• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Intressant att de skolor som är bäst på att stödja de högpresterande också är bäst på att stödja de svagare

3 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Den svenska skolan blir allt mer ojämlik, skriver Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Hon bygger sin debattartikel på en ordentlig och stor undersökning som Lärarnas Riksförbund genomfört där de låtit SCB ta fram uppgifter om 400.000 elever i fyra årskullar:

Fjelkner konstaterar:
Skillnaderna mellan de svagaste och starkaste har ökat med trettio procent mellan 1999 och 2011. Skillnaderna mellan hur kommunerna lyckas är dessutom stora.

De kommuner som misslyckas allra mest med att stödja de svagast presterande eleverna är exempelvis Upplands Väsby, Lessebo, Svalöv, Mellerud, Jokkmokk, Malmö, Göteborg och Södertälje.

Bland de kommuner som lyckats bäst med att stödja såväl de svagast som de starkast presterande eleverna finns Danderyd, Lidingö, Lomma, Täby, Sollentuna, Nacka, Lund, Pajala, Sotenäs och Övertorneå.

Det är intressant att just de kommuner som tillåter extra satsning på starkt presterande elever också ligger i topp med att stödja de svagaste. I alla år har det varit tillåtet med elitklasser i musik – men när klasser för elever som är duktiga i matematik och naturvetenskapliga ämnen kom till en del högstadieskolor blev det ganska snabbt förbjudet att ha tester som avgjorde om eleven skulle tas in. Att småknattarna står i långa rader i korridoren på Adolf Fredrik när de är nio år för att söka in till den förnämsta musikklassen – det är däremot tillåtet. Dubbelmoral är ett ord för sådant.

Kanske vi skulle avdramatisera att någon är bra på något – kanske det istället bara är bra om de som är duktiga på något får chansen att utveckla detta. Kanske det till och med kunde vara början på en ny skola där det fanns fler möjligheter att fördjupa sig i något. Alla är väl bra på något, också den elev som har svårt med de flesta skolämnen har något han eller hon är bra på. Varför inte ge mer utrymme åt att förstärka detta? Den som får vara bra på något, blir ofta bra på mer. Självförtroende ökar och lusten att lära ökar – om någon får vara bra på något. Den som har svårt för teoretiska ämnen kanske har social förmåga? Han eller hon kanske skulle vara jätteduktig på att hjälpa till på ett hem för äldreboende eller på en förskola en dag i veckan?

Det är skrämmande, men inte oväntat, att Folkpartiets ledare Jan Björklund som slog och skramlade på trummorna inför båda valen om att han skulle förbättra skolan istället gjort den svenska skolan ännu sämre. Försämringen började under Göran Perssons S-regeringen men Björklunds skolpolitik inom den borgerliga högeralliansen har inte på något sätt förbättrat färden mot botten.

Det är nog hög tid att ta tag i skolan och göra det utanför de partipolitiska intrigerna.
Skolan är allas angelägenhet och varje elev som mår dåligt och inte får en bra start i livet är en förlust för det svenska samhället och för världen.

Peter Andersson har också bloggat om detta:
Jan Björklunds och alliansregeringens batongpolitik förstärker klyftorna. Samtidigt möter vi omöjligen skolans utmaningar med att prata huvudmannaskap och att förstatliga ansvaret, en linje som lärarfacken har drivit länge. Problem måste angripas där dess orsaker finns och då krävs mycket mer än så. Där har Metta Fjelkner tre ytterligare punkter, utöver ansvarsfrågan, som är mycket värda att ta in i en skarp skolpolitik där också resurser avsätts på allvar för att stärka och ge bättre förutsättningar.

——–

För övrigt ligger denna larmrapport om den svenska skolan sorgligt i linje med rapporterna igår om att också kulturskolorna är oerhört ojämlika med stora klyftor och där inte alla barn har råd att spela ett musikinstrument eller på annat sätt delta i kulturverksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om skolpolitik samhälle, skola, Mettte Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, klyftor

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: skola, skolpolitik samhälle

Aftonbladets skribent menar att det är dåligt med 150.000 nya statliga jobb i Frankrike

22 april, 2012 by Rosemari Södergren

Jag satte morgonkaffet i halsen när jag läste en så kallad analys av franska presidentvalet av Wolfgang Hansson i Aftonbladet.
De åsikter Wolfgang Hansson ger uttryck för borde göra att Svenska Dagbladets ledarredaktion rekryterar honom på direkten. Det är en analys som är helt färgad av högerns syn på EU och den finansiella krisen.

