• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Leif Zern

Bokrecension: Kaddish på motorcykel av Leif Zern – borde nominerats till Augustpriset

11 december, 2012 by Rosemari Södergren

Kaddish på motorcykel
Författare: Leif Zern
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 9100127817
ISBN13: 9789100127817

I ”Kaddish på motorcykel” berättar den svenska teaterkritikern och författaren Leif Zern om sin uppväxt under 1930- och 1940-talet med en judisk pappa och en mamma från svensk arbetsklass som konverterade till judendomen för att kunna gifta sig med Simon som blev Leifs pappa. Boken är liten, i behändigt fickformat på lite drygt 200 sidor men det är samtidigt en stor berättelse, nästan poetisk med flera bottnar i det som berättas. Den är en av de mest välskrivna böcker jag läst i år och egentligen är det skandal att den inte nominerades till Augustpriset.

Leif Zern bjuder på sig själv och berättar om både lyckliga stunder och sorgen som drabbar hans familj. Berättelsen kretsar kring Leif Zerns far som var jude men samtidigt väldigt öppen för och nyfiken på det svenska livet. Han följde de judiska reglerna med bröt emot dem för att fånga kräftor.

Det brukar sägas att den som skriver personligt kan berätta något allmängiltigt – och det stämmer i hög grad på Leif Zern. Många i Sverige har rötter i mer än en kultur och kan känna igen sig i det kluvna. Leif själv var ju på sätt och vis bara till hälften jude och mötte därför misstänksamhet både bland judarna själva och bland de svenskar som hade sina rötter helt i den svenska myllan. Hans far var inte strängt religiös med följde ändå de judiska reglerna, samtidigt som han var öppen för det vanliga, svenska livet.

För mig hade boken ytterligare en intressant aspekt. Leif Zern tillhör ju den svenska kultureliten och även om jag ofta ser honom på teaterpremiärer har jag aldrig talat med honom – och lär knappast göra det heller. Vi tillhör hela olika skikt i den svenska kultursfären. Han kommer från högborgerlighetens Dagens Nyheter.

Det var inte alltför länge sedan han gick till hårt angrepp i DN mot bloggar, där han menade att vi förstår teaterkritiken. Jag skickade ett mail till honom där jag undrade lite hur han menade, men jag fick, förstås inget svar. Det är den attityden som DN:s redaktion ofta har gentemot bloggare. DN:s kulturredaktion tillhör ju den svenska kultureliten. Det var därför intressant att läsa hur den störste av dem alla kommer från ganska enkel bakgrund, med en mamma som sade sig rösta på partiet till vänster om socialdemokraterna.

Tack vare hans underbara lilla bok har jag fått en inblick i hans bakgrund och jag ser honom med något andra ögon nu. Något. Litteratur är kraftfullt och starkt.

Text: Rosemari Södergren

Fler recensioner av ”Kaddish på motorcykel”: Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, Leif Zern, teaterkritiker, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokblogg, Bokrecension, Leif Zern, Teaterkritiker

Är vi det förfärliga hotet mot teaterkritiken?

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

Den fördjupade teaterkritiken, är den en genre på utdöende? Ja det menar panelen i ett seminarium som hölls på Lilla Scenen på Stockholms Stadsteater.
I panelen satt: Jenny Andreasson teaterregissör; Lars Dencik, professor i socialpsykologi, Roskilde Universitet; Christina Ouzounidis, dramatiker och regissör; Per Svensson, författare och före detta kulturchef på Expressen; Leif Zern, teaterkritiker Dagens Nyheter.
Moderator var Kerstin Brunnberg, ordförande Statens Kulturråd, före detta VD Sveriges Radio.

