Tempo Dokumentärfestival startar 4 mars 2024 och pågår till och med 10 mars. Det är en fantastisk festival som både innehåller massor av dokumentärfilmer, både långfilmer och kortfilmer och dessutom presenterar Tempo och Sveriges Radio för andra året i rad en hel branschdag tillägnad det dokumentära ljudberättandet.
Kulturen tar en stor plats i årets upplaga. Redan öppningsfilmen sätter ned foten i kulturens tema med den helt fantastiska filmen ”Som vi har älskat – en film om Sara Parkman”. Violinisten, sångaren och kompositören Sara Parkman har revolutionerat svensk folkmusik med sin högstämda, mäktiga och maximalistiska musik. Hon är tredje generationens prästbarn som genom musiken predikar om solidaritet, kärlek och modet att förändra. I filmen får vi möta den hyllade folkmusikern Sara Parkman. Väldigt öppet och skört visar hon upp en sida av sig som är mer personlig. Ärligt visar hon upp sin känsla av dåligt självförtroende och svårighet att hitta en kärlek. Men när hon spelas musik strålar hon av kärlek till musiken. Det är stark film som är väl värd att öppna festivalen. Den kommer upp på svenska biografer i slutet av mars så att se den på festivalen är en chans att se den lite före alla andra.
Här är fem filmer till på festivalen med kultur-tema som jag rekommenderar:
Dancing on the Edge of a Volcano
Regi Cyril Aris
Nära Mounia Alk äntligen hade fått alla bitar på plats, hade fått ekonomin och skådespelare, för att börja inspelningen i Beirut av sin debutfilm ödelades stora delar av staden av den våldsamma explosionen i ett område där farliga vätskor förvarades. Och inte långt efter detta kom ytterligare en gigantisk utmaning: covid-pandemin som förde med sig lockdown och massor av restriktioner. Dessutom blev det nästan omöjligt för huvudrolls-innehavaren att ta sig in i Libanon under pandemin. När det blev dags att klippa ihop filmen drabbades staden av stora elavbrott dagligen under en lång tid. Som om inte allt detta räckte som löpte värdet amok och det blev intensiva hällregn.
Denna dokumentär om inspelningen som genomfördes trots alla motgångar är en hyllning till alla som jobbar med film och självklart till Mounia Akl och hennes team som genomförde inspelningen och skapade en film, trots allt.
Precis som många av stadens invånare frågar sig regissören och hennes team – ska vi stanna kvar eller lämna? Filmen om inspelningen av Costa Brava – som till slut får premiär i Venedig – för tankarna till såväl Lost in La Mancha som Apocalypse Now. Kan man göra konst under en pågående kris, och vilken funktion har den i sådana fall?
Karin Boye – kunde jag följa dig
Regi Charlotte Landelius
Karin Boye var en hyllad poet under 1900-talets början och de flesta i Sverige känner till flera av hennes dikter och också hennes bok Kallocain. Hon är inte okänt direkt men hennes berättelse är väl värd att föras vidare. Denna dokumentär är både vacker och kunnig. Som det står i festivalens program: En utsökt berättelse om dikt, åtrå och frigörelse. Karin Boye var modernistpionjären som trotsade tidens stränga konventioner och bröt ny mark i både konsten och livet.
Filmen berättar både om fakta men har också många dikter med som läses. Det är filmpoesi när den är som starkast och djupast.
Lewerentz
Regi Sven Blume
Skogskyrkogården i Stockholm är klassificerad som Världsarv. Det betyder att betyder att platsen är viktig för alla människor på jorden och ska bevaras för all framtid. Bakom design och planering av den stod två berömda svenska arkitekter, Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz.
I denna dokumentär kommer vi närmare Sigurd Lewerentz, som var den mer tillbakadragne av dessa två arkitekter.
Sigurd Lewerentz lät sig inte gärna fångas på bild. Han ville inte bli filmad eller intervjuad. Men som tur var hittades filmrullar och ljudband i en jordkällare i Lund, inspelade av hans vän och kollega arkitekten Bernt Nyberg.
Oavsett om man är intresserad av arkitektur eller inte bjuder denna dokumentär på en kulturhistorisk resa som kan öppna ögonen för vad omgivningen kan förmedla. Vi kan få våra ögonen öppna så vi kan se byggnader och parker med nya ögon.
Sigurd Lewerentz var noggrann och jobbade med detaljer och helhet och var noga med hur ljus och mörker skulle samarbeta och förmedla något.
Han har bland annat skapat operahuset i Malmö.
Missa in visningen under festivalen då filmen visas i Markuskyrkan som är ritad av Sigurd Lewerentz själv.
Everybody in the Place, An Incomplete History of Britain 1984-1992
Regi Jeremy Deller
En film om framväxten av House-musiken och rave, inspelat med utgångspunkt från en föreläsning.
Programmet beskriver filmen så här:
Euforiska rytmer, mytomspunna fester och radikal kulturhistoria – filmen har kallats ”en av de bästa skildringarna av acid house-scenen någonsin”. Konstnären Jeremy Deller har gjort sig känd för videokonst och installationer, ofta med kopplingar till politik och nutidshistoria. I Everybody in the Place vänder han upp och ner på gamla föreställningar kring betydelsen av acid house-kulturen och kopplar den till en rad andra politiska händelser som förändrade Storbritannien på 1980-talet. Genom sitt suggestiva arkivmaterial tar filmen oss rakt upp på ravescenen och bjuder på såväl omvälvande som extatiskt kulturhistoria.
Som allt som når ut stort i världen finns det förstås flera sanningar och att exakt slå fast hur en musikstil vuxit fram är, givetvis, omöjligt. House är mycket och har många undergrenar. Men det är intressant att se kopplingen till hur musiken kunde växa fram hemma i husen, i fester hemma. Lite skrämmande är att se hur musiken och ravefesterna utnyttjades av högerextrema krafter som uppmanade till festerna för att skapa våld och oro i samhället.
Denna dokumentär ger mycket att tänka på och diskutera.
Miniatyrmakaren – en film om Niki Lindroth von Bahr
Regi Joanna Karlberg & Tove Palén
En varm och både rolig skildring av en stor mästare.
Vi bjuds in till ett porträtt av Guldbaggebelönade miniatyrmakaren Niki Lindroth von Bahr.
Pyttesmå cornflakespaket med exakta proportioner, absurdistisk vardagshumor och sorgsna djur är några av de saker som kännetecknar miniatyrmakaren Niki Lindroth von Bahr. Den guldbaggebelönade Min börda ledde till framgång och erkännande. Nu har hon vunnit så många priser att de inte längre får plats på hyllorna hemma.
I Joanna Karlberg och Tove Palens dokumentär får vi följa med in i modellstudion och de vardagssituationer som sedan förvandlas till stor konst i litet format.