Den svenska skola presterar allt sämre resultat, konstaterar Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesman Ibrahim Baylan i en debattartikel i DN.
Ja och det efter att Jan Björklund med kamrater styrt Sverige med den borgerliga alliansregeringen i sex år. Björklund var styv i korken under valrörelsen innan de kom till makten. Han gick på och anklagade s-politiken för att ha misslyckats med skolan. Nu har hans politik inte på något sätt förbättrat den svenska skolan.
Baylan skriver;
Den svenska skolan presterar allt sämre resultat, både vad gäller antalet behöriga till gymnasieskolan men även jämfört med andra länder. Men det är inte bara resultaten som sjunker i skolan. Sverige har också tappat den tidigare tätpositionen vad gäller likvärdighet i skolan. Svenska elevers socioekonomiska bakgrund spelar numera lika stor roll för resultaten som för elever i Tyskland och USA. Det är inte länder som vi ska vara stolta över att jämföra oss med i detta sammanhang.
I Tyskland sorteras barnen redan i elvaårsåldern, då det avgörs vilka barn som ska få studera på universitetsförberedande skollinjer och vilka som ska gå praktiska utbildningar.
Baylan tar upp stora problem. Problem som ökat under den borgerliga regimen.
För fakta är ju att den kritik som Björklund attackerade s-politken med inte var hela bilden. Svensk skola har haft och har stora problem – men svensk skola har också bra delar. Många bra delar. Fortfarande, trots allt och framför allt hade tidigare. Det är möjligt för alla att studera vidare på universitet, även om förutsättningarna är mycket svårare för många medan andra kan glida in till sin mastersexamen på en räkmacka, med stöd från föräldrar, god ekonomi med mera.
I och med valfriheten har en del skolor blivit mycket populära. Alla barn som söker dit, eller rättare sagt: alla barn vars föräldrar söker dit för sina barn, får inte alltid plats på dessa skolor.
Då kommer Baylan med ett förslag: att platserna skulle lottas in.
Då kan föräldrar inte sätta sina barn i kö till en skola redan när barnet är en baby.
Baylan är kritisk till hur skolorna kan göra sina urval idag:
Om det finns fler sökande än platser vid en fristående skola får skolorna i dag basera sitt urval på kötid, syskonförtur och en geografisk närhetsprincip. Kötid är ett kraftigt socialt segregerande urvalsinstrument. Vi vill se över om lottning till grundskolor med fler sökande elever än platser skulle vara ett bättre urvalsinstrument, jämte syskonförtur och närhetsprincip.
Tur att han vara säger att han vill se över. Hoppas han snabbt kommer till insikt om att lotta ut platser sänder väldigt obehagliga vibrationer.
Felet kan väl ändå aldrig vara att en del föräldrar engagerar sig i sina barn och deras skola? Stöder vi de barn med sämre förutsättningar genom att hindra andra barns föräldrar att stödja sina barn? Ska vi förbjuda föräldrar att göra läxor med sina barn också?
Dessutom är väl närhetsprinicipen och syskorförtur bra? Är det inte bra att barn kan gå till skolan och inte behöva bli skjutsade? Är det inte bra att syskon kan gå i samma skolor?
Lottning är ett oerhört byråkratiskt instrument och bäddar för obehagliga misstankar om fusk och fuffens.
Lottning sänder ur signalen att det inte går att kämpa för något.
Vill vi ha ett samhälle där människor inte engagerar utan myndigheter lottar ut människors skolplatser?
Vad blir nästa steg? Lotta ut var vi ska bo?
Lottning sänder ut obehagliga associationer i sin förlängning, som tanken på hur kinesiska maopolitiker tvingade ut akademiker för att jobba på landsbygden.
Ja, Ibrahim Bayland: vi måste göra skolan bättre och mindre segregerad. Men inte genom att hindra föräldrar att engagera sig för sina barn. Det är aldrig rätt väg.
Undrar vad han menar exakt med det här, förresten?
Vid ansökan om att etablera en ny skola ska elevgruppens sammansättning vägas in och nyetableringar som leder till ökad segregation ska inte ges tillstånd av Skolinspektionen att starta.
Det borde betyda att han vill stoppa muslimska och kristna skolor, för dessa leder väl till segregation efter religiös tillhörighet.
Martin Moberg har också bloggat om detta, liksom Peter Andersson och Roger Jönsson.
Fast jag håller inte riktigt med dem, jag tycker de borde vara lite mer kritiska till vad Ibrahim Baylan tar upp, även om jag håller med honom om vissa delar i debattartikeln.
——
Det går inte särskilt bra för den moderatstyrka regeringen nu. Siffror visar att ungdomsarbetslösheten är värst och högst i M-kommuner och frågan är om inte minister Tolgfors snart måste avgå, den svenska vapenaffären med Saudiarabien blir värre och värre.
I denna situation skulle ett val nu kunna vara spel mot öppet mål, en säker seger för oppositionen. Men då gäller det att oppositionen inte tar fram ogenomtänkta förslag, som att hindra föräldrar att engagera sig i sina barn.
Läs även andra bloggares åsikter om skolpolitik, skola, Ibrahim Baylan, DN Debatt, samhälle, politik, Björklund
“Dessutom är väl närhetsprinicipen och syskorförtur bra? Är det inte bra att barn kan gå till skolan och inte behöva bli skjutsade? Är det inte bra att syskon kan gå i samma skolor?
” – Exakt som det var innan privatiseringsförsämringen på 90-talet. Så varför genomfördes den vansinniga friskolereformen? Dyrare och sämre. Och resultaten hos eleverna har drastiskt rasat då betygsinflationen rasat iväg. Ty där man utan att arbeta ändå får högsta betyg kommer att locka mer pengar till den skolan. Ett groteskt feltänk.
Håller med om att idén om lottning inte är bra. Det ger de borgerliga chansen att ironisera över S-politiken. Vad jag läst om Baylans artikel (har inte läst den direkt) så finns det inget om åtgärder mot de riskkapitalägda företagens skatteundanhållande genom olika metoder som räntesnurror, invecklade bolagskonstruktioner, holdingbolag, stiftelser och skatteparadis. Jag tycker S-ledningen är för återhållsamma med kritik i detta avseende och saknar Juholts klarspråk. Som det nu är gör till och med Borg skarpare uttalanden och det är ynkligt att S inte också kan säga ifrån.
Jag tycker ni som är emot lottning borde läsa en bok som heter “Justice by lottery”. En del av boken handlar om hur man ska få alla skolor att bli ungefär lika bra. Detta gör man på det sätt, att ingen vet var sin barn hamnar någonstans. Detta kommer att leda till att de som bestämmer, eftersom där är alltid någon som har barn, kommer att se till så att skolorna bli ungefär lika bra. Tänk på att det är ett lotteri vilka föräldrar vi får.