• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Lower Dens

Halvårsrapport: De bästa låtarna hittills 2015

26 juni, 2015 by Jonatan Södergren

UMO

Vi är halvvägs in i 2015, ett år som har kantats av flera starka albumsläpp från såväl storheter såsom Blur och Sleater-Kinney som debutanter såsom Tobias Jesso Jr. och Shamir. Det är visserligen fortfarande sex månader kvar innan vi kan börja summera året på riktig, men här kommer en lista i bokstavsordning över de trettio låtar som varit våra favoriter hittills.

Blur — There Are Too Many of Us
Brian Marela — Surender
Bully — I Remember
Christopher Owens — Selfish Feelings
Chromatics — I Can Never Be Myself When You’re Around

Destroyer — Dream Lover
Father John Misty — The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
Grimes — REALiTi (Demo)
Hudson Mohawke — Ryderz
Joanna Gruesome — Last Year

LA Priest — Lady’s in Trouble with the Law
Lower Dens — To Die in L.A.
Mas Ysa — Look Up
Mikal Cronin — vi) Circle
Panda Bear — Crosswords

Priest — The Game
Shamir — Call It Off
Sleater-Kinney — A New Wave
Sufjan Stevens — Should Have Known Better
Titus Andronicus — Dimed Out

Tobias Jesso Jr. — Without You
Torres — Cowboy Guilt
Twerps — Simple Feelings
Unknown Mortal Orchestra — Multi-Love
U.S. Girls — Damn That Valley

Viet Cong — Silhouettes
Warpaint — I’ll Start Believing
Waxahatchee — La Loose
Westkust — Swirl
Yumi Zouma — Song for Zoe & Gwen

Du kan lyssna på samtliga trettio låtar via Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Blur, Briana Marela, Bully, Christopher Owens, Chromatics, Destroyer, Father John Misty, Grimes, Hudson Mohawke, Joanna Gruesome, LA Priest, Lower Dens, Mas Ysa, Mikal Cronin, Panda Bear, Priest, Shamir, Sleater-Kinney, Sufjan Stevens, Titus Andronicus, Tobias Jesso Jr., Torres, Twerps, U.S. Girls, Unknown Mortal Orchestra, Viet Cong, Warpaint, Waxahatchee, Westkust, Yumi Zouma

Lower Dens: “Jag tror att mitt förhållande till livet har förändrats, och det är därför musiken är annorlunda”

15 april, 2015 by Jonatan Södergren

Jana Hunter

På sitt tredje och mest lättillgängliga album hittills, Escape From Evil, vänder Baltimore-bandet Lower Dens blicken från den krautrock-influerade indiepop som präglade 2012 års Nootropics till ett noir-doftande 80-tal. Kulturbloggen mailade med bandets frontfigur Jana Hunter.

Du skrev delar av ert nya album, Escape from Evil, i turnébussen när ni turnerade med Sharon Van Etten. Är det enkelt för dig att skriva låtar när du är på turné, och vilken inverkan har de olika miljöerna haft på albumet?

– Det är enklare att skriva vissa typer av låtar när du är på turné. Distraktion hjälper på något sätt. Det hindrar dig från att fokusera på det brådskande behovet att skapa något bra, och tillåter dig skapa utan att sätta någon standard. Jag är övertygad om att de olika landskapen och kulturerna har haft en inverkan, men jag kan inte säga hur. Jag tror att resandet i sig hade en större inverkan än destinationerna.

Hur kom du fram till titeln Escape From Evil, och vilken ondska är det du försöker fly från? Är det en specifik ondska som existerar i dagens samhälle, eller är det något mer abstrakt?

– Escape From Evil är titeln på en bok av Ernest Becker. Jag försöker inte fly undan något; snarare försöker jag tänka på vad “ondska” är i våra liv, i mitt liv, och komma på ett sätt att bli av med det, eller vad för råd jag kan ge till andra. Jag vill vara lycklig, jag vill att andra ska vara lyckliga, och jag vill att lyckan ska vara bestående och rik och meningsfull. Jag tänker ofta på hur vi är så förankrade i kapitalism, hur finansiell framgång ställs mot själva tanken på gemenskap, och hur vi i grunden konkurrerar om allt med alla hela tiden.

Hur brukar låtidéer komma till dig? Är det en intuitiv process? Har metoden förändrats sedan era tidigare album?

– Ibland uppenbarar sig låtar från etern på det sättet vi tror att det kanske är för de begåvade, men enligt min erfarenhet är det oftast slutprodukten av långa arbetstimmar och förfining. Det kan vara att jag är bättre på redigering än att fånga något i sin essens. Det här albumet skrevs kollaborativt i vissa stadier, och på datorn i andra. Nootropics skrevs först på en dator och sedan i studion med bandet. Twin-Hand Movement skrevs nästan helt och hållet som förstatagningar på looppedaler. Opiater brukade vara en nödvändig del i de första stegen av skrivandet på de två första albumen, men inte längre.

På vilka sätt tycker du att det här albumet skiljer sig från 2012 års Nootropics? Var det något särskilt du strävade efter att göra annorlunda sett till soundet eller produktionen den här gången?

