• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

School '94

Intervju med Westkust och School ’94

26 april, 2015 by Jonatan Södergren

weskust

Westkust och School ’94 har en del gemensamt; utöver att de är ute på en gemensam turné så kommer båda banden från Göteborg, de ligger på samma skivbolag — Luxury — och med fötterna i 90-talets alternativrock gör de kanske den bästa indiemusiken Sverige har att komma med just nu. Därför kändes det naturligt att intervjua båda banden på samma gång. I samband med att deras gemensamma turné hade vägarna förbi Landet-klubben Heaven Up Here på Telefonplan i Stockholm mötte Kulturbloggen upp Westkusts Gustav Andersson (sång/gitarr) och Hugo Randulv (bas), samt Alice Botéus (sång) och Felix Andersson (bas) från School ’94 för en intervju som varade fram tills att vi blev utslängda av en av servitörerna på Landet eftersom Felix skrattade för högt.

Ni är ute på turné tillsammans. Utöver att ni båda ligger på samma skivbolag, Luxury, hur kom idén till den här turnén till?

Alice: Det var jag och Julia i Westkust som tyckte det vore kul. Så skulle de släppa en platta, då tänkte vi: ”Ska vi inte åka ihop?”.

Hugo: Jag har velat spela med dem sedan jag hörde dem första gången.

Alice: Det var en väldigt ömsesidig idé.

Har ni en bra relation till de andra banden på Luxury?

Felix: Ja och nej, det finns lite olika falanger. Luxury är inte supersmalt, det är ändå lite bredd på skivbolaget. Vi två, Makthaverskan och Happy Hands Club känns som någon slags gruppering.

Inspireras ni av liknande band?

Alice: Vi är lite blandade.

Gustav: Det kommer nog lite undermedvetet i och med att man spelar musik som man tycker är bra. Man har ju blivit influerad av band som man lyssnat mycket på. Det är ingenting som är genomtänkt. Iallafall inte i Westkust. Det kommer väldigt naturligt. Per som spelar gitarr i School, har spelat in all Makthaverskan och nästan all Westkust. Där har vi blivit influerade av varandra. På en inspelning så finns det någon sorts gitarrpedal som Per använder, typ någon pitchmodulator så det låter väldigt ringande, då har man tänkt: ”En sån vill jag ha, för det passar ju”.

Felix: Vi har inga band som vi uttalat är influerade av. Om man pratar om oss så tror jag vi har jättemånga gemensamma influenser, men det beror på hur nära man går. Ifall man lyssnar på den musik som vi är, då tror jag att vi står ganska långt isär, men ifall det är någon som är totalt ointresserad, då är vi ju jättelika. Alla vi har ju lyssnat jättemycket på The Smiths när vi var unga.

Gustav: Jag har faktiskt aldrig lyssnat på The Smiths.

Alice: Inte jag heller.

Gustav: Men jag tror inte det spelar någon roll, för vi alla gillar när det blir lite åka av!

Alice: Att vi ens startade School var för att jag och Felix hade en gemensam bild av ett band vi ville skapa. Annars hade inte School funnits.

Vad var det för gemensam bild ni hade?

Felix: Vi behöver inte ta det så himla långrandigt, vi sågs, käkade middag, och så sa vi bara: ”Vi startar ett band”. Så gjorde vi det.

Kan ni berätta den här historien om varför ni var tvungna att byta namn?

Felix: Det finns ett skotskt twee-band som heter The School. Det var inte ens de, utan det var sångerskans pojkvän som skrev till oss på Facebook: ”Oh, you guys are great, we love your sound. Har ni tänkt på att det finns ett skotskt popband som också heter The School? Det kan bli lite förvirrande, man kan lätt blanda ihop er”. Jaha, vad menar ni? Det är klart man inte kan göra det. De spelar twee-pop och bor i Skottland. Sedan skrev de tillbaka och vi fortsatte vara lite skojiga tillbaka mot dem. Till sist var det en advokat som hörde av sig, då hade de tydligen rättigheterna på namnet School om man spelar någonslags alternativ pop i hela UK.

