Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Tobias Jesso Jr.

De bästa låtarna 2015

by

2015

Mycket överskuggas såklart av attackerna i Paris, men i framtiden minns vi förhoppningsvis 2015 som året musiken hjälpte oss ta ett viktigt kliv mot att övervinna oroligheterna i världen. Kanske var det också de stora återkomsternas år. The Libertines, Adele, Tame Impala, Sleater-Kinney, Blur och Grimes återvände samtliga med nya album som inte gjorde oss besvikna. Courtney Barnett och Father John Misty fick sina verkliga genombrott medan debutanter som Shamir och Tobias Jesso Jr. levde upp till hajpen. Fast årets bästa låt kommer från ett funk-psykedeliskt band från Portland via Nya Zeeland. Kulturbloggens skribenter har sagt sitt. Nedan ser du vilka vi tycker har varit årets bästa låtar, och längst ner hittar du dem även samlade i en Spotify-spellista.

100. Benjamin Clementine – London
99. The Libertines – Heart of the Matter
98. Ceremony – Your Life in France
97. Daughter – Doing the Right Thing
96. Adele – Hello
95. Jason Isbell – The Life You Choose
94. Kevin Morby – Moonshiner
93. Deradoorian – A Beautiful Woman
92. Marina and the Diamonds – I’m a Ruin
91. Lower Dens – To Die in L.A.
90. Savages – T.I.W.Y.G.
89. Purity Ring – begin again
88. Magic Potion – Booored
87. Bully – I Remember
86. Majical Cloudz – Are You Alone?
85. Ryley Walker – Primrose Green
84. SOAK – Sea Creatures
83. Itsabrightlight – Weaken Me
82. The Besnard Lakes – Golden Lion
81. Beach Slang – Bad Art & Weirdo Ideas
80. jennylee – never
79. Sharon Van Etten – Words
78. Florence + the Machine – Ship to Wreck
77. Patrick Watson – Places You Will Go
76. Diet Cig – Sleep Talk
75. Torres – Cowboy Guilt
74. Skylar Spence – Affairs
73. Hana – Clay
72. Happyness – A Whole New Shape
71. Warpaint – I’ll Start Believing
70. Beck – Dreams
69. Algiers – Blood
68. Samantha Urbani – U Know I Know
67. Ezra Furman – Restless Year
66. CHVRCHES – Leave a Trace
65. Car Seat Headrest – Something Soon
64. Kendrick Lamar – King Kunta
63. Mikal Cronin – vi) Circle
62. Hudson Mohawke – Ryderz
61. Drake – Hotline Bling
60. Jones – Hoops
59. Nao – Bad Blood
58. Tamaryn – Cranekiss
57. Beach House – Beyond Love
56. Westkust – Swirl
55. St. Vincent – Teenage Talk
54. Wild Nothing – To Know You
53. School of Seven Bells – Open Your Eyes
52. Priest – The Game
51. Empress Of – Standard
50. Waxahatchee – La Loose
49. Susanne Sundfør – Delirious
48. Ratatat – Cream on Chrome
47. Mothers – It Hurts Until It Doesn’t
46. Basia Bulat – Infamous
45. Jamie xx – I Know There’s Gonna Be (Good Times)
44. U.S. Girls – Damn That Valley
43. FKA twigs – In Time
42. The Weekend – Can’t Feel My Face
41. Shamir – Call It Off
40. Weyes Blood – Cardamom
39. Julien Baker – Sprained Ankle
38. Floating Points – Silhouettes (I, II & III)
37. Years & Years – King
36. Sun Kil Moon – This is My First Day and I’m Indian and I Work at a Gas Station
35. Hælos – Earth Not Above
34. Joanna Newsom – Divers
33. LA Priest – Lady’s in Trouble with the Law
32. Lana Del Rey – Music to Watch Boys to
31. Deerhunter – Living My Life
30. Blur – There Are Too Many of Us
29. Björk – Stonemilker
28. Christopher Owens – Selfish Feelings
27. MONEY – I’ll Be the Night
26. Sleater-Kinney – A New Wave
25. Methyl Ethiel – Twilight Driving
24. Panda Bear – Tropic of Cancer
23. Shopping – Straight Lines
22. Father John Misty – The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
21. Animal Collective – FloriDada
20. Courtney Barnett – Pedestrian at Best
19. DIIV – Dopamine
18. Viet Cong – Silhouettes
17. ANOHNI – 4 Degrees
16. Blood Orange – Sandra’s Smile
15. Miya Folick – I Got Drunk
14. Hinds – Chili Town
13. David Bowie – ★ (Blackstar)
12. Molly Nilsson – 1995
11. Destroyer – Dream Lover
10. Titus Andronicus – Dimed Out
9. Kurt Vile – Pretty Pimpin
8. Tame Impala – The Less I Know the Better
7. Kelela – Rewind
6. Sufjan Stevens – Should Have Known Better
5. Chromatics – I Can Never Be Myself When You’re Around
4. Julia Holter – Feel You
3. Grimes – Flesh without Blood
2. Tobias Jesso Jr. – Without You
1. Unknown Mortal Orchestra – Multi-Love

