Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

artificiell intelligens

Två punkt noll – teater på Fotografiska: sätter igång många, många frågeställningar som besökarna kan fundera vidare på

by

tvapunktnoll

Två punkt noll
Av Jeffery Jackson
Översättning KG Johansson
Regi Stina Rautelin
Koreografi Åke Bjurström
Premiär på Fotografiska 8 april 2016

Elliot Liv är en mångmiljardär och IT-entreprenör. Han störtas som 41-åring i ett flygplan och dör. Eller gör han det? Kort tid efter hans bortgång hittar hans fru Stella ett brev från honom med ett USB-minne som när hon sätter in det i datorn sätter igång ett program, en applikation, som är Elliots medvetande. Eller agerar som det. Hans ansikte syns på bildskärmen, hans mimik är som innan han dog, han talar och verkar tänka. Det är som att han fortfarande finns. Stella kan kommunicera med honom, eller hans medvetande. Det enda som inte finns är hans fysiska kropp.

Är det möjligt för människor att skapa liv på det sättet? Är artificiell intelligens något som kan förverkligas och vad är det i så fall? Är det liv och medvetande eller är det bara ett program? Föreställningen ”Två punkt noll” på Fotografiska kretsar kring dessa frågor.

Föreställningen fick stående ovationer på premiären. Fotografiska i Stockholm tar klivet och inviger en teaterscen i och med denna föreställning, som hade Europapremiär. Intresset var stort och den blev mer än utsåld och arrangörerna bar in extra stolar.

Scenen är bred och i mitten står en lång gråvit soffa och runt om är stora bildskärmar upphängda. Det fungerar mycket bra och Elliot Livs medvetande kommunicerar med sin fru, sin gamla barndomsvän Ben och sitt företags nya vd Cathrine Powell enorm bildskärmarna. Han bryter sig till och med igenom till en tv-kanal när skjutjärnsjournalisten Frank Franzén jagar sanningen i sitt tv-program.

Skådespelarna är skickliga och är trovärdiga i sina reaktioner gentemot den digitala skapelsen av Elliot Liv. Extra plus ger jag till de tre som står i centrum för handlingen: Jimmy Hanna som spelar Elliot Liv och klarar att skärskådas i uppförstorad närbild och talar lika mycket med små förändringar i sin mimik som med skiktningar med rösten, Helena Karlsson som hans lyxhustru Stella liv och Linus Troedsson som bästa vännen Ben Robbins.

Vad jag däremot ställer mig lite frågande inför är de roll som Johan Persson tilldelats som skjutjärnsjournalisten Frank. Rollen driver med dagens journalistik och jag hade gärna sett att det i manus fanns lite mer fördjupning kring dessa frågor. Det är lite för lätt att bara skildra den som ytlig.

Johanna Wilson får i rollen som Cathrine Powell, den nua vd:n, symbolisera flera olika ståndpunkter gentemot artificiell intelligens och står kanske oss i publiken allra närmast i sina reaktioner. Hon gör kanske den resa som vi vanliga dödliga kan göra inför dessa frågor.

Jag tycker föreställningen är välspelad, oerhört snyggt koreograferad och Stina Rautelin imponerar som regissör. Som skådespelare är hon välkänd från bland annat en mängd Beckfilmer.

En sak saknar jag dock i föreställningen – och det har förmodligen helt och hållet med manus att göra. Frågorna kretsar kring artificiell intelligens och hur självständigt tänkande och agerande den kan bli – och om det är ett medvetande eller bara ett konstgjort program som är en illusion. Vad föreställningen i princip helt nonchalerar är frågan om vad ett medvetande är. Han den fysiska, biologiska människan ett medvetande och har det med själ och eller ande att göra. Vad är ett medvetande och är detta enbart knutet till människans fysiska, biologiska, kemiska och fysiologiska hjärna? Stigen kring denna första viktiga fråga om medvetandet sveper dramat bara förbi.

Jag tycker också dramat för lättsamt sveper över hur religioners företrädare kommer att agera, eller agerar, i frågan om artificiell intelligens. Det enda som tas upp där är kristendomen och då enbart som att den skulle förkasta artificiell intelligens. Religion idag är mycket mer än bara kristna kyrkor och jag är inte alls säker på att kristendomens företrädare skulle obstinat förkasta rätten för människan att skapa artificiell intelligens.

