Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jonas Karlsson

Filmrecension: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton – underhållande och engagerande

by

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 november 2021
Regi Hannes Holm
I rollerna Jonas Karlsson, Jennie Silfverhjelm, Simon Larsson, Sonja Holm, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Ingela Olsson, Claes Månsson, Gunilla Röör, Adam Pålsson, Josefin Neldén, Carla Sehn, Dag Malmberg, Lotta Ramel, Josefine Bauer, Jesper Malm, Ruben Lopez och Sigrid Johnsson.

Det blir nog årets stora svenska julfilm, förmodar jag. Den släpps visserligen lite tidigt för att bli julfilm egentligen men den tecknade julsagan av Tage Danielsson som en bygger på hör väl så tätt ihop med det svenska julfirandet att den måste kategoriseras som en julfilm. Denna filmversion av den tecknade söta julsagan som brukar visas på svensk tv på julafton fungerar väl. Överraskande väl.

Filmen är en dramatiserad bearbetning av Tage Danielssons berättelse i en tecknad kortfilm av Per Åhlin visats på julafton varje år från 1975 i regi av Per Åhlin. Ett stort plus för biofilmen är att regissören valt att behålla tidsepoken och inte gjort en version från dagens samhälle. Grundberättelsen om den 14-åriga Karl-Bertil, som är varuhusdirektör Tyko Johnssons son, och som jobbar extra före jul på ett postkontor och sorterar paket är grunden men för att fylla en långfilm behövs mer, förstås. Tillagd till berättelsen är handling kring några barn på ett barnhem för finländska krigsbarn. Några saker ur grund-kortfilmen har utvecklats mer, som Tykos relationer till grannarna i det fisförnäma området. Tyko, Karl-Bertils pappa, är en rik uppkomling som mest tänker på att tjäna pengar och grannarna som är rika men engagerade i hjälpverksamhet för utsatta låtsas vara bättre människor. Hur djupt deras engagemang för samhällets utsatta egentligen är kan verkliges ifrågasättas. En av scenerna med en hemsk lyxtillställning för de rika som ska belöna några som gjort insatser för de fattiga är stark. En rakt på sak-skildring av de rikas och mäktigas illusioner av att hjälpa de utsatta mer gynnar dem själv. En scen som berättar lika mycket om samhället idag.

Filmens har många styrkor: de välgjorda miljöerna, en lång rad av skickliga skådespelare och en berättelse som både är underhållande och engagerande och samtidigt säger något om hur världen än idag är beskaffad. Stora plus till Jonas Karlsson som Tyko och Simon Larsson som Karl-Bertil.

Lite fakta om regissören:
Regissör är Hannes Holm, med tidigare publikframgångar som Ted – För kärlekens skull (2018), den Oscarsnominerade filmen En man som heter Ove (2015) och den förra trilogin om Sune samt kritikerhyllade filmer såsom Himlen är oskyldigt blå (2010), Klassfesten (2002), Adam & Eva (1997).

Dvd-recension: Facklorna – en skicklig skildring av femtiotalets Sverige

by

Facklorna
Betyg 4
Regi Åke Sandgren
TV-serie som släpps på dvd 13 juni 2012

Facklorna utspelas i en liten svensk stad under femtiotalet. För oss som är födda under det decenniet är det många minnen som sätter igång när vi ser kläder, miljöer och hur samhället fungerade då.

Handlingen kretsar kring 17-årige Kråkan som lever ensam med sin mamma. På den tiden något ganska ovanligt. Hans mamma arbetar för att försörja dem, ovanligt då de flesta kvinnor fortfarande var gifta hemmafruar. Mamman spelas av den nu tyvärr avlidna duktiga svenska skådespelerskan Viveka Seldahl. Kråkans mamma är fast besluten att sonen ska ta studenten och därför går han på stadens läroverk, en plats med gammaldags disciplin. Dessutom har mamman bestämt att Kråkan ska bli världsberömd pianist. Hon har satsat på pianolektioner åt sonen, som å andra sidan inte alls vill hålla på med piano.

