Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

mediekritik

Kvällstidningarna frossar i Percy Barnevik-historien

by

Har Sverige fått ett eget Domique Strauss-Kahn-fall? Ni vet Valutafondens tidigare chef Domique Strauss-Kahn som greps på flygplatsen i New York, anklagad för att ha försökt våldta en städerska på det lyxhotell han bott på.
Skandalen eller ryktesspridningen kring honom blev snart ännu större, som Aftonbladet skriver:
I mars i år drogs han in i en prostitutionshärva i Frankrike. Verksamheten kretsade kring ett lyxhotell i Lille och handlade om att förse samhällstoppar med prostituerade. Minderåriga och invandrarkvinnor utan papper ska ha utnyttjats.

Nu har de två svenska kvällstidningarna fått en riktig kioskvältare när en av de största svenska företagsledarna, Percy Barnevik, anklagas för ”sexual assault”. Han har förhörts av polisen i London, skriver Expressen:
En av Sveriges mest kända industrialister och näringslivsprofiler, förre ABB-chefen Percy Barnevik, greps i går av polisen i London, anklagad för sexbrott.
Han släpptes mot borgen och är kallad till ett nytt förhör efter sommaren.
– Anklagelserna är grundlösa. De kommer från en kvinna som förföljer mig, sade Percy Barnevik till Expressen i natt.

Normalt bör en människa inte behöva schavottera för öppen ridå när det bara handlar om misstankar. Ingen rättegång har startat och ingen dom har fallit. Men för den som är så känd som Percy Barnevik råder uppenbarligen andra regler. Kända personer kan hängas ut utan att det finns några bevis, utan någon dom, utan att de ställts inför rättegång.

Tänk om han är helt oskyldig. Han blir ändå dömd i allmänhetens ögon efter dessa stora löpsedlar.

Jag konstaterar också att ännu så länge har morgontidningarna avvaktat med att slå upp historien.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mer i Expressen 1 och Expressen 2 och Expressen 3

Att göra politik av Tyskland-Grekland-matchen var bara så löjligt

by

Tyskland vann, ganska väntat, stort över Grekland i kvartsfinalen i EM.
Den tyske förbundskaptenen Joachim Löw sade i intervjuer före matchen: ”Det är bara en fotbollsmatch”.

Men det kunde inte medier inse. Nu skulle det haussas upp. ”Kampen om Euron” och då menade medier det ekonomiska Europasamarbetet och det påpekades om och om igen att Europas fattigaste land nu skulle möta Europas rikaste land och grekerna skulle kunna få revansch på den tyska förbundskanslerna Angela Merkel som varit pådrivande för de tuffa lånevillkoren för konkursdrabbade Grekland.

Stopp och belägg. Stackars de grekiska fotbollsspelarna att inte bara ha det sportsliga uppraget att försöka ta sig till semifinal – de fick dessutom ett politiskt uppdrag som de inte ens bett om och inte valts till.

I nyheterna rapporterades att många greker till och med bad till gud om en seger. Jösses.
Vad gud är och hur gud kan påverka livet och människorna kan diskuteras och filosoferas över. Det tänker jag inte göra här. Men att någon gud inte går in och styr i människors fotbollslekar är väl ganska uppenbart.

Ett stort fotbollsarrangemang som EM samlar människor från många nationer. Förutom rena underhållningsvärdet är det bra när människor från olika nationaliteter samlas kring något. På så sätt är fotbolls-EM politiskt. Jag kan också ha synpunkter på att det internationella fotbollsförbundet bör undvika att lägga stora mästerskap i diktaturer. Men längre än så är det idiotiskt att dra in politiska aspekter i sportens värld. En fotbollsmatch är en fotbollsmatch – och mötet mellan det tyska landslaget och det grekiska handlade inte om eurosamarbetet eller om Angela Merkel. Att göra politik av Tyskland-Grekland-matchen var bara så löjligt. Medier borde skämmas.

Vilket lag den tyske förbundskaptenen har förresten. Fram till kvartsfinalenhar han haft reserverna i anfallstrion, men nu har han plockat fram stjärnorna med Klose spetsen. Att de flesta svenska sportjournalister inte har koll utan satt och ifrågasatte det och efterlyste Gomez visar bara än en gång att de svenska sportjournalisterna blir mer och mer okunniga. Förmodligen rekryteras de mer för att de ska se bra ut i tv, vara snygga och så vidare.

Missa inte: Nio fina bilder från kvartsfinalen Tyskland-Grekland

Mer om fotbollsmatchen i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Tenstakravallerna: skolexempel på hur medier sitter i knät på polisen

by

Kriminalreportrar på svenska redaktioner måste ha hyggliga kontakter inom polisen för att kunna göra sitt jobb och rapportera om brott och kriminalitet. När det gäller kvällstidningar dominerar ju nyhetsbevakningen av brott.