Det finns många många intressanta frågor kring existens, kring medvetande och vad som är liv. Vad händer när vi kan ersätta fler och fler delar av kroppen med konstgjorda delar, vad händer om vi kan skapa robotar som bär en människans hjärna? Vad är människa, varelse, själ och vad är bara en maskin? Föreställningen sätter igång många många frågeställningar som besökarna kan fundera vidare på och diskutera.

Artificiell intelligens: En mycket rimlig framtid är hybriden mellan människor och robotar

by

artificiellintelligensscreen

Artificiell intelligens är på frammarsch, menade KTH-professorn Stefan Carlsson som forskar om artificiell intelligens och vet varför artificiell intelligens går segertåg världen över. Kulturbloggen rapporterade om detta i en artikel du kan läsa här.

Anton Johansson som studerar mediekommunikation på Mittuniversitetet i Sundsvall har fördjupat sig i detta ämne också delar med sig av sina tankar i en artikel här:

Fyra milstolpar uppnådda för artificiell intelligens
Vetenskapen kring artificiell intelligens har alltid fascinerat oss och det syns tydligt när man kollar tillbaka flera årtionden. I Tillbaka till framtiden-filmerna så åkte Michael J Fox runt på en svävande skateboard och i Star Wars så fick vi se lasersvärd samt avancerade robotar. Redan då så hade man höga tankar om den mänskliga utvecklingen när det handlar om teknologi. Vi lever nu i en tid där vi tar stora kliv framåt rent teknologiskt sett, vårt driv för nyskapande tar oss hela tiden längre fram. En av mänsklighetens senaste och mest intressanta projekt handlar just om robotar och på vilket sätt man kan skapa artificiell intelligens. Vi är inte långt borta från att kunna leva i ett samhälle med självtänkande robotar med egna känslor och förmågor. Tack vare dessa milstolpar som följer är det möjligt att vi får uppleva detta inom en snar framtid.

Förmågan att uppleva självkännedom
Ett nytt experiment som utfördes utav New Yorks Polytekniska Institut ger oss den första punkten på listan, och resultatet är näst intill skrämmande. I vad som kan uppfattas som ett farligt område inom artificiell intelligens, så har en robot lyckats slutföra ett test i självkännedom. Detta är ett steg många tidigare trott varit begränsat till människor, men nu har utvecklingen gått så långt att vi har bevisat motsatsen. Tre robotar användes i experimentet, där allihop var programmerade att veta om att två av dem tre hade blivit förstummade. När sedan professorn ställde frågan: ”Vem av er har inte blivit förstummad?” så var det alltså bara en robot som hade möjligheten att svara ”Jag vet inte”. Det gjorde också den roboten som var kapabel att tala. Genom att göra detta och höra sitt eget svar, så kunde roboten lista ut att det var just den själv som inte var stum. Med andra ord så identifierade den sig som annorlunda från dem andra genom en logisk slutsats. Den upplevde självkännedom.

Förmågan att ta in känslor
Föreställ dig en slags teknik som förstår vad du känner endast genom att kolla på ditt ansikte. Nyligen utvecklades mjukvaran ”Emotient” som läser av dina ansiktsuttryck i 30 bilder per sekund för att sedan analysera dem och sedan utvärdera dina känslor. Kanske tänker du att det lätt går att vidhålla ett neutralt ansikte utan uttryck för att försöka dölja det du känner, men detta är svårare än vad man tror, berättar Emotients utvecklare Ken Denman. Teknologin har skapats så att den även kan se den minsta sortens ryckningar i ansiktet som andra människor missar. Därför har den förmågan att se igenom vilket pokerface som helst, med en träffsäkerhet på över 90 % i sina avläsningar. Denna avancerade teknik hoppas man i framtiden kunna använda som lögndetektor och därmed sätta dit fler brottslingar.
Förmågan att lära