Alice: Och så skrev de: ”Vi ska faktiskt komma och spela i Göteborg i höst, det kan ju bli lite förvirrande för er”. Fast, det ska ni ju inte.

Felix: Därför lade vi till ’94, för att det var ett bra år.

Alice: My So-Called Life kom. Brainpool släppte en bra skiva. Pelle ville att vi skulle heta School Lion…

Felix: …som Snoop Lion. För att det var en uppdatering av School. Att vi hade höjt oss en nivå, att det här var en ny inkarnation av School. Han var superseriös. Det är grymt i några sekunder, men det är ingenting man vill leva med.

Hugo: Då får ni mail av Snoops advokat istället.

Ni släppte en EP med Westkust 2012. Hur kommer det sig att debutalbumet, Last Forever, kommer först nu?

Gustav: Jag har varit sjuk. Så då har det inte blivit så mycket.

Hugo: En öronskada gjorde det omöjligt att kunna repa och skriva nya låtar.

Gustav: Fast jag har ingen hörselskada längre, allt är bra nu. Plus att vi är världens långsammaste människor. Vi är ju faktiskt efterblivna på snabbhet.

Felix: Men ni gillar ändå att planera väldigt mycket.

Gustav: Planera? Gör vi det?

Felix: Med folkölen och allt det där, då var ni väldigt planerande.

Hugo: Ja, när det kommer till att skaffa alkohol.

Gustav: Framför allt Philip gillar att planera, med alkohol och sånt. Det är viktigt.

Hugo: Det är massa saker. Sedan tror jag vi har varit utomlands, och vi har haft problem med replokaler. Vi har inte riktigt haft någon replokal emellanåt. Sedan har vi haft fokus på annat, vi har spelat i andra band som tagit tid. Sedan var det lite allmän lathet också. Det har bara gått segt liksom.

Har ni en bättre bild av vad Westkust är för band och vilket sound ni ska ha nu?

Gustav: Definitivt. Jag tycker att den här skivan gjuter oss ganska bra. Den känns ganska viktig för oss, soundmässigt och vad vi vill. Det känns som att alla har fått komma fram.

Hugo: Det jag tyckte var grymt med att spela in en skiva, eller skillnaden från att spela in en singel eller en EP, då har man haft ett par låtar som har hamnat tillsammans. När man skulle spela in en skiva fick man tänka att det ska bli ett album av det, att det ska finnas någon slags helhet. Man har ändå haft det i åtanke när man spelat in det, och det känns som att det har lett fram till att vi hittat vårt sound.

Gustav: Jag har nog aldrig tänkt så, men det har definitivt blivit så. Det är ingenting som vi planerat.

Ni har ju båda omnämnts av stora, utländska bloggar. Är det något ni märkt av?

Felix: Ja, det har märkts. Man märker att det skrivs, man märker att musiken får spridning.

Hugo: Verkligen, jag och Gustav spelar i Makthaverskan också. När vi var i USA och spelade var det folk som kom och kollade på Makthaverskan, som också hade upptäckt Westkust genom bloggar. Vi hamnade på Pitchfork, det var många som upptäckte oss där. Så det har vi verkligen märkt av. När vi släppte skivan nu så sålde den slut på direkten, det tror jag inte hade hänt om det bara hade varit fokus på bandet i Sverige.

Hur var det att spela på SXSW?

Hugo: Grymt!

Felix: Var det grymt? Jag är jättenyfiken.

Gustav: Första dagen var kul, men själva SXSW tyckte jag bara var asjobbigt. Det är hur mycket folk som helst, det är stressigt. Vi gjorde absolut roligare spelningar på den turnén än på SXSW. Det är en knyta-kontaktsfestival, en branschfestival, det är väl det själva grejen är.

Felix: Det är väl som by:Larm?

Gustav: Bilar?

Felix: by:Larm.

Gustav: Nu tänkte jag på Cars, alltså Disneys Bilar, skivomslaget där. Den ska omnämnas sedan.

Hugo: Det var så maxade intryck hela tiden. Musik överallt. Väldigt stort. Jag vet inte hur många jävla band det var som spelade där den veckan.