Kråkan smiter hellre iväg till den söta frälsningssoldaten Britt-Marie som har skivor med Elvis Presley. När mamman kommer hem och upptäcker att Kråkan lyssnar på en skiva med Elvis slår hon sönder skivan, trots att den inte är Kråkans utan han har lånat den.

Saker och ting kompliceras av att Kråkan inte mår så bra i läroverket, han känner att han sticker ut eftersom han är fattig och inte har någon pappa. Hans mamma har hela hans uppväxt vägrat berätta vem som är hans pappa.

Det är kul att flyttas tillbaka till den femtiotalet och se konflikterna mellan de konservativa idealen och ungdomens revolt med rockmusiken som kom då. Likaså ser vi hur frälsningsarmén lockar en del ungdomar medan socialdemokratin fått regeringsmakten. Att socialdemokratin växer retar en del. Det finns män med makt i den lilla staden som stod på Tysklands sida under andra världskriget och som inte alls uppskattar de nya strömningarna i samhället.

Den lilla stadens lugna lunk bryts av flera hemska mord, där mördaren huggit ned människor på ett vidrigt sätt.

Kråkan upptäcker att flera av stadens betydande män, som rektorn, överbibliotekarien och postmästaren, alla har en liten kavajnål som föreställer en fackla. Alla de män som har en sådan fackla är samtidigt väldigt strikta och sadistiska. Har dessa män en hemlig sammanslutning och har den något med morden att göra?

Filmen är en tv-serie i tre delar som producerades 1991 och i rollistan är fylld av stora svenska skådespelare som Sven Wollter, Loa Falkman, Anna Björk, Björn Granath, Laila Westersund, Tomas Bolme, Tomas Norström, Lars Green, Mats Bergman, Sven Lindberg, Krister Henriksson och Jonas Karlsson.

Ja Jonas Karlsson var väldigt ung då och spelar en retsam skolkamrat på läroverket.

Tiden är snyggt fångad i både bilder och detaljer som de fula underkläderna – och skådespelarna är duktiga. Visst kan en del i filmen vara förutsägbart, men det är inte själva handlingen som är filmens största kvalitet utan skildringen av tiden. Blir det regniga veckor i sommar är tv-serien väl värd att se.

Om inte annat för att det är väldigt kul att se denna långa rad av svensk skådespelarelit, alla drygt tjugo år yngre än idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Cockpit vinnare på Peace & Loves filmfestival

by

Cockpit är den stora vinnren på Peace & Loves filmfestival. Filmen fick pris som bästa film och huvudrollsinnehavaren Jonas Karlsson fick skådespelarpriset.

Du har väl inte missat Kulturbloggens recension av Cockpit? Läs den här.

Här är listan över alla vinnare:

Best film – Cockpit
The Peace & Love Best Film Award goes to Cockpit by Mårten Klingberg.
The director and producer is awarded for the intelligent ability of twisting the
audience around the eternal question what comes first gender or humanity.

Best talent – Marie Robertson
The Peace & Love Best Talent Award goes to Marie Robertson in Cockpit.
The actress had the difficult task to keep up suspense with an ever changing partner.
She mastered the challenge to bring the movie to an emotionally satisfying sexually diverse ending.

Best first film – Clip
The Peace & Love Best First Film Award goes to Clip by Maja Milos.
This controversial movie shines a light on a confusing situation in Europe without inhibition and fear.
The picture has the potential to reestablish peace & love in the Balkan region.

Jury Prize – Jonas Karlsson
The Peace & Love Jury Prize goes to Jonas Karlsson in Cockpit. The actor portrayed the sadness
of a sexually confined personality and the happiness of opening up.

Jury Prize – Snowchild
The Peace & Love Jury Prize goes to Snowchild by Uta Arning.
The director has the talent to marry the elements of sight and sound to elevate the audience to the realm of surrealism.

