerar sig på kärleken. James McAvoy är stilig med svällande muskler och Wikander vacker och kylig. Den kemi och kärlek mellan dem som filmen vill framställa känns inte. Man tror inte på deras djupa känslor och inte ens på sexuell attraktion. Två duktiga skådespelare men i den här filmen klickar det inte mellan dem.

När filmen skiftar mellan Afrika och Färöarna blir det alltför rörigt fast jag förstår att man vill visa parallellen mellan ett okänt djup och ett okänt land. Att dödsfruktan kan var lika i helt olika situationer.

Filmen baseras på boken Submergence av J M Ledgard. Boken kom 2011 och fick bra omdömen som en kärlekshistoria, en spionhistoria och ett porträtt av Afrika. Men en bra bok betyder inte alltid en bra film. Den här filmen är alltför förutsägbar och överlastad av vetenskap och våld.

Filmrecension: Tulpanfeber – elegant, rolig, tankeväckande, vacker och överraskande

by

Baserad på Deborah Moggach succéroman med samma titel.

Tulpanfeber
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 juli 2017

En fängslande, vacker, sorglig och överraskande berättelse från 1600-talets Amsterdam med foto som inspirerats av de stora holländska konstnärerna och med en lång rad stora karaktärsskådespelare som Christoph Waltz, Judi Dench, Dane DeHaan, Cara Delevingne, Zach Galifianakis och den svenska Oscarsvinnaren Alicia Vikander.

En sak är helt säker: den här filmen kommer att få flera filmpriser för sitt fantastiska konstnärliga foto.

Handlingen kretsar delvis kring konst. Den välbärgade medelålders handelsmannen Cornelis Sandvoort (Christoph Waltz) har skaffat en ung fru, Sophia (Alicia Vikander). Cornelis Sandvoort förlorade sin första fru i barnsäng och båda deras två barn har också dött. Hans största önskan i livet är att få ett barn, en arvinge. Han hämtar sin nya fru på ett kloster som tar hand om föräldralösa barn.

Sophia är inte särskilt förälskad i sin make men hon står ut med deras sexliv och hon vill också få ett barn men hur mycket de än har sex blir hon inte gravid. Hon är nöjd över att sluppit från livet på klostret, att hon lever ett välbärgat liv och hennes yngre syskon fick resan till deras enda överlevande släkting i USA som tack för att hon gifte sig.

En dag berättar hennes man för henne att han hyrt en konstnär som ska måla deras porträtt. Genom att en tavla målas med dem där det syns att han har en ung, vacker hustru, får detta bli det som finns kvar efter honom när han dött, menar han. Eftersom det inte verkar bli något barn, ingen arvinge. Han börjar försona sig med att Sophia inte blir med barn.

Detta utspelar sig under en tid då handeln med tulpanlökar blivit hysterisk En enda tulpanlök kan kosta tio gånger mer än en vanlig årslön, så den exotiska blomman kan göra många människor väldigt rika – och andra väldigt fattiga. Det sägs att tulpanen är så vacker att människor är beredda att göra vad som helst för den. Det är förstås inte sant. Det är rikedomen som tulpanen kan ge dem som alla åtrår och är beredda att satsa allt de äger på, eftersom den som köper en exklusiv lök räknar kallt med att den i sin tur ska ge upphov till flera lökar. Tulpanhysterin är en metafor för den nutida kapitalistiska börshandeln, förstås.

Berättelsen har flera oväntade vändningar och är en av de bättre av sommarens biopremiärer: elegant, rolig, tankeväckande, vacker och överraskande.

Filmrecension: Jag är Ingrid – äkta och genuin dokumentär om en av våra största skådespelare

by

jagaringrid

Jag är Ingrid
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 augusti 2015

Hon var vän med Jean Renoir, hon jobbade med Alfred Hitchcock, hon spelade mot Humprey Bogart, Clark Cable och Cary Cooper. Ingrid Bergman är en av Sveriges största skådespelare genom tiderna. Hon fick Oscarstatyetten två gånger som skådespelare. Hon hade filmkarriär i både Hollywood och Italien och bodde i USA, Italien, Frankrike och Sverige. Hon var en äventyrare i blodet. Som 23-åring åkte hon ensam över till USA då hon fått femårskontrakt med ett filmbolag i Hollywood. Hennes man Petter och dotter kom över senare.

jagaringridposterJag är Ingrid. är ett personligt porträtt av en av Sveriges mest framstående skådespelare. Genom Ingrid Bergmans privata filmer, som aldrig tidigare publicerats, brev och dagböcker och i samtal med Ingrids fyra barn möter vi en kvinna som alltid gick sin egen väg.