Nästa milstolpe är någonting minst lika imponerande. På Carnegie Mellon Universitetet i Pittsburgh så har man hjälpt en robot förstå hur man greppar saker. Detta låter kanske inte så svårt, men faktum är att man inte har programmerat in funktionen utan man har istället låtit roboten lära sig det själv. Den fick armar som kunde förlängas samt roteras för att kunna ta tag i föremål. Roboten visste, genom en sensor i handflatan, att den hade en uppgift att plocka upp föremålet framför sig. Sedan lämnades roboten att på egen hand försöka lista ut hur den skulle lösa uppgiften. Under flera dagar så gjorde den över 50,000 försök och testade sig fram med flera olika metoder. Varje gång den misslyckades så tog den in informationen och fick sedan tänka fram ett sätt som kunde fungera bättre. Från att i början bara se klumpig ut så lyckades roboten till slut utveckla en strategi som gjorde att den greppade tag i sakerna framför den 70 % utav alla gånger. Kanske låter det som ett litet steg, men faktum är att i framtiden så kanske det mer handlar om vad robotarna vill lära sig, snarare än hur de kommer lära sig.

Förmågan att känna
En hjärnstyrd robothand har gett en paralyserad man möjligheten att återfå lite av livet innan handikappet. På handens fingrar sitter små sensorer som, när de vidrör ett föremål, sänder ut elektriska signaler till hjärnan med liknande initiationer som våra hjärnor får när vi känner på någonting. Man testade detta med bindel för mannens ögon, och han lyckades med nästan 100 % träffsäkerhet berätta vilket av fingrarna som vidrörde någonting. Otroligt nog så kan han även styra den konstgjorda armen med tankekraft, tack vare de elektroder som placerats i mannens känsel- och rörelsecentrum. Denna teknik används bevisligen till att förbättra människors liv och ger även hopp för andra syften. Man vet dock inte riktigt vad detta kan leda till för framtida robotar, kommer dem verkligen kunna uppleva känsel som vi gör det eller kommer dem läsa av känseln som de gör just nu? Detta leder oss också in på teorin om att robotarmar i framtiden kommer kunna överglänsa den mänskliga. Kanske börjar man operera in robotarmar på oss i syfte att ge oss mer styrka och flexibilitet – eller varför inte en arm som skulle kunna användas som ett vapen? En mycket rimlig framtid är hybriden mellan människor och robotar.

Hur spännande det än må verka med artificiell intelligens så måste man också vara medveten om de möjliga konsekvenser som kommer med utvecklingen. Redan nu varnar olika forskare för att många jobb i framtiden kommer försvinna för människor, då robotar kommer vara fullt kapabla och framförallt billigare på att genomföra dem. Stephen Hawking har själv sagt att artificiell intelligens kan bli slutet för mänskligheten om vi inte är väldigt försiktiga. Man fruktar att robotar en dag inser att människan är en överflödig ras som inte behövs för framtiden. Men till dess så kan vi fortsätta tycka att idén om hotell och restauranger som enbart drivs utav robotar är väldigt intressant.

Text: Anton Johansson

Artificiell intelligens på stark frammarsch

by

unnamed

För tio år sedan var det inte många som pratade om artificiell intelligens om det inte nämndes i samma andetag som Terminator-filmerna eller Hondas robot Asimo. De senaste åren har området emellertid exploderat och riskkapitalister öser pengar över den konstgjorda intelligensens framtid. KTH-professorn Stefan Carlsson forskar om artificiell intelligens och vet varför artificiell intelligens går segertåg världen över.

Ett pressmeddelande tar upp ämnet:

Mycket vatten har flutit under broarna sedan Skynet blev självmedvetet i fiktionens värld, superdatorn Watson vann över människor i Jeopardy och Asimo tog sina första stapplande steg.

Idag är artificiell intelligens (AI) på frammarsch. Stefan Carlsson, professor i datavetenskap på KTH och ledare för forskningsgruppen Datorseende vid avdelningen Computer Vision and Active Perception (CVAP) på universitetet, berättar att AI som ämnesområde utvecklats något kopiöst den senaste tiden. Han menar att det skett en revolution på området.

– AI har delvis flyttat från akademin till industrin. Idag är det företag som Google, Facebook och Microsoft som driver utvecklingen framåt. Ta bara startupföretaget OpenAI som Elon Musk med flera investerat en miljard dollar i. Den enskilda investeringen befinner sig i paritet med vad det gigantiska europeiska forskningsprojektet The Human Brain Project har i budget, säger Stefan Carlsson.

