Artist: Titus Andronicus
Titel: The Most Lamentable Tragedy
Betyg: 4
Med en läggning för det grandiosa.
På sitt första album sedan 2012 års Local Business visar Titus Andronicus att de är New Jerseys mest ambitiösa punkband. The Most Lamentable Tragedy, titeln är en vinkning till Shakespeare, är ett trippelalbum på hela 29 låtar som sträcker sig över 93 minuter; ett konceptalbum där en förtvivlad protagonist möter sin dubbelgångare, en mystisk främling identisk till utseende men motsatt till beteende.
En rockopera om galenskap.
Texternas schizofrena surrealism i symbios med musiken, som pendlar mellan skramliga irländska pubvisor á la Dropkick Murphys och det personliga, mer subtilt reflekterande tilltalet är oerhört medryckande. “They said my father’s brother, he went out to sea and drowned / We seldom spoke of my poor father’s brother” lyder exempelvis texten i More Perfect Union. Att två covers, en på Daniel Johnstons charmiga låt om att mista förståndet och en på The Pogues A Pair of Brown Eyes, däremellan snudd på obemärkt glider förbi är lite kul.
Med sin längd är det inte ett album du bara sträcklyssnar igenom från början till slut. Men vad gör det, har du skrivit låtar som Dimed Out eller Mr. E Man räcker det långt. Få band har lika intressanta idéer som Titus Andronicus och att de faktiskt går hela vägen och fullföljer dem — hur mycket jobb det än måste ligga bakom — är imponerande.
Bästa spår: “Mr. E Man”, “Dimed Out”, “Come On, Siobhán”
