• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Grimes

Andra dagen på Roskilde var för vild

1 juli, 2016 by Redaktionen

Banner_JM

Om första festivaldagen var ganska ljummen – med några få höjdpunkter – var den andra betydligt festligare. Kvart över fyra drog festligheterna igång med det nya isländska stjärnskottet Junius Meyvant i Pavilion-tältet. Hans starka melodidrivna pop med något vaga texter väckte publiken till liv. Mer än väl! Att han efter blott tio minuter sa att de skulle spela sin sista låt – för att sen riva av ytterligare tio eller så – bevittnar om hans något bohemiska stil och humor – som går hand i hand! Vare sig det handlar om mellanprat eller texter så tycks väldigt lite tas på allvar. Exempelvis så presenterar han en låt om att handla om sina två barn och svårigheterna att vara ifrån dem – för att kort därefter förtydliga; ”Nej, juste, det var ju nästa låt. Sorry. Ni får hålla ut ett tag till”. En låt hit eller dit gör mycket litet för en artist som välkomnar mänskliga faktorn istället för att oroa sig för att göra fel. Vilket känns väldigt avslappnat och roligt. Precis som de ofta trumpetdrivna melodierna från det band som ackompenjerar Junius på ett minst lika avslappnat men likväl festliga spelsätt. Med sitt relativt nyskapade debutalbum i ryggen har de mycket att bjuda på – men även Junius själv. När han ironiserar över Isländska ”thugs” som på ett ganska skrattretande sätt anammar amerikansk gansgerstil på Island (vars land har en väldigt välbetald befolkning – mycket tack vare att majoriteten jobbar så länge per dag) låter han ändå allvaret ta vid när han helt alena sjunger en hymn om sin vän som suttit i fängelse tre gånger och rent allmänt lever rätt dekis. Det blir en lika stark som känslomässig upplevelse när han med blott en gitarr och sin sköra röst sjunger om hur svårt det är att skratta åt honom – liksom gråta.

grimez

Tyvärr missar jag den näst hetaste nya Australienskan efter Lorde – Courtney Barnett – för att se Grimes i Arena-tältet. Men så är det ju att vara på festival; en får antingen se lite av varje, eller prioritera bort sådant en gärna vill se. Tyvärr kunde jag inte riktigt slita mig från Grimes hypnotiska klubbspelning för att återigen se Courtney – sist var på Stay Out West för lite mindre än ett år sedan. Eller tyvärr och tyvärr – det var ju ett väldigt bra betyg för Grimes som bjöd på en minst sagt explosiv spelning som fick sitt järngrepp om publiken från första stund. Hennes gälla röst kunde emellanåt spricka lite lite i den maxade ljudbilden – vilket också är det enda som står mellan spelningen och ett perfekt betyg. För sång, dans och låtval finns generellt ingenting att klaga på.
Inte ens när hon ber om ursäkt för att hon inte kan sjunga på Mandarin (kinesiska) och istället drar en hel låt på ryska – drar det ner på helhetsintrycket. Det blir en minst lika medryckande och nära religiös upplevelse. Inte minst när hon kör den låt som fick mig att upptäcka henne (vilket säkerligen gäller för rätt många); Go. Det blir en symbiosisk festupplevelse som står rätt omatchad. Det snabba festljusshowen hade passat lika bra på Debaser Medis som Globen. Men allra helst i Arena-tältet!

Om det något mindre tältet bjöd på gårdagens största upplevelser så var den största scenen Orange Stage mest något av en comic relief. Först ut var ironiska hiphop-bandet Maclemore och Ryan Lewis som bjöd på skämtsamma låtar som Light Tunnels och Same Love (som ändå sattes in i en allvarligare samhällskontext där budskapet lät att alla har rätt till sin upplevelse av kärlek och att vi bör ta tillvara på det istället för att kriga och bråka då vi trots allt delar planet att leva på) men ändå är det svårt att skaka av sig upplevelsen att deras starkaste hits som alla kommmit för att få höra; Trift Shop (som presenterades med att vara det första hans barn sagt, istället för pappa eller mamma som föräldrarna siat om) och Can’t Hold Us. Om publiken är ljumna inför uppträdandet är det just dessa två som väcker dem till liv på riktigt. Liksom undertecknad. För dessa två hits har ändå fått mig intresserad nog att bege mig till den största scenen. Men ändå känns det som något saknas för att vara en helintressant upplevelse för ungefär 80.000 människor i över en timme. Just därför var det smart av dem att sprida ut dessa två låtar mot slutskedet så ångan ändå hölls uppe någorlunda genom hela konserten.