Wolfgang Hansson skriver att om Frankrike får en president (han syftar på Hollande) som vill ta Frankrike ur den ekonomiska krisen genom att skapa fler jobb då:

Om han blir vald till president och gör allvar av sina planer stirrar Europa snart ner i avgrunden igen.
Börserna kommer att rasa och med det människors tro på framtiden. Räntorna för problemländer som Spanien. Italien och Portugal kommer att stiga. Inte ens Frankrike går säkert.
En sådan utveckling skulle givetvis påverka den ekonomiska tillväxten i Sverige negativt.

Söndag den 22 april hålls första omgången i presidentvalet i Frankrike. DN skriver: Vallokalerna har öppnat, och striden väntas stå Nicolas Sarkozy och François Hollande.

Opinionsmätningar visar att striden kommer att stå mellan just dessa två: sittande presidenten Sarkozy och utmanaren Hollande, från vänster.

Francois Hollande har talat om att han är emot den europakt som EU-länderna knutit för att snåla sig ur finanskrisen. Hollnde tycker det är fel att bara spara sig ur krisen och att åtstramningar inte är enda effektiva metoden. (Till saken här ju att det bara är de lågavlönade grupperna som åtstramningarna drabbar, företagsägare och välavlönade VD:ar gynnas trots nedskärningspolitik).

Wolfgang Hansson skriver att Hollande vill använda europeiska centralbanken för att satsa sig ur krisen. Med andra ord spendera mer pengar. Vilket Tyskland säger blankt nej till.

Att vilja satsa för att ta sig ur en kris istället för att svälta sig igenom den – det är inte Hollande ensam om. Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.

Det är sorgligt att Aftonbladet på nyhetsplats ger utrymme för ett budskap som så förrädiskt låtsas att det skulle vara en katastrof att få en annan inriktning på Europa än den högerdominerade.
EU och Europa har kört högerns väg – och vi ser hur det har gått. Vad är det som säger att det inte finns något annat sätt att ta itu med krisen på? Vad säger att det inte skulle vara en effektiv metod att ostaten sätter igång att bygga bostäder, anlägga vägar, satsar på mer personal inom vård, skola och omsorg? Ju fler som arbetar och får inkomster som de kan handla för desto bättre för butikerna och staten får skattemedel och den goda bollen är i rullning.

Mer om det franska valet:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3. och hos Rapport och mer hos Rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om Frankrike, samhälle. EU, politik, Hollande, Sarkozy, Wolfgang Hansson, Aftonbladet, medier, mediekritik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Aftonbladet, Frankrike, Hollande, mediekritik, Medier, Politik, samhälle. EU, Sarkozy, Wolfgang Hansson

Kent Persson, oroväckande smart drag av Moderaterna

20 april, 2012 by Rosemari Södergren

Eter att jag suttit på presskonferens på Dramaten om ett projekt där tio teatrar från olika länder gör en gemensamt föreställning om mäns våld mot kvinnor träder jag ut i slaskigt vårväder i Stockholm och kollar vad som hänt genom Facebook och ser då en lång rad gratulationer till Kent Persson, moderat politiker i Örebro och välkänd i den politiska bloggosfären. Kent Persson har fått jobb som partisekreterare för Moderaterna, medan den unga tjejen Sofia Arkelsten slutar med omedelbar verkan.

Det är toppnyheten på Aftonbladets mobilapp medan jag promenerar till pendeltåget för att ta mig till Kulturbloggens och Teatermagasinets kontor.

Jag konstaterar att utnämningen är ett smart drag av den alltmer pressade moderate statsministern Fredrik Reinfeldt. Om Reinfeldt menar allvar med att han tror att människor ska kunna arbeta också efter att de fyllt 65 år då måste människor inte sorteras bort när de fyllt 50. Kent Persson är 51 år och Reinfeldt sänder ut ett stark signal till övriga så åldersdiskriminerande personalchefer på olika parter och framför allt traditionella mediers redaktioner. Det är helt omöjligt för en kvinna över 40 att bli nyanställd på vare sig en svensk redaktion eller något centralkansli för ett politiskt parti. I stort sett.