Short film – Kiruna-Kigali, Goran Kapetanovic
The Svenska Bio Anniversary Prize for best short film goes to Kiruna – Kigali by Goran Kapetanovic.
Kiruna-Kigali was selected as one of the 15 competing finalists in the 2012 short films section as it tells,
in a beautiful and well crafted way, a story about us humans in one of our most delicate situations.
It shows how hard it can be to ask for help, to let others care for us when we feel vulnerable.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Cockpit – sommarens roligaste biopremiär – och Jonas Karlsson lär få en Guldbaggenominering

by

Cockpit
Betyg 4
Regi Mårten Klingberg
Biopremiär 13 juli 2012

Jonas Karlsson spelar en man som klär ut sig till kvinna för att få ett jobb. Cockpit som släpps upp på biograferna den 13 juli är förmodligen sommarens roligaste film.

Livet lekte för Valle, han hade fru, barn, fint hus och en välbetalt jobb med status som pilot. I ett huj vände allt: han förlorade jobbet, frun stack och de måste lämna huset. Sonen som Valle älskar mer än allt annat får han dessutom bara träffa korta stunder. Damen på socialtjänsten som ska bestämma föräldrarna ska göra med vårdnaden är djupt skeptisk mot Valle eftersom han inte ens har egen lägenhet utan måste vara inneboende hos sin syster.

Den som är desperat kan gripa efter vilket halmstrå som helst. Vilket Valle gör. Silver Airlines är ett uselt lågprisflygbolag som bestämt sig för att få goodwill genom att anställa kvinnor som piloter. Flygbolaget har en ledig tjänst som pilot. Valle skulle fått jobbet – om det inte var så att flygbolaget bestämt sig för att rekrytera en kvinna.

Valle mutar sin syster med en helårsprenumeration på en morgontidning för att han ska få låna hennes identitet och som Maria söker han jobbet – och får jobbet.

Jonas Karlsson gör rollen så bra. Han ser ut som en kvinna, men en ganska manhaftig kvinna, vilket gör det hela mer trovärdigt. Han lär ha bantat ner sig fem kilo inför rollen. I pressmaterialet berättar Jonas Karlsson att gå ner dessa kilon inte var så svårt, han joggade lite längre sträckor bara. Det som var svårt var att undvika att Maria blev en tant.
– Det är lätt att hamna där i början, eftersom man får så många kvinnogrejer på köpet som tant. Men Maria ska ju vara en cool tjej, det var knepigt att få till det. Vi testade klänningar och med vissa kände vi bara Ja, snygg och tjejig, men inte tant, säger Jonas Karlsson.

Lika viktigt var att inte göra Valles Maria till en fjolla, för då fanns det risk att han skulle betraktas som en transvestit.

– Transor är ju ofta män som överdriver klichéer och det ville vi undvika, säger Mårten Klingberg, regissören.

Filmen bygger på att Jonas Karlsson hamnar helt rätt i rollen som man utklädd till kvinna och det gör filmen.

Genom hans ögon kan vi då se hur kvinnor behandlas i olika situationer. Det blir väldigt intressant och träffsäkert. Som Maria möter han olika personer som pilotkollegan Jens som raggar hänsynslöst. Ju mer Maria avvisar honom desto mer envis blir han. Jens ska till vilket pris som helst få henne i säng.

Filmen innehåller också en söt kärlekshistoria. Maria blir nära vän med pilotkollegan Cecilia, som blir förälskad i Valles kvinnliga jag. Det var inte direkt planerat och krånglar till det rejält när Valles mamma bjuder in Cecilia till sitt bröllop. Samma bröllop som Valle är inbjuden till.

Cockpit är en delvis en förvecklingskomedi med skärpa. Jag tror ingen kan hålla sig för skratt under filmens gång. En del är väl förutsägbart – men där finns också en del överraskande vändningar i filmen.

Jonas Karlsson lär få en Guldbaggenominering för sin roll som Valle/Maria. Filmen har flera andra bra skådespelare. Duktiga Marie Robertson som väl slog igenom för en bred svensk publik i rollen som hubot i tv-serien Äkta människor spelar pilotkollegan Cecilia. Ellen Jelinek gör Valles syster Maria och jag tror inte jag sett henne göra en dålig roll någonsin. Björn Gustafsson är riktigt bra som jobbiga Albin.

