• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Filmrecension: Horizon line – en besvikelse

6 november, 2020 by Birgitta Komaki

Horizon line
Betyg 1
Svensk premiär 6 november 2020
Regi Mikael Marcimain

Mauritius – ett oändligt hav, barer på stranden och rom som raketbränsle. Alla är unga, vackra och sorglösa och solen strålar. Här finns allt för att visa bilden av paradiset.

När Jackson (Alexander Dreymon) och Sara (Allison Williams) får flyga med i det lilla enmotoriga Cessnaplanet händer det värsta. Den 99 minuters långa flygturen till väninnans bröllop blir ett inferno.

När piloten insjuknar och inte kan köra planet får de ta över spakarna. Vad hjälper ett azurblått hav när det värsta inträffar? Med ett oändligt hav och de flesta instrumenten ur funktion skall de klara sig själva. Att en flygresa kan innehålla många
skräckmoment vet alla och här är alla moment samlade. Jackson och Sara råkar ut för mycket. De kämpar oberörda i bästa James Bond stil med vädrens makter och alla strapatser.

Filmen har mycket action men inte någon kittlande skräck. Jackson och Sara visar aldrig någon rädsla och man tror inte ett ögonblick på deras roller. Deras agerande blir mer som skickligt utförda cirkusnummer. Och vem ägnar sig åt sårvård i ett plan utan pilot? Synd på bra skådespelare och ett bra tema att filmen skapar noll engagemang. Nu är det bara en allt för overklig historia. Jag väntar på slutet och blir besviken. Ett annat slut hade kanske gjort filmen mer trovärdig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Hitta hem – en ung ensemble i en fartfylld uppsättning

3 november, 2020 by Birgitta Komaki

Hitta hem
Regi Karin Bjurström & Timothy Pilotti
Premiär 30 oktober 2020
Arena Satellliten
Teater Norra

Hitta hem är en modern version av Strindbergs Fröken Julie. En pjäs som har spelats i hundratals versioner men alltid är lika aktuell. Här är en ung ensemble i en fartfylld uppsättning och den gör publiken lycklig.

En avskalad scenbild – ett långt bord och ett genomskinligt draperi räcker för att skapa ett scenrum med många möjligheter- Och bordet är utmärkt att dansa på.

Shamun (Adam Dahlström) är charmig och glänser, en kille från förorten som vet sitt värde men inför överhögheten bockar han djupt. Med sitt utseende och sin attityd
är han alla tjejers dröm.
Julie (Kerstin Ahlin) – van att få sin vilja fram men ensam i sin rika familj och utan nära vänner
Kristin (Nadine Holmberg) är realist och jordnära, hon vet sin ställning och drömmer inte om mer.
Dramat på midsommarnatten utspelas främst mellan dessa tre , men hela kamratgänget är involverat och alla har sina egna roller.
Med en fantastisk rollbesättning och utmärkt regi blir man genast tagen av föreställningen.

Historien berättas rakt, helt efter Strindbergs historia. Det är lysande eftersom dramat är så starkt och frågorna desamma än i dag.
Att personerna har problem som anorexia, droger eller panikångest placerar dramat i nutiden. Men temat med makt och klass är tidlöst.
Att pengar och ställning spelar roll och frågan hur lätt det är att klättra uppåt i samhället är alltid aktuella frågor.

En föreställning som är härligt vital och värd en stor publik.

Hitta hem är del tre i Teater Norras ungdomsprojekt Territorium.
Producent: Malin Edling Regiassistenter: Tyra Bjurström & Ebba Alexandrie
Ljus och ljud: Andreas Hjalmarsson
Scenografi Och kostym: Ensemblen
Foto: Urban Jörén
Film: Saleh Jamal Eddin
Trailer: Greta Westling

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Teaterkritik: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

31 oktober, 2020 by Birgitta Komaki

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Regi Farnaz Arbabi
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Musik Mikael Karlsson
Dansinstruktör Jackie Kleefield
Ljus Johan Sundén
I rollerna: Ester Claesson, Astrid Kakuli, Robin Keller, Rita Lemivaara, Bashkim Neziraj, Tina Pour Davoy, Nina Rashid, Davood Tafvizian
Premiär den 29 oktober 2020
Unga Klara Kulturhuset

Scenen i första akten är Hondos seriebutik där de tre ungdomarna planerar och utför sitt dåd. En härligt spännande scenografi skapad av många detaljer. Tidningar , böcker och kartonger, allt i en enda trivsam röra. Hit kommer Nour (Tina Pour Davoy) och två killar för att utföra en hämnd. De skjuter den person som i en intervju svamlar om karikatyrer och yttrandefrihet. En Lars Vilks-liknande man som sedan skadeskjuten kryper runt på golvet.
I nästa scenario är en annan version där Nour förhindrar terrordådet. Dessutom har hon blivit en annan person. Med ursprung från Belgien där snön föll den 11 juni. Ester Claesson och Tina Pour Davoy spelar tillsammans rollen. Det är svårt att översätta en roman till scenen. Det är också svårt att förstå den onda och den goda versionen av framtiden enbart genom scenen. Att Nour berättar sin version för författaren gör historien än mer komplicerad och lägger till ytterligare en dimension. f Författaren (Astrid Kakuli) som lever med sin make (Bashkim Neziraj) och dotter och har sina våndor. Det är många ord och det blir komplicerat.