Ja det finns en del att säga om urvalet av panelen. Om ämnet är att den fördjupade teaterkritiken är på utdöende och hotet är alla som skriver på webben – då borde åtminstone något representant för nya medier vara med.
Per Svensson förlöjligade nya medier genom att säga att nya medier funnits i tio år. Suck …

Nå det lustiga var att den här debatten, eller snarare samtalet på scenen till nittionio procent handlade om papperstidningar. Teaterkritiker får inte längre skriva 6.000 tecken eller längre för att kunna analysera en teaterföreställning.
Hallå, ville jag ropa: ta då vara på möjigheten att publicera på Internet. DN har ju pricipen att det som ska publiceras på webben ska vara kortare och inte lika djuplodande som i pappret. Varför inte tänka tvärtom och ge teaterkritiker chansen att fördjupa sig på webben?

Fast att få mer utrymme garanterar inte att något blir bättre, påpekade Per Svensson och gjorde liknelsen med en sonett. En sonett blir inte bättre för att den får fler rader.

Frågan om för vem en teaterkritiker skriver togs också upp. Under seminariets början verkade alla i panelen tycka att det viktigaste är att den finns en fördjupad teaterkritik för regissörernas och dramaturgernas skull. För att de som skapar teaterkonst ska få kritik.

All annan kritik beskylldes för att vara ytlig och betygssättande.
Hallå hallå, ville jag ropa, men det fanns inte direkt utrymme för oss i publiken att säga något.

Att skriva för en annan målgrupp än regissörer och dramaturger behöver inte på något sätt betyda att teaterkritiken blir av sämre kvalitet. Bara för att målgruppen är allmänheten behöver inte kritiken bli ytligare. Inte på något sätt.

Själv skriver jag utifrån tanken att en föreställning ska säga människor något, om livet, om samhället, om klyftorna mellan människor på olika plan, om orättvisor, om existentiella frågor. Att något enbart är konstnärligt utan att det säger mig något om livet räcker inte för mig. Därmed har jag säkert en annan utgångspunkt än Leif Zern. Att jag jobbat med annat än att vara teaterkritiker och att jag har erfarenhet av ett arbetsliv utanför mediebranschen, det gör förmodligen mig mer lämpad att skriva teaterkritik, utifrån min utgångspunkt. Den som aldrig jobbat utanför medievärlden kanske inte kan bedöma en föreställning som handlar om industriarbetare eller undersköterskor, exempelvis.

Nu menar jag att olika slags teaterkritik behövs, både Leif Zern med kollegor och vi på Kulturbloggen  – och jag ser hur webben växer och hur det kommer fram många nya sajter som skriver seriöst om olika slags kultur: teater, film, litteratur, musik …

En lustig sak var att Leif Zern trots allt tror att framtiden kommer att rymma en kvalificerad teaterkritik. Den kommer att finnas på nätet sade han men:
– Förlusten är offentligheten, sade Leif Zern.

Ja men på vilket sätt är en text i en papperstidning som vi måste betala prenumerationsavgift för att läsa mer offentligt än webbpublicerade texter som vem som helst kan komma åt via sin dator, surfplatta eller smartphone?

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, var en av få ur publiken som fick tillfälle att säga något. Hon hävdade att Aftonbladet är väldigt bra på att ge utrymme för teaterkritik och hon efterlyste fler och andra deltagare i panelen i ett kommande seminarium. Kvällstidningar borde få vara med sade hon och så påpekade att Aase Berg som borde vara med, kulturskribent som skrev en debattartikel om att hon hatade teater. Aase Bergs berömda debattartikel som ingen ens iddes gå i svaromål på, inte ens bloggosfären orkade ens diskutera den. Varför ska hon få chansen än en gång?

Det är så typiskt. Åsa Linderborg representerar ju precis samma grupper som två av de som satt i panelen: Leif Zern och Per Svenssnon, mediefolket.

Varför är det ingen som tar med någon som representerar oss, vi som använder nya medier för att skriva om teater och annan kultur på ett bra sätt? Vi som uppenbarligen är hotet?

Jag var en av få som fick chansen att säga något. Jenny Andreasson, teaterregissör, sade att det var förfärligt att Stadsteatern betalt folk för att blogga om teaterföreställningar. Hon förtydligade det: hon menade att det fanns någon PR-person som fått betalt för att fylla en salong med bloggare som då måste skriva positivt.