Men vad vi får oss serverade är till nittionio procent rapporter om hemskheter utan förklaring. Rapporter som bara verkar vara till för att kittla oss på samma sätt som skräckfilmer gör. Det ska vara blod och läskigt och obegripligt.

Bakom varje våldsbrott finns det en mängd anhöriga både till offer och förövare som far illa. Och bakom varje våldsbrott finns någon slags förklaring. Det är inget som svenska medier orkar berätta om. Så länge våldsnyheterna säljer som dom är. Det är ett ganska bekvämt jobb ändå för kriminalreportern: ringa upp polisen, få deras rapporter och sedan skriva om det till lättläst kvällstidningsprosa.

Ett riktigt skolexempel när reportrarna inte orkat ta reda på något mer än kravallerna i Tensta under onsdagskvällen. Aftonbladet toppar förstås sin sajt med detta.

Inte ett försök tycks ha gjorts för att få reda på av ungdomarna vad som for i dem. Det var ändå rätt många ungdomar. Jag känner många ungdomar i Tensta, de är talbara allihop. Jag förutsätter att de ungdomarna som låg bakom kravallerna också går att prata med.

Reportrarna sitter på stora redaktioner med resurser: varför bryr. sig ingen om att åka ut till Tensta och prata med några av ungdomarna?

Jag vill veta vad som fick dem att göra det här. Är det för mycket begärt av de stora redaktionernas personal att de tar reda på något mer än polisens version? Eller vill de bara få oss upprörda – vill de inte själva hitta någon slags förklaring till vad som händer?

Jag vill inte försvara ungdomarna, men jag vill förstå vad som hände, inte bara uppröras.

Relaterat: Dagens Nyheter och Expressen och Svenska Dagbladet.

Uppdatering: Artikeln är också publicerad i Second Opinion.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Aftonbladets skribent menar att det är dåligt med 150.000 nya statliga jobb i Frankrike

by

Jag satte morgonkaffet i halsen när jag läste en så kallad analys av franska presidentvalet av Wolfgang Hansson i Aftonbladet.
De åsikter Wolfgang Hansson ger uttryck för borde göra att Svenska Dagbladets ledarredaktion rekryterar honom på direkten. Det är en analys som är helt färgad av högerns syn på EU och den finansiella krisen.

Wolfgang Hansson skriver att om Frankrike får en president (han syftar på Hollande) som vill ta Frankrike ur den ekonomiska krisen genom att skapa fler jobb då:

Om han blir vald till president och gör allvar av sina planer stirrar Europa snart ner i avgrunden igen.
Börserna kommer att rasa och med det människors tro på framtiden. Räntorna för problemländer som Spanien. Italien och Portugal kommer att stiga. Inte ens Frankrike går säkert.
En sådan utveckling skulle givetvis påverka den ekonomiska tillväxten i Sverige negativt.

Söndag den 22 april hålls första omgången i presidentvalet i Frankrike. DN skriver: Vallokalerna har öppnat, och striden väntas stå Nicolas Sarkozy och François Hollande.

Opinionsmätningar visar att striden kommer att stå mellan just dessa två: sittande presidenten Sarkozy och utmanaren Hollande, från vänster.

Francois Hollande har talat om att han är emot den europakt som EU-länderna knutit för att snåla sig ur finanskrisen. Hollnde tycker det är fel att bara spara sig ur krisen och att åtstramningar inte är enda effektiva metoden. (Till saken här ju att det bara är de lågavlönade grupperna som åtstramningarna drabbar, företagsägare och välavlönade VD:ar gynnas trots nedskärningspolitik).

Wolfgang Hansson skriver att Hollande vill använda europeiska centralbanken för att satsa sig ur krisen. Med andra ord spendera mer pengar. Vilket Tyskland säger blankt nej till.

Att vilja satsa för att ta sig ur en kris istället för att svälta sig igenom den – det är inte Hollande ensam om. Förr har också den taktiken gett Sverige välfärd.

Det är sorgligt att Aftonbladet på nyhetsplats ger utrymme för ett budskap som så förrädiskt låtsas att det skulle vara en katastrof att få en annan inriktning på Europa än den högerdominerade.
EU och Europa har kört högerns väg – och vi ser hur det har gått. Vad är det som säger att det inte finns något annat sätt att ta itu med krisen på? Vad säger att det inte skulle vara en effektiv metod att ostaten sätter igång att bygga bostäder, anlägga vägar, satsar på mer personal inom vård, skola och omsorg? Ju fler som arbetar och får inkomster som de kan handla för desto bättre för butikerna och staten får skattemedel och den goda bollen är i rullning.

