Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Viet Cong

Halvårsrapport: De bästa låtarna hittills 2015

by

UMO

Vi är halvvägs in i 2015, ett år som har kantats av flera starka albumsläpp från såväl storheter såsom Blur och Sleater-Kinney som debutanter såsom Tobias Jesso Jr. och Shamir. Det är visserligen fortfarande sex månader kvar innan vi kan börja summera året på riktig, men här kommer en lista i bokstavsordning över de trettio låtar som varit våra favoriter hittills.

Blur — There Are Too Many of Us
Brian Marela — Surender
Bully — I Remember
Christopher Owens — Selfish Feelings
Chromatics — I Can Never Be Myself When You’re Around

Destroyer — Dream Lover
Father John Misty — The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
Grimes — REALiTi (Demo)
Hudson Mohawke — Ryderz
Joanna Gruesome — Last Year

LA Priest — Lady’s in Trouble with the Law
Lower Dens — To Die in L.A.
Mas Ysa — Look Up
Mikal Cronin — vi) Circle
Panda Bear — Crosswords

Priest — The Game
Shamir — Call It Off
Sleater-Kinney — A New Wave
Sufjan Stevens — Should Have Known Better
Titus Andronicus — Dimed Out

Tobias Jesso Jr. — Without You
Torres — Cowboy Guilt
Twerps — Simple Feelings
Unknown Mortal Orchestra — Multi-Love
U.S. Girls — Damn That Valley

Viet Cong — Silhouettes
Warpaint — I’ll Start Believing
Waxahatchee — La Loose
Westkust — Swirl
Yumi Zouma — Song for Zoe & Gwen

Du kan lyssna på samtliga trettio låtar via Spotify:

10 höjdpunkter från Primavera Sound

by

sleaterkinney

 

Ett och ett halvt decennium efter att den grundades fortsätter Primavera Sound i Barcelona år efter år att rada upp åtminstone ett av Europas mest spännande festivalprogram. Kulturbloggen var på plats och här är våra tio höjdpunkter från årets upplaga av festivalen:

1. Sleater-Kinney

Efter tio års uppehåll återvände Sleater-Kinney, som föddes ur riot grrrl-rörelsen i mitten av 90-talet, med det imponerande comebackalbumet No Cities to Love. Trots att de får klassas som veteraner på Primavera inger Brownstein, Tucker och Weiss ett av festivalens piggaste och mest energiska intryck. De nya låtarna känns minst lika vitala som det äldre materialet. För en viss mjölkfri, svensk festival som satsar på jämställdhet känns Sleater-Kinney som en given bokning.

2. Unknown Mortal Orchestra

Efter att ha inlett med Like Acid Rain från senaste albumet Multi-Love hinner Ruban Nielson och hans Unknown Mortal Orchestra, som inför denna turné fyllt ut ljudbilden med en keyboardist, även spela flera höjdpunkter från sina tidigare album. Det blir allsång i refrängen i So Good at Being in Trouble och Ffunny Ffrends går verkligen hem live med sitt medryckande intro — även om det är finalen med just Multi-Love och Can’t Keep Checking My Phone som visar varför Unknown Mortal Orchestra är ett av världens just nu allra bästa band. Och när Ruban under Stage or Screen dumpar gitarren hinner han till och med gå ned i spagat och visa upp sina allra fräckaste Prince-moves.

3. Foxygen

Festivalens galnaste spelning stod Foxygen för. Efter att ha ställt in sitt förra besök 2013 gjorde Kalifornienbandet, med dubbelalbumet …And Star Power i ryggen, äntligen Primaveradebut. I andra låten, On Blue Mountain, dansar sångaren Sam France som en manisk ringledare, han är bortom all kontroll och det känns som att bandet är på randen till att falla isär vilken sekund som helst — samtidigt som det är så otroligt underhållande att se på. De väljer bort några hits; San Francisco spelas bara knastrigt upp på vinyl och How Can You Really får inte plats i låtlistan, men vad gör det nu när det nästan är så utflippat att det kokar över.

