Thomas Stenström har ett riktigt bra band. Det är nog det första man ska säga. Ett band som kan bära upp låtarna, trycka på när det behövs och skapa den där stora känslan som Stenström uppenbarligen vill åt. Problemet är att huvudpersonen själv inte riktigt är lika stabil som sina musiker.
Det börjar lite skakigt. Rösten svajar och det känns som att Stenström behöver några låtar för att hitta både ton och form. Men efterhand sätter det sig och konserten börjar leva. Han är politisk under kvällen, men på ett ganska befriande sätt – samhällsengagerad utan att förvandlas till en partipolitisk valkampanj från scenen.
Sedan tror jag att alkoholen börjar göra sitt.
Stenström blir märkbart mer berusad ju längre kvällen går, så upplever jag det i varje fall. Eller om han är en förbannat bra skådis som spelar full. Cigaretterna avlöser varandra och från scenen röks det som om Trädgården plötsligt förvandlats till en sunkig rockklubb från en tid då rökförbud mest var ett förslag. Det finns något charmigt och punkigt i det hela, men också en känsla av att kvällen långsamt håller på att spåra ur – utan att riktigt bestämma sig för om det är meningen. Han uppmanar tjejer att göra slut med sina killar, om de hade tänkt tanken någon gång. Erbjöd de dumpade killarna att få gråta ut mot hans axel.
Och kanske är det just det som gör konserten intressant. Stenström är inte den perfekta popstjärnan som levererar exakt enligt ritningen. Han är betydligt mer mänsklig än så. Ibland är det väldigt bra. Ibland känns det mest som att man står och tittar på en ganska berusad kille med ett förbannat bra band.
Sedan kommer Trädgårdens kanske mest osannolika extranummer: klockan.
Några sekunder efter 22.00 är det slut. Pang. Absoluta sluttiden. Grannarna har sagt sitt och Trädgården får inte låta en ton till. Efter en kväll där Stenström hunnit bli allt mer berusad, röka ett antal cigaretter och prata om världen känns det nästan komiskt att det är klockan som till slut blir kvällens största diktator.
Det finns mycket att tycka om här. Låtarna, bandet, energin och den ofiltrerade känslan. Men det är också ojämnt och lite för mycket av allt – inklusive Stenström själv. Jag blir sugen att gå på någon annan av de tre kommande kvällarna, vem vet hur det utvecklar sig.
En bra kväll, men inte en fantastisk kväll. Kul med Klara Söderberg från First Aid Kit som gäst Trean sitter ganska exakt där den ska.
Betyg: 3/5