Dmitri Plax pjäs ”Bruset” är en fascinerande och ruggigt rolig föreställning som bygger på de ord som flödar fram i mediebruset, ord och fraser som ofta förlorat sin mening för dagens människor.
Träffsäkert avslöjar ”Bruset” hur ord plötsligt kan få en ny betydelse när de setts in i en ny ordning för orden, eller en del av ordet plockas ut och sätts i ett annan sammanhang.
”Bruset” hade premiär i Radioteatern lördag den 3 mars och då var Kulturbloggen inbjuden för att lyssna på dramat i Radiohuset och samtidigt fira ugivningen av Dmitri Plax bok ”Re citat iver”. Pjäsen bygger på delar ur boken.
-Det är en viktig bok för mig som är resultatet av ett arbete jag gjort under de senaste tio år, sade Dmitri Plax inför premiärsändningen.
Dmitri Plax är konstnär och författare och han skriver på tre språk: svenska, engelska och ryska.
– Jag ville hitta ett sätt att nå samma konstnärliga mål utan att behöva översätta. Jag sökte mig till källan där språken kommer ifrån, till ordrötterna, berättade han.
– Som konstnär jobbar jag ofta i den gråa zonen mellan det verbala och det visuella.
I boken finns flera tematiska nivåer. Ett av dessa teman har bearbetats till föreställningen ”Bruset” som skildrar alla tomma ord och fraser.
– Jag är född och uppvuxen i ett land som inte finns längre. Allt var uppbyggt på skitsnack. Inget var vad det påstod sig vara, sade Dmitri Plax och fortsatte:
– Skitsnack är intressant språkligt sett. Och nu befinner vi oss i mediebruset hela tiden. De från början betydelsefulla orden börjar tappa betydelse.
Ja, ”Bruset” är en träffsäker mediekritisk ordföreställning som sätter fingret på politisk korrekthet och verkligen visar hur orden tappar sin betydelse. Regissören och skådespelarna har lekt med alla ord som flödar i mediebruset och visar hur det går att vrida betydelsen genom att ändra en del i ordföljden.
Ett citat ut föreställningen:
Att vara eller inte vara
är också
bara en vara
”Bruset” invigde Radioteaterns vårtema där teatern ska undersöka klassamhället och ställer frågor som: Vad är klass? Hur och när uppstår ett klassamhälle? Är klass något som behövs?
Stina Oscarson, Radioteaterchef, sammanfattar sina tankar om projektet i ett pressmeddelande:
”Jag räknar till 17 människor som en kall januarikväll sitter invirade i filtar längs Kungsgatan i Stockholm. Och jag som uppfostrats i tron att samhällets klyftor minskar står frågande. Jag läser att man uppskattar samhällets kostnad för en gängmedlem till 23 miljoner och hör entusiastiska uttalanden om att den uträkningen kommer att göra oss mer motiverade att lösa problemen. Jag undrar om det stämmer.
I Londons kravaller plundrades butiker. Men detta var inte de hungrigas uppror skrev Zymunst Bauman, utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet.
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står att ”erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”. Går det att misstolka? Nej. Men har inte deklarationen snarare blivit ett vackert papper man viftar med för att stärka nationens varumärke än som man använder i praktiken?
Jag träffar en Irakisk skådespelare som levt 3,5 år som papperslös och lyft tunga kartonger i Årstaberg för några kronor i timmen. Han hörs nu i Radioteaterns uppsättning av Kristian Lundbergs Yarden, en av föreställningarna i Radioteaterns satsning Människor utan klass.
I Människor utan klass ingår följande produktioner:
Brott & straff av Fjodor Dostojevskij. Bearbetning och regi: Mattias Andersson
Bruset av Dmitri Plax. Regi: Dmitri Plax
Praktikplats Sverige av Osbourne Blandini. Regi: Peter Schildt
Yarden av Kristian Lundberg. Regi: Jacob Hirdwall
Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen av Max Hebert. Regi: Reine Lööf
Saxofonmannen baserad på Gitarrmannen av Jon Fosse. Regi: Max Lundqvist
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Dramatisering och regi: Åsa Melldahl
Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Dramatisering och regi: Kajsa Isakson
En stjärnas fall av Clarice Lispector. Regi: Magnus Berg
De äger inte oss – vi äger dem! eller De misslyckade konsumenternas uppror av Erik Uddenberg. Regi: Suzanne Osten
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Regi: Gunilla Bresky
Här kan du lyssna på Radioteaterns föreställningar.
Läs även andra bloggares åsikter om Radioteater, Dmitri Plax, mediekritik, Bruset