4. Tobias Jesso Jr.

Den kanadensiske pianosensationen gör festivalens charmigaste spelning. Efter att ha värmt upp med en cover på Big Stars Thirteen spelas såväl förra årets YouTube-demo True Love samt större delen av det 70-talsdoftande debutalbumet Goon. Ensam på scen lyckas han kanske inte riktigt överrösta allt som försiggår samtidigt på de angränsande scenerna, men han lyckas på något vis lösa detta och snarare vända det till sin fördel med hjälp av sin karismatiska scennärvaro.

5. Mikal Cronin

På sitt tredje soloalbum känns det som att powerpop-hjälten Mikal Cronin fått tillräckligt självförtroende för att verkligen leva upp till den potential som de tidigare albumen hintade om. På festivalens egen amfiteater inleder han med Turn Around och Made My Mind Up innan han river av Apathy från debuten. Därefter trappas stämningen bara upp innan ii) Gold följt av vi) Circle sätter punkt på vad som är en av festivalens mest övertygande spelningar.

6. Viet Cong

Danny Christiansen ansluter sig till de tidigare Women-medlemmarna Matt Flegel och Mike Wallace samt Monty Munro från Chad VanGaalens liveband, och tillsammans blandar de noise med komplexa, dekonstruerade melodier. Resultatet: den bästa postpunken på länge. Låtar som Continental Shelf och Silhouettes framförs med otrolig tyngd och mastodontavslutningen med Death går helt enkelt inte att värja sig emot. Missa dem inte på Stay Out West i sommar.

7. DIIV

Det har gått tre år sedan den tidigare Beach Fossils-gitarristen Zachary Cole Smith albumdebuterade med sitt drömska och shoegazeinfluerade projekt DIIV. Under dessa år har han skapat rubriker av flera olika anledningar, tyvärr har det inte alltid handlat om musiken, vad som är klart är dock att bandets popularitet ökat markant och uppföljaren är definitivt ett av årets mest efterlängtade album. Här blandas aggressivitet med melodier, några nya låtar bjuds det på under Primavera, även om höjdpunkten är avslutningen med Doused.

8. Torres

Ensam med gitarr lyckas Mackenzie Scott, eller Torres som hon kallar sig, skapa ett av de här dagarnas mest hänförande ögonblick på en nedsläckt teater inne i stan dagen efter det att festivalområdet stängt ned. Jag saknar förvisso Cowboy Guilt med dess bubblande melodislinga (kanske hade den stört den intima stämningen) men imponeras desto mer av New Skin, Sprinter samt öppningslåten, Honey, från den två år gamla albumdebuten.

9. Kevin Morby

60-talet i allmänhet och Dylan, Neil Young och Leonard Cohen i synnerhet. Det är några av influenserna som går att urskilja i Kevin Morbys musik. Med två soloalbum i ryggen fick den tidigare Woods-basisten Kevin Morby, som precis sajnat till Dead Oceans, en av de mindre scenernas tidigaste slot. Även om det inte var festivalens mest knökfulla spelning så är låtar som All of My Life, Motors Running och Miles, Miles, Miles perfekta att avnjuta just när solen fortfarande ligger på.

10. Dan Deacon

Döm inte boken efter omslaget, som man brukar säga. Dan Deacon kanske mer ser ut som en tekniker än en musiker, men han är extremt underhållande på scen. Hans förmåga att interagera med publiken gör honom till en perfekt festivalartist. Han får oss att dela på oss och skapa en gigantisk dansring i mitten publikhavet — på en såpass stor scen ger det kanske inte samma effekt som på en klubb, men euforin är densamma.

Foto: Eric Pamies

Viet Cong, Ought och Sunn O))) till Way Out West

by

viet cong

Här kommer sex nya anledningar till att ta sig till Way Out West i sommar. Göteborgsfestivalen har fyllt på sitt klubbprogram med ytterligare några guldkorn:

VIET CONG

Malande postpunk, goth och indierock i en härlig röra med slutsålda spelningar och otaliga hyllningar världen över för sitt debutalbum som resultat. Viet Cong väver med passion, dedikation och kreativitet samman introvert och tung postpunk med poppigare moment, där glimrande synthslingor möter sylvassa gitarriff.

