Fisken
Dramalabbet, i samarbete med Unga Tur
Premiär den 11 maj 2012
Mobbing är ett ämne som ofta tas upp i litteratur, film och på scen. Vanligtvis handlar det om högstadieelever. Högstadiet är nog den tid som vi människor är som mest utsatta, då vi söker vår identitet samtidigt som vi själva har små chanser att påverka vår vardag.
I den nyskrivna pjäsen Fisken tror Algot att han fått en ny chans till ett värdigt liv i sin nya skola. Han blir kompis med klasskamraterna Anna och Leo och allt flyter på bra. Ända tills Thomas, Algots plågoande från hans gamla skola, dyker upp tillsammans med hans gamla öknamn Fisken. Algot blir sviken av Anna och Leo och på hemmaplan blir hans mamma allt mer deprimerad. Algot håller sig borta från skolan och umgås i stället med grannkillen som visar krigsbilder på internet, har tillgång till vapen och planer på hämnd.
De två skådespelarna Olle Jernberg och Ruben Lopez gör starka och trovärdiga skildringar av de två huvudpersonerna; den sköra Algot och klasskompisen Leo – som är självsäker på ytan, men innerst inne kanske lika osäker som Algot. Båda längtar de efter gemenskap och bekräftelse och båda påverkas de av en frånvarande pappa och en mamma som uppslukas av sina egna problem.
Båda skådespelarna får också glimtvis gestalta mobbaren Thomas. Bakom hans aggressivitet och förtryckarmentalitet ligger förstås också osäkerhet och längtan efter att bli accepterad och älskad. Thomas har myntat skolgårdens motto ”den som sig i leken ger, får leken tåla”, ett uttryck som slår tillbaka på dem alla när Algot nått sin smärtgräns.
Pjäsförfattaren Gunnar Eriksson ställer i ett pressmeddelande den angelägna frågan:
– Det som gör fisken relevant är att den skildrar bägge sidorna av myntet i en mobbingssituation samt ställer två viktiga frågor: Kan vem som helst bli en mobbare? Kan du? kan jag? Och kan vem som helst begå en våldsgärning? Kan du? kan jag?
Och om det är så – hur kan vi motverka vårt handlande? Alla förstår nog att mobbing är fel, men ändå är det få som tar avstånd från det i verkliga livet. Är det möjligt att genom att belysa frågan få människor att kliva ut ur sin egen situation och se klart på vad som händer? Att få den mobbade att se att plågoandarna är lika rädda som han eller hon själv? Och att få mobbarna att få syn på hur den som mobbas har det?
I Fisken läggs en stor del av ansvaret för mobbingen på de vuxna. På föräldrar som inte ser sina barn och på lärare som inte bryr sig om vad som händer innanför skolans väggar. Pjäsen kommer att spelas för skolklasser och jag hoppas att den även kommer att diskuteras i klass- och lärarrummen. Det bästa vore förstås om även föräldrar – som Thomas pappa – kunde få sig en tankeställare.
Manus: Gunnar Eriksson
Regi: Erik Magnusson
Skådespelare: Olle Jernberg, Ruben Lopez
Scenografi: Jenny André, Erik Magnusson
Kostym: Sofi Gregersdotter
Mask: Daniela Krestelica
Ljus: Jenny André
Ljud: Tobias Hylander
Grafisk form: Mattias Abrahamsson
Producent: Frida Amnow
Produktionsassistent: Caroline Taracci
Foto: Jonas Jörneberg
Relaterat: Teatermagasinet
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, skolteater, Dramalabbet, Unga Tur