Just det. Kent Persson är inte kvinna. Förmodligen är det rejält mycket lättare att bli anställd efter 50 för den som är man. Så signalen mot åldersdiskriminering är inte så stark, men ändå … Det visar i alla fall att ungdomar inte alltid är det bästa valet, människor över 50 kan ha någon kompetens.

Kent Persson är ett klokt val av Moderaterna av andra skäl. Kent Persson har som bloggare visat upp en prestigelös inställning som till fullo förstått nya mediers potential och generöst länkat till andra bloggar. Här är hans blogg. Det senaste inlägget gjordes den 16 april. Undrar hur det blir med den bloggen nu? Måste han lägga den på is när han är partisekreterare?

Det tråkiga är de att han står upp för en tråkig politik, den högerstyrda regeringens politik.
Jag ryser när jag kommer ut efter pressmötet där skådespelerskan Ylva Ekblad läst ur Éléonore Merciers bok ”Han bara slog och slog” som innehåller citat från telefonsamtal med kvinnor som ringt en jourtelefon för att deras män slagit dem.
Ryser på grund av de bilder in mitt inre som det upplästa satt igång. Ryser för att det snöblandade regnet är kallt. Ryser för att jag inser att den politik som ökar klyftorna mellan människor och samhällsklasser i Sverige inte på något sätt gett upp matchen om att få styra Sverige.

Om det fanns statistik om vilken politisk inställningen män som slår kvinnor har, då misstänker jag att det inte skulle väga över åt något håll. Eller? Jag vet inte. Men jag vet att den politik som förts i Sverige under de senaste åren har gjort de utslagna grupperna ännu mer maktlösa, ännu fattigare och jag vet att ur känsla av maktlöshet och att inte ha ekonomisk trygghet föds frustration.
Frustration är en grogrund för våld.

På något sätt känns det som att teatern och kulturen behövs ännu mer nu och att projekt där teater och konst föds ur verkligheten är nödvändiga.

Martin Moberg har också skrivit om bytet av partisekreterare hos Moderaterna:
Sofia Arkelsten ville se mer av öppenhet vad gäller partiernas kampanjfinansiering men det var inget seriöst menat utspel något som jag sågade igår. Kanske är det så att det blev för mycket för Arkelsten, som nu efter den mycket beska svadan väljer att kliva av banan?

Uppdatering:
Nu hör jag att den ålder jag läste inte stämmer, att han ska var 41. I så fall är valet av honom inte alls någon signal mot åldersdiskriminering.

Relaterat: Aftonbladet

 

Mer relaterat:

Bloggat: Peter Johansson om att DN & AB sågar Arkelstens utspel, Daniel Swedin på Ab:s ledarblogg om en bra dag på jobbet, Arkelsten, Alliansfritt Sverige om Arkelstens bloggande om Shell 14 ggr, Martin Mobergs betraktelser om Engströms misslyckande med arbetslöshetsbekämpningen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, Expr, SvD 1, 2, DN, Nyheter24, SVT

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, samhälle, politik, våld, Kent Persson

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Kent Persson, Politik, samhälle, våld

Kulturdebatten: kulturministerns tårta och slopad tv-licens

18 april, 2012 by Rosemari Södergren

Veckans mest omdebatterade kulturhändelse kan tårtan som Lena Adelsohn Liljeroth, kulturministern, skar upp i Makode Lindes tårtskapelse på Moderna Museet vara.
Tårtan såg ut som en svart kvinna och när kulturministern skar en bit av tårtan, på kvinnans underliv, skrek tårtan.

Snacka om att det blev en otrevlig bild av händelsen. En vit kulturminister som skär i underlivet på en svart kvinna. Afrosvenskarnas riksförbund krävde först kulturministerns avgång men kräver nu att åtminstone få träffa ministern.

DNs kulturchef Björn Wiman tycks mest tycka synd om kulturministern:
Inte lätt att vara minister på ett sådant konstnärskalas, fullt av filmande performanceartister som bara väntar på att man ska göra fel – hur man än gör.

Konstkritikern Dan Jönsson menar att kulturministern lurats i en fälla, vad hon än hade gjort hade hon gjort fel:
– Jag tror att hon kanske lockades i en fälla. Det är svårt att prata om ett verk som man inte har sett, men det verkar som om hon hade gjort ”fel” oavsett vilken väg hon hade tagit. Antingen hade hon anklagats för att sätta sig till doms över den fria konsten, eller för att ha gett uttryck för rasism. Om det var så var det en skickligt gillrad fälla, säger han till DN.