Han berättar att den absolut enklaste beskrivningen av AI är att få datorer att göra det människor gör. Fram till nyligen har dock datorerna blivit tilldelade de arbetsuppgifter människor inte klarar av, till exempel avancerade beräkningar. Anledningen till detta är att det har visat vara mycket svårt få datorer att apa efter människan.

De senaste åren har emellertid stora framsteg gjorts på området. Datorer har blivit otroligt mycket bättre på att tillgodogöra sig mänskliga egenskaper, till exempel förstå sig på bilder. Anledningarna är bland andra att så kallade neurala nätverk skalats upp och blivit mycket större och mer avancerade än för 20 år sedan samt att det finns en stor tillgång till data. Att grafikprocessorns visat sig vara mycket lämplig för den här typen av uppgifter har förstås gjort sitt till.

För att göra datorn smart så bygger dagens AI på maskininlärning. Man visar en bild på en elefant för datorn och säger att det är en elefant. Sedan visar man 1 000 elefantbilder till. Till slut visar man en tidigare okänd elefantbild för datorn och den berättar vad det är för djur man visar upp.

– De här datorerna eller neurala nätverken som jobbar med så kallad ”Deep Learning” är enormt djupa, med miljoner och åter miljoner parametrar. Man lär dem helt enkelt saker, säger Stefan Carlsson, som till vardags forskar om just AI och datorseende.

Det handlar dock inte bara om automatisk bildförståelse. Även tal och text ingår som komponenter. Att kunna prata, skriva och förstå det talade ordet och den skrivna texten. AI innebär bland annat att kombinera naturligt språk och bilder. En mix av automatisk text- och språkförståelse samt tal- samt bildigenkänning. Att automatisera all mänsklig kommunikation.

Vad ska datorerna med all denna kunskap till då? Vilka tänkbara applikationer återfinns runt hörnet? Massor, visar det sig.

– Människor spenderar mycket tid framför datorn. Man kan säga att de hela tiden ”växelverkar med data”. Den ultimata tillämpningen är alltså att datorn sköter allt surfande åt dig. Du pratar med datorn med naturligt språk och den hämtar samt presenterar informationen för dig. Du får en kognitiv assistent. Man kan säga att du får världens bästa sökmotor som sorterar söksvaren så att de verkligen passar just dig. Det blir som att prata med en intelligent och kunnig rådgivare, säger Stefan Carlsson.

Ett annat område där AI kommer att återfinnas är i självkörande bilar.

– Detta är en omfattande tillämpning. Du sätter en kamera i framrutan och datorn känner av så väl vägen och bilarna som gångtrafikanter och cyklister. AI har också en stor betydelse för alla synsvaga. Det kan handla om hjälp att hitta till närmaste busshållplats, läsa tidtabellen eller en vanlig bok. Detta är viktigt eftersom en stor del av jordens äldre befolkning har synproblem, säger Stefan Carlsson.

Även inom medicinsk data kan AI ta en framträdande plats inom en inte alltför snar framtid.

– Vad gör läkare idag? Jo, de samlar in data och intervjuar patienter. AI kan alltså i sin enklaste form hjälpa till med att ställa diagnoser och längre fram till slut ta över läkarrollen. Beslutstödssystem? Nja, det handlar snarast om att samla in information och fatta beslut. Det vill säga mer intellektuella problem. När det gäller framtida yrken så har förmodligen en snickare betydligt bättre framtidsutsikter än en revisor, säger Stefan Carlsson.

Hur är det då med automatiserad översättning i realtid? En verklig babelfisk, det vill säga den fiktiva fiskarten från boken Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams.

– Sådana automatiska översättningar finns redan idag. Just översättningar är faktiskt ett ganska enkelt problem att lösa. Det är språkförståelsen som är det kluriga. Att få datorn att begripa innebörden av naturligt språk. Det kan till exempel innebära att datorn läser en text och sedan, med egna ord, summerar vad som står där. Som ett referat. Ett annat exempel är att datorn jämför två texter för att se om de har samma ursprung och betydelse trots att de inte liknar varandra ord för ord, säger Stefan Carlsson.