Klockan halv tolv på natten hålls ändå den bästa konsertupplevelsen; mycket väl här som någon annanstans. Då intog nämligen Chvrches Arena-tältet med en retrofuturistisk ljus/bildskärmsshow som tillsammans med musiken och dess ljudbild bjöd på den mest innovativa och skärpta electropop-upplevelse som finns att uppleva just nu. Trots sångerskans timida storlek är hennnes röst och självsäkra stil något av hennes styrka. Hon hade lika gärna kunnat vara en gitarrist/sångerska i ett Heavy Metal-band med sitt starka headbangande och explosiva scennärvaro som mycket väl smittar av sig på publiken. Det var något av en ynnest att stå så nära scenen under denna starka konsertupplevelse – att få komma nära detta söta geni. Att hon är prestigelös nog att överlämna sången till sin manliga kollega erkänner bara hennes självsäkerhet och musikaliska integritet. Hon gör alltid det som är bäst för musiken och dess inramning utan att tänka på om det är ett feministiskt ställningstagande eller inte. Men hennes klädstil, med svart t-shirt och ännu svartare läderkjol, blir lite av ett sådant då hon varken använder sin mage eller rumpa för att ”lyfta” dansupplevelsen. Hon är så självsäker så hon vet att hennes starka scennärvaro räcker utan vidare sexistisk flickestetik som de flesta andra kör på. Hon försöker således inte vara någon modern Madonna utan går sin egen väg för att erbjuda något av den bästa musiken i hela världen just nu. Sång, dans och musik (liksom dess inramning) tyder också på det. Vilket gör det till festivalens enda femma hittills. Så klockren är hon – och de. Inte att missa om chansen ges således.

Efteråt var jag tillbaka till Orange Stage – denna gång för att blidka mitt tonårsjag. Jack Black i Tenacius D som var något av det roligaste en upplevt under tidiga tonåren där flertalet LAN ackompenjerandes med deras skämtsamma låtskatt. Om en nu verkligen kan använda det ordet här. För det blir minst lika ljummet som under Maclemore där det egentligen bara är Tribute som vi i publiken vill höra. Vilket de tycktes medvetna om, då de hela tiden hintade om den men drog ut med att spela den in i det sista. Så det var ytterligare en timme bortslösad på ett dåligt skämt. Men ändå ganska underhållande i sitt format. Men det är ingenting som kan mäta sig med vad som sker i Arena-tälet.

På tal om, så avslutar jag även kvällen där. Med Ghost. Från två på natten till nästan halv fyra. Liksom som under Chvrches så passade mörkret dem och den show som det bjöds på. Och deras Antichrist-estetik ackompenjerad av stark hårdrock var perfekt att runda av natten med. Innan festen fortsätter in på förmiddagen på campingområdet. För tystnar gör det riktigt aldrig. Festen fortsätter alltid någonstans. Som tur är. För annars vore det ju inte mycket till festival liksom.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Chvrches, Ghost, Grimes, Roskilde Festival 2016, Tenacious D

Neil Young och hans band Promise of the Real, Grimes, Slayer, M83, Biffy Clyro och James Blake till Roskilde

6 april, 2016 by Redaktionen

Neil Young

Hela 105 akter har nu adderats till Roskildefestivalens lineup – däribland Neil Young och hans band Promise of the Real, Grimes, Slayer, M83, Biffy Clyro, James Blake, Future och Santigold. Utöver de sedan tidigare bekräftade svenska akterna Ghost, Sudakistan och Blues Pills står det nu klart att även Miike Snow, Silvana Imam, Mwuana, Anna von Hausswolf, YAST, Kablam, Paper och Kasbo spelar på årets festival. Med de nya adderingarna består nu lineupen av 179 akter från 30 länder.

Ett pressmeddelande skriver:
Förväntningarna var redan höga med sedan tidigare bekräftade akter som LCD Soundsystem, New Order, Red Hot Chili Peppers, Wiz Khalifa och Macklemore & Ryan Lewis.