Jag tycker att DN fegar lite. Att vägra skära i underlivet på en tårta som föreställer en svart kvinna är inte samma sak som att sätta sig till doms över den fria konsten. Kulturministern har inget lågavlönat jobb, hon förutsätts kunna ta snabba beslut, det bör rimligen vara inräknat i den väl tilltagna lönen.

Jag har bara sett tårtan på bilder – men av bilderna att döma ser tårtkvinnan ut att vara utformad som en kvinna som lever i bushen, inte klädd i moderna kläder.

Vad jag förstått ska tårtan vara skapad i en protest mot könsstympning av kvinnor i Afrika. Fast alla håller inte med om det. SVD skriver:
Makode Linde säger sig vilja uppmärksamma kvinnlig omskärelse med sitt ”performanceverk”, men detta ”verk” tillför inte något i kampen mot könsstympning. Istället är det en grov rasistisk nidbild som presenteras och reproduceras, skriver Minata Dao Hagberg, ordförande i Riksföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning, och professor Sten Hagberg.

För övrigt tycker jag det är bra att tv-licensen kan vara på väg att slopas och att public service istället ska finansieras via skattsedeln.

DN rapporterar:
Tv-licensen ska avskaffas och public service ska i stället finansieras med skatt. Därmed kan också Radiotjänst i Kiruna läggas ner.
Förslagen väntas läggas av utredaren Martin Holmgren sedan politikerna enats, skriver Resumé.
Kulturutskottets ordförande Gunilla Carlsson (S) är positiv till ny finansiering.

Vi behöver i allra högsta grad ha en public service vars uppdrag är att visa mer och annan kultur och nyheter än de kommersiella kanalerna. Hur väl public service utför sitt uppdrag är en annan debatt – och det är en debatt och diskussion som bör pågå ständigt i ett demokratiskt samhälle.
Men public service angår oss alla och systemet med tv-licens är både ålderdomligt och orimligt i dagens medievärld.

Mer om tårtskandalen hos DN.
Mer om tv-licensen i SVD och i Aftonbladet och hos SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturministern, kulturpolitik, tårta, omdöme, tv-licens, public service, SVT

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: kulturministern, Kulturpolitik, omdöme, public service, SVT, tårta, tv-licens

Är vi det förfärliga hotet mot teaterkritiken?

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

Den fördjupade teaterkritiken, är den en genre på utdöende? Ja det menar panelen i ett seminarium som hölls på Lilla Scenen på Stockholms Stadsteater.
I panelen satt: Jenny Andreasson teaterregissör; Lars Dencik, professor i socialpsykologi, Roskilde Universitet; Christina Ouzounidis, dramatiker och regissör; Per Svensson, författare och före detta kulturchef på Expressen; Leif Zern, teaterkritiker Dagens Nyheter.
Moderator var Kerstin Brunnberg, ordförande Statens Kulturråd, före detta VD Sveriges Radio.

Ja det finns en del att säga om urvalet av panelen. Om ämnet är att den fördjupade teaterkritiken är på utdöende och hotet är alla som skriver på webben – då borde åtminstone något representant för nya medier vara med.
Per Svensson förlöjligade nya medier genom att säga att nya medier funnits i tio år. Suck …

Nå det lustiga var att den här debatten, eller snarare samtalet på scenen till nittionio procent handlade om papperstidningar. Teaterkritiker får inte längre skriva 6.000 tecken eller längre för att kunna analysera en teaterföreställning.
Hallå, ville jag ropa: ta då vara på möjigheten att publicera på Internet. DN har ju pricipen att det som ska publiceras på webben ska vara kortare och inte lika djuplodande som i pappret. Varför inte tänka tvärtom och ge teaterkritiker chansen att fördjupa sig på webben?

Fast att få mer utrymme garanterar inte att något blir bättre, påpekade Per Svensson och gjorde liknelsen med en sonett. En sonett blir inte bättre för att den får fler rader.

Frågan om för vem en teaterkritiker skriver togs också upp. Under seminariets början verkade alla i panelen tycka att det viktigaste är att den finns en fördjupad teaterkritik för regissörernas och dramaturgernas skull. För att de som skapar teaterkonst ska få kritik.

