Get the Gringo
Betyg: 2
Regi: Adrian Grunberg
Sverigepremiär: 11 maj
Det var ett tag sedan Mel Gibson senast syntes på bioduken i Sverige. Jodie Fosters handdockdrama The Beaver (jag har inte sett den, men det hela låter mycket underligt) som kom förra året gick aldrig upp på svenska biografer. Men nu återvänder Gibson alltså i actionrullen Get the Gringo, regisserad av Adrian Grunberg.
Gibson spelar den råbarkade förbrytaren Driver som, efter en kupp, lyckas krascha rakt igenom den mexikanska gränsen med en bil full med stulna pengar. Detta får till följd att han blir tillfångatagen av den mexikanska polisen och förs till El Pueblito, ett märkligt fängelse som mer påminner om en egen, inhägnad liten stad. Driver anpassar sig snabbt till livet i El Pueblito men vill givetvis ändå komma därifrån så snabbt som möjligt. Han lär känna en pojke som, visar det sig, sitter på dyrbar information som skulle kunna hjälpa Driver att fly. Dock leder denna nyvunna bekantskap till att han nästlas in i nya, allt trassligare problem. Dessutom har han även en korrumperad tjänsteman från den amerikanska ambassaden i hasorna, och männen, vars pengar han stulit, börjar också bli till besvär. Kontentan är att Driver hamnar mitt i en enda våldsam röra, som hans en aning levnadströtta voice-over löpande fäller cyniska kommentarer om.
Jag är inte helt såld på Get the Gringo, det känns som att både Gibson (som även har varit med och skrivit manuset) och Grunberg försöker för mycket. Filmen vill vara hård och brutal, blodstänk flyger fram i slow motion och barn röker. Men till skillnad från tillexempel förra årets mästerliga våldsorgie Drive, som man får blåmärken bara av att titta på, känns Get the Gringo mest bara ansträngd. Filmen har överhuvudtaget inte gjort något bestående intryck på mig och några timmar senare är den redan glömd.
Dock bör jag väl inte döma ut filmen totalt. Den är helt klart spännande och fartfylld, och det är faktiskt förvånansvärt ont om tråkiga actiondialogklichéer. Skådespelarinsatserna är helt okej, och det känns praktiskt att Gibsons karaktär är så pass osympatisk att jag slipper anstränga mig för att försöka känna medkänsla för honom. Jag tycker dessutom att filmningen är riktigt snygg.
Många kommer antagligen att tycka att Get the Gringo är en sevärd och stundtals även underhållande film, och visst har den sina poänger, men när det kommer till kritan är det egentligen bara en scen, där Mel Gibson kryper över marken i slow motion, som får mig att känna någonting. Mel Gibson ser verkligen fruktansvärt rolig ut i slow motion.
Text: Josefina Linde
Läs även andra bloggares åsikter om Mel Gibson, film, filmrecension