Lyssna: Adele – When We Were Young

by

adele

Förväntningarna är höga, vi har redan hört Hello. Inför släppet av sitt kommande album 25 delar Adele nu med sig av ett liveklipp av den nya låten When We Were Young som är skriven av Tobias Jesso Jr. Liveframträdandet spelades in i Church Studios i London där många av albumets andra låtar även spelades in. [Läs vår intervju med Tobias Jesso Jr här.]

Titta på liveklippet av When We Were Young här nedan:

Halvårsrapport: De bästa låtarna hittills 2015

by

UMO

Vi är halvvägs in i 2015, ett år som har kantats av flera starka albumsläpp från såväl storheter såsom Blur och Sleater-Kinney som debutanter såsom Tobias Jesso Jr. och Shamir. Det är visserligen fortfarande sex månader kvar innan vi kan börja summera året på riktig, men här kommer en lista i bokstavsordning över de trettio låtar som varit våra favoriter hittills.

Blur — There Are Too Many of Us
Brian Marela — Surender
Bully — I Remember
Christopher Owens — Selfish Feelings
Chromatics — I Can Never Be Myself When You’re Around

Destroyer — Dream Lover
Father John Misty — The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
Grimes — REALiTi (Demo)
Hudson Mohawke — Ryderz
Joanna Gruesome — Last Year

LA Priest — Lady’s in Trouble with the Law
Lower Dens — To Die in L.A.
Mas Ysa — Look Up
Mikal Cronin — vi) Circle
Panda Bear — Crosswords

Priest — The Game
Shamir — Call It Off
Sleater-Kinney — A New Wave
Sufjan Stevens — Should Have Known Better
Titus Andronicus — Dimed Out

Tobias Jesso Jr. — Without You
Torres — Cowboy Guilt
Twerps — Simple Feelings
Unknown Mortal Orchestra — Multi-Love
U.S. Girls — Damn That Valley

Viet Cong — Silhouettes
Warpaint — I’ll Start Believing
Waxahatchee — La Loose
Westkust — Swirl
Yumi Zouma — Song for Zoe & Gwen

Du kan lyssna på samtliga trettio låtar via Spotify:

10 höjdpunkter från Primavera Sound

by

sleaterkinney

 

Ett och ett halvt decennium efter att den grundades fortsätter Primavera Sound i Barcelona år efter år att rada upp åtminstone ett av Europas mest spännande festivalprogram. Kulturbloggen var på plats och här är våra tio höjdpunkter från årets upplaga av festivalen:

1. Sleater-Kinney

Efter tio års uppehåll återvände Sleater-Kinney, som föddes ur riot grrrl-rörelsen i mitten av 90-talet, med det imponerande comebackalbumet No Cities to Love. Trots att de får klassas som veteraner på Primavera inger Brownstein, Tucker och Weiss ett av festivalens piggaste och mest energiska intryck. De nya låtarna känns minst lika vitala som det äldre materialet. För en viss mjölkfri, svensk festival som satsar på jämställdhet känns Sleater-Kinney som en given bokning.