Det vet ju varenda en som bjudit in ett antal bloggare till något att det inte går att säga åt bloggare vad de ska säga. Vilket jag påpekade. Alla de tusentals bloggare jag har träffat är rätt egensinniga och skriver vad de själva vill och tycker.

Eftersom en teaterkritiker ska tänka självständigt och tycka fritt, ja då har dessa förhatliga bloggare alltså samma egenskaper?

Ett bloggverktyg är bara ett verktyg som du kan fylla med vad du vill: dagboksanteckningar eller djupa analyserandde artiklar, ja vad du vill och det betyder också att det på webben kommer att växa fram alla möjliga slags webbplatser som skriver om kultur på olika sätt och det kommer helt klart att finnas sådana sajter som skriver om teaterkritik på ett djuplodande sätt. Ja egentligen är det ju rent av så att det är lättare att göra sådant på webben.

Scenbloggen har också skrivit om seminariet och

Läs även andra bloggares åsikter om Leif Zern, Åsa Linderborg, teaterkritik, kulturdebatt, kultur, teater

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: Åsa Linderborg, Kultur, kulturdebatt, Leif Zern, Teater, Teaterkritik

DN:s kände teaterkritiker Leif Zern öser ur sig förakt mot bloggare

20 november, 2011 by Rosemari Södergren

Teaterkritiker på traditionella medier får inte skriva lika långa texter idag som förr. De måste dessutom lämna texten mycket tidigare än förr. Detta irriterar DN:s kände teaterkritiker Leif Zern så till den milda grad att han öser ur sig förakt mot bloggare. Det är bloggarnas fel att det blivit så, tycks han mena.

Angreppet mot bloggare förs i en opinionsartikel i DN söndag 20 november som ännu inte publicerats på Internet.

Hmm? Bloggare bestämmer väl inte över redaktionens arbetsvillkor? Vågar herr Zern inte angripa sina chefer?

I Teatermagasinet har jag skrivit om detta:

 

Teaterrecensionerna blir alltmer kortfattade i bloggarnas tidevarv. Men det finns en undre gräns vid vilken den professionella kritikens död är ett faktum, skriver Leif Zern i en opinonsartikel i DN söndagen den 20 november. (Artikeln är ännu inte publicerad på webben.)

Leif Zern, DN:s välkände stora teaterkritiker, går ut hårt mot bloggare som skriver om teater i sin artikel. Han tycks anse att vi är skulden till att normallängden på en teaterrecension har sjunkit från sex tusen (och ibland mer) tecken till tre tusen tecken, samtidigt som deadline har flyttat från sen eftermiddag till tidig förmiddag.

Han skriver:
Det som en gång i tiden var en skrivprocess är idag ett förpackningsproblem.

Leif Zern är uppfylld av förutfattade meningar och fördomar, verkar det som.
Han sätter tydligen likhetstecken mellan att blogga och att vara okunnig.
Tvärtom är det ofta så att den som bloggar om teater har gedigen erfarenhet, kunskap och utbildning inom teater. Om inte lika gedigen bakgrund som herr Zern, men han kan väl ändå inte mena att måttstocken för att duga som recensent är han själv.

Tomas O som driver Teaterstockholm.se har gått på Calle Flygares skola, exempelvis. Jag själv som driver Teatermagasinet och Kulturbloggen har förutom att jag gått Journalisthögskolan läst teatervetenskap på Stockholms universitet och dramatik på Göteborgs universitet.

Skillnaden är att Leif Zern och hans kritikerkollegor på traditionella medier är anställda av storföretag. Vi andra kämpar på som småföretagare eller så ägnar vi teaterbloggandet all vår fritid. Gör det oss mindre värda?

Varför skulle Leif Zern ha rätt att visa oss sådant förakt?

För det första är han extremt okunnig om teknik, verkar det som. Bloggverktyg är ett verktyg som kan fyllas med vilket slags innehåll som helst. Vi på Teatermagasinet och Kulturbloggen har valt att fylla det med ett redaktionellt innehåll som ofta kan platsa i tryckta tidningar också. Många gånger har vi helt klart högre kvalitet på våra recensioner än de ytliga recensioner som ofta publiceras i kvällspress.