Genom dagens adderingar är totalt 179 akter från fler än 30 länder bekräftade och klara att spela på den danska nonprofit-festivalen, med 130 000 entusiastiska festivalbesökare som varje år förväntar sig en lineup bestående av såväl internationella ikoner som morgondagens stjärnor.

Akterna spelar på nio olika scener där de möter publiken i festen av gemenskap och mångfald som under åtta dagar formar den tillfälliga staden Roskilde Festival.

Omdefinierad popmusik
Akter som Grimes, MØ, Tame Impala, Santigold, James Blake, M83, Ghost, Future och Bomba Estéreo omdefinierar alla popmusiken 2016. Från hiphop till metal och världsmusik till psykedelisk rock utforskar de alla en mäktig poppotential.

Lineupen visar också att rockmusiken är väldigt mycket levande, med metalhjältar som Slayer, Gojira och Cattle Decapitation precis som hårda och melodiska akter som At the Drive-In, Foals, Bring Me the Horizon, Tenacious D, The Last Shadow Puppets, Kvelertak och Uncle Acid and the Deadbeats.

En rockhistorielektion med Neil Young
För åtta år sedan gick Neil Young upp på festivalens Orange Stage och gav fansen en ordentlig lektion i rockhistoria. Den 70-årige legenden återvänder nu, med hans band Promise of the Real som bland annat består av Willie Nelsons söner. De är mer än bara ett kompband, och har inspirerat Neil Young att utforska root-traditioner på deras nya album.

Den politiske och ständigt relevante kanadensiske aktivisten har nu chansen att visa en ny generation festivalbesökare hans imponerande katalog av hits som har influerat och format rockhistorien de senaste 40 åren, som Cinnamon Girl, Rockin’ in the Free World, Cortez the Killer, Heart of Gold, My My, Hey Hey och Down by the River.

Mångfald som kärna
Roskilde Festival är ett firande av kultur och mångfald. Med gäster, volontärer och artister från hela världen reflekterar lineupen öppenhet och nyfikenhet. Moderna ikoner som New Order och PJ Harvey, regelbändande akter som LCD Soundsystem och Syrian National Orchestra for Arabic Music with Damon Albarn and Guests, elektroniska game-changers som M83, Chvrches och James Blake, urban-skatter som Bomba Estéreo och Santigold, och så mycket mer.

Lineupen erbjuder också en bred samling av några av hiphopens största och mest spännande akter: Young Thug, Future, Wiz Khalifa, Vince Staples och Macklemore & Ryan Lewis, samt UK-grimekollegorna Little Simz, Stormzy, Skepta och Elf Kid.

44 av de 179 akterna är danska, med MØ som för första gången spelar på största scenen, och stjärnskott som Liss och Alex Vargas som banar ny väg i dansk popmusik.

Anders Wahrén, Head of Programme på Roskilde Festival:
“Neil Young är lika relevant som alltid genom hans hänförande förmåga att testa nya saker och arbeta med nytt folk. Under sitt senaste besök, 2008, kallade han Roskilde Festival för världens bästa festival, och det är ingen tvekan om att han återigen kommer att leverera en överväldigande show med både nytt material och klassiker.”

“Med omtalade akter som Grimes, MØ och Santigold spelar popmusiken en stor roll i årets lineup. Även akter som Ghost och Tame Impala visar hur metal och psykedelisk rock experiementerar med popmusik och ritar om både deras egna genrer och pop i sig. Vi ser samma sak med hiphopakter som Future, Young Thug och Wiz Khalifa som spottar ut stora hits utan att förlora kredd eller edge som rappare. Vi längtar efter att se våra gäster arbeta sig igenom en skiftande lineup som tar dem till minnesvärda konserter de kanske inte planerat att gå på.”

“Vi har bokstavligen rest världen runt det senaste året för att hitta morgondagens stjärnor som kommer att uppträda jämte legender och etablerade akter. Vi ser Roskilde Festival som staden där du kan finna all den musik du inte visste att du skulle älska. Under våra resor har vi själva hittat nya favortitartister, och vi är övertygade om att våra entusiastiska besökare kommer att förälska sig i dem de med.”

Ännu en handfull akter kommer att presenteras innan festivalen går av stapeln.