Med två av bandets fyra medlemmar från det nedlagda kanadensiska kultbandet Women har Viet Cong trätt fram som 2015 års stora indiegenombrott. Offra vad som offras bör för att få se detta live göra ett svettigt klubbgig i augusti.

Läs vår intervju med Viet Cong här.

OUGHT

Montrealkvartetten Ought föddes ur stadens DIY-scen, med en kärna av politik, passion, energi och karisma. Debutalbumet More Than Any Other Day möttes av lysande recensioner från bland andra Pitchfork, NME och Rolling Stone när det släpptes förra våren och Ought har fortsatt på det inslagna spåret.

Med små medel lyckas Ought skapa väldigt mycket – bandet går lätt från hårt och kantigt till mjukt och följsamt utan minsta problem, med en otrolig energi och närhet. Sedan debutalbumet har Ought hunnit släppa den imponerande EP:n Once More With Feeling och turnerat konstant och bländad publiker i både Nordamerika och Europa. Detta blir deras första Sverigebesök.

ICEAGE

De danska punkhjältarna Iceage har tagit världen med storm sedan de slog igenom med debutalbumet New Brigade 2011. Hård och brutal postpunk som kom att bli starten på det danska punkfenomenet som hyllats världen över, med en oberäknelig liveshow ledd av den magnetiska frontmannen Elias Bender Rønnenfelt.

Med nya albumet Plowing Into the Field of Love har de tagit sig långt bortom punken med influenser från country, folk och jazz. Kvar är den närhet och desperation som präglat allt de gjort. Sjukt bra.

SUNN O)))

Dronemetalpionjärerna Sunn O))) från Seattle har gjort sig kända för sin egensinniga mix av drone, noise, ambient och metal och för sinna sinnesutvidgande liveframträdanden. Tillsammans skapar Stephen O’Malley och Greg Anderson ett eget universum, byggt på lågt tempo, distortion, atmosfär och extremt hög volym.

Över femton år in i karriären har Sunn O))) hyllats av en enad kritikerkår om och om igen och står ensamma på dronemetaltronen. Med Scott Walker-samarbetet Soused från i höstas i ryggen gör ett av världens mest unika liveband en efterlängtad och förmodligen svintung spelning på en av våra Stay Out West-klubbar i augusti.

BENJAMIN BOOKER

Det senaste året har den 25-årige gitarristen Benjamin Booker gått från att ha varit praktiskt taget okänd till att hyllas av Rolling Stone, SPIN och Letterman och handplockats för att öppna åt Jack White. Det är lätt att förstå varför Bookers kometkarriär gått som den gjort – en otrolig gitarrist med en fantastisk röst, en talang utöver det vanliga som hyllats för sina explosiva liveframträdanden.

Benjamin Bookers debutalbum släpptes i slutet av sommaren förra året till unisona hyllningar på anrika Rough Trade Records. Med ett sound inspirerat av T. Rex, The Gun Club och Blind Willie Johnson har Booker kommit att bli garagebluesens stora framtidsnamn efter The Black Keys.

TOVE STYRKE

Här i Sverige är Tove Styrke känd sen länge och internationellt spås 22-åringen bli Sveriges nästa popstjärna efter ett gäng fantastiska singlar förra året. I höstas gick det inte att undgå den urgrymma singeln Borderline, som även hyllades internationellt av inflytelserika bloggar och musikkritiker samtidigt som den snurrade tätt på radio.

I juni släpper Tove Styrke sitt efterlängtade andra album Kiddo och förstasingeln Ego gör ingen besviken. Efter att ha släppt sitt debutalbum redan 2010 är Styrke här för att stanna den här gången – först ut gästar hon Stay Out West.

Skivrecension: Viet Cong – Viet Cong

by

vietcong

Artist: Viet Cong
Titel: Viet Cong
Betyg: 4

Du har redan hört genomfenomenala singeln Continental Shelf, en av förra årets allra, allra bästa låtar, och har du inte det bör du genast be om ursäkt till samtliga av dina mediespelare för din underlåtenhet.