Leif Zern höjer gamla tider till skyarna och skriver om när en teaterkritiker kunde få breda ut sina texter på många spaltmeter. Det går ju att göra i bloggar, breda ut texterna alltså. Tvärtemot vad Leif Zern skriver är alltså bloggar utmärkt lämpade för långa analytiska texter. Det finns inget begränsat utrymme. Leif Zern borde slå på kollegorna i kvällstidningarna i stället. Där kan man tala om korta och ytliga recensioner.

En stor skillnad mellan Leif Zerns teaterrecensioner och våra är att han tydligt och klart riktar sig till redan mycket kunniga. Vi skriver för en mer ovan publik. Min uppfattning är att de flesta etablerade teaterkritiker på de traditionella medierna mest skriver för varandra. Jag tycker att det verkligen finns plats för teaterrecensenter som liksom vi vänder oss till andra än de redan extremt insatta. Om Zern brann för teaterns fortsatta existens skulle han inte ösa förakt över oss utan tvärtom se oss som ett komplement. Om det bara fanns elefanter på savannen skulle det bli rätt ödsligt. Lejon, zebror och noshörningar behövs också.

Herr Zern skriver också:
Bloggprosans första offer är den historiska horisonten. Om det enda som anses vara intressant är nuet, försvinner behovet av att se verkets plats i ett större tidsperpektiv.

Jaha? Och det menar han att ingen som skriver i ett bloggverktyg kan göra? Han menar uppenbarligen att den som skriver i ett bloggverktyg inte kan sätta in ett drama i ett tidsperspektiv? Snacka om att diskriminera. Zern drar alla bloggskribenter över en kam och förutsätter att där inte finns någon som kan sätta något i ett tidsperspektiv. Vilka fördomar herr Zern ger uttryck för.

Leif Zern visar både okunskap och elitens typiska förakt för andra än sig själva i sin opinionsartikel i DN Kultur.

Jag erkänner att jag ofta hellre sätter ett drama (eller för den delen en film också) i ett samhällsperspektiv. Jag tycker ofta det är intressantare att fundera kring vad ett drama berättar om mänsklighetens villkor och om våra relationer till varandra än hur föreställningen förhåller sig till medeltiden. Att jag föredrar att sätta in ett drama i ett perspektiv kring vad den säger oss om våra liv, gör det mig till en sämre kritiker per automatik?

Leif Zern avslutar sin föraktfulla opinionstext med
Ingenting lever om det inte sätts i förbindelse med något annat. Frågan är om vi har tid med det. Eller om det enda som återstår är att markera närvaro, punktbevaka en syster av tre och sätta ett btyg. I så fall är den professionella kritikerns död inte längre en kliché utan ett faktum.

Att tiden blivit knappare, att utrymmet minskat – det beror inte på oss som skriver teater i ett bloggverktyg – det beror på vinstgalna direktörer på mediaföretagen. Men uppenbarligen vågar Leif Zern inte angripa de som är orsaken till problemet. Det är enklare att skjuta på de med mindre makt och mindre status. Fegt. Dessutom löser det inte problemen.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, debatt, kulturpolitik, medier, Leif Zern

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: debatt, Kulturpolitik, Leif Zern, Medier, Teater

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Manus: John Fosse Regi: Cecilia … Läs mer om Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

The Fabelmans Betyg 4 Svensk premiär 3 … Läs mer om Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

De fem djävlarna Betyg 4 Visas under … Läs mer om Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Valand i Göteborg (Jazzföreningen … Läs mer om Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Exodus Betyg 5 Svensk biopremiär 3 mars … Läs mer om Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Mefisto Remixed Av Kia Berglund och … Läs mer om Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Filmrecension: Mumier på äventyr

Mumier på äventyr Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mumier på äventyr

Musikalrecension: A Chorus Line

A Chorus Line Framtagen och … Läs mer om Musikalrecension: A Chorus Line

Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Maktens diskreta charm Originalidé, … Läs mer om Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Folkets Bio, Triart Film, Nonstop … Läs mer om Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in