2. Unknown Mortal Orchestra

Efter att ha inlett med Like Acid Rain från senaste albumet Multi-Love hinner Ruban Nielson och hans Unknown Mortal Orchestra, som inför denna turné fyllt ut ljudbilden med en keyboardist, även spela flera höjdpunkter från sina tidigare album. Det blir allsång i refrängen i So Good at Being in Trouble och Ffunny Ffrends går verkligen hem live med sitt medryckande intro — även om det är finalen med just Multi-Love och Can’t Keep Checking My Phone som visar varför Unknown Mortal Orchestra är ett av världens just nu allra bästa band. Och när Ruban under Stage or Screen dumpar gitarren hinner han till och med gå ned i spagat och visa upp sina allra fräckaste Prince-moves.

3. Foxygen

Festivalens galnaste spelning stod Foxygen för. Efter att ha ställt in sitt förra besök 2013 gjorde Kalifornienbandet, med dubbelalbumet …And Star Power i ryggen, äntligen Primaveradebut. I andra låten, On Blue Mountain, dansar sångaren Sam France som en manisk ringledare, han är bortom all kontroll och det känns som att bandet är på randen till att falla isär vilken sekund som helst — samtidigt som det är så otroligt underhållande att se på. De väljer bort några hits; San Francisco spelas bara knastrigt upp på vinyl och How Can You Really får inte plats i låtlistan, men vad gör det nu när det nästan är så utflippat att det kokar över.

4. Tobias Jesso Jr.

Den kanadensiske pianosensationen gör festivalens charmigaste spelning. Efter att ha värmt upp med en cover på Big Stars Thirteen spelas såväl förra årets YouTube-demo True Love samt större delen av det 70-talsdoftande debutalbumet Goon. Ensam på scen lyckas han kanske inte riktigt överrösta allt som försiggår samtidigt på de angränsande scenerna, men han lyckas på något vis lösa detta och snarare vända det till sin fördel med hjälp av sin karismatiska scennärvaro.

5. Mikal Cronin

På sitt tredje soloalbum känns det som att powerpop-hjälten Mikal Cronin fått tillräckligt självförtroende för att verkligen leva upp till den potential som de tidigare albumen hintade om. På festivalens egen amfiteater inleder han med Turn Around och Made My Mind Up innan han river av Apathy från debuten. Därefter trappas stämningen bara upp innan ii) Gold följt av vi) Circle sätter punkt på vad som är en av festivalens mest övertygande spelningar.

6. Viet Cong

Danny Christiansen ansluter sig till de tidigare Women-medlemmarna Matt Flegel och Mike Wallace samt Monty Munro från Chad VanGaalens liveband, och tillsammans blandar de noise med komplexa, dekonstruerade melodier. Resultatet: den bästa postpunken på länge. Låtar som Continental Shelf och Silhouettes framförs med otrolig tyngd och mastodontavslutningen med Death går helt enkelt inte att värja sig emot. Missa dem inte på Stay Out West i sommar.

7. DIIV

Det har gått tre år sedan den tidigare Beach Fossils-gitarristen Zachary Cole Smith albumdebuterade med sitt drömska och shoegazeinfluerade projekt DIIV. Under dessa år har han skapat rubriker av flera olika anledningar, tyvärr har det inte alltid handlat om musiken, vad som är klart är dock att bandets popularitet ökat markant och uppföljaren är definitivt ett av årets mest efterlängtade album. Här blandas aggressivitet med melodier, några nya låtar bjuds det på under Primavera, även om höjdpunkten är avslutningen med Doused.