Att klippa in svenska kändisar som spelar sig själva blir ibland löjligt. Här fungerar det, eftersom situationen blivit så skruvad och så absurd att det är lite roligt att filmen driver med svenska kändisar som snusförnuftigt ska uttala sig, som Birger Schlaug, Hanna Fahl, Marianne Rundström, Fredrik Virtanen, Maria Abrahamsson, Gudrun Schyman och Måns Zelmerlöv med flera.

Cockpit är en komedi som utan att skriva några lösningar på näsan på publiken berättar något om samhället och kvinno- och mansrollerna idag. Med starka skådespelarinsatser och snyggt filmad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , .

Det är något särskilt att höra skådespelare läsa dikter – lyrik med Stina Ekblad och Jonas Karlsson på Dramaten

by


Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam,
se, då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram,
under morgonhimlens svala, gråa sky.
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg,
tunga huvuden sej böja som i bön.
Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död,
över äng som under daggen lyser grön.

Det är första versen i Dan Anderssons dikt En spelmans jordafärd.
Det var den första dikten som Stina Ekblad lärde sig utantill.
– Det är inte bara den första dikt jag lärde mig och den första dikt jag hörde, det är mitt första minne också, berättade skådespelerskan Stina Ekblad när hon och några kollegor bjöd på diktuppläsning på Dramaten på söndagseftermiddagen den 13 mars.
Stina Ekblads mamma hade gått ett år på en folkhögskola och då fått en bok, en diktantologi och hon tyckte om att lösa dikter högt för sin dotter.

Dramaten bjöd in till diktuppläsningen för att Stina Ekblad tillsammans med Jan Dolata tagit initiativ till och genomfört att hundratals svenska och finlandssvenska dikter satts samman i två diktantologier och lästs in av skådespelare på tio CD-skivor. Diktsamlingen ”Dikt 1598–1939” innehåller dikter från dessa året, 1598 till 1939. Att det blev stopp vid 1939 beror på de upphovsrättsliga reglerna som gör att lyrik skyddas av upphovsrätten i 70 år.

Diktsamlingen innehåller något större andel kvinnliga poeter och något större antal finlandssvenska lyriker än antologier brukar göra. Det var ett i högsta grad medvetet urval, berättade Stina Ekblad.

Stina Ekblad hade med sig sin syster, skådespelerskan Ylva Ekbland och skådespelarkollegorna Anita Björk och Jonas Björk, som läste några av dikterna som finns med i samlingen. Dessa skådespelare är några av de många som är med i antologien och har läst in dikter.
– Jag tycker det är något särskilt med dikter och skådespelare. Dikter som läses blir större, det är något som sker med rytm och klang när dikterna får liv av en skådespelare, menade Stina Ekblad.

Jonas Karlsson läste bland annat ”Slåttervisa” av den österbottniske poeten Alexander Slotte, som nog är mest känd för sin dikt ”Plocka vill jag skogsviol”. Det märktes att Jonas Karlsson tyckte om den dikten, dess rytm passade hans sätt att läsa.
Under eftermiddagens diktuppläsning fick vi höra lite av Stagnelius, Lenngren, Topelius, Södergran och Karlfeldt också. Av samtalet som leddes av Svante Weyler förstod jag att Södergran är en poet som har en särskild plats i Stina Ekblads dikthjärta. Hon avslutade diktuppläsningen med ”Landet som inte är”.

Lite fakta om diktsamlingen från bokförlagets hemsida:

Den svenska lyriken börjar på 1600-talet med att Hercules arla står upp en morgon i den berömda dikten av Georg Stiernhielm och sen pågår den sekel efter sekel. Och den finns på båda sidor Östersjön. Nu kan man – för första gången! – lyssna till alla de vackraste, viktigaste och mest kända dikterna: Almqvist och Bellman, Lenngren och Södergran, Fröding och Lina Sandell och många, många fler. Över hundra av våra allra främsta skådespelare, svenska och finlandssvenska, läser och mötena är ofta oväntade: Lena Endre tolkar Stagnelius, Mikael Persbrandt möter Erik Axel Karlfeldt och Stina Ekblad ger röst åt Zacharias Topelius, för att nämna några.

Recension av diktsamlingen och cd-skivorna i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,