Eter att jag suttit på presskonferens på Dramaten om ett projekt där tio teatrar från olika länder gör en gemensamt föreställning om mäns våld mot kvinnor träder jag ut i slaskigt vårväder i Stockholm och kollar vad som hänt genom Facebook och ser då en lång rad gratulationer till Kent Persson, moderat politiker i Örebro och välkänd i den politiska bloggosfären. Kent Persson har fått jobb som partisekreterare för Moderaterna, medan den unga tjejen Sofia Arkelsten slutar med omedelbar verkan.
Det är toppnyheten på Aftonbladets mobilapp medan jag promenerar till pendeltåget för att ta mig till Kulturbloggens och Teatermagasinets kontor.
Jag konstaterar att utnämningen är ett smart drag av den alltmer pressade moderate statsministern Fredrik Reinfeldt. Om Reinfeldt menar allvar med att han tror att människor ska kunna arbeta också efter att de fyllt 65 år då måste människor inte sorteras bort när de fyllt 50. Kent Persson är 51 år och Reinfeldt sänder ut ett stark signal till övriga så åldersdiskriminerande personalchefer på olika parter och framför allt traditionella mediers redaktioner. Det är helt omöjligt för en kvinna över 40 att bli nyanställd på vare sig en svensk redaktion eller något centralkansli för ett politiskt parti. I stort sett.
Just det. Kent Persson är inte kvinna. Förmodligen är det rejält mycket lättare att bli anställd efter 50 för den som är man. Så signalen mot åldersdiskriminering är inte så stark, men ändå … Det visar i alla fall att ungdomar inte alltid är det bästa valet, människor över 50 kan ha någon kompetens.
Kent Persson är ett klokt val av Moderaterna av andra skäl. Kent Persson har som bloggare visat upp en prestigelös inställning som till fullo förstått nya mediers potential och generöst länkat till andra bloggar. Här är hans blogg. Det senaste inlägget gjordes den 16 april. Undrar hur det blir med den bloggen nu? Måste han lägga den på is när han är partisekreterare?
Det tråkiga är de att han står upp för en tråkig politik, den högerstyrda regeringens politik.
Jag ryser när jag kommer ut efter pressmötet där skådespelerskan Ylva Ekblad läst ur Éléonore Merciers bok ”Han bara slog och slog” som innehåller citat från telefonsamtal med kvinnor som ringt en jourtelefon för att deras män slagit dem.
Ryser på grund av de bilder in mitt inre som det upplästa satt igång. Ryser för att det snöblandade regnet är kallt. Ryser för att jag inser att den politik som ökar klyftorna mellan människor och samhällsklasser i Sverige inte på något sätt gett upp matchen om att få styra Sverige.
Om det fanns statistik om vilken politisk inställningen män som slår kvinnor har, då misstänker jag att det inte skulle väga över åt något håll. Eller? Jag vet inte. Men jag vet att den politik som förts i Sverige under de senaste åren har gjort de utslagna grupperna ännu mer maktlösa, ännu fattigare och jag vet att ur känsla av maktlöshet och att inte ha ekonomisk trygghet föds frustration.
Frustration är en grogrund för våld.
På något sätt känns det som att teatern och kulturen behövs ännu mer nu och att projekt där teater och konst föds ur verkligheten är nödvändiga.
Martin Moberg har också skrivit om bytet av partisekreterare hos Moderaterna:
Sofia Arkelsten ville se mer av öppenhet vad gäller partiernas kampanjfinansiering men det var inget seriöst menat utspel något som jag sågade igår. Kanske är det så att det blev för mycket för Arkelsten, som nu efter den mycket beska svadan väljer att kliva av banan?
Uppdatering:
Nu hör jag att den ålder jag läste inte stämmer, att han ska var 41. I så fall är valet av honom inte alls någon signal mot åldersdiskriminering.
Relaterat: Aftonbladet
Mer relaterat:
Bloggat: Peter Johansson om att DN & AB sågar Arkelstens utspel, Daniel Swedin på Ab:s ledarblogg om en bra dag på jobbet, Arkelsten, Alliansfritt Sverige om Arkelstens bloggande om Shell 14 ggr, Martin Mobergs betraktelser om Engströms misslyckande med arbetslöshetsbekämpningen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: Ab 1, 2, Expr, SvD 1, 2, DN, Nyheter24, SVT
Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, samhälle, politik, våld, Kent Persson