När intensivt turnerande Calgarybandet Women upplöstes efter ännu ett, av alldeles för många, bråk, gick två av dess medlemmar vidare och startade Viet Cong. Efter förra årets kassettband Cassette samt ovan nämnda singel följer de nu upp med ”riktiga” albumet Viet Cong. Den här gången ska ingen missa något. Ni får inte.

Låtarna här är blott sju till antalet, men i gengäld är deras beståndsdelar desto fler. Ett parti övergår sömlöst till ett annat parallellt med experiment efter experiment. Man upplever det som en livscykel från födsel till bortgång, allt till tonerna av ett The Jesus & Mary Chain på besök i Postcard-tida Glasgow. Om vi ponerar att livscykeln är avsiktlig är det motsägelsefullt att de sista tre låtarna är de mest poporienterade, och avslutande Death snudd på glättig, åtminstone de första fyra av dess elva episka minuter. Ett illa dolt sinne för mörk humor såväl som illa dold briljans hos ett fascinerande band.

Bästa spår: Continental Shelf, Pointless Experience, Silhouettes

Text: Tommy Juto

Kulturbloggen förutspår musikåret 2015

by

jessojr

Vi plockar fram spåkulan. Om 2014 handlade om nykomlingar som FKA twigs, Sam Smith och Seinabo Sey så lär 2015 knappast vara sämre. Här är femton artister vi tror kommer lämna ett extra stort avtryck under det kommande året:

Tobias Jesso Jr

Många är de artister som valt att pröva lyckan i Los Angeles. Tobias Jesso Jr är en av dem. Han flyttade dit 2008, utan att lyckas. När hans mor diagnosticerades med cancer återvände han hem till Vancouver och skrev låtar på systerns piano. Efter att ha blivit upptäckt av den tidigare Girls-medlemmen JR White signades han av True Panther som ger ut hans debutalbum, Goon, den 17 mars.

Viet Cong

Efter två hyllade album slutade Calgary-bandet Women med bråk på scen, men två av dess medlemmar har gått vidare under namnet Viet Cong. Efter ett kassettband, som kort och gott hette Cassette, släpps den 16 januari ett självbetitlat fullängdsalbum. Bandet har redan delat med sig av singeln Continental Shelf därifrån.

– Jag minns att jag skrev riffet — det du hör i början av låten — på en akustisk gitarr. Det var min födelsedag, jag var på turné med Chad VanGaalen och vi var i en liten stad som heter Encinatas precis norr om San Diego. Kanske är det därför den har lite surf-vibbar, eftersom jag skrev den i en surfstad i södra Kalifornien. Jag skrev den i standardstämning, det lät nästan som en folksång. Jag hade melodin, men ingen text. Och jag minns att jag spelade in den i studion med Monty. Vi dekonstruerade det och ändrade stämning så att det skulle bli konstigare. Lite mer som Sonic Youth. Ursprungligen hade den nästan ett 60-talssound. Vi brukade kalla den Bush Beat eftersom vi stal beatet från Running Up That Hill, berättade bandets sångare Matt Flegel i en intervju med Kulturbloggen.

Yumi Zouma

Nyzeeländska trion Yumi Zoumas drömska disco förgyllde 2014. En självbetitlad EP släpptes på Brooklyn-labeln Cascine och följdes upp av singeln Alena. Så vad än bandet har i görningen 2015 — om det så är ytterligare en EP eller en fullängdare — har vi höga förväntningar.

LUH

Ellery Roberts har tidigare varit sångare i Manchester-bandet WU LYF. Efter det att bandet annonserade sin splittring efter blott ett album så har medlemmarna gått vidare med en rad olika projekt. LUH är en akronym för Lost Under Heaven, och första singeln Unites är precis så episk som vi kunnat hoppas på.

Shura

Ända sedan debutsingeln Touch dök upp på Soundcloud för snart ett år sedan har Shura trollbundit oss med sin drömska mix av 90-tals-R&B och 80-talspop. I februari gästar den rysk-brittiska låtskrivaren och producenten dessutom Sverige för en spelning på Sonár Stockholm.