I andra akten är scenen kal med suggestiva foton som kommer fram på väggen. Människor bär likadana kåpor och går i rader. Ett fångläger för de som försöker avvika. Att samhälle
inte är humant är tydligt. När Nour har rymt och kommer tillbaka blir hon tvångsklippt och torterad. Den fascistiska staten har tagit över.

En föreställning med många trådar och frågor. Eftersom historien är så komplicerad blir man i första akten mer koncentrerad på att förstå handlingen än känslan i pjäsen.
Det är mycket ord som flödar och många sammanhang att knyta ihop. I andra akten är handlingen rak och enkel och går till hjärtat.

Föreställningen innehåller många fina scener. Dervischdansen är fantastisk, pappan som säger till dottern ”Vi är en kärleksdikt”. Rädslan för medborgarkontrakt.
Men när den skjutne serietecknaren i bokhandeln enbart är löjlig eller den coola kompisen är allt för cool, Vad händer då?

Ensemblen är lysande med tätt samspel. Flera gör dubbla roller .

Se pjäsen som en varning för polarisering i samhället. Om medborgarkontrakt blir obligatoriska , om förorten Kaningården blir ett fångläger och om fascismen har tagit över.
Vad som händer nu styr framtiden. Kommer enskilda terroristdåd forma om samhället? Ett mycket aktuellt ämne nu och säkert i framtiden.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Nelly Rapp – monsteragent

22 oktober, 2020 by Birgitta Komaki

Nelly Rapp – monsteragent
Betyg 3
Premiär 23 oktober 2020
Regi Amanda Adolfsson

Nelly Rapp är en 11-årig flicka som är envis och modig men saknar vänner i skolan. När höstlovet kommer får hon åka till sin morbror Hannibal på landet. Han bor i ett stort hus med sin hushållerska Lena-Sleva. Hon har inte varit där sedan hon var liten och hennes mamma dog. Nyfiken strövar hon runt i det stora mystiska huset tillsammans med si n hund London. De upptäcker många underliga saker . Snart så avslöjar också Hannibal att han och Lena-Sleva är monsteragenter. För att bli monsteragent måste man fånga ett monster. Många agenter samlas på möte i huset innan de drar ut på monsterjakt. Det finns många sorters monster som spöken, vampyrer, varulvar och frankensteinare. En frankensteinare har kroppsdelar från flera olika människor.

En skräckfilm för barn som grundar sig på Martin Widmarks populär böcker om Nelly Rapp. En lagom läskig skräckfilm som vill visa att utseendet är inte allt. Sitt utseende till trots är alla monster vänliga själar med känslor och problem. Monster som egentligen bara vill ha sällskap och leva som alla andra. Att det är synd om dem känns mer än skräckfaktorn. Balansgången mellan att framkalla skräck på film men inte mardrömmar är säkert inte helt lätt. Härligaste scenen i hela filmen är discot när alla monster släpper loss på dansgolvet. Den dansuppvisningen skulle man velat se mer av.

Med mycket humor skildras Nellys överbeskyddande pappa. Många av skämten är annars mer avpassade för vuxna, en vampyr som är vegan och monster som blir inburade på Total care center.
Om målgruppen förstår skämten är tveksamt men medföljande föräldrar kan roas. Med fina skådespelare som Johan Rheborg, Marianne Mörck och Björn Gustafsson blir filmen seriös.
Matilda Gross som spelar Nelly Rapp är just så fyrkantigt envis som just en monsteragent måste vara . Men filmens alla monster i olika former har ändå huvudrollerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Secrets We Keep

19 september, 2020 by Birgitta Komaki

The Secrets We Keep
Betyg 3
Svensk premiär 18 september 2020
Regi Yuval Adler

Femton är efter kriget och rumänska Maja (Noomi Rapace) lever ett lugnt småstadsliv med sin amerikanska make Lewis (Chris Messini) och sin lilla son. Det är femtiotalet med prydliga fruar i hatt och kjol och framtidstro.

Men en dag i lekparken skakas hennes tillvaro om och lugnet förbyts till kaos. Hon får syn på sin bödel från kriget. Soldaten som misshandlade henne och dödade hennes syster. Allt som hon förträngt i femton år och aldrig berättat om för någon kommer tillbaka. Hon måste få svar på om det är han och vad som verkligen hände.

Med stor förslagenhet överfaller hon mannen (JOEL Kinnaman) och lyckas med oanade krafter få in honom i bagageutrymmet på sin bil. Väl hemma blir maken involverad i kidnappningen och hela historien. Han som aldrig fått veta vad som hänt under kriget hjälper nu Maja att binda fast och låsa in mannen i källaren. Sedan utspelar sig nästan hela dramat i källaren.

Maja vill veta vad som verkligen hände den där natten under kriget. Hon vill veta om hon sprang i väg och lämnade sin syster. Hon vill att maken skall höra om den natten annars kommer han aldrig mer att tro henne. Och hon berättar att hon är rom. I en stark scen utbrister maken ” Plötsligt är ditt förflutna här”. Och han inser att livet aldrig kan bli detsamma igen.

Filmen är spännande utan att vara någon nagelbitare. Historien är engagerande och det är ovisst ända till slutet hur det skall gå. Noomi Rapace och Joel Kinnaman har en nerv i samspelet men är för återhållna. Man förväntar sig mer känslomässig dramatik hos personerna och i regin. Chris Messini har fått en odramatisk roll som maken. Han som efter många år fått veta att hans maka är rom och har lidit mycket i kriget men också ljugit för honom under alla år är förvånande ointressant.

Kanske är filmen liksom Maja för hårt kontrollerad för att gripa tag och beröra.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 25
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Goplay
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in