Wendy Gregson
Mother Tree
4
Inspelad i Edmonton Kanada
Producent: Steve Kirkwood
Egen utgivning med stöd av Alberta Foundation for the Arts (distr. Hemifrån)
Releasedatum: sommaren 2026 (Europa)
Lyssnade ett par gånger på stereon och märkte att här fanns en kvalitet väl värd att investera tid i. Därefter har cd:n med förhållandevis kort speltid studerats närmare. Har blivit två genomlyssningar i hörlurar. Ska sägas att jag får en en hel del recensionsex av liknande slag, fast Mother Tree skiljer ut sig tillräckligt för att förtjäna en berömmande recension. Observerat att Wendy Gregsons sju kompositioner och hur de getts kropp i studio rönt lyriska omdömen. Är kanske inte riktigt lika exalterad, även om innehållet är så pass gediget att det för min del landade i ett odelat positivt utlåtande, således betydligt mer än ett godkänt betyg. Gregson framför sina texter uppbackad av sin dotter Renee McLachlan. Modern har turnerat i Kanada sedan tonåren och från 2013 uppträtt tillsammans med dottern. Deras kollaboration resulterade i en ep 2018 plus spelningar i radio och på folkmusikfestival.
Deras första fullängdare beskriven av dem som själfull folkmusik fylls med med en rad instrument. Wendy själv trakterar gitarr och guitalele ( hybrid av gitarr och ukulele) medan Renee spelar sist nämnda instrument. Deras producent agerar multiinstrumentalist. Han lirar bas, piano, mandolin och dobro. Jeremiah McDade spelar violin och ospecificerat blås. Ian Woodman trakterar cello. I titelspåret och på Side By Side bildar han stråkkvartett tillsammans med tre kvinnor. I finalnumret Voice Not Withstood utgör Isabella och Ruby McLachlan kör i en sång vars text skrevs av Wendys mormor 1945. En förbluffande förening av fem generationer i musikens tecken.
Ska jag trots albumets verkshöjd vara en smula petig kan jag sakna ett par potentiella hits, låtar som gör outplånligt intryck. Att utgåvan präglas av en gemensam estetik som ändå rymmer variation uppskattas. Inledande titelsång marineras i melankoli, vilket på ett vackert sätt ger oss grundackordet. Ett mycket behagligt sound utvinns ur stränginstrument, bas och stråk. Kristallklar, vän röst förmedlar berättelser och tillstånd som väcker ens intresse, utsökt kompletterad av dotterns stämma.
Den oftast sprött svävande sången tar sig lite olika uttryck i en musikaliskt böljande dräkt, blir ytterligare en positiv faktor. Ibland märks en intim doft av country, exempelvis genom feature på fiol i Losing Your Innocence. I Because övergår, eller snarare återgår, man till spelmansmusik där för folkmusiktraditionen typiskt blåsinstrument lyfts fram. Låter en smula irländskt! Och i melodin som avlöser accentueras det rytmiska elementet i en energigivande poppig dänga med klös. Här omvandlas soundet till ett enklare rakt-på-beat med skön lunk i refrängen och snyggt stick.
Renee McLachlan träder fram i ett förtjusande intro, visar vilken tillgång hon är. Värt att påpeka att både mor och dotters stämmor har ett ansenligt omfång, ibland hålls tonen ut på ett imponerande vis. Mycket av musiken är av smäktande karaktär, lyckligtvis utan att tippa över kanten. Så befriande att känslopjunk undviks, vilket i första hand producenten ska kreddas för. I bedårande final, tidigare omnämnda Voice Not Withstood, förförs vi av av hur fiol och kör lösgör sig i outrot som i mina öron tonas alltför abrupt. Borde ha fått på pågå längre. I längre sekvenser på albumet förnimms den kärleksfulla relationen mellan mamma och dotter och ur musikaliskt perspektiv sticker de ut med sin kontemporära och brett anlagda americana med delikata arr.