Shamir

Sprungen ur Las Vegas förorter stod den androgyna sångaren Shamir för två av 2014 års mest självsäkra förstasinglar; On the Regular och If It Wasn’t True. Fortsätter han leverera låtar av samma klass är det bara en tidsfråga innan han spelas på samtliga dansgolv världen över.

Ben Khan

Ben Khan från London har liknats vid artister som Jai Paul och Jungle. Efter att ha laddat upp ett par demos på Soundcloud förra året släpptes i år hans debut-EP 1992. Den enigmatiska producenten har ställt in spelningar för att arbeta på ett debutalbum som gärna så snart som möjligt får se dagens ljus.

SOAK

SOAK, eller Bridie Monds-Watson som hon egentligen heter, är bara arton år men hyllningskörerna växer sig allt starkare. Hemma i Derry har hon uppträtt sedan hon var fjorton, och i och med nya singeln B a noBody (hennes första på Rough Trade) har hon även börjat nå ut till en bredare publik.

Gang of Youths

Sedan släppet av Evangelists har australienska Gang of Youths radat upp flera imponerande singlar, nu senast Benevolence Riots. Kan 2015 vara året de slår igenom på bredare front?

Kwabs

London-bördiga Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, är på väg att utvecklas till nästa soulstjärna. Singeln Walk (vars musikvideo i skrivande stund har över 9 miljoner visningar på YouTube) placerade honom på många årsbästalistor, och ingenting talar väl egentligen emot att han ska toppa den 2015?

The Hanged Man

Rebecka Rolfart har tidigare varit medlem i Vulkano och Those Dancing Days, men har nu lämnat de banden bakom sig till förmån för den postpunk som genomsyrar nya projektet The Hanged Man. Minialbumet First Quarter Moon släpptes i höstas och vred upp förväntningarna på vad som komma skall.

– Det var som ett vakum, jag hade hoppat av Vulkano och allt var upp och ner. Allt var annorlunda från vad jag var van vid. Det är vad The Hanged Man står för. Du hänger där och tänker ’oj, hur ser världen ut nu’. Du har offrat något i ditt liv och tänker på vad som ska hända sedan, berättade hon i en intervju med Kulturbloggen.

Hey Elbow

Malmöbandet Hey Elbow har snabbt etablerat sig som ett av landets mest spännande nykomlingar sedan debutsingeln Blanca, med sina ödesmättade atmosfärer och suggestiva melodier, släpptes tidigare i år.

School ’94

School bytte namn till School ’94 och fick genast en mer nostalgisk och tidsstämplad klang. 90-talsdoftande indie, någon?

Vita Bergen

Den svenska motsvarigheten till Arcade Fire är en duo från Göteborg (och nej, de är inte döpta efter platsen i Stockholm).

– Vi funderade länge och bytte namn några gånger precis i början, men så fort Vita Bergen kom på tal så var det som att det var bestämt. För oss betyder det en sak, men för någon annan kan det betyda något helt annat och om det innebär att vissa lyssnare från Stockholm associerar till Vitabergsparken så är ju det fint i sig. Men för folk i andra städer och länder kommer associationen se helt annorlunda ut, och det tycker vi om. Tydligen har flera östeuropéer uppfattat Vita Bergen som någon form av drag queen-artist, så det verkar redan börjat ta hand om sig själv, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Llojd

Signade till SoFo Records släppte Llojd tidigare i år sin debutsingel Om vi faller. Sedan dess har Malmöduon släppt ifrån sig ytterligare två singlar: Fel folk och 70/30.

– ’Om vi faller’ kändes som en bra representation av hur vi låter. Elektroniskt melankoli-gung mixat med gitarrer, ärliga texter och starka melodier. Eftersom vi bara är två i bandet känns det som att vi har ganska öppet för att göra väldigt olika låtar, men som ändå har någon slags röd tråd gemensamt. Och ’Om vi faller’ sammanfattar nog soundet i den röda tråden ganska så bra, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.