– De två albumen är nästan varandra motsatser, men den största skillnaden är graden av emotionellt engagemang i skrivandet. Nootropics var av design mer känslomässigt frånvarande, ämnet krävde det. Escape From Evil är så nära det här bandet kommit till att släppa garden känslomässigt. Texterna tar upp verkliga ämnen som påverkat oss starkt, och jag tror att låtarna bara kunde bli som de blev på grund av det. Det finns ett sken över allt vi gör — det är omöjligt för oss att inte dra åt det hållet — men det här är första samlingen låtar som gör det svårt för mig att hålla mig samman på scen. Samtidigt är ljudet avskalat och raffinerat. Vi kunde skala bort flera lager av reverb och distortion och fokusera på texturer som kändes närmre och varmare. Jag tycker att vi gjorde markanta framsteg i låtskrivandet i och med det här albumet, och jag ville att produktionen skulle förtydliga det.

Bitvis känns det här albumet renare, mer optimistiskt och mindre krautrockigt än era tidigare album. Vad tror du den utvecklingen beror på? Har din relation till musik förändrats de senaste åren?

– Jag vet inte om det är mindre krautrockigt, eller om något vi gjort varit krautrock. Vi var helt klart mer influerade av vissa grupper som fått den stämpeln, men hur skulle ett modernt amerikanskt band som oss någonsin kunna hoppas på att räknas bland dem. Vår musik, som så mycket annat som görs nuförtiden, är en sammanslagning av så många saker. Den sannaste benämningen på det vi gör jag kan komma på är rockmusik. Under det paraplyet har vi haft så mycket spelrum och lyckats skapa egna sound. Avsikten var att göra någonting mer positivt med det här albumet, men för den sakens skull inte skygga för svårare saker, utan snarare besegra dem med låtar och resa sig över dem. Sucker’s Shangri-La handlar om beroende, och att i slutändan få kontroll över det. Société Anonyme handlar om att vägra låta sig vallas mot de klippor som är underhållningsbranschen. Jag tror att mitt förhållande till livet har förändrats och det är därför musiken är annorlunda.

Den första singeln från albumet var To Die in L.A.. Kan du berätta om tankarna bakom dess musikvideo?

– Jag berättade för Cody vad jag tyckte, och om något ville jag att han skulle plocka från estetiken och tematiken från filmen To Live and Die in L.A.. Låten handlar inte om filmen, men det har vissa likheter, och jag stal titeln (vår låt heter förvisso To Die in L.A.). Allt annat är en produkt av Codys lika underliga som fantastiska hjärna. Han nämnde att videon var ett museum över den besatthet som genomsyrar samtiden: Ashley, magic 8 ball, vissa kändisar. Det döda rådjuret inspirerades av de hundratals bilder jag skickade Cody som skulle definiera albumets estetisk.

Tycker du att stämningen i låten speglar albumet som helhet? Varför valde ni den låten som första singel?

– Den låten är en lämplig introduktion till albumet, men nej, jag tycker inte att någon av låtarna återspeglar albumet som helhet. I min mening är albumet för komplext för det. Men To Die in L.A. är en bra maskot.

Kan du dela med dig av någon rolig eller oväntad anekdot kring hur den låten kom till?

– Efter vår inledande skrivsession, och efter år av roterande bandmedlemmar, kraschade turnébussar och missbruk, bestämde jag och Geoff oss för att göra låtar som var roliga att spela. Enklare och mer upplyftande, vad som än krävdes. Det första jag gjorde efter den konversationen var att sikta in mig på den låten, och jag menar likt ett rovdjur som siktar in sig på sitt byte. Den var i moll, jag gjorde den till dur. Den var två minuter lång med en snabb refräng, jag sträckte ut refrängen och gav den den där obstinata melodin. Slutligen, på topp av det, gav jag versen den där blinkande synthmelodin. Så det fanns ingen återvändo, det var officiellt en poplåt. Jag var så beslutsam, jag tror att hela omvandlingen tog tjugo minuter.

Inspireras ni av andra Baltimore-band, såsom Future Islands och Beach House, som varit framgångsrika på sistone?

– Jag är glad för deras skull, men den typen av framgång vi strävar efter är den vi kan drömma oss till själva.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Escape From Evil, Lower Dens

Lyssna: Lower Dens – To Die in L.A.

29 januari, 2015 by Jonatan Södergren

12inch_recordjacket

Lower Dens är tillbaka med nytt album. Escape From Evil släpps den 30 mars och följer upp 2012 års Nootropics. Albumet producerades av bandets frontman Jana Hunter, som även tagit hjälp av Chris Coady, Ariel Rechtshaid och John Congleton, och utgörs av följande spår:

1. Sucker’s Shangri-La
2. Ondine
3. To Die in L.A.
4. Quo Vadis
5. Your Heart Still Beating
6. Electric Current
7. I Am the Earth
8. Non Grata
9. Company
10. Société Anonyme

Lyssna på första smakrpovet från albumet, To Die in L.A., här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Escape From Evil, Lower Dens, To Die in L.A.

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in