Lär känna hela lineupen via roskilde-festival.dk.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Biffy Clyro, Grimes, M83, Neil Young, Promise of the Real, Roskilde, Slayer

De bästa låtarna 2015

4 december, 2015 by Redaktionen

2015

Mycket överskuggas såklart av attackerna i Paris, men i framtiden minns vi förhoppningsvis 2015 som året musiken hjälpte oss ta ett viktigt kliv mot att övervinna oroligheterna i världen. Kanske var det också de stora återkomsternas år. The Libertines, Adele, Tame Impala, Sleater-Kinney, Blur och Grimes återvände samtliga med nya album som inte gjorde oss besvikna. Courtney Barnett och Father John Misty fick sina verkliga genombrott medan debutanter som Shamir och Tobias Jesso Jr. levde upp till hajpen. Fast årets bästa låt kommer från ett funk-psykedeliskt band från Portland via Nya Zeeland. Kulturbloggens skribenter har sagt sitt. Nedan ser du vilka vi tycker har varit årets bästa låtar, och längst ner hittar du dem även samlade i en Spotify-spellista.

100. Benjamin Clementine – London
99. The Libertines – Heart of the Matter
98. Ceremony – Your Life in France
97. Daughter – Doing the Right Thing
96. Adele – Hello
95. Jason Isbell – The Life You Choose
94. Kevin Morby – Moonshiner
93. Deradoorian – A Beautiful Woman
92. Marina and the Diamonds – I’m a Ruin
91. Lower Dens – To Die in L.A.
90. Savages – T.I.W.Y.G.
89. Purity Ring – begin again
88. Magic Potion – Booored
87. Bully – I Remember
86. Majical Cloudz – Are You Alone?
85. Ryley Walker – Primrose Green
84. SOAK – Sea Creatures
83. Itsabrightlight – Weaken Me
82. The Besnard Lakes – Golden Lion
81. Beach Slang – Bad Art & Weirdo Ideas
80. jennylee – never
79. Sharon Van Etten – Words
78. Florence + the Machine – Ship to Wreck
77. Patrick Watson – Places You Will Go
76. Diet Cig – Sleep Talk
75. Torres – Cowboy Guilt
74. Skylar Spence – Affairs
73. Hana – Clay
72. Happyness – A Whole New Shape
71. Warpaint – I’ll Start Believing
70. Beck – Dreams
69. Algiers – Blood
68. Samantha Urbani – U Know I Know
67. Ezra Furman – Restless Year
66. CHVRCHES – Leave a Trace
65. Car Seat Headrest – Something Soon
64. Kendrick Lamar – King Kunta
63. Mikal Cronin – vi) Circle
62. Hudson Mohawke – Ryderz
61. Drake – Hotline Bling
60. Jones – Hoops
59. Nao – Bad Blood
58. Tamaryn – Cranekiss
57. Beach House – Beyond Love
56. Westkust – Swirl
55. St. Vincent – Teenage Talk
54. Wild Nothing – To Know You
53. School of Seven Bells – Open Your Eyes
52. Priest – The Game
51. Empress Of – Standard
50. Waxahatchee – La Loose
49. Susanne Sundfør – Delirious
48. Ratatat – Cream on Chrome
47. Mothers – It Hurts Until It Doesn’t
46. Basia Bulat – Infamous
45. Jamie xx – I Know There’s Gonna Be (Good Times)
44. U.S. Girls – Damn That Valley
43. FKA twigs – In Time
42. The Weekend – Can’t Feel My Face
41. Shamir – Call It Off
40. Weyes Blood – Cardamom
39. Julien Baker – Sprained Ankle
38. Floating Points – Silhouettes (I, II & III)
37. Years & Years – King
36. Sun Kil Moon – This is My First Day and I’m Indian and I Work at a Gas Station
35. Hælos – Earth Not Above
34. Joanna Newsom – Divers
33. LA Priest – Lady’s in Trouble with the Law
32. Lana Del Rey – Music to Watch Boys to
31. Deerhunter – Living My Life
30. Blur – There Are Too Many of Us
29. Björk – Stonemilker
28. Christopher Owens – Selfish Feelings
27. MONEY – I’ll Be the Night
26. Sleater-Kinney – A New Wave
25. Methyl Ethiel – Twilight Driving
24. Panda Bear – Tropic of Cancer
23. Shopping – Straight Lines
22. Father John Misty – The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
21. Animal Collective – FloriDada
20. Courtney Barnett – Pedestrian at Best
19. DIIV – Dopamine
18. Viet Cong – Silhouettes
17. ANOHNI – 4 Degrees
16. Blood Orange – Sandra’s Smile
15. Miya Folick – I Got Drunk
14. Hinds – Chili Town
13. David Bowie – ★ (Blackstar)
12. Molly Nilsson – 1995
11. Destroyer – Dream Lover
10. Titus Andronicus – Dimed Out
9. Kurt Vile – Pretty Pimpin
8. Tame Impala – The Less I Know the Better
7. Kelela – Rewind
6. Sufjan Stevens – Should Have Known Better
5. Chromatics – I Can Never Be Myself When You’re Around
4. Julia Holter – Feel You
3. Grimes – Flesh without Blood
2. Tobias Jesso Jr. – Without You
1. Unknown Mortal Orchestra – Multi-Love