Filmen är regisserad av Stig Björkman på initiativ av Isabella Rossellini och producerad av Stina Gardell/Mantaray Film. Ingrid Bergmans röst görs av Alicia Vikander, filmmusiken av Michael Nyman och slutlåten är specialskriven av Eva Dahlgren.

Filmen är en dokumentär och den känns mycket äkta och genuin, jag upplever den inte som tillrättalagd, inte överdriven och inte förljugen. De fyra barnen berättar öppet om hur det var att växa upp med en så berömd mor. Jag tycker filmen ska ha ett stort plus också för att regissören inte försöker lägga in någon krystad dramaturgiskt handling utan filmen berättar väldigt rakt och upp och ner om Ingrid Bergmans liv.

Det är väldigt kul att se alla dessa gamla filmklipp. Ingrid Bergmans pappa fotade och filmade sin älskade dotter och när han dog fortsatte Ingrid Bergman själv att filma massor ur sitt liv, såväl privatliv som arbetsliv.

Ingrid Bergman hade en stark inre drift och lust att arbeta som skådespelare. Ett skäl till att hon var så naturlig framför filmkameran kan ha varit att hon redan som baby vandes vid att filmas och agera framför kameran och mannen bakom kameran var hennes pappa som älskade henne. I ”Jag är Ingrid” är det tydligt vilken skicklig skådespelare hon var, hur proffsig och naturlig framför kameran.

jagaringrid_medbarnenNär en kvinnas liv ska presenteras blir det alltid så att hon också ska beskrivas som mor, hur bra mamma hon var. Ingrid Bergman var en av de kvinnor som då på den tiden vågade lyssna på sin egen inre vilja och följa sin karriär. Delvis i alla fall. Hon blev mor till fyra barn och hon ägnade trots allt en hel del tid år dem också. De åren då hon var gift med den italienska filmregissören Roberto Rossellini fick hon inte spela in filmer med andra regissörer, för Roberto. Så helt fri kvinna var hon ändå inte. Ingrid Bergman och Roberto Rossellini var gifta på var sitt håll när de möttes 1950.

I USA var hon först hyllad under sin karriär men då hon lämnade sin förste make Petter blev det en väldigt ståhej och en del röster höjdes för bojkott av henne, då hon lämnade sin man och sin dotter för en förälskelse i en fotograf.

Jag inser hur modig hon var. Hon älskade sina barn men älskade sitt yrke, älskade att filma, älskade äventyren. Det var inte helt lätt för en kvinna att kombinera detta då.

”Jag är Ingrid” visades på Cannes filmfestival 2015 och har premiär i Sverige under en hyllningsgala på Dramaten den 24 augusti. Filmen får svensk biopremiär över hela landet 28 augusti 2015, veckan då Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år.

För min del tycker jag filmen är ett måste för alla som är intresserad av svensk filmhistoria och alla som är intresserade av kvinnors roll genom historien.

DVD-recension: Ex Machina där Alicia Vikander är imponerande som robot

by

ex-machina

Ex Machina
Betyg 4
Släpps på Blu-ray och DVD 17 augusti 2015

Att Alex Garlands film Ex Machina med svenska Alicia Vikander i en av huvudrollerna inte släpptes på svenska biografer är ett mysterium. Filmen är engagerande och har i allra högsta grad en publik.

Caleb är en ung man som arbetar som programmerare på ett stort företag där han vinner en tävling där priset är att få tillbringa en vecka hos företagets ägare, en excentrisk och oerhört begåvad IT-miljardär, Nathan. Denne IT-miljardär bor i ett avskilt område i bergen.

När Caleb kommer dit invigs han i den stora hemligheten. Nathan har utvecklat en robot med intelligens, han har skapat artificiell intelligens. Caleb får uppdraget att testa roboten, som fått namnet Ava och har skapats med kvinnliga attribut. Roboten Ava spelas av Alicia Vikander.

Caleb ska umgås med Ava och bedöma om hon har egen intelligens eller bara är skickligt programmerad. Det utvecklas till en psykologisk thriller. Till slut ställer sig Caleb frågan om vad som är artificiellt och vad som är äkta och han blir osäker på om han själv är äkta också. Vem är äkta?