Gustav: Typ tio tusen.

Hugo. Jag tror det var två tusen som var officiella, sedan var det massa inoficiella spelningar. Jag har ingen aning, men det var sjukt många. Vi hade ett ganska lugnt schema, jag träffade folk som gjorde åtta spelningar på tre dagar, vi hade tre spelningar på tre dagar och det räckte gott och väl. Det var kul…

Gustav: …och jättretråkigt. Det var båda. Det var jättekul att spela och att folk kom och kollade, men att gå runt i staden var jättejobbigt.

Vad var det för något om Bilar?

Gustav: Vi ska snacka om våra favoritomslag i GAFFA, och då ska jag välja Disney Pixars soundtrack till Bilar. Det är bara en idé jag har. Det blir spännande, väldigt bra film.

Felix: Är den så bra?

Gustav: Det är mer att alla bilarna ser så gulliga ut.

Felix: Jag började se den när jag var sjuk, jag tror jag såg halva, sedan tröttnade jag.

Gustav: Jag förstår dig, jag gillar inte heller den. Jag gillar bilarna för de är jättegulliga.

Alice: Jag gillar Det regnar köttbullar och Wreck-It Ralph.

Hugo: Jag såg Monsters University nyligen, den är fem av fem.

Gustav: Den är fem av fem. Jävlar!

Alice: De är båda jättebra. Det är nog de bästa. Monsters Inc alltså.

Är ni överlag stora fans av animerad film?

Alice: Jag gillar Pixar.

Hugo: Jag gillar Dumma mej 1. Jag har inte sett Dumma mej 2. De är jättegulliga, de här små öronpropparna eller vad det är.

Alice: Jag gillar animerad film.

Gustav: Jag gillar nog mer idén av animerad film, mer än…

Felix: [Skratt]

Gustav: …än att jag gillar att titta på det. Det är nog därför jag gillar just Bilar. Idén av att de är gulliga, men det är inte så kul att kolla på den. Det är som när man tänker: ”Åh, vad det hade varit gott med en cigg nu,” sedan när man tar den så är det inte gott alls. Exakt så är det.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: bilar, Heaven Up Here, Landet, Luxury, School '94, SXSW, Telefonplan, Westkust

Kulturbloggen förutspår musikåret 2015

31 december, 2014 by Redaktionen

jessojr

Vi plockar fram spåkulan. Om 2014 handlade om nykomlingar som FKA twigs, Sam Smith och Seinabo Sey så lär 2015 knappast vara sämre. Här är femton artister vi tror kommer lämna ett extra stort avtryck under det kommande året:

Tobias Jesso Jr

Många är de artister som valt att pröva lyckan i Los Angeles. Tobias Jesso Jr är en av dem. Han flyttade dit 2008, utan att lyckas. När hans mor diagnosticerades med cancer återvände han hem till Vancouver och skrev låtar på systerns piano. Efter att ha blivit upptäckt av den tidigare Girls-medlemmen JR White signades han av True Panther som ger ut hans debutalbum, Goon, den 17 mars.

Viet Cong

Efter två hyllade album slutade Calgary-bandet Women med bråk på scen, men två av dess medlemmar har gått vidare under namnet Viet Cong. Efter ett kassettband, som kort och gott hette Cassette, släpps den 16 januari ett självbetitlat fullängdsalbum. Bandet har redan delat med sig av singeln Continental Shelf därifrån.

– Jag minns att jag skrev riffet — det du hör i början av låten — på en akustisk gitarr. Det var min födelsedag, jag var på turné med Chad VanGaalen och vi var i en liten stad som heter Encinatas precis norr om San Diego. Kanske är det därför den har lite surf-vibbar, eftersom jag skrev den i en surfstad i södra Kalifornien. Jag skrev den i standardstämning, det lät nästan som en folksång. Jag hade melodin, men ingen text. Och jag minns att jag spelade in den i studion med Monty. Vi dekonstruerade det och ändrade stämning så att det skulle bli konstigare. Lite mer som Sonic Youth. Ursprungligen hade den nästan ett 60-talssound. Vi brukade kalla den Bush Beat eftersom vi stal beatet från Running Up That Hill, berättade bandets sångare Matt Flegel i en intervju med Kulturbloggen.