Stefan Carlsson och hans KTH-kollegor har jobbat med datorseende sedan början av 1980-talet. Han berättar att någonting hände runt år 2012. Det var då tekniken globalt tog ett rejält steg fram i utvecklingen.

– Sedan 2006 har det funnits tävlingar i datorseende där forskare och andra skrivit datorprogram som kämpat mot varandra. I början blev dessa program några procent bättre för varje år på att känna igen bilder, men för två-tre år sedan blev programmen plötsligt 10-15 procent bättre mellan varje tävling. Nu har det gjorts stora framsteg inom AI och intresset har som sagt fullkomligt exploderat. Varför? För att det bland annat handlar om att företag som Facebook och Google vill ta kontroll över internet, säger Stefan Carlsson.

På tal om avancemang så är det inte bara området bildigenkänning – där Facebooks funktion att sortera ut ansikten i ett fotografi och tilldela dessa namn kanske är det mesta kända exemplet – som gjort stora framsteg. Även utvecklingen inom taligenkänning har gått framåt med besked. Algoritmerna känner igen naturligt tal lika bra som bilder, men har även gjort framsteg inom ytterligare ett område.

– Forskare använder algoritmerna för att kunna hitta mutationer i DNA-sekvenser som är cancerframkallande. Det som förenar tal, skrift och bilder och att man kan hitta generiska mönster är de stora datamängderna som finns, säger Stefan Carlsson.

Om han ser några faror med AI? Inte direkt. Att AI på något sätt skulle ta över vårt samhälle är ungefär lika sannolikt som att vi får finbesök från yttre rymden.

– Det som kommer att hända är att datorer kommer att bli så bra på mänsklig kommunikation att du till slut inte kommer att veta om det är en människa eller dator du pratar med. Jag säger inte att att det är någon fara, men man kan fundera över vilka konsekvenser det får, säger Stefan Carlsson.

DVD-recension: Ex Machina där Alicia Vikander är imponerande som robot

by

ex-machina

Ex Machina
Betyg 4
Släpps på Blu-ray och DVD 17 augusti 2015

Att Alex Garlands film Ex Machina med svenska Alicia Vikander i en av huvudrollerna inte släpptes på svenska biografer är ett mysterium. Filmen är engagerande och har i allra högsta grad en publik.

Caleb är en ung man som arbetar som programmerare på ett stort företag där han vinner en tävling där priset är att få tillbringa en vecka hos företagets ägare, en excentrisk och oerhört begåvad IT-miljardär, Nathan. Denne IT-miljardär bor i ett avskilt område i bergen.

När Caleb kommer dit invigs han i den stora hemligheten. Nathan har utvecklat en robot med intelligens, han har skapat artificiell intelligens. Caleb får uppdraget att testa roboten, som fått namnet Ava och har skapats med kvinnliga attribut. Roboten Ava spelas av Alicia Vikander.

Caleb ska umgås med Ava och bedöma om hon har egen intelligens eller bara är skickligt programmerad. Det utvecklas till en psykologisk thriller. Till slut ställer sig Caleb frågan om vad som är artificiellt och vad som är äkta och han blir osäker på om han själv är äkta också. Vem är äkta?

Filmen är inspelad med ett tidlöst manén som påminner den del om Stanley Kubricks rymdepos ”År 2001 – Ett rymdäventyr” från 1968, med tidlösa miljöer som förmedlar en klaustrofobisk känsla, långa korridorer med raka linjer och alla rör sig som robotar, lite stelt och skrämmande. Skickligt val av filmskaparen att låta miljön på så sätt tydligt bära filmens berättelse.

För övrigt skulle dramat fungera smidigt att föra över till teaterns format, eftersom det egentligen bara är fyra roller: Nathan och Caleb, Ava och Kokyo, Nathans hembiträde.

Alicia Vikander är mycket bra i rollen som Ava. Hon är imponerande och trovärdig – och skrämmande. Experimentet skildras som en psykologisk thriller där våra känslor lätt lurar oss. Vem ska ha vår lojalitet? Människan eller maskinen och till vilket pris?