Mer om det franska valet:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3. och hos Rapport och mer hos Rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mediekritiska pjäsen Bruset invigde Radioteaterns vårtema där klassbegreppet ska granskas

by

Dmitri Plax pjäs ”Bruset” är en fascinerande och ruggigt rolig föreställning som bygger på de ord som flödar fram i mediebruset, ord och fraser som ofta förlorat sin mening för dagens människor.
Träffsäkert avslöjar ”Bruset” hur ord plötsligt kan få en ny betydelse när de setts in i en ny ordning för orden, eller en del av ordet plockas ut och sätts i ett annan sammanhang.

”Bruset” hade premiär i Radioteatern lördag den 3 mars och då var Kulturbloggen inbjuden för att lyssna på dramat i Radiohuset och samtidigt fira ugivningen av Dmitri Plax bok ”Re citat iver”. Pjäsen bygger på delar ur boken.

-Det är en viktig bok för mig som är resultatet av ett arbete jag gjort under de senaste tio år, sade Dmitri Plax inför premiärsändningen.

Dmitri Plax är konstnär och författare och han skriver på tre språk: svenska, engelska och ryska.

– Jag ville hitta ett sätt att nå samma konstnärliga mål utan att behöva översätta. Jag sökte mig till källan där språken kommer ifrån, till ordrötterna, berättade han.

– Som konstnär jobbar jag ofta i den gråa zonen mellan det verbala och det visuella.

I boken finns flera tematiska nivåer. Ett av dessa teman har bearbetats till föreställningen ”Bruset” som skildrar alla tomma ord och fraser.

– Jag är född och uppvuxen i ett land som inte finns längre. Allt var uppbyggt på skitsnack. Inget var vad det påstod sig vara, sade Dmitri Plax och fortsatte:
– Skitsnack är intressant språkligt sett. Och nu befinner vi oss i mediebruset hela tiden. De från början betydelsefulla orden börjar tappa betydelse.

Ja, ”Bruset” är en träffsäker mediekritisk ordföreställning som sätter fingret på politisk korrekthet och verkligen visar hur orden tappar sin betydelse. Regissören och skådespelarna har lekt med alla ord som flödar i mediebruset och visar hur det går att vrida betydelsen genom att ändra en del i ordföljden.

Ett citat ut föreställningen:
Att vara eller inte vara
är också
bara en vara

”Bruset” invigde Radioteaterns vårtema där teatern ska undersöka klassamhället och ställer frågor som: Vad är klass? Hur och när uppstår ett klassamhälle? Är klass något som behövs?

Stina Oscarson, Radioteaterchef, sammanfattar sina tankar om projektet i ett pressmeddelande:

”Jag räknar till 17 människor som en kall januarikväll sitter invirade i filtar längs Kungsgatan i Stockholm. Och jag som uppfostrats i tron att samhällets klyftor minskar står frågande. Jag läser att man uppskattar samhällets kostnad för en gängmedlem till 23 miljoner och hör entusiastiska uttalanden om att den uträkningen kommer att göra oss mer motiverade att lösa problemen. Jag undrar om det stämmer.

I Londons kravaller plundrades butiker. Men detta var inte de hungrigas uppror skrev Zymunst Bauman, utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet.

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står att ”erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”. Går det att misstolka? Nej. Men har inte deklarationen snarare blivit ett vackert papper man viftar med för att stärka nationens varumärke än som man använder i praktiken?

Jag träffar en Irakisk skådespelare som levt 3,5 år som papperslös och lyft tunga kartonger i Årstaberg för några kronor i timmen. Han hörs nu i Radioteaterns uppsättning av Kristian Lundbergs Yarden, en av föreställningarna i Radioteaterns satsning Människor utan klass.

I Människor utan klass ingår följande produktioner:
Brott & straff av Fjodor Dostojevskij. Bearbetning och regi: Mattias Andersson
Bruset av Dmitri Plax. Regi: Dmitri Plax
Praktikplats Sverige av Osbourne Blandini. Regi: Peter Schildt
Yarden av Kristian Lundberg. Regi: Jacob Hirdwall
Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen av Max Hebert. Regi: Reine Lööf
Saxofonmannen baserad på Gitarrmannen av Jon Fosse. Regi: Max Lundqvist
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Dramatisering och regi: Åsa Melldahl
Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Dramatisering och regi: Kajsa Isakson
En stjärnas fall av Clarice Lispector. Regi: Magnus Berg
De äger inte oss – vi äger dem! eller De misslyckade konsumenternas uppror av Erik Uddenberg. Regi: Suzanne Osten
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Regi: Gunilla Bresky

Här kan du lyssna på Radioteaterns föreställningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,