Yumi Zouma

Nyzeeländska trion Yumi Zoumas drömska disco förgyllde 2014. En självbetitlad EP släpptes på Brooklyn-labeln Cascine och följdes upp av singeln Alena. Så vad än bandet har i görningen 2015 — om det så är ytterligare en EP eller en fullängdare — har vi höga förväntningar.

LUH

Ellery Roberts har tidigare varit sångare i Manchester-bandet WU LYF. Efter det att bandet annonserade sin splittring efter blott ett album så har medlemmarna gått vidare med en rad olika projekt. LUH är en akronym för Lost Under Heaven, och första singeln Unites är precis så episk som vi kunnat hoppas på.

Shura

Ända sedan debutsingeln Touch dök upp på Soundcloud för snart ett år sedan har Shura trollbundit oss med sin drömska mix av 90-tals-R&B och 80-talspop. I februari gästar den rysk-brittiska låtskrivaren och producenten dessutom Sverige för en spelning på Sonár Stockholm.

Shamir

Sprungen ur Las Vegas förorter stod den androgyna sångaren Shamir för två av 2014 års mest självsäkra förstasinglar; On the Regular och If It Wasn’t True. Fortsätter han leverera låtar av samma klass är det bara en tidsfråga innan han spelas på samtliga dansgolv världen över.

Ben Khan

Ben Khan från London har liknats vid artister som Jai Paul och Jungle. Efter att ha laddat upp ett par demos på Soundcloud förra året släpptes i år hans debut-EP 1992. Den enigmatiska producenten har ställt in spelningar för att arbeta på ett debutalbum som gärna så snart som möjligt får se dagens ljus.

SOAK

SOAK, eller Bridie Monds-Watson som hon egentligen heter, är bara arton år men hyllningskörerna växer sig allt starkare. Hemma i Derry har hon uppträtt sedan hon var fjorton, och i och med nya singeln B a noBody (hennes första på Rough Trade) har hon även börjat nå ut till en bredare publik.

Gang of Youths

Sedan släppet av Evangelists har australienska Gang of Youths radat upp flera imponerande singlar, nu senast Benevolence Riots. Kan 2015 vara året de slår igenom på bredare front?

Kwabs

London-bördiga Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, är på väg att utvecklas till nästa soulstjärna. Singeln Walk (vars musikvideo i skrivande stund har över 9 miljoner visningar på YouTube) placerade honom på många årsbästalistor, och ingenting talar väl egentligen emot att han ska toppa den 2015?

The Hanged Man

Rebecka Rolfart har tidigare varit medlem i Vulkano och Those Dancing Days, men har nu lämnat de banden bakom sig till förmån för den postpunk som genomsyrar nya projektet The Hanged Man. Minialbumet First Quarter Moon släpptes i höstas och vred upp förväntningarna på vad som komma skall.

– Det var som ett vakum, jag hade hoppat av Vulkano och allt var upp och ner. Allt var annorlunda från vad jag var van vid. Det är vad The Hanged Man står för. Du hänger där och tänker ’oj, hur ser världen ut nu’. Du har offrat något i ditt liv och tänker på vad som ska hända sedan, berättade hon i en intervju med Kulturbloggen.

Hey Elbow

Malmöbandet Hey Elbow har snabbt etablerat sig som ett av landets mest spännande nykomlingar sedan debutsingeln Blanca, med sina ödesmättade atmosfärer och suggestiva melodier, släpptes tidigare i år.

School ’94

School bytte namn till School ’94 och fick genast en mer nostalgisk och tidsstämplad klang. 90-talsdoftande indie, någon?

Vita Bergen

Den svenska motsvarigheten till Arcade Fire är en duo från Göteborg (och nej, de är inte döpta efter platsen i Stockholm).