Aftonbladet berättar att 17 av 19 topprecensenter i USA gjorde tummen upp för filmen och Vikander när den hade premiär den 10 april.
– Vi bedömde att det inte skulle finnas tillräckligt med plats för den på bio nu under sommaren. Det var så otroligt många andra gigantiska titlar som ”Jurassic world”, ”Ted” och ”Minionerna”. Det finns inte obegränsat med plats på bio, säger UIP:s VD Zoran Slavic till Aftonbladet.

Jag tror han gjorde fel bedömning, Ex Machina har ju högra kvalitet är flera av de filmer UIP:s VD Zoran Slavic bedömde skulle vara för svåra att konkurrera med.

Filmrecension: Chappie – ett feelgood-actionäventyr som väcker många tankar kring livet och medvetandet

by

chappieposter

Chappie
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 mars

District 9 är en av de absolut sämsta filmer jag sett. När jag hörde att Chappie har samma regissör väntade jag mig en plågsam ationfilm med alldeles för mycket våld och skjutande. När dessutom Hugh Jackman har en av huvudrollerna – ja då lyste varningslampan lång väg. Jag är inte överdrivet förtjust i Jackman. Men å andra sidan har charmiga Dev Patel (känd från tv-serien Newsroom) en annan av huvudrollerna. Så det var med rätt låga förväntningar jag gick in i biosalongen och jag blev positivt överraskad: Chappie är ett actionäventyr men filmen är såväl välgjord som överraskande – och den tar upp existentiella frågor kring vad livet är och vad är medvetande.

chappieDev Patel spelar Deon som är robottekniker på ett sydafrikanskt vapenföretag. Handlingen utspelar sig 2016 i ett Sydafrika som är svårt härjat av kriminella grupper. Räddningen för den sydafrikanska polisen är robotar som sätts in mot brottsligheten. Med dessa robotar har polisen fått bukt med mycket av våldet och brottsligheten. Dessa robotar har samma storlek som en människa och är programmerade att ta hand om kriminella.

Deon håller dock på fritiden på med ett eget projekt där han utvecklar en robot som har ett mänskligt medvetande och också känslor som en människa. En högintelligent smart robot, med kapacitet att bli smartare än en människa någonsin kan bli – det är inte uppskattat på alla håll. Roboten som får namnet Chappie lever farligt.

På det sydafrikanska vapenföretaget har Deon en konkurrerande tekniker, Vincent (spelas av Hugh Jackman) och som hatar tanken på att robotar ska ha egen intelligens. Vincent utvecklar istället en gigantisk jätterobot som ska styras helt av en människa, helt enkelt ett slags robotliknande vapen egentligen.

Kriminella grupper inser förstås hur användbar en intelligent robot kan vara om den lär sig att tänka som en gangster. Ja det finns många som är ute efter Chappie.

Visst har filmer några slarvfel, några luckor i berättelsen som inte inte helt stämmer. Innehållet i inledningen med klipp som ska se ut som nyhetssändningar stämmer inte riktigt med vad som sedan egentligen händer. Ett tag är det lite mycket skjutande också – men i övrigt är det en film som det finns mycket att prata om efteråt. Det ena är frågorna kring vad ett medvetande är. Det skulle vara rätt fantastiskt om vi en dag kommer så långt som i filmen. Ett annat spår att fundera kring är hur barn påverkas av sin omgivning. Chappie är som ett barn när han först kommer till världen, ett oskrivet blad som kan påverkas av sin omgivning. Deon som skapat honom försöker förstås få in honom på ett etiskt spår, att Chappie inte begår brott och inte dödar. Andra krafter i Chappies omgivning vill få in honom på helt andra spår.

En annan sak i filmen som är kul är att se hur människor påverkas av det barnsliga i Chappie, hur det släpper fram ömma och beskyddande sidor hos till och med gangsters som annars är samvetslösa.

Chappie är ett feelgood-actionäventyr som väcker många tankar kring livet och medvetandet. Visst det finns många tyngre filmer som gör samma sak och ofta också mer djupgående – men att filmen är underhållande gör att fler grupper kan lockas fundera vidare kring frågorna om existensen och vad som gör oss till människor – och om robotar kan vara mänskliga.

Detta inlägg ingår i #blogg100

Dag 4