Filmen är inspelad med ett tidlöst manén som påminner den del om Stanley Kubricks rymdepos ”År 2001 – Ett rymdäventyr” från 1968, med tidlösa miljöer som förmedlar en klaustrofobisk känsla, långa korridorer med raka linjer och alla rör sig som robotar, lite stelt och skrämmande. Skickligt val av filmskaparen att låta miljön på så sätt tydligt bära filmens berättelse.

För övrigt skulle dramat fungera smidigt att föra över till teaterns format, eftersom det egentligen bara är fyra roller: Nathan och Caleb, Ava och Kokyo, Nathans hembiträde.

Alicia Vikander är mycket bra i rollen som Ava. Hon är imponerande och trovärdig – och skrämmande. Experimentet skildras som en psykologisk thriller där våra känslor lätt lurar oss. Vem ska ha vår lojalitet? Människan eller maskinen och till vilket pris?

Aftonbladet berättar att 17 av 19 topprecensenter i USA gjorde tummen upp för filmen och Vikander när den hade premiär den 10 april.
– Vi bedömde att det inte skulle finnas tillräckligt med plats för den på bio nu under sommaren. Det var så otroligt många andra gigantiska titlar som ”Jurassic world”, ”Ted” och ”Minionerna”. Det finns inte obegränsat med plats på bio, säger UIP:s VD Zoran Slavic till Aftonbladet.

Jag tror han gjorde fel bedömning, Ex Machina har ju högra kvalitet är flera av de filmer UIP:s VD Zoran Slavic bedömde skulle vara för svåra att konkurrera med.

A Royal Affair – spännande, vacker, gripande, välgjord och given som blivande Oscarsbidrag från Danmark

by

A Royal Affair
Betyg 4
Regi Nikolaj Arcel
Sverigepremiär 13 april 2012

Den engelska Prinsessan Caroline blir vid 15 års ålder bortgift med den schitzofrene Kung Christian VII av Danmark. Hon ser fram emot att resa till Danmark, att få bli drottning i ett fjärran litet kungarike. Kung Christian är som ett stort bortskämt barn och har svåra psykiska problem. När Caroline fått en son drar hon sig tillbaka och undviker kungen, hon helt enkelt uthärdar livet i hovet och inget mer.

På en resa runt i Europa blir kungen svårt sjuk och träffar  den tyska läkaren John Struensee. Kungen blir fäst vid läkaren och gör honom till sin livläkare och tar med honom till Danmark. Läkaren är i hemlighet anhängare av nya idéer, av upplysningens ideal och drömmer om en värld med mer rättvisa och där folket inte förtrycks av adel och konungar. Att få läkaren John Struensee till det danska hovet var en plan av män som vilel förändra Danmark och föra in mer av upplysningens ideal i det lilla kungariket.

Ja, som väntad blir läkaren och drottningen förälskade i varandra, en förälskelse som måste hållas hemlig till varje pris, avslöjas den väntar hårda straff. Det är en i allra högsta grad förbjuden och farlig relation.

En lustig dubbelmoral råder, kungen kan helt fritt gå till horhus. Det är skrämmande att tänka på att det var den moralen som rådde för lite drygt 250 år sedan.

A Royal Affair är en vacker film såväl bildmässigt som kostymmässigt och i skildringen av den dödsdömda kärlekshistorien. Mads Mikkelsen och Alicia Vikander är strålande i sina roller som läkaren och drottningen.

Det som dock grep tag i mig mest och som kändes ända in i benen är makthistorien, den grymma skildringar av vad maktens män kan göra för att behålla eller återta makten. Att män som säger sig tala för religionen kan vara redo att gå över lik. Det var stundtals riktigt plågsamt att se vad makthungriga politiker kan göra. Det finns dock hopp i tanken att de krafter som vill förändra samhället till en mer rättvis värld utan förtryck inte heller ger sig, de som kämpar för en bättre värld hittar också hål i asfalten att ta sig upp ur, som maskrosor. A Royal Affair är en spännande, vacker, gripande och välgjord film och att den lär bli Danmarks Oscarsbidrag råder det väl knappast någon tvekan om.

Filmen bygger på verkliga händelser som format Europas och Danmarks historia.

I rollerna: Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, Trine Dyrholm, Cyron Melville, David Dencik m fl.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,