Kärlek över haven
Betyg 2
Premiär 8 juni 2018
Regissör Wim Wenders
En historia om Danielle (Alicia Wikander) och James (James McAvoy) som möts på ett hotell i Dieppe. Efter en flirtig inledning blir de snabbt förälskade på ett djupare plan. Men de måste skiljas åt på grund av sina viktiga uppdrag. Hon forskar i biomekanik och ska utföra det djuphavsprojekt hon länge drömt om. Han , som är hemlig spion, har fått ett uppdrag att åka till Afrika för att stoppa de jihadister som planerar bombdåd i Europa. Han blir skickad till Somalia där han genast blir tillfångatagen. Utan möjlighet till kontakt växer ovissheten om kärleken och Danielle funderar mycket varför han inte hör av sig.
Att deras uppdrag är viktiga och farliga betonas filmen igenom. För hennes uppdrag staplas marinbiologiska termer och vetenskapliga uttryck som ingen lekman kan förstå och det betonas att ubåten är den enda i Europa som kan gå ner till det djupet. Hans uppdrag är så hemligt att han och underrättelsetjänsten smyger runt på ett museum för att ha kontakt och han har GPS i sin tand. När han sedan blir tillfångatagen sker tortyren hela tiden och det bröd han får att äta är naturligtvis fyllt av larver. Allt är så mycket i filmen. Tortyren är så hemsk och havet är så djupt.
Eftersom filmen handlar så mycket om deras yrkesliv får man aldrig någon förklaring av varför de har blivit förälskade. Det känns bara otroligt att Danielle som kämpat flera år för att få sitt uppdrag helt plötsligt mest koncentrerar sig på kärleken. James McAvoy är stilig med svällande muskler och Wikander vacker och kylig. Den kemi och kärlek mellan dem som filmen vill framställa känns inte. Man tror inte på deras djupa känslor och inte ens på sexuell attraktion. Två duktiga skådespelare men i den här filmen klickar det inte mellan dem.
När filmen skiftar mellan Afrika och Färöarna blir det alltför rörigt fast jag förstår att man vill visa parallellen mellan ett okänt djup och ett okänt land. Att dödsfruktan kan var lika i helt olika situationer.
Filmen baseras på boken Submergence av J M Ledgard. Boken kom 2011 och fick bra omdömen som en kärlekshistoria, en spionhistoria och ett porträtt av Afrika. Men en bra bok betyder inte alltid en bra film. Den här filmen är alltför förutsägbar och överlastad av vetenskap och våld.