– Vi funderade länge och bytte namn några gånger precis i början, men så fort Vita Bergen kom på tal så var det som att det var bestämt. För oss betyder det en sak, men för någon annan kan det betyda något helt annat och om det innebär att vissa lyssnare från Stockholm associerar till Vitabergsparken så är ju det fint i sig. Men för folk i andra städer och länder kommer associationen se helt annorlunda ut, och det tycker vi om. Tydligen har flera östeuropéer uppfattat Vita Bergen som någon form av drag queen-artist, så det verkar redan börjat ta hand om sig själv, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Llojd

Signade till SoFo Records släppte Llojd tidigare i år sin debutsingel Om vi faller. Sedan dess har Malmöduon släppt ifrån sig ytterligare två singlar: Fel folk och 70/30.

– ’Om vi faller’ kändes som en bra representation av hur vi låter. Elektroniskt melankoli-gung mixat med gitarrer, ärliga texter och starka melodier. Eftersom vi bara är två i bandet känns det som att vi har ganska öppet för att göra väldigt olika låtar, men som ändå har någon slags röd tråd gemensamt. Och ’Om vi faller’ sammanfattar nog soundet i den röda tråden ganska så bra, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Ben Khan, Gang of Youths, Hey Elbow, Kwabs, Llojd, LUH, School '94, Shamir, Shura, SOAK, The Hanged Man, Tobias Jesso Jr., Viet Cong, Vita Bergen, Yumi Zouma

De bästa låtarna 2014: 100-81

8 december, 2014 by Redaktionen

decemberists

2014 var året då projekt som Francis Lung och LUH (en akronym för Lost Under Heaven) uppstod ur nu insomnade Manchester-gruppen WU LYF:s kölvatten. Warpaint följde äntligen upp sitt fyra år gamla debutalbum och Tove Lo toppade listorna både hemma i Sverige och i USA.

Från och med måndagen den 8 december fram till fredagen den 12 december presenterar vi dagligen 20 låtar i vår årslista. Först ut är plats 100-81:

81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: A Sunny Day in Glasgow, Aphex Twin, Caribou, Cloud Nothings, Dum Dum Girls, Flying Lotus, Francis Lung, Jenny Lewis, Kendrick Lamar, La Roux, Lykke Li, Lyla Foy, Morrissey, My Brightest Diamond, School '94, SOAK, The Decemberists, The Tarantula Waltz, Tove Lo, Warpaint

Lyssna: School ’94 – Like You

12 november, 2014 by Jonatan Södergren

school

Hur ofta inleder man inte en mening med att säga ”bra pop från Göteborg”?

Göteborgskvartetten School har bytt namn till School ’94. En EP med titeln Like You släpps nästa månad, men redan nu kan du lyssna på titelspåret. Det är lika omedelbar som 90-talsdoftande gitarrpop som toppas av Alice B:s säkra röst.

Lyssna på Like You här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Alice B, Göteborg, Like You, School '94

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Andrev Walden får Augustipriset för … Läs mer om Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Together For A Better Day på Avicii … Läs mer om Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

En helt vanlig familj Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Titel: Trolltider - legenden om … Läs mer om TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Syndabocken Betyg 1 Svensk biopremiär 24 … Läs mer om Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Squid Games: The Challenge Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Inspirerad Ebbot eminent uppbackad av taggat storband – Ebbot med Göteborg Jazz Orchestra på Draken

19/11 2023 Draken i Göteborg … Läs mer om Inspirerad Ebbot eminent uppbackad av taggat storband – Ebbot med Göteborg Jazz Orchestra på Draken

Filmrecension: Napoleon – njae

Napoleon Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Napoleon – njae

Filmrecension: Pojken och hägern – storslagen, spännande, skrämmande, rolig, gåtfull

Pojken och hägern Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Pojken och hägern – storslagen, spännande, skrämmande, rolig, gåtfull

Teaterkritik: Vi är krigare – psykoedukativt om ”vit sorg”, en ensam mamma och omgivande andras ansvar

Vi är krigare Av Monica … Läs mer om Teaterkritik: Vi är krigare – psykoedukativt om ”vit sorg”, en ensam mamma och omgivande andras ansvar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in