• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Cockpit – sommarens roligaste biopremiär – och Jonas Karlsson lär få en Guldbaggenominering

4 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Cockpit
Betyg 4
Regi Mårten Klingberg
Biopremiär 13 juli 2012

Jonas Karlsson spelar en man som klär ut sig till kvinna för att få ett jobb. Cockpit som släpps upp på biograferna den 13 juli är förmodligen sommarens roligaste film.

Livet lekte för Valle, han hade fru, barn, fint hus och en välbetalt jobb med status som pilot. I ett huj vände allt: han förlorade jobbet, frun stack och de måste lämna huset. Sonen som Valle älskar mer än allt annat får han dessutom bara träffa korta stunder. Damen på socialtjänsten som ska bestämma föräldrarna ska göra med vårdnaden är djupt skeptisk mot Valle eftersom han inte ens har egen lägenhet utan måste vara inneboende hos sin syster.

Den som är desperat kan gripa efter vilket halmstrå som helst. Vilket Valle gör. Silver Airlines är ett uselt lågprisflygbolag som bestämt sig för att få goodwill genom att anställa kvinnor som piloter. Flygbolaget har en ledig tjänst som pilot. Valle skulle fått jobbet – om det inte var så att flygbolaget bestämt sig för att rekrytera en kvinna.

Valle mutar sin syster med en helårsprenumeration på en morgontidning för att han ska få låna hennes identitet och som Maria söker han jobbet – och får jobbet.

Jonas Karlsson gör rollen så bra. Han ser ut som en kvinna, men en ganska manhaftig kvinna, vilket gör det hela mer trovärdigt. Han lär ha bantat ner sig fem kilo inför rollen. I pressmaterialet berättar Jonas Karlsson att gå ner dessa kilon inte var så svårt, han joggade lite längre sträckor bara. Det som var svårt var att undvika att Maria blev en tant.
– Det är lätt att hamna där i början, eftersom man får så många kvinnogrejer på köpet som tant. Men Maria ska ju vara en cool tjej, det var knepigt att få till det. Vi testade klänningar och med vissa kände vi bara Ja, snygg och tjejig, men inte tant, säger Jonas Karlsson.

Lika viktigt var att inte göra Valles Maria till en fjolla, för då fanns det risk att han skulle betraktas som en transvestit.

– Transor är ju ofta män som överdriver klichéer och det ville vi undvika, säger Mårten Klingberg, regissören.

Filmen bygger på att Jonas Karlsson hamnar helt rätt i rollen som man utklädd till kvinna och det gör filmen.

Genom hans ögon kan vi då se hur kvinnor behandlas i olika situationer. Det blir väldigt intressant och träffsäkert. Som Maria möter han olika personer som pilotkollegan Jens som raggar hänsynslöst. Ju mer Maria avvisar honom desto mer envis blir han. Jens ska till vilket pris som helst få henne i säng.

Filmen innehåller också en söt kärlekshistoria. Maria blir nära vän med pilotkollegan Cecilia, som blir förälskad i Valles kvinnliga jag. Det var inte direkt planerat och krånglar till det rejält när Valles mamma bjuder in Cecilia till sitt bröllop. Samma bröllop som Valle är inbjuden till.

Cockpit är en delvis en förvecklingskomedi med skärpa. Jag tror ingen kan hålla sig för skratt under filmens gång. En del är väl förutsägbart – men där finns också en del överraskande vändningar i filmen.

Jonas Karlsson lär få en Guldbaggenominering för sin roll som Valle/Maria. Filmen har flera andra bra skådespelare. Duktiga Marie Robertson som väl slog igenom för en bred svensk publik i rollen som hubot i tv-serien Äkta människor spelar pilotkollegan Cecilia. Ellen Jelinek gör Valles syster Maria och jag tror inte jag sett henne göra en dålig roll någonsin. Björn Gustafsson är riktigt bra som jobbiga Albin.

Att klippa in svenska kändisar som spelar sig själva blir ibland löjligt. Här fungerar det, eftersom situationen blivit så skruvad och så absurd att det är lite roligt att filmen driver med svenska kändisar som snusförnuftigt ska uttala sig, som Birger Schlaug, Hanna Fahl, Marianne Rundström, Fredrik Virtanen, Maria Abrahamsson, Gudrun Schyman och Måns Zelmerlöv med flera.

Cockpit är en komedi som utan att skriva några lösningar på näsan på publiken berättar något om samhället och kvinno- och mansrollerna idag. Med starka skådespelarinsatser och snyggt filmad.

