Jag satte morgonkaffet i halsen när jag läste en så kallad analys av franska presidentvalet av Wolfgang Hansson i Aftonbladet.
De åsikter Wolfgang Hansson ger uttryck för borde göra att Svenska Dagbladets ledarredaktion rekryterar honom på direkten. Det är en analys som är helt färgad av högerns syn på EU och den finansiella krisen.
Wolfgang Hansson skriver att om Frankrike får en president (han syftar på Hollande) som vill ta Frankrike ur den ekonomiska krisen genom att skapa fler jobb då:
Om han blir vald till president och gör allvar av sina planer stirrar Europa snart ner i avgrunden igen.
Börserna kommer att rasa och med det människors tro på framtiden. Räntorna för problemländer som Spanien. Italien och Portugal kommer att stiga. Inte ens Frankrike går säkert.
En sådan utveckling skulle givetvis påverka den ekonomiska tillväxten i Sverige negativt.
Söndag den 22 april hålls första omgången i presidentvalet i Frankrike. DN skriver: Vallokalerna har öppnat, och striden väntas stå Nicolas Sarkozy och François Hollande.
Opinionsmätningar visar att striden kommer att stå mellan just dessa två: sittande presidenten Sarkozy och utmanaren Hollande, från vänster.
Francois Hollande har talat om att han är emot den europakt som EU-länderna knutit för att snåla sig ur finanskrisen. Hollnde tycker det är fel att bara spara sig ur krisen och att åtstramningar inte är enda effektiva metoden. (Till saken här ju att det bara är de lågavlönade grupperna som åtstramningarna drabbar, företagsägare och välavlönade VD:ar gynnas trots nedskärningspolitik).
Wolfgang Hansson skriver att Hollande vill använda europeiska centralbanken för att satsa sig ur krisen. Med andra ord spendera mer pengar. Vilket Tyskland säger blankt nej till.
Att vilja satsa för att ta sig ur en kris istället för att svälta sig igenom den – det är inte Hollande ensam om. Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.
Det är sorgligt att Aftonbladet på nyhetsplats ger utrymme för ett budskap som så förrädiskt låtsas att det skulle vara en katastrof att få en annan inriktning på Europa än den högerdominerade.
EU och Europa har kört högerns väg – och vi ser hur det har gått. Vad är det som säger att det inte finns något annat sätt att ta itu med krisen på? Vad säger att det inte skulle vara en effektiv metod att ostaten sätter igång att bygga bostäder, anlägga vägar, satsar på mer personal inom vård, skola och omsorg? Ju fler som arbetar och får inkomster som de kan handla för desto bättre för butikerna och staten får skattemedel och den goda bollen är i rullning.
Mer om det franska valet:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3. och hos Rapport och mer hos Rapport.
Läs även andra bloggares åsikter om Frankrike, samhälle. EU, politik, Hollande, Sarkozy, Wolfgang Hansson, Aftonbladet, medier, mediekritik
Kasper Wall säger
Skribenten menar inte att det är ”dåligt” utan att det är OREALISTISKT! Frankrike är up till öronen skuldsatt (90 % av BNP mot tillåtna max 60%)och har ett budgetunderskott på närmare 5 % (mot tillåtna max 3 %). Var skall pengarna komma ifrån? Vem skall låna YTTERLIGARE pengar till Franrike för att kunna finansiera 150,000 nya statliga jobb?
Också Hollande är ganska populistisk: vill även sänka pensionsåldern från dagens 62 till 60 år när EU-trenden är 67 år. Hur skall den betalas?
Lars Johansson säger
”Wolfgang Hansson skriver att Hollande vill använda europeiska centralbanken för att satsa sig ur krisen. Med andra ord spendera mer pengar. Vilket Tyskland säger blankt nej till. Att vilja satsa för att ta sig ur en kris istället för att svälta sig igenom den – det är inte Hollande ensam om. Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.”
Den Europeiska centralbanken har ingen beskattningsrätt. När man säger att den ska användas för att satsa sig ur krisen så menar man helt enkelt att man ska köra sedelpressarna. Det har prövats förr av nationella centralbanker och spåren förskräcker.
”Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.”
Vi kanske ska ställas oss frågan varför regeringen Palme engång övergav den linjen på 80-talet.
Det beror inte på att Olof Palmes finansminister K-O Feldt var en ond människa som en del vänsterpartister och socialdemokrater försökt få det till utan på att kostnaden för att skapa välfärd på det viset blev för hög. I vårt fall så medförde det ständiga devalveringar av den svenska kronan vilket gjorde att den tappade i värde hela tiden. Vilket inte var något som gynnade den stora majoritet av löntagarna som erhöll sin lön i Svenska kronor. När kronan till sist var på väg att förvandlas till en bananvaluta så valde Palme och Feldt att överge den linjen och ersätta den med en politik där bevarandet av kronans värde sattes i fokus. .