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Adele, Blur, Chromatics, David Bowie, Grimes, Julia Holter, The Libertines, Tobias Jesso Jr., Unknown Mortal Orchestra

Skivrecension: Grimes – Art Angels

8 november, 2015 by Jonatan Södergren

artangels

Artist: Grimes
Titel: Art Angels
Betyg: 4

“Det är en konstform att vara kommersiell, men du måste ifrågasätta vad ‘kommersiell’ egentligen innebär. Det är intressant att balansera vad som anses vara konst och vad som anses vara kommersiellt. I slutändan vill jag bara göra något som folk vill lyssna på,” har Grimes antagligen aldrig sagt. Men hon skulle nog mycket väl kunna uttrycka sig så.

Det har tagit tre och ett halvt år för Grimes, eller Claire Boucher som den kanadensiska musikern egentligen heter, att följa upp det stora genombrottet efter Visions med sitt fjärde album, Art Angels. För en artist som kallat sin konst för “post-internet” känns det snarare som tre sekel. Så sent som förra året ska hon ha slängt ett helt album för att det inte var tillräckligt bra. Varför skynda fram något förhastat liksom? Grimes har ägnat den här tiden åt att lära sig spela piano, gitarr och fiol. Hon har även producerat albumet, som alltså har en mer organisk ton, helt på egen hand i sin hemstudio i Los Angeles.

På Art Angels kliver Grimes fram som en fulländad popartist. Bortsett från ett par experimentella spår, rör det sig enbart om hyper-catchy elektronisk powerpop. Men trots flirtandet med mainstream förblir hon intressant. Efter den filmiska öppningen med laughing and not being normal tar California vid, och det känns redan vid en första anblick betydligt mer mainstream-inriktat än Visions. Efterföljande Scream, som gästas av den taiwanesiska rapparen Aristophanes, är å andra sidan med sina kakofoniska beats en desto mer utflippad låt. På Kill V. Maim, då hon kanaliserar lika delar Madonna och Crystal Castles, knuffar hon sedan undan Lady Gaga från tronen som freaky pop queen, och låtar som Flesh without Blood och det gitarrdrivna titelspåret är rakt igenom perfekta poplåtar. I likhet med Empress Of, som står för ett annat av årets bästa popalbum, lyckas Grimes med bedriften att hålla fast vid sitt DIY-ethos samtidigt som musiken nästan är svindlande lättlyssnad.

Bästa spår: Flesh without Blood, Kill V. Maim, Artangels

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Art Angels, Flesh without Blood, Grimes

Lyssna: Grimes – Flesh without Blood/Life in the Vivid Dream

26 oktober, 2015 by Jonatan Södergren

grimes

Väntan på en uppföljare till 2012 års Visions har varit lång och kantad av ovisshet, men av allt att döma verkar den ha varit värd den. För nu har Grimes äntligen delat med sig av det första smakprovet — eller snarare de första smakproven — ifrån Art Angels som släpps via 4AD den 6 november. En video till de två spåren Flesh without Blood och Life in the Vivid Dream ligger nämligen uppe på YouTube. Den första är en medryckande poplåt, medan den andra är desto lågmäldare.

Du kan se musikvideon till Flesh without Blood/Life in the Vivid Dream här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Flesh without Blood, Grimes

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in