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Karlsson, Marie Robertson, Ellen Jelinek, film, cockpit, piloter, flygbranschen, flygbolag, jämställdhet, komedi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: cockpit, Ellen Jelinek, flygbolag, flygbranschen, jämställdhet, Jonas Karlsson, Komedi, Marie Robertson, piloter, Scen

Prometheus, recensionen till filmen som lär få många Oscarnomineringar för teknik och ljud

1 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Prometheus
Betyg 4
Sverigepremiär 1 juni

En varelse med vältränade muskler står i en värld som med mycket hav och stora vattenfall. Det känns som en slags ursprungstid – som innan jorden fått kontinenter. Varelsen stoppar något i munnen som gör att han faller i vattnet och där delas sig i miljarder små dna-spiraler som sätter fart på skapelsen.

Prometheus, Ridley Scotts på förhand väldigt upphaussade rymdepos, börjar oerhört storslaget. Tillsammans med musik och stora rena filmsvep över en orörd värld pirrar det av förväntan när filmen startar.

Noomi Rapace spelar huvudrollen, Elizabeth Shaw, en forskare under 2090-talet som under utgrävningar i berg i Skottland hittar inristade tecken och grottmålningar. Forskningsgruppen är övertygade om att de hittat en ledtråd till mänsklighetens ursprung: varelser från rymden ska i grottmålningarna lagt ledtrådar till var mänskligheten kan hitta sina skapare.

En rik man utrustar en expedition som beger sig ut i rymden till den planet där de varelser som skapat människorna ska finnas.

Flera intressanta filosofiska och existentiella frågeställningar tas upp. Det är intressanta paralleller mellan människans förhållande vill vad människan skapar och gudarnas förhållande till vad de skapat. En intressant frågeställning som Noomi Rapace karaktär tar upp är: Vem skapade de som skapade oss?

Rymdresan är fantastiskt filmad. Rymdskildringar passar 3D-tekniken så bra för. Michael Fassbender spelar en människolik robot – och som alltid är Fassbender så rätt i sin roll. Roboten är så lik en människa som något kan bli, men förutsätts inte ha känslor, eftersom han inte har någon själ. Fassbenaer låter oss ana att denna människans skapelse ändå kan ha känslor, djupt därinne.

Michael Fassbender lär få en Oscarnominering för sin roll. Filmen lär få flera Oscarnomineringar för tekniken och för musiken och ljudet. Noomi Rapace visar än en gång att hon är en stor skådespelare. Om rolltolkningen räcker för en Oscar

Men när rymdskeppet kommer fram till målet: den planet där skaparna ska finnas då faller filmen och blir en blandning av skräckfilm och rymdaction. Det är synd för om filmen hållit lika bra kvalitet i andra delen som i första delen hade Prometheus blivit ett klassiskt rymdepos tillsammans med Stanley Kubricks 2001. Dock ger jag filmen betyg 4 eftersom första halvan håller så hög kvalitet och skådespelarna står för gedigna prestationer. Bilderna är fantastiska, ljudet suveränt och 3D-tekniken används sparsmakat och intelligent.

Namnet på filmen kommer från den grekiska mytologin. Från Wikipedia om myten:
Prometheus var i grekisk mytologi en titan och son till Iapetos och dennes hustru Klymene. Namnet betyder ”den som tänker före” och han var bror till Epimetheus, ”den som tänker efteråt” (det vill säga, den omdömeslöse). Han var även bror till Atlas, ”den uthållige” eller ”bäraren”.
Prometheus beskrivs som intelligent och till och med slug. Från första början stod han i opposition till de högsta gudarna med Zeus i spetsen. Brodern Epimetheus var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt varje djur. När det blev människans tur fanns det inget kvar att ge henne. Prometheus tyckte då att människan var överlägsen alla andra djur och beslöt att ge henne en gåva som inget annat djur hade. Han beslöt därför att stjäla elden från gudarna och ge den till människorna. För detta tilltag blev han bestraffad genom att bindas vid en klippa (på berget Kazbek i Georgien) där en örn ständigt hackade ut hans lever som dock ständigt växte ut igen. Enligt myten om Herakles, då denne skulle hämta de gyllene äpplena, sköt han med sin pil ned örnen och befriade Prometheus från hans fjättrar.
Zeus förbud mot mänsklighetens nytta av eldens upptäckt kallades av grekerna för den oligarkiska principen.

