Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Löw

Low till Sverige – med nytt album i ryggen

by

lowtillsverige

Legendariska slowcoreakten Low återvänder till Sverige i höst för ett efterlängtat framträdande på Kägelbanan den 15 oktober, och det med nya albumet “Ones and Sixes” i ryggen.

Ett pressmeddelande berättar:
Low bildades redan 1993 och räknas i dag som ett av slowcoregenrens största namn med tio studioalbum och otaliga hyllningar i ryggen. Bandet består av grundarna Alan Sparhawk och Mimi Parker samt basisten Steve Garrington och har med sin drömska och melankoliska indierock blivit ett av de senaste tjugo årens mest hyllade band. Den 11 september släpper Low äntligen sitt nya album “Ones and Sixes” på anrika Seattle-etiketten Sub Pop och drar strax efter det ut på Europaturné.

Över 20 år in i karriären är Low fortfarande på topp och den 15 oktober står de på Kägelbanans scen – en välkommen återkomst för ett av indierockens stora namn och ett måste för konserthösten.

15 oktober – Kägelbanan, Stockholm

Titta: Hebronix – Ceilings (feat. Low)

by

hebronix

Tidigare i år hoppade Daniel Blumberg av Yuck, under namnet Hebronix släppte han albumet Unreal medan Yuck fortsatte utan sin forne frontman och gav ut sitt andra fullängdsalbum Glow & Behold för någon månad sedan. Inför släppet av Unreal turnerade Hebronix tillsammans med Low och nu har en nio minuter lång “performance movie” av den osläppta låten Ceilings, där även Lows Alan Sparhawk och Steve Garrington medverkar, dykt upp på internet.

Du kan se videoklippet här:

Skivrecension: Low – The Invisible Way

by

low

Artist: Low
Titel: The Invisible Way
Betyg: 4

Allmänt betraktade som grundare av den suggestiva slowcore-scenen (som väl egentligen skapades av Cowboy Junkies några år tidigare med The Trinity Session, men i alla fall) är äkta paret Alan Sparhawk och Mimi Parker nu tillbaka med sitt tionde album på dubbelt så många år. Sparhawk berättade i ett pressmeddelande strax före albumet kom ut att The Invisible Way innehåller mer piano (”…piano, lots of piano…and an acoustic guitar…”), och sånger om kampen mot både klassamhälle och droger. Parkers sång får också större plats.

Efter lång tids pusslande lyckades Low tajma in ett besök i Jeff Tweedys studio The Loft när de passerade Chicago. Det var starten till vad som skulle bli The Invisible Way. En sak som Sparhawk förtjusades över var den stora arsenal av instrument som The Loft tillhandahöll, vilket ter sig ologiskt för att komma från ett band vars karriär grundats på att använda så få som möjligt. Men det handlar om att välja rätt också, inte hur många man väljer.

Low har aldrig handlat om de stora gesterna, utan om de små subtila stämningar som deras musik tålmodigt vecklar ut. Om Tweedy som producent har haft någon märkbar inverkan är det möjligen genom att tona ner där det behövs, och fått bandet att förstå dess egen styrka. Några sånger tar man till sig direkt, som Just Make It Stop, On My Own (som mynnar ut i en gnisselorgie halvvägs in), Paper Cup och So Blue, medan andra blir favoriter först efter fjärde eller femte lyssningen. Men detta är inte en skiva att avlyssna för den som har bråttom. Den kräver sin tid för reflektion och eftertanke.

The Invisible Way är ett bevis på att det är i sångers tomrum känslor väcks till liv, inte där varenda frekvens fyllts ut till bristningsgränsen. Den 3 maj spelar Low på Debaser Slussen i Stockholm. Kom dit du också. Kanske vi tillsammans kan höra en knappnål falla. Och njuta av dess skonsamma oväsen.

Bästa spår: Mother

Text: Tommy Juto

Att göra politik av Tyskland-Grekland-matchen var bara så löjligt

by

Tyskland vann, ganska väntat, stort över Grekland i kvartsfinalen i EM.
Den tyske förbundskaptenen Joachim Löw sade i intervjuer före matchen: “Det är bara en fotbollsmatch”.

Men det kunde inte medier inse. Nu skulle det haussas upp. “Kampen om Euron” och då menade medier det ekonomiska Europasamarbetet och det påpekades om och om igen att Europas fattigaste land nu skulle möta Europas rikaste land och grekerna skulle kunna få revansch på den tyska förbundskanslerna Angela Merkel som varit pådrivande för de tuffa lånevillkoren för konkursdrabbade Grekland.

Stopp och belägg. Stackars de grekiska fotbollsspelarna att inte bara ha det sportsliga uppraget att försöka ta sig till semifinal – de fick dessutom ett politiskt uppdrag som de inte ens bett om och inte valts till.

I nyheterna rapporterades att många greker till och med bad till gud om en seger. Jösses.
Vad gud är och hur gud kan påverka livet och människorna kan diskuteras och filosoferas över. Det tänker jag inte göra här. Men att någon gud inte går in och styr i människors fotbollslekar är väl ganska uppenbart.

Ett stort fotbollsarrangemang som EM samlar människor från många nationer. Förutom rena underhållningsvärdet är det bra när människor från olika nationaliteter samlas kring något. På så sätt är fotbolls-EM politiskt. Jag kan också ha synpunkter på att det internationella fotbollsförbundet bör undvika att lägga stora mästerskap i diktaturer. Men längre än så är det idiotiskt att dra in politiska aspekter i sportens värld. En fotbollsmatch är en fotbollsmatch – och mötet mellan det tyska landslaget och det grekiska handlade inte om eurosamarbetet eller om Angela Merkel. Att göra politik av Tyskland-Grekland-matchen var bara så löjligt. Medier borde skämmas.

Vilket lag den tyske förbundskaptenen har förresten. Fram till kvartsfinalenhar han haft reserverna i anfallstrion, men nu har han plockat fram stjärnorna med Klose spetsen. Att de flesta svenska sportjournalister inte har koll utan satt och ifrågasatte det och efterlyste Gomez visar bara än en gång att de svenska sportjournalisterna blir mer och mer okunniga. Förmodligen rekryteras de mer för att de ska se bra ut i tv, vara snygga och så vidare.

Missa inte: Nio fina bilder från kvartsfinalen Tyskland-Grekland

Mer om fotbollsmatchen i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,