All annan kritik beskylldes för att vara ytlig och betygssättande.
Hallå hallå, ville jag ropa, men det fanns inte direkt utrymme för oss i publiken att säga något.

Att skriva för en annan målgrupp än regissörer och dramaturger behöver inte på något sätt betyda att teaterkritiken blir av sämre kvalitet. Bara för att målgruppen är allmänheten behöver inte kritiken bli ytligare. Inte på något sätt.

Själv skriver jag utifrån tanken att en föreställning ska säga människor något, om livet, om samhället, om klyftorna mellan människor på olika plan, om orättvisor, om existentiella frågor. Att något enbart är konstnärligt utan att det säger mig något om livet räcker inte för mig. Därmed har jag säkert en annan utgångspunkt än Leif Zern. Att jag jobbat med annat än att vara teaterkritiker och att jag har erfarenhet av ett arbetsliv utanför mediebranschen, det gör förmodligen mig mer lämpad att skriva teaterkritik, utifrån min utgångspunkt. Den som aldrig jobbat utanför medievärlden kanske inte kan bedöma en föreställning som handlar om industriarbetare eller undersköterskor, exempelvis.

Nu menar jag att olika slags teaterkritik behövs, både Leif Zern med kollegor och vi på Kulturbloggen  – och jag ser hur webben växer och hur det kommer fram många nya sajter som skriver seriöst om olika slags kultur: teater, film, litteratur, musik …

En lustig sak var att Leif Zern trots allt tror att framtiden kommer att rymma en kvalificerad teaterkritik. Den kommer att finnas på nätet sade han men:
– Förlusten är offentligheten, sade Leif Zern.

Ja men på vilket sätt är en text i en papperstidning som vi måste betala prenumerationsavgift för att läsa mer offentligt än webbpublicerade texter som vem som helst kan komma åt via sin dator, surfplatta eller smartphone?

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, var en av få ur publiken som fick tillfälle att säga något. Hon hävdade att Aftonbladet är väldigt bra på att ge utrymme för teaterkritik och hon efterlyste fler och andra deltagare i panelen i ett kommande seminarium. Kvällstidningar borde få vara med sade hon och så påpekade att Aase Berg som borde vara med, kulturskribent som skrev en debattartikel om att hon hatade teater. Aase Bergs berömda debattartikel som ingen ens iddes gå i svaromål på, inte ens bloggosfären orkade ens diskutera den. Varför ska hon få chansen än en gång?

Det är så typiskt. Åsa Linderborg representerar ju precis samma grupper som två av de som satt i panelen: Leif Zern och Per Svenssnon, mediefolket.

Varför är det ingen som tar med någon som representerar oss, vi som använder nya medier för att skriva om teater och annan kultur på ett bra sätt? Vi som uppenbarligen är hotet?

Jag var en av få som fick chansen att säga något. Jenny Andreasson, teaterregissör, sade att det var förfärligt att Stadsteatern betalt folk för att blogga om teaterföreställningar. Hon förtydligade det: hon menade att det fanns någon PR-person som fått betalt för att fylla en salong med bloggare som då måste skriva positivt.

Det vet ju varenda en som bjudit in ett antal bloggare till något att det inte går att säga åt bloggare vad de ska säga. Vilket jag påpekade. Alla de tusentals bloggare jag har träffat är rätt egensinniga och skriver vad de själva vill och tycker.

Eftersom en teaterkritiker ska tänka självständigt och tycka fritt, ja då har dessa förhatliga bloggare alltså samma egenskaper?

Ett bloggverktyg är bara ett verktyg som du kan fylla med vad du vill: dagboksanteckningar eller djupa analyserandde artiklar, ja vad du vill och det betyder också att det på webben kommer att växa fram alla möjliga slags webbplatser som skriver om kultur på olika sätt och det kommer helt klart att finnas sådana sajter som skriver om teaterkritik på ett djuplodande sätt. Ja egentligen är det ju rent av så att det är lättare att göra sådant på webben.

Scenbloggen har också skrivit om seminariet och

Läs även andra bloggares åsikter om Leif Zern, Åsa Linderborg, teaterkritik, kulturdebatt, kultur, teater

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: Åsa Linderborg, Kultur, kulturdebatt, Leif Zern, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in