Relaterat: Recension i DN och DN1 och DN intervjuar Noomi Rapace. Recension i SVD och kändishyllartext i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Prometheus, film, Noomi Rapace, Michael Fassbender, filmrecension, filosofi, rymden, science fiction, existentiell frågor

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Existentiell fråga, Filmrecension, filosofi, Michael Fassbender, Noomi Rapace, Prometheus, rymden, Scen, Science fiction

Moonrise Kingdom – skruvat roligt

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Moonrise Kingdom
Betyg 4
Regi Wes Anderson
Premiär 6 juni 2012

Redan det att få se Bruce Willis, Edward Norton, Francs McDormand, Tilda Swinton, Bill Murray och Harvey Keitel i samma film gör filmen sevärd. När regissören dessutom är den egensinnige Wes Anderson är det svårt att låta bli att se den.

Handlingen utspelar sig på ett scoutläger på en ö utanför New England sommarlovet 1965. Tolvårige Sam rymmer från scoutläger tillsammans med jämnåriga Suzy, som bor på ön. De träffades sommaren innan och har brevväxlat. Per brev har de gjort upp planen kring hur de ska rymma och bosätta sig ute i vildmarken.

Polis och socialtjänst reagerar förstås och scoutledaren tar sina scouter med för att leta efter rymlingarna. Tilda Swinton spelar den elaka socialtjänstkvinnan som en slags parodi på sig själv och alla de elaka kvinnor hon fått gestalta på film. Som alltid när det är en film regisserad av Wes Anderson är scenerna överdrivna och berättade som parodier med en hel del blinkningar åt filmhistorien.

Handlingen kompliceras av att medan myndigheter, scouterna och föräldrar jagar rymlingarna närmar sig ett fruktansvärd oväder. Där någonstans blir på gränsen till överdrivet absurt. På grund av ovädret kommer några scener som är så där överdrivna att det blir för mycket. Fast det är en smaksak också, hur mycket man roas av blixtnedslag genom kroppar.

Ett stort plus har filmen förstår för att berättelsen inte är förutsägbar, den tar överraskande vändningar ett par gånger.

Att få se alla dessa skådespelare tillsammans i en skruvad historia är ett nöje. Alldeles speciellt gäller detta Bruce Willis, att få se honom spela en för honom ovanlig roll som en mjuk polis med stort hjärta är en sällsynt filmraritet. Rätt kul var det också att se Edward Norton som en rätt löjlig scoutledare.

De två unga skådespelarna är förstås väldigt duktiga. Jared Gilman spelar den snusförnuftige, något lillgamle Sam och Kara Hayward spelar Suzy. Svenska Dagbladet berättar att hon inte hade några skådespelarplaner tidigare utan bara testade att söka in:
Kara Hayward, som halkat in via en audition, finner det hela extraordinärt.

– Jag hade inga skådespelarplaner men nu vill jag inget annat, säger hon och hennes unge motspelare instämmer enhälligt.

Att Jared Gilman och Kara Hayward är så bra i rollerna som de två tolvåriga turturduvorna är en av pelarna som gör att filmen håller. Den underbart skruvade historien är en annan av filmens pelare.

”Moonrise Kingdom” var öppningsfilmen på filmfestivalen i Cannes och den är med i tävlingskategorin. Om den vinner eller inte vågar jag inte sia om, det är många duktiga filmregissörer som har filmer med som tävlar.

Moonrise Kingdom är en rolig film som jag blir glad av. Men fortfarande är ”Den fantastiska räven” förstås den hittills bästa filmen av Wes Anderson, om ni frågar mig. Men kul hade jag när jag såg ”Moonrise Kingdom” och allra mest roades jag av att de Bruce Willis som en riktig mjukis. Jag har alltid misstänkt att det finns en sådan ådra i honom också.

Läs även andra bloggares åsikter om Bruce Willis, Wes Anderson, film, filmrecension, komedi, absurt, scouter

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: bruce willis, Filmrecension, Komedi, Scen, scouter, Wes Anderson

Snälla Cecile – vackert foto i film med mycket sex

12 maj, 2012 by Redaktionen

Snälla Cecile
Betyg: 3
Biopremiär: 25 maj

Två unga kvinnor med problemfyllda vardagar vars liv vävs samman och där sexualiteten får ge utlopp för deras känslor. Detta upplägg låter ju snaskigare än vad det faktiskt är. Snälla Cecile är en sofistikerad film, dock med mer sexscener än vad vi kanske är vana vid att se på den stora duken.
Filmen handlar om Alice och Cecile. Alice har för mycket press på sig från sina föräldrar medan Cecile precis har förlorat sin far och verkar vara helt utan hämningar. De befinner sig båda i situationer de inte har kontroll över men är samtidigt rädda för att ta kontrollen.

Cecile är den karaktär som driver på historien och är mest offensiv i sitt agerande. Vi får följa henne och det är via Cecile alla andra karaktärer vävs samman i en historia. Cecile väljer att via sin sexualitet hantera sin sorg. Till en början känns Cecile som en väldigt destruktiv karaktär men sakta men säkert börjar hon vända den destruktiva sexualiteten till något positivt.

Att det är mycket sex går inte att undkomma. Är du en person som tycker att naket och sexscener är lite jobbiga att titta på så är detta inte en film för dig. Eller kanske inte en film för dig att titta på i en biosalong med massor av andra människor.

Upplägget av filmen är spännande, det varvas med inklippta konversationer och själva historien, samtidigt som alla enskilda karaktärer samlas ihop av Cecile till en grupp. Filmen handlar om att frigöra sig. Inte sexuellt men med hjälp av sin sexualitet.

Tycker du att det är lite olustigt att sitta med massor av främlingar i en biosalong och titta på sexscener så vänta tills du kan hyra filmen. Men filmen är bra och man bör se den, inte minst för fotot som är väldigt fint, men om du gör det i en biosalong eller inte är upp till dig.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om film, sex, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, sex

Veckans filmtips och veckans filmvarning

11 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Många har säkert längtar efter Tim Burtons nya film med Johnny Depp. Marknadsföringen för den går fram på bred front, åtminstone överallt i Stockholmsområdet. Det går inte att missa reklamen som strålar ut av budskapet: Alla familjer har sina demoner.

Tyvärr är det på gränsen till falsk marknadsföring. Att dra paralleller till de demoner som kan finnas i familjer – nja det är att dra alldeles fel växlar på ”Dark Shadows”.

Dessutom är väl det som är bra med film exakt de korta klipp som är med i reklamtrailern. Har du sett den, då har du sett det bästa i filmen.

Eftersom Tim Burton ändå är duktig på att skapa vackert hemska miljöer och eftersom Johnny Depp ändå är Johnny Depp gav jag filmen betyg 3. Och därmed var jag en av de kritiker som gav den högst betyg.
Kulturnyheterna gav också betyg 3 och Svenska Dagbladet (men hos SVD är det 3 av 6).
DN gav betyg 2.

En annan av veckans filmpremiärer som inte direkt fick godkänt av filmkritikerna är Mel Gibsons nya ”Get the Gringo” med Peter Stormare i rollen som galen maffiakung.
Kulturbloggen gav betyg 2 och där hamnade väl de flesta.

Inte heller veckans mest intressanta filmpremiär ”The woman in the fifth” med Ethan Hawke och Kristin Scott Thomas möttes av jubel, betyg 3 av DN:s Fredrik Strage som skrev:
Att Ethan Hawke spelar en amerikansk författare i Paris för tankarna till den hjärtvärmande ”Bara en dag” där han promenerade i samma stad, signerade böcker i den anrika butiken Shakespeare and company och förälskade sig i Julie Delpy. ”The woman in the fifth” känns som en bisarr uppföljare till den filmen. En ond saga om en författare som fräts sönder av vansinne.

Det finns förstås en del bra på biografernas repertoar som inte är helt nytt för denna veckan som absolut är värt biopengarna, som Elena, Snön på Kilimanjaro och A Royal Affair.

Vädret är osäkert och en del meteorologer spår en del regn – då kan det kanske vara mysigt att hyra film på dvd/bluray eller vid en vodtjänst som Voddler eller Headweb.

En film som precis släppts på dvd är den nya Hamiltonfilmen med Mikael Persbrandt i rollen som Carl Hamilton.

Gillar du Bruce Willis? Då kan du se honom som gangsterkung i actionrullen Catch .44 tillsammans med Malin Åkerman och Forest Whitaker hos Headweb.

Storfilmen Tinker Tailor Soldier Spy och den svenska Simon och Ekarna har också släppts på vodtjänsterna.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmtipset, filmkrönikan Tim Burton, Voddler, Headweb

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmtips, filmtipset, Headweb, Scen, Voddler

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in