8. Torres

Ensam med gitarr lyckas Mackenzie Scott, eller Torres som hon kallar sig, skapa ett av de här dagarnas mest hänförande ögonblick på en nedsläckt teater inne i stan dagen efter det att festivalområdet stängt ned. Jag saknar förvisso Cowboy Guilt med dess bubblande melodislinga (kanske hade den stört den intima stämningen) men imponeras desto mer av New Skin, Sprinter samt öppningslåten, Honey, från den två år gamla albumdebuten.

9. Kevin Morby

60-talet i allmänhet och Dylan, Neil Young och Leonard Cohen i synnerhet. Det är några av influenserna som går att urskilja i Kevin Morbys musik. Med två soloalbum i ryggen fick den tidigare Woods-basisten Kevin Morby, som precis sajnat till Dead Oceans, en av de mindre scenernas tidigaste slot. Även om det inte var festivalens mest knökfulla spelning så är låtar som All of My Life, Motors Running och Miles, Miles, Miles perfekta att avnjuta just när solen fortfarande ligger på.

10. Dan Deacon

Döm inte boken efter omslaget, som man brukar säga. Dan Deacon kanske mer ser ut som en tekniker än en musiker, men han är extremt underhållande på scen. Hans förmåga att interagera med publiken gör honom till en perfekt festivalartist. Han får oss att dela på oss och skapa en gigantisk dansring i mitten publikhavet — på en såpass stor scen ger det kanske inte samma effekt som på en klubb, men euforin är densamma.

Foto: Eric Pamies

Skivrecension: Tobias Jesso Jr. – Goon

by

jessojr

Artist: Tobias Jesso Jr.
Titel: Goon
Betyg: 5

Den kanadensiske singer-songwriterns 70-talsdoftande pianoballader låter oemotståndligt klassiska. Dessutom är hans bakgrundshistoria redan något av en myt i sig: 2012 stod Jesso inför ett vägval, som basist hade han kämpat sig fram som musiker i Los Angeles med måttlig framgång. Hans visum var på väg att gå ut och han letade efter en anledning att stanna, istället blev han påkörd av en bil när han var ute och cyklade och dagen därpå fick han beskedet att hans mamma diagnosticerats med cancer. Bruten, men inte slagen återvände han hem till Vancouver för att ta ett jobb på en flyttfirma, samtidigt som han började lära sig att skriva låtar på sin systers piano.

Att den tidigare Girls-medlemmen JR White varit delaktig är märkbart. Dels som mentor. ”Han lärde mig allt om vilken musik jag borde lyssna på,” berättade Jesso när jag intervjuade honom tidigare i år. ”JR var mitt musikaliska uppvaknande.” Men Goon genomsyras även av samma direkthet som Christopher Owens låtar om brustna hjärtan och krossade drömmar.

På andra håll har även Sky Ferreira-, Blood Orange- och Charli XCX-producenten Ariel Rechtshaid samt The Black Keys-trummisen Pat Carney varit delaktiga. Inte för att det är något som framgår alltför tydligt då soundet snarare hämtar kraft ur det 70-tal artister som Randy Newman, Biff Rose, Todd Rundgren och kanske framför allt John Lennons soloverk representerar. Men med tillräckligt mycket karaktär, kärlek och skickligt låtskrivande för att det någonsin ska kännas som en pastisch.

Den wailande refrängen i How Could You Babe som spricker och låter närmast desperat, det enkla men universella budskapet i Can We Still Be Friends eller krokodiltårarna i Crocodile Tears som är lika charmiga som de är cheesy. Just a Dream — den första låten han skrev när han återvände till Vancouver — som handlar om en dröm där han hade en bebis och apokalypsen var på väg eller det självbiografiska lilla mästerverket Hollywood som återbesöker Jessos flykt från LA och mynnar ut i ett outro där det verkligen låter som vår protagonist blir uppslukad av staden. Det är svårt att peka ut höjdpunkter, utan att egentligen sticka iväg alltför mycket från tidigare YouTube-demos, såsom True Love, tillhör Goon den senaste tidens starkaste debutalbum.

Bästa spår: